här - VITS

they can air their opinions and that these will be given serious consideration. This will in turn encourage
people to participate” Två av åtgärderna, inspiration och erkännande, är kategorier som medför att
komplicerade situationer kan hanteras. Att erkänna är en reaktiv åtgärd som att hantera en situation
där metoden i tillämpning har resulterat i att en deltagares engagemang för modelleringen hotas.
När jag genomförde återkopplingsintervjun med Mikael och vi samtalar om situationen där Ktj’s
engagemang för arbetet hotades, så poängterar han den utsatta position som Ktj hade under
modelleringen. Hon var nyligen tillsatt på positionen. Hon kunde verksamheten bra men hade svårt
att tydligt och säkert redogöra för verksamhetens logik. Det förde med sig att de komplexa situationer
som uppstod under modelleringen ofta handlade om aktiviteter som hon redogjorde för i
modelleringsdialogen. Trots att hon ofta hade rätt i relation till de andra deltagarna, kom hon ofta i
obekväma situationer där hon tvingades att backa eller gå tillbaka till verksamheten för att kontrollera
hur det stod till i den aktuella aktiviteten. Mikael minns även att det vid det här specifika tillfället, så
hade en ny deltagare kommit in workshopen, som inte medverkat vid de tidigare tillfällena under
projektet. Detta var ekonomicontrollern. Han hade därmed inte hade deltagit i arbetet och följaktligen
inte socialiserats in i det arbetssätt som modelleringen tillämpade. Därför hade denna sista workshop
inneburit att samproduktionen hade växlats med grundläggande utbildning i modellering, vilket vållat
att kraft från Mikaels sida lagts på annat än avslutningen av modelleringen. Han poängterar
avslutningsvis att episoden visar på det viktiga och fungerande samspel som etablerades mellan
honom och gatekeepern. I detta fall innebar samspelet att man turades om att facilitera arbetet och
samtidigt skapade man förutsättningar för varandra att kunna förflytta sig in i bakgrunden och
värdera arbetet som fortskred såväl som det egna agerandet.
Eskil betonar i återkopplingsintervjun med honom att han har som policy att alla som engageras i
modelleringen ska medverka under samtliga tillfällen och att han undantagsvis tillåter att nya aktörer
kommer i arbetet. Om detta aktualiseras tillåter han detta endast om de behövs för att vidareutveckla
modellerna och om de accepterar arbetssättet som tillämpas.
Det Mikael poängterar, och som Annica även understryker i återkopplingsintervjun med henne, är att
medverkandet av en gatekeeper är viktigt för att hantera situationer av den karaktär som uppstod i
modelleringsarbetet tillsammans med Elektronikleverantören. Mikael beskriver bland annat att den
relationsutveckling som skedde under modelleringen medförde att VD:n utvecklades till en medaktör
i modelleringsteamet. Han kunde således agera co-facilitator under arbetet och vara med och hantera
den situation som nu uppstod. Genom att samverka med en gatekeeper kan situationen desarmeras,
den kan därefter åtgärdas och sedan kan man gå vidare i samarbetet.
En trygg samarbetsmiljö som i sig själv motiverar (encourage) samarbete skapas enligt mig genom att
deltagarna aktivt motiveras genom åtgärder såsom relationsutveckling, relevansgörande, utbildning,
projektering, inspiration, argument och auktoritet. När den trygga samarbetsmiljön hotas, som följd
av tidigare handlingar från modellerarnas sida, återvinns tryggheten och förtroligheten för samarbetet
genom erkännande, där denna åtgärd i sin tur vilar på att ett tryggt samarbetsklimat även råder inom
390