November 2011 - Vi Syns i Åhus

Växter med folkmedicinsk tradition
Text: Kerstin Fridsell / Naturperlan
Under min utbildning till Naturterapeut kom jag i kontakt med medicinalväxter - eller som andra kallar det ”ogräs”!
Jag vill gärna dela med mig av denna kunskap eftersom vi har mycket att vinna på att använda örterna till mer än som
krydda. Jag kommer att berätta om både inhemska och utländska örter som jag tycker vi har mycket att vinna på att
lära känna.
Medicinalväxter har odlats sedan forntiden.
Man har funnit lertavlor från ca
4000 f Kr med ristade läkemedel. Från
det forna Egypten har man funnit papyrusrullarna,
Papyrus Ebers från ca 1550
f Kr, som innehåller omkring 800 recept.
Andra företrädare är Hippokrates,
Pythagoras och den heliga Hildegard
av Bingen. Sveriges första farmakopé
(handbok om tillredning av läkemedel)
trycktes 1686 för apotekarna i Stockholm!
Under 1700-talets sista decennier
inrättades sockenapotek.
Rosmarin (Rosmarinus officinalis L).
Rosmarin tillhör
familjen
kransblommiga
växter.
Rosmarin är
uppväxt längs
Medelhavets
torra kuster
och har inget
emot stark
sol, salta vindar
och mager
jord men
tål bara lätt frost. I Sverige överlever den
vintern bara i söder och på Gotland, säkrast
om den står skyddad mot en varm
vägg och täcks på vintern. Blommorna
är blekblå och kommer första gången i
mars-april, sedan åter på hösten. Doften
är kamferartad. Bladen är motsatta, oskaftade,
läderartade, lineära med inrullade
kanter. På ovansidan är de mörkgröna,
undertill vitaktiga. Stammen är förvedad.
Sticklingar (eftersommar, höst) rotar sig
lätt; i ett glas vatten får de rötter på ett
par veckor.
Historik
Under antiken var växten helgad åt Afrodite,
namnet rosmarinus kommer av latinets
ros marinus, havets dagg. Den odlades
redan då som en förträfflig krydd- och
läkeväxt, och de torkade bladen blev tidigt
upptagna i farmakopéerna. Den har
varit flitigt använd i rökelse och parfymer
och har setts som minnets och vänskapens
utvalda ört. Under medeltiden tog
munkar och nunnor med den till Norden.
Kring rosmarin finns det många myter
och legender t ex: När den heliga familjen
var på flykt till Egypten skulle jungfru
Maria vid ett tillfälle lägga ifrån sig Jesusbarnet
för en stund, men hon befann sig
just då bland idel hårda klippor. Då fick
hon syn på en liten tuva med vita blommor,
bredde ut sin mantel över den och
lade barnet på den. När hon sedan åter
lyfte upp den lille och tog sin mantel från
marken visade det sig att växtens vita
blommor blivit blå – evighetens, himlens,
sanningens och vishetens färg.
I 1500-talets England bar brudpar kvistar
av rosmarin som tecken på trofasthet.
Grenar av doftande rosmarin brändes i
husen mot infektioner, och torkade kvistar
lades i linneskåp som skydd mot mal.
Buketter av rosmarin och vinruta fanns
av tradition i rättssalarna som skydd mot
fängelsefeber. En gammal föreställning
om rosmarin är att den kan uppväcka
döda. Repliken ”Torka era tårar och strö
rosmarin på detta sköna lik!” i ”Romeo
och Julia” syftar på detta - eller på rosmarins
förmåga att maskera dålig lukt.
Aktiva ämnen
Huvudsakliga aktiva beståndsdelar i rosmarin
är: flavonoider, fenoler, eterisk olja,
terpenoider men även en del järn, B6-vitamin,
kalcium och A-vitamin.
Så här beskriver örtterapeuten Marie-
Louise Eklöf användning och verkan i boken
”Gröna apoteket”: ”Stjälk, blad och
blommor används vid nedsatt cirkulation,
lågt blodtryck, koncentrationssvårigheter
och lätta minnesbesvär. Verkan beskrivs
enligt följande: Den eteriska oljan har en
god cirkulationsfrämjande effekt både
lokalt på huden och på hela blodcirkulationen.
Detta gör att många som lider
av nedsatt cirkulation och lågt blodtryck
kan ha god hjälp av rosmarin. Man kan då
använda örten både invärtes och utvärtes.
Cineol, som ingår i rosmarinens eteriska
olja, påverkar centrala nervsystemet.
Speciellt befrämjas genomblödningen i
hjärnans små blodkärl. Genom den ökade
syre- och blodmängden i kärlen kan
koncentrationen ofta höjas något, vilket
bidrar till bättre minne”.
Användning
Rosmarin är en upplivande, välgörande
och antiseptisk ört, som lugnar nerverna,
stimulerar matsmältningen, lindrar vid
väderspänning/ magknip samt stärker
hjärta och huvud. Den anses också hjälpa
mot depressioner och huvudvärk. Utvärtes
används oljan vid reumatism och
muskelvärk. Te på färska eller torkade
blad rekommenderas mot huvudvärk.
Smaken kan varieras genom att tillsätta t
ex citronmeliss.
Andra användningsområden
Rosmarin ingår i åtskilliga hårvårdspreparat.
Det har en stimulerande effekt på
hårrötterna, gör håret luftigt, glänsande
och hårbottnen fri från mjäll.
Avkok på rosmarin är cirkulationsbefrämjande,
bakteriedödande och ger friskare
hud.
Recepttips!
Migränlindrande rosmarindekokt
1 tsk blommor och blad av rosmarin
1½ dl vatten
Lägg blommorna i det kalla vattnet i en
kastrull. Koka up och låt koka sakta under
lock i 15 minuter. Sila. Drick 2 koppar
varm dekokt om dagen.
Man kan också låta dekokten svalna, för
att sedan användas till ansiktsvatten eller
blandas i badet.
Varning
Överdosering av rosmarinolja kan ge inflammation
i mag-tarmkanalen och njurskador.
Bör ej användas invärtes under
graviditeten.
Vi syns i Åhus | Nov 2011
35