Svenska Bibeln 1917 - findbible.net

gommen. 11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som
såg bar vittnesbörd om mig; 12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och
den faderlöse, den som ingen hjälpare hade. 13 Den olyckliges välsignelse kom
då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel. 14 I rättfärdighet
klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom
mantel och huvudbindel. 15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag
åt den halte. 16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak
redde jag ut. 17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan
hans tänder. 18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola
bliva många såsom sanden. 19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min
krona faller nattens dagg. 20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge
föryngras i min hand. »21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man
lyssnade under tystnad på mitt råd. 22 Sedan jag hade talat, talade ingen
annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem. 23 De
väntade på mig såsom på regn, de iade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de
icke förmörka. 25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag
tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de
sörjande.
Job 30
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas
fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar. 2
Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som
sakna all manlig kraft? 3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga
sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig. 4 Saltörter
plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat. 5 Ur
människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar. 6 I
gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor. 7
Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade, 8 en
avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag. 9
Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal; 10
med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt
mig. 11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför
mig. 12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta
undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd. 13 Stigen framför mig
hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva
äro hjälplösa. 14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram
under murarnas brak. 15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm
bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort. 16 Och