13587507.pdf

Den vackra lägerhöjdens dominerande läge gjorde att dess établissement med sin grönskande omgifning
redan på långt afstånd mötte de resandes blickar, när färden ställdes uppför Urnans och Vindelns dalgångar.
Och frän själfva höjden var utsikten icke mindre fängslande, när blickarna följde de omgifvande bergsgrupperna
med det väldiga Starberget vid Hvilavägen, och när solen med sitt färgspel lekte efter dalgångarna
och niporna söder om Urnan.
En gifmild natur skänkte blomprakt och fägring kring lägrets sluttningar och ej minst vid och i den
vackra grottan.
Genom järnvägens närhet och lätthet till förbindelsen med staden, uppstod på Vännäs' läger ett rörligare
och mera omväxlande lif, än livad förut varit förhållandet vid regementet. Främlingar från när och
fjärran gästade ofta det vackra lägret, och utflykter till den natursköna Fällforsen samt till den fagra Trinnan
oeh älfpartiernas olika ställen förekommo ofta. Förbindelsen med Umans södra strand och dess byar, Västerås,
Uybeck, Hamburg, Pengsjö, Kolksele m. fl., skedde dels öfver järnvägsbron, dels med de trenne färjor,
som lågo regementet närmast.
Emellertid skulle förläggningsfrågan åter snart träda i förgrunden för Västerbottens regemente. Nya
förhållanden hade åter inträdt, och i residensstaden lades grunden till ett nytt hem, där möjligheter till vinteröfningår
och kasernlif hägrade inom en snar framtid.
Regementets tillvaro å Vännäs' läger räckte endast nio år, ty 1909 i april invigdes de nya kasernerna
i Umeå, och Vännäs' läger låg öfvergifvet och tomt, öfverlämnadt åt en oviss tillvaro i en framtid, hvars öden
bestämmas af statsmakternas beslut.
Fgn.
20