här - VITS

Jag har i detta delavsnitt karaktäriserat facilitering genom insikter om detta begrepp och därefter
relaterat dessa till det handlingsteoretiska perspektiv som jag anlagt i studien. Som figur 3.24 visar har
jag knutit facilitering till situation vilket är ett utmärkande drag i denna avhandling. Facilitering måste
ske baserat på situationen. Som t.ex. Seifert (2002) visar handlar facilitering dock om att stödja hela
modelleringsprocessen. Det finns således ett behov av att inventera teorier som beskriver facilitering
som process bestående av efterföljande situationer. Jag har dessutom visat genom Richardson &
Andersen (1995) att utredningsspecialister ofta arbetar i grupp och faciliterar arbetet genom samspel.
Detta benämns co-facilitering i faciliteringsteori. Jag kommer i återstående två delavsnitt därmed
inventera facilitering som co-facilitering och facilitering som process.
3.5.3 Co-facilitering vid samarbete
Co-facilitering innebär att: “Two or more facilitators [is] working in partnership to enable a group and
its individual members to reach an agreed outcome in a way that maximizes their own and others
learning, through the active involvement of all.” (Knight & Scott 1997:11) Co-facilitering är därmed
inte synonymt med det som Doyle & Straus (1976) beskriver som facilitator och recorder
(dokumentatör) under det faciliterande mötet. Co-facilitering signalerar istället en form av samspel
mellan aktörer när dessa faciliterar annat samarbete. Det är således inte enbart roller som behövs för
att co-facilitering ska kunna utföras, utan andra förutsättningar måste även gälla såsom en tydliggjord
arbetsrelation mellan aktörerna som faciliterar. Med andra ord co-facilitering är ett organiserat
samspel mellan utredningsspecialister med syftet deras gemensamma agerande ska tjäna och bistå ett
annat samarbete.
Hogan (2002:85ff) diskuterar co-facilitering grundligt. Som styrkor anger hon att mindre erfarna
facilitatorer genom att samarbeta med erfarna facilitatorer successivt kan utveckla sin individuella
förmåga och på så sätt kumulativt utveckla förmågan att facilitera. Arbetsformen kan även stärka
erfarna facilitatorer i och med att samarbetet kan föra med sig att nya lärdomar och perspektiv tillförs
vilket bidrar till utveckling av förmåga. Generellt innebär värdet med co-facilitering att olika
färdigheter, erfarenheter och personlighetsrelaterade styrkor kan sättas samman på ett för
arbetsgruppen bra sätt. Individer har alla olika talanger och genom att kombinera dessa kan teamet av
facilitatorer bättre underlätta och möjliggöra i arbetsgruppens samarbete.
Det finns dock även risker med co-facilitering. Spinks & Clements (1993:156) anger t.ex. att man inte
bör facilitera på samma gång under co-facilitering, då detta innebär att ledning av dialogen sprids på
flera personer. En situation kan då uppstå där ansvaret för faciliteringen blir otydligt gentemot
gruppen, vilket kan medföra att osäkerhet i gruppen kan uppstå om arbetssätt, facilitatorerna eller om
samarbetet som helhet. Hogan (2002:89) riktar även uppmärksamhet mot att delandet av
arbetsuppgifter också kan medföra att en eller båda facilitatorerna känner en ojämn fördelning av
arbetet i förhållande till det organiserade samspelet. Detta kan gälla omfattningen på arbetsuppgifter
såväl som vad olika facilitatorer ska göra under modelleringen. För att motverka detta menar Hogan
att: ”Co-facilitation requires maintaining energy for each other as well as the group. Co-facilitators need
to be careful not to cut across or undermine the other facilitator’s intervention. This is the potential for
163