Påverkas politiskt beslutsfattande av NPM-reformer? - Syddansk ...

More documents

Recommendations

Info

lägga undan eventuella meningsskiljaktligheter och agera gemensamt. NPM-reformerna driver därför politiken i en konsensus- och samförståndsinriktning. 1 Andra forskare och debattörer hävdar istället att NPM-reformerna minskar utrymmet för politiskt lärande, diskussion och deliberation. Anledningen är att marknadsreformerna tvingar politikerna att tidigt bestämma de politiska målsättningarna för att kunna formulera målsättningar i enlighet med en målstyrningsfilosofi eller avtal i ett entreprenörsförhållande. Om man föreställer sig att diskussion och deliberation i allmänhet leder till en minskad grad av konflikt och en ökad grad av konsensus skulle därför marknadsreformerna göra politiken mer konfliktinriktad. En tredje uppfattning är att NPM-reformerna i sig själva inte påverkar konflikt- och konsensusnivån utan är förenliga både med en hög och låg grad av konflikt. För att på ett systematiskt sätt analysera relationen mellan NPM-reformerna och konflikt- och konsensusmönster fordras att man klargör vad som å ena sidan avses med NPMreformer och å andra sidan avses med konflikt och konsensus. Mitt intryck är att begreppen konflikt och konsensus både kan avse grad av konfliktbeteende och som grad av åsiktsskillnader. I avsnitt 2 kommer konflikt- och konsensusbegreppen utförligt analyseras. Vad gäller NPM-begreppet har jag i annat sammanhang analyserat detta och skall därför här endast referera det väsentligaste från denna analys. 2 NPM kan delas in i olika reformtyper. En reformtyp är de som innebär att verksamheten organiseras enligt marknadsprinciper. Detta kan ske på två sätt. Å ena sidan genom att ordna relationen mellan politiker och verksamhet på ett marknadsliknande sätt, t ex genom bolagiseringar, beställar- utförarmodeller och entreprenader. Å andra sidan genom att införa valfrihets-, peng- eller vouchersystem i verksamheten. Den senare innebär att medborgarnas val utnyttjas för att styra resursfördelningen till olika verksamheter. En annan reformtyp inom NPM är sådana som anger hur den politiska styrningen bör fungera. Mål- och resultatstyrning tillhör denna kategori och brukar ibland betecknas som rationalistiska styrtekniker. Av dessa reformtyper framstår de rationalistiska styrteknikerna som de vars innebörd är svårast att ringa in. Ofta har den i litteraturen karaktär av ett tankesätt eller diskurs, influerad av nationalekonomisk teoribildningen och managementidéer från det privata näringslivet. Ett försök att konkretisera styrtekniken säger att den dels bygger på en decentralisering av det operationella beslutsfattandet, dels på en central, politisk styrning som betonar tydliga målformuleringar och incitamentssystem samt styrning genom revision och efterhandskontroll. Om rationalistiska styrtekniker tillämpas inom en politisk organisation torde därför politikerna fatta färre detaljbeslut men fler övergripande beslut om målsättningar och riktlinjer. Vidare bör en betoning av revision och informationsinhämtning ske. Relationen mellan de olika NPM-reformerna kan diskuteras. Jag har i annat sammanhang argumenterat för att relationerna är relativt svaga och att de olika reformtyperna kan ha mycket olika effekter på det politiska beslutsfattandet och på demokratin. 3 1 Bäck, Henry 2000, Kommunpolitiker i den stora nyordningens tid, Liber Stockholm, s. 197. 2 För en utförligare diskussion se Lantto, Johan, NPM-reformerna och demokratin Kommunal ekonomi och politik, Volym 5, Nummer 3, September 2001, s. 29-43. 3 Se Lantto, Johan, NPM-reformerna och demokratin Kommunal ekonomi och politik, Volym 5, Nummer 3, September 2001, s. 29-43 3
2 Konflikt och konsensus i politiken De senaste årtiondena har konflikt- och konsensusperspektivet inte diskuterats i särskilt stor utsträckning inom statsvetenskapen. Ett undantag är Arendt Lijphart som byggt upp en stor del av sin forskning kring två modeller av demokrati där den ena drar åt konflikthållet och den andra åt konsensushållet. 4 Lijphart benämner den demokratiuppfattning som drar åt konflikthållet för ”The Westminister Model of Democracy” efter det demokratiska system i världen som utvecklat denna demokratimodell längst, nämligen det brittiska. Motsatspolen benämner Lijphart: ”The Consensus Model of Democracy” och förknippas med länder som Schweiz och Belgien. I den svenska debatten har Leif Lewin tagit över Lijpharts distinktion och har översatt benämningarna till majoritets- och samarbetsdemokrati. 5 Skillnaden mellan majoritetsdemokrati och samarbetsdemokrati ligger främst i hur demokrati organiseras men även i hur den motiveras. Grundläggande för majoritetsdemokratin är att majoritetsregeln uppfattas som det mest fundamentala i demokratin och att demokrati är liktydigt med majoritetsstyre. För att majoriteten skall erhålla maximalt inflytande är modellen förknippad med institutionella lösningar som majoritetsvalkretsar, parlamentarism, centraliserad förvaltning mm. 6 Effekter av en konsekvent utvecklad majoritetsdemokratisk modell är att det partipolitiska fältet delas in i regeringspartier och opposition vilket oftast innebär att ett fåtal eller endast två partier dominerar partipolitiken. Det kanske viktigaste argumentet för majoritetsdemokratiska lösningar är att det underlättar ansvarsutkrävande och därmed bidrar till att skapa förtroende för politikerna. Om befolkningen inte är nöjd med de styrandes arbete finns det en opposition som är beredd att ta över. Detta gör att det alltid finns ett politiskt alternativ till den förda politiken. Utformningen av majoritetsdemokratins institutioner underlättar och framtvingar politisk konkurrens mellan partierna och mellan olika intressegrupper i samhället. Lijphart menar att majoritetsdemokratins betoning av konkurrens och konflikt förutsätter att det existerar en pluralism av intressen, och där inte något enskilt intresse dominerar samhället. 7 Till skillnad från majoritetsdemokratin är samarbetsdemokratins kärna inte majoritetsregeln utan möjligheten för var och en påverka politiken. Lijphart citerar ekonomen Artur Lewis som menar att demokratins primära mening är att ”all who are affected by a decision should have the chance to participate in making that decision, either directly or through chosen representatives” 8 Samarbetsdemokrati förknippas vanligtvis med olika slags skydd för minoriteter, t ex maktdelning, proportionell representation, starka grundlagar mm. 9 Lewin påpekar att samarbetsdemokratin kännetecknas av åsiktsrepresentation, dvs att demokratins mål är beslutsfattandet i så hög grad som möjligt avspeglar medborgarnas åsikter. 10 Om majoritetsdemokratin förutsätter en pluralism av intressen i samhället hävdar 4 Lijphart, Arendt, 1984, Democracies - Patterns of Majoritarian and Consensus Government in Twenty-One Countries, Yale University Press, New Haven. 5 Leif Lewin, 1998, Bråka Inte – Om vår tids demokratisyn, SNS-förlag, Stockholm. 6 Lijphart Arendt, s. 10-21 7 Lijphart, Arendt, 1999, s. 16-17 8 Lijphart, Arend, 1984, s. 21. 9 Lijphart, Arendt, 1999, s. 31-47 10 Lewin, Leif, 2002, s. 37-42 4
Page 1 and 2: Johan Lantto Statsvetenskapliga ins
Page 3: 1 Inledning På vilket sätt påver
Page 7 and 8: Dimensionerna av konflikt och konse
Page 9 and 10: hänvisning till graden av struktur
Page 11 and 12: istället ett bättre mått på gra
Page 13 and 14: studerats, år 1984 och år 2001. A
Page 15 and 16: Om flera ledamöter eller partier r
Page 17 and 18: stigit till den högsta år 2001. N
Page 19 and 20: Grundskola Kommun År Beslutsnivå
Page 21 and 22: Hemtjänst Hemtjänsten karakterise
Page 23 and 24: 3.4 Hur har beslutsfattandet förä
Page 25 and 26: faktorer. Betraktar man endast de o
Page 27: personer som är aktiva i kommunpol

Påverkas politiskt beslutsfattande av NPM-reformer? - Syddansk ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?