Svenska Bibeln 1917 - findbible.net

Psaltaren 87
1 Av Koras söner; en psalm, en sång. Den stad han har grundat står på de
heliga bergen; 2 HERREN älskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar.
3 Härliga ting äro talade om dig, du Guds stad. Sela. 4 »Rahab och Babel
skall jag nämna bland mina bekännare; så ock Filisteen och Tyrus och Kus,
dessa äro födda där. »5 Ja, om Sion skall det sägas: »Den ene som den
andre är född därinne. » Och han, den Högste, skall hålla det vid makt. 6 Ja,
när HERREN tecknar upp folken, då skall han räkna så: »Dessa äro födda där.
» Sela. 7 Och under sång och dans skall man säga: »Alla mina källor äro i
dig. »
Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en
sång av esraiten Heman. 2 HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag
inför dig. 3 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop. 4
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. 5
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan
livskraft. 6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven,
dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand. 7 Ja,
du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet. 8 Den
vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en
styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut. 10 Mitt öga
förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer
till dig. 11 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och
tacka dig? Sela. 12 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din
trofasthet? 13 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i
glömskans land? 14 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön
dig till mötes. 15 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt
ansikte för mig? 16 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag
måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla. 17 Din vredes
lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig. 18 De omgiva mig beständigt
såsom vatten, de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88: 19) Du har drivit
vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu
mörkret. ]
Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. 2 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar
evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.