Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH
Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH
Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3<br />
och gjort reportage både om maffi an<br />
i Palermo och från Mellanöstern. De<br />
har även vunnit utmärkelser från New<br />
Yorks TV- och fi lmfestival för sina<br />
reportage om Iran-Contras affären.<br />
Båda har varit knutna till BBC under<br />
många år och dessutom arbetat med<br />
Granadas program ”World in Action”,<br />
av många ansett som ett av Englands<br />
främsta TV-nyhetsmagasin. Kort sagt:<br />
de har ett fl äckfritt rykte.<br />
Något som också bör noteras<br />
är IOK:s beteende i samband med<br />
avslöjandena. Man har exempelvis<br />
aldrig påstått att Jennings ljuger. Först<br />
försökte man bekämpa honom med<br />
en medeltida lag om nidskrifter, sedan<br />
bemöttes han med tystnad. Ett skäl till<br />
att man undvikit att bemöta Jennings<br />
uppgifter var måhända att detta kunde<br />
ha slutat med en rättegång där IOK<br />
hade tvingats öppna sina arkiv för<br />
omvärlden. Att man inte vill göra detta<br />
beror rimligen endast på en av två<br />
orsaker: att det Jennings sagt faktiskt<br />
är sant, eller att det fi nns något ännu<br />
värre i arkiven. Att IOK i samband<br />
med avslöjandena reformerade sitt<br />
regelverk kan ur detta perspektiv<br />
betraktas som något mer än en slump.<br />
IOK:s taktik visade sig framgångsrik<br />
och debatten tystnade efter en tid.<br />
Men Jennings avslöjanden kom att<br />
förändra något. De olympiska spelen<br />
hade fallit från piedestalen och kom i<br />
fortsättningen att granskas på ett sätt<br />
som tidigare varit omöjligt. Man skulle<br />
aldrig mer kunna tysta <strong>ner</strong> rykten om<br />
korruption som man gjort tidigare.<br />
Men Jennings påståenden verifi erades<br />
aldrig och media och allmänhet fi ck<br />
fortsätta att leva i ovisshet om hur det<br />
verkligen förhöll sig, i alla fall ytterligare<br />
en tid.<br />
Salt Lake City<br />
Den 24 november 1998 rapporterade<br />
en TV-station i Salt Lake City att dottern<br />
till en IOK-delegat, Rene Essomba<br />
från Kamerun, 1996 hade mottagit<br />
ett stipendium genom arrangörerna<br />
av sommarspelen i staden. Det antogs<br />
genast av media att detta var betalningen<br />
för en motprestation: Essombas<br />
röst när 2002 års spel skulle delas<br />
ut. Uppgifterna var i och för sig inga<br />
nyheter. Som noterats ovan hade rykten<br />
om försäljning av röster fi gurerat sedan<br />
1980-talet. Ändå fi ck denna händelse<br />
en följdverkan som kom att skaka den<br />
olympiska rörelsen i grunden.<br />
Inledningsvis verkade skandalen<br />
vara begränsad till Salt Lake City.<br />
Under trycket från media medgav<br />
arrangörerna i början av december<br />
1999 att cirka $400 000 hade utbetalats<br />
till sammanlagt 13 perso<strong>ner</strong>, varav<br />
6 släktingar till IOK-medlemmar, i<br />
form av ekonomiskt stöd eller<br />
”stipendium”. Detta var en del av vad<br />
USA:s olympiska kommitté kallade<br />
”The National Olympic Committee<br />
Assistance Program”. Man försvarade<br />
sig med att detta inte var något<br />
ovanligt utan ett sedan länge etablerat<br />
system. Tom Welsh, president för spelens<br />
organisationskommitté kommenterade<br />
händelsen på följande vis: ”Family<br />
helps family, that’s what the Olympics<br />
is all about.”<br />
Detta väckte en hel del uppmärksamhet<br />
och journalisterna önskade<br />
naturligtvis få IOK:s inställning till<br />
dessa program klarlagd. En amerikansk<br />
TV-station valde att kontakta<br />
den åldrige och mycket respekterade<br />
IOK-medlemmen Marc Hodler från<br />
Schweiz. Hodler hade varit medlem i<br />
IOK sedan 1963 och var, som noterat<br />
ovan, ansvarig för det regelverk som<br />
införts i början av 1990-talet för att<br />
reformera utdelningen av de olympiska<br />
spelen. Hodler svarade att program<br />
av den här typen stred mot gällande<br />
regelverk och medgav att han kände till<br />
att försäljning av röster hade förekommit<br />
sedan 1996 års spel delats ut 1989.<br />
Enligt Hodlers uppskattning var cirka<br />
25 av IOK:s omkring 100 medlemmar<br />
mottagliga för mutor. Hodler avslöjade<br />
också sin kännedom om fyra agenter<br />
vilka hade påverkat valet av arrangörsstad<br />
för spelen 1996 (Atlanta), 1998<br />
(Nagano), 2000 (Sydney) och 2002<br />
(Salt Lake City). Det som gjorde denna<br />
händelse unik var att angreppet mot<br />
den olympiska rörelsen hade kommit<br />
inifrån. Tidigare hade IOK kunnat<br />
visa upp en enad front mot kritiker<br />
och bemött fl ertalet anklagelser med<br />
tystnad. Detta var knappast möjligt<br />
då en av deras egna nu lyft bladet från<br />
munnen. Och att det var Hodler, en av<br />
rörelsens mest respekterade medlemmar,<br />
gjorde knappast saken bättre.<br />
Pressen frossade i avslöjandena och<br />
trycket mot IOK ökade för varje dag<br />
som gick.<br />
Den 11 december 1999 hade situationen<br />
blivit ohållbar. IOK tvingades<br />
agera och tillsatte en kommission för<br />
att utreda anklagelserna. Man stoppade<br />
också alla IOK-medlemmars<br />
besök i de städer som ansökte om<br />
vinter-OS 2006, vilket skulle delas ut<br />
under året. Men IOK hade dock redan<br />
förlorat kontrollen över händelseförloppet.<br />
I januari stod det klart att<br />
fl era oberoende organisatio<strong>ner</strong> inlett<br />
undersökningar om bland annat Salt<br />
Lake Citys och Sydneys OS-ansökan.<br />
Vidare började besvärande uppgifter<br />
fi gurera i pressen om IOK-ordföranden<br />
Samaranch själv. Han hade av Salt<br />
Lake Citys arrangörskommitté mottagit<br />
skjutvapen för $1 600 och ett samurajsvärd<br />
från Naganos arrangörskommitté<br />
värt $28 000. IOK försvarade sig med<br />
att ordföranden saknade rösträtt och att<br />
föremålen hade mottagits som objekt<br />
till det olympiska museet i Lausanne.<br />
Men förklaringarna möttes med stor<br />
skepsis. Skandalen hade därmed spridit<br />
sig in i IOK:s in<strong>ner</strong>sta krets. Jennings<br />
påståenden från 1992, där han menade<br />
att korruptionen sanktio<strong>ner</strong>ades av IOK:<br />
s ledning, verkade inte längre så långsökta.<br />
Under vintern 1999 började huvudena<br />
rulla inom IOK. I januari stod det<br />
klart att nästan 20 IOK-medlemmar<br />
misstänktes för brott mot gällande regelverk,<br />
alltså ungefär det antal Hodler<br />
angett. Den 19 januari avgick den fi nska<br />
IOK-medlemmen Pirjo Häggman och<br />
fem dagar senare avgick ytterligare två<br />
medlemmar, Bashir Attarabulsi, Libyen,<br />
och David Sibandze, Swaziland. Fram<br />
till och med mars avgick ytterligare en<br />
medlem, tre uteslöts och 10 varnades av<br />
IOK.<br />
Samtidigt var IOK under hård press<br />
från fl era oberoende utredningar. Rapporter<br />
om IOK-medlemmarnas vanor<br />
under sina besök i potentiella arrangörsstäder<br />
visade på en kultur där vistelse på<br />
överdådiga hotell och deltagande i dyra<br />
nöjesaktiviteter under besöken var standard,<br />
där arrangörsstäderna anställde<br />
särskilda lobbyister med kunskaper om<br />
individuella IOK-medlemmars intressen<br />
för att stärka ”vänskapsbanden”<br />
och där ekonomiskt stöd, ”stipendier”,<br />
arbetstillfällen och andra suspekta ekonomiska<br />
bidrag delades ut till IOK-medlemmar<br />
om så visade sig nödvändigt.<br />
Flera viktiga sponsorer visade också<br />
sitt missnöje med händelseutvecklingen,<br />
bland annat medlemmar i TOP-programmet,<br />
vars åsikter därmed knappast<br />
kunde ignoreras av IOK. Huruvida man<br />
verkligen oroade sig för den olympiska<br />
rörelsens framtid eller endast såg det<br />
som ett gynnsamt läge att omförhandla<br />
sina sponsoravtal var dock oklart.<br />
IOK agerade samtidigt beslutsamt<br />
för att försvara sin position. I januari<br />
1999 anlitades företaget Hill & Knowlton,<br />
experter på nyhetsfrisering. Dessa<br />
var vid denna tid kända för att dels ha<br />
hjälpt den kuwaitiska regeringen att<br />
påverka den amerikanska opinionen<br />
under Gulfkriget, dels för sina insatser<br />
för Bill Clinton under hans presidentvalskampanj.<br />
När Samaranch inkal-<br />
33