November 2011 - Vi Syns i Åhus

Änglar, finns de?
Text: Sanne Lindén / Antikvariat pslinden
Svaret skiftar, i alla nyanser mellan svart
och vitt, beroende på vem du frågar. Frågar
du mig så är svaret ja, jag tror på änglar.
Därför blev jag nyfiken när vi fick in
Angelologi – Änglarnas tecken av Danielle
Trussoni. Det här är en äventyrsbok som
spinner sin väv i nutid och dåtid, i himlen
och på jorden, blandar människor och änglar.
Kampen mellan det onda och det goda
ligger som en trygg botten och ovanför den
färgas storyn i flera lager. Någon har frågat
sig om Trussoni är för änglarna vad Stephanie
Meyer är för vampyrerna. Jag säger att
svaret är ja. För mig var det en underhållande
och spännande bok. Den kittlade min
fantasi in på stigar som jag inte visste fanns.
Vi gör hela tiden vägval och de val
vi gör påverkar hela vår och andras
framtid. När jag läste Tillbaka
till livet – Alisons historia av Marianne
Thamm så kunde jag inte låta bli att beundra
Alison för hennes mod och hennes
styrka. Hon har vid någon tidpunkt, under
det hemska som hände henne, gjort
valet att överleva. Det gjorde hon mer
än en gång. Hennes självklara krav på ett
värdigt liv och en framtid var inget som
någon gav henne. Den här boken är verklig
och till och med otäck men framför
allt är det en bok som berör.
En bok som också berör (men på
ett annat plan dock) och som har
lokal förankring då författaren är
från Kristianstad är Li Ovlands diktsamling
Äntligen! Dikterna är skrivna under
en livstid. - Spräng murarna och möt
världen!, skriver hon, uppmuntrar dig att
göra ett val. Hon visar sin svaghet och sin
styrka, sitt mod, sin ilska. Allt ryms i orden.
Jag begrundar dem. Hittar meningar,
hittar ord som känns. Återkommer till
dem igen. Dikterna, är omgärdade av illustrationer
med färgstarka målningar
8 Vi syns i Åhus | Nov 2011
och svartvita foton som tillsammans höjer
allvaret i orden.
En annan Kristianstadförfattare,
Cherstin Juhlin, deckardebuterar
nu i höst med boken Anagram.
Platsen är fiktiv men kan vara Kristianstad
och det gör ju det hela ännu mer
spännande. Huvudpersonen är kvinna
och brottsutredare på krimjouren. De
realistiska arbetsförhållanden som tecknas
ges extra trovärdighet då författaren
själv är polis. Och ja, hon är brottsutredare.
Därmed får storyn en extra kryddad
tyngd. Mordgåtan och miljöerna tecknas
med brett kunnande och med en skön
humor. De personliga problemen som
huvudpersonerna handskas med ger en
grad av igenkännande. Man vill bara fortsätta
läsa och Peo här på antikvariatet ger
Anagram betyget 5 av 5.
Vissa vägar leder tillbaka till början,
eller nästan början. För
många herrans år sedan, när jag
var nästan lika ung som nu, läste jag Lars
Widdings Karolinersvit och älskade dofterna
av äventyr på historisk mark. Nu
har den kommit fram igen och jag har
precis börjat på första delen av fyra, En
tid för hjältar och det är Karl XII:s tid!
Frustande hästar, häxbränningar, förbannelser
och hjältar som man hejar på. Lättläst
och spännande!
En författare som också skrivit både
i historisk miljö och i nutid är Olov
Svedelid. Jag började läsa honom
när jag var barn. Betongrosorna minns jag
att det var, den spännande deckarserien
för barn och ungdom. De låg högt på listan
tillsammans med Blytons Fem-böcker.
När jag blev äldre så trädde Roland Hassel
in i min värld. Svedelid fick utmärkelsen
Bästa svenska kriminalroman 1987
för Barnarov. En hård, smart snut i Sve-
rige, fanns
det verkligen?
Jodå,
böckerna
om kriminalinspektör
Hassel
var lite mer
hårdkokta
än genomsnittet
och
det var lite
mer action.
Svedelid
skrev mängder med böcker och för alla
åldrar. Catarina-serien ska jag ju inte
glömma att nämna. Barnhemsungen som
skapade sitt eget öde. Berättelserna om
henne utspelar sig i sen 1600-talsmiljö.
Hon är kvinnan som inte böjer sig för
överheten och som i sin egen styrka lever
ett äventyrligt liv.
När jag ser en stjärna falla på himlen
så skyndar jag mig med tindrande
ögon att önska mig något
samtidigt som jag håller andan. Det finns
något över just det där som sitter i sedan
barnsben. Sedan rodnar jag. För borde
man inte som vuxen sluta att göra så?
Stjärnfall är ju små partiklar från rymden
som kommer in i jordens atmosfär med
hög fart och brinner upp. Det är sant.
Och det är trist.
Jag bestämde mig precis att jag tror på
stjärnfall. Det är roligare.
Väl mött!
Sanne