Svenska Bibeln 1917 - findbible.net

gensträviga må icke förhäva sig. Sela. 8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans
lov ljuda högt; 9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot
vackla. 10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; 12 du lät
människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men
du har fört oss ut och vederkvickt oss. 13 Så kommer jag då till ditt hus med
brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, 14 dem till vilka mina låppar
öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd. 15 Brännoffer av feta får
vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar
och bockar. Sela. 16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla
som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ. 17 Till honom ropade jag
med min mun, och lovsång var redan på min tunga. 18 Om jag hade förehaft
något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig. 19 Men Gud har hört
mig, han har aktat på mitt bönerop. 20 Lovad vare Gud, som icke har
förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Psaltaren 67
1 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång. 2 Gud vare oss
nådig och välsigne oss, han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela, 3 för
att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning. 4
Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig. 5 Folkslagen glädje sig och juble,
ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden. Sela. 6 Folken
tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig. 7 Jorden har givit sin gröda. Gud, vår
Gud, välsigne oss. [ (Psalms 67: 8) Gud välsigne oss, och alla jordens ändar
frukte honom. ]
Psaltaren 68
1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. 2 Gud står upp; hans
fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte. 3
Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så
förgås de ogudaktiga för Guds ansikte. 4 Men de rättfärdiga äro glada, de
fröjda sig inför Gud och jubla i glädje. 5 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans
namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är
HERREN, fröjdens inför honom; 6 de faderlösas fader och änkors försvarare,
Gud i sin heliga boning, 7 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem,
och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en
öken. 8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i
ödemarken, Sela, 9 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför
Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds. 10 Ett nåderikt
regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du. 11