34 <strong>Vi</strong> syns i <strong>Åhus</strong> | Nov <strong>2011</strong>
Växter med folkmedicinsk tradition Text: Kerstin Fridsell / Naturperlan Under min utbildning till Naturterapeut kom jag i kontakt med medicinalväxter - eller som andra kallar det ”ogräs”! Jag vill gärna dela med mig av denna kunskap eftersom vi har mycket att vinna på att använda örterna till mer än som krydda. Jag kommer att berätta om både inhemska och utländska örter som jag tycker vi har mycket att vinna på att lära känna. Medicinalväxter har odlats sedan forntiden. Man har funnit lertavlor från ca 4000 f Kr med ristade läkemedel. Från det forna Egypten har man funnit papyrusrullarna, Papyrus Ebers från ca 1550 f Kr, som innehåller omkring 800 recept. Andra företrädare är Hippokrates, Pythagoras och den heliga Hildegard av Bingen. Sveriges första farmakopé (handbok om tillredning av läkemedel) trycktes 1686 för apotekarna i Stockholm! Under 1700-talets sista decennier inrättades sockenapotek. Rosmarin (Rosmarinus officinalis L). Rosmarin tillhör familjen kransblommiga växter. Rosmarin är uppväxt längs Medelhavets torra kuster och har inget emot stark sol, salta vindar och mager jord men tål bara lätt frost. I Sverige överlever den vintern bara i söder och på Gotland, säkrast om den står skyddad mot en varm vägg och täcks på vintern. Blommorna är blekblå och kommer första gången i mars-april, sedan åter på hösten. Doften är kamferartad. Bladen är motsatta, oskaftade, läderartade, lineära med inrullade kanter. På ovansidan är de mörkgröna, undertill vitaktiga. Stammen är förvedad. Sticklingar (eftersommar, höst) rotar sig lätt; i ett glas vatten får de rötter på ett par veckor. Historik Under antiken var växten helgad åt Afrodite, namnet rosmarinus kommer av latinets ros marinus, havets dagg. Den odlades redan då som en förträfflig krydd- och läkeväxt, och de torkade bladen blev tidigt upptagna i farmakopéerna. Den har varit flitigt använd i rökelse och parfymer och har setts som minnets och vänskapens utvalda ört. Under medeltiden tog munkar och nunnor med den till Norden. Kring rosmarin finns det många myter och legender t ex: När den heliga familjen var på flykt till Egypten skulle jungfru Maria vid ett tillfälle lägga ifrån sig Jesusbarnet för en stund, men hon befann sig just då bland idel hårda klippor. Då fick hon syn på en liten tuva med vita blommor, bredde ut sin mantel över den och lade barnet på den. När hon sedan åter lyfte upp den lille och tog sin mantel från marken visade det sig att växtens vita blommor blivit blå – evighetens, himlens, sanningens och vishetens färg. I 1500-talets England bar brudpar kvistar av rosmarin som tecken på trofasthet. Grenar av doftande rosmarin brändes i husen mot infektioner, och torkade kvistar lades i linneskåp som skydd mot mal. Buketter av rosmarin och vinruta fanns av tradition i rättssalarna som skydd mot fängelsefeber. En gammal föreställning om rosmarin är att den kan uppväcka döda. Repliken ”Torka era tårar och strö rosmarin på detta sköna lik!” i ”Romeo och Julia” syftar på detta - eller på rosmarins förmåga att maskera dålig lukt. Aktiva ämnen Huvudsakliga aktiva beståndsdelar i rosmarin är: flavonoider, fenoler, eterisk olja, terpenoider men även en del järn, B6-vitamin, kalcium och A-vitamin. Så här beskriver örtterapeuten Marie- Louise Eklöf användning och verkan i boken ”Gröna apoteket”: ”Stjälk, blad och blommor används vid nedsatt cirkulation, lågt blodtryck, koncentrationssvårigheter och lätta minnesbesvär. Verkan beskrivs enligt följande: Den eteriska oljan har en god cirkulationsfrämjande effekt både lokalt på huden och på hela blodcirkulationen. Detta gör att många som lider av nedsatt cirkulation och lågt blodtryck kan ha god hjälp av rosmarin. Man kan då använda örten både invärtes och utvärtes. Cineol, som ingår i rosmarinens eteriska olja, påverkar centrala nervsystemet. Speciellt befrämjas genomblödningen i hjärnans små blodkärl. Genom den ökade syre- och blodmängden i kärlen kan koncentrationen ofta höjas något, vilket bidrar till bättre minne”. Användning Rosmarin är en upplivande, välgörande och antiseptisk ört, som lugnar nerverna, stimulerar matsmältningen, lindrar vid väderspänning/ magknip samt stärker hjärta och huvud. Den anses också hjälpa mot depressioner och huvudvärk. Utvärtes används oljan vid reumatism och muskelvärk. Te på färska eller torkade blad rekommenderas mot huvudvärk. Smaken kan varieras genom att tillsätta t ex citronmeliss. Andra användningsområden Rosmarin ingår i åtskilliga hårvårdspreparat. Det har en stimulerande effekt på hårrötterna, gör håret luftigt, glänsande och hårbottnen fri från mjäll. Avkok på rosmarin är cirkulationsbefrämjande, bakteriedödande och ger friskare hud. Recepttips! Migränlindrande rosmarindekokt 1 tsk blommor och blad av rosmarin 1½ dl vatten Lägg blommorna i det kalla vattnet i en kastrull. Koka up och låt koka sakta under lock i 15 minuter. Sila. Drick 2 koppar varm dekokt om dagen. Man kan också låta dekokten svalna, för att sedan användas till ansiktsvatten eller blandas i badet. Varning Överdosering av rosmarinolja kan ge inflammation i mag-tarmkanalen och njurskador. Bör ej användas invärtes under graviditeten. <strong>Vi</strong> syns i <strong>Åhus</strong> | Nov <strong>2011</strong> 35
Change language