Svenska Bibeln 1917 - findbible.net

det? 10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak? 12
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat. 13 Hos
Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd. 14 Se, vad han
river ned, det bygges ej upp; för den han iar inne kan ingen upplåta. 15 Han
håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då
fördärva de landet. 16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och
förvillaren äro båda i hans hand. 17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i
landsflykt, och domare gör han till dårar. 18 Han upplöser konungars välde
och sätter fångbälte om deras höfter. 19 Präster utblottar han, han för dem i
landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall. 20 Välbetrodda män
berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt. 21 Han utgjuter förakt
över furstar och lossar de starkes gördel. 22 Han blottar djupen, så att de ej
höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset. 23 Han låter folkslag
växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan
bort. 24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i
väglösa ödemarker. 25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer
dem att ragla såsom druckna.
Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit
akt. 2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder. 3 Men till
den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud. 4
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet. 6 Hören
nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor. 7 Viljen I
försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal? 8
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud? 9
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I
gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa? 10 Nej,
förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet. 11 Sannerligen,
hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över
eder. 12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk
varda såsom vallar av ler. 13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så
över mig vad det vara må. 14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött
mellan tänderna och taga min själ i min hand. 15 Må han dräpa mig, jag
hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom. 16 Redan
detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt. 19