här - VITS

3.5.1 Hur beskrivs facilitering och facilitatorn i faciliteringsteori?
Quinn et. al. (1990:17) positionerar facilitatorn i relation till andra roller inom ledning och menar att
facilitatorn förväntas göra olika saker när han eller hon faciliterar i en organisation: t.ex. ”foster
collective effort, build cohesion and teamwork, and manage interpersonal conflict. In this role the
manager is process oriented. Expected behaviors include intervening into interpersonal disputes, using
conflict reduction techniques, and facilitating group problem solving.” Denna definition liknar i många
avseenden den beskrivning av samarbete som exempelvis Vennix (1996) gör vilket omnämndes i
avsnitt 3.3.1.6. Emellertid framhäver Quinn et. al. (1990) konflikthantering som ett utmärkande drag
facilitering och att det är facilitatorns uppgift att hantera sådana situationer, vilket inte Vennix (1996)
gör. Vennix (1996) är i sin beskrivning mer heltäckande och beskriver arbetsuppgifterna bredare än
att hantera konflikter vilket är fokus i Quinn et. al. (1990).
I ”The Practice of Facilitation” beskriver Webhne-Behrman facilitering som arbetet att stödja gruppen
på ett sådant sätt att deras arbete i sin tur blir enkelt och effektivt (Webhne-Behrman 1998:2). Han
karaktäriserar facilitatorn som: ”…a negotiator for the process in this context, primarily concerned with
apprizing participants of their own opinions through reflection, summarization and clarification. This
truly empowers them to participate effectively with one another to the best degree possible. In conflictive
situations, the facilitator’s role is very much like a mediator.” (Webhne-Behrman 1998:2) Även här
framträder konflikthantering som uppgift, men till skillnad från Quinn et. al. (1990) framhävs även
andra uppgifter i karaktäriseringen. Vennix (1996) beskrev betydelsen av ett fungerande
samarbetsklimat och som jag tolkar Webhne-Behrman (1998) är de aktiviteter som han beskriver i
linje med detta, då han menar att facilitatorn ska förstärka deltagarnas insikter samt ingjuta kraft hos
dem att utveckla förmågan att samarbeta effektivare och enklare med god gruppdynamik. Om deras
arbete bedrivs med god gruppdynamik leder detta till att gruppen framgångsrikt kan utföra den
uppgift som de har vid handen. Facilitatorn skildras därigenom som en kommunikatör med god
kommunikativ förmåga vilken använder denna förmåga för att stödja gruppen i deras arbete
(Webhne-Behrman 1998:12).
Förmågan att som facilitator kunna kommunicera framträder återkommande i faciliteringslitteratur.
Antingen explicit eller invävt i olika normer, arbetssätt och råd. Genom kommunikativ förmåga ska
facilitatorn t.ex. tjäna (Doyle & Straus 1976) respektive bistå (Rogers 1970) gruppen som samarbetar.
Utmärkande för facilitering är således att facilitering är något underställt det som i övrigt sker i
gruppen när denna samproducerar ett resultat. Genom kommunikation ska gruppens arbete stödjas
genom intervention. Personen som faciliterar beskrivs därför som en tjänare ”a servant” till gruppen
och deras arbete (Doyle & Straus 1976:85). Med andra ord är facilitering som arbetsform och
facilitatorn som roll, inte relevanta att beakta om inte ett bakomliggande produktuppdrag att generera
ett sakresultat, så som ett modelleringsuppdrag, genomförs. Det är först när ett samarbete är aktuellt
som det blir relevant att beakta facilitering och facilitatorn.
Schwarz initiativtagare till konceptet ”the skilled facilitator approach” skriver i linje med detta att
facilitering då är ”…a process in which a person whose selection is acceptable to all members of the
158