Snabb väg till nya bekantskaper - Ergo

More documents

Recommendations

Info

32 / RECENSIONER Ergo #8 / 2007 Ergo #8 / 2007 RECENSIONER / 33 Betygen sätts i skala 0–5 MUSIK Hittar utan experimentellt trams Jens Lekman ”Night Falls Over Kortedala” (Service) Jens Lekmans andra album rivstartar med den nästan svårhanterbart pampiga ”And I Remember Every Kiss” som handlar om att, ja, vara en Casanova. Ändå tycker jag det bästa med Lekman är, förutom hans uppenbara låtskrivarsnille, den sympatiska och människovänliga ton som genomsyrar såväl texter som t ex albumkonvolutet (där man kan läsa att alla samplingar är använda ”with kind permission”). Det nionde spåret är en rörande liten hyllning till Lekmans irakiska frisör Sherin. Den börjar med raden ”When Sherin Cuts my hair it’s like a love affair. I ”It Was A Strange Time In My Life” samplar Lekman en inspelning av sig själv som barn. Jag smälter! ”Night Falls Over Kortedala” är full av snitsigt inbakade samplingar, betydligt fl er och mycket snyggare än i debuten från 2004. Texterna, om kärlek och vardag, känns igen men har en välbalanserad humor och värme som inte går att få nog av. Det är bra härligt med artister som bara gör hittigare och hittigare skivor istället för tråkigt experimentellt trams. Den där oväntade duetten med olustige Montt Mardie från i våras är förlåten. ”Night Falls Over Kortedala” är en hitkavalkad som kommer räcka hela hösten. I händelse av landssorg Blandade artister ”Ny Musik För Landssorg” (Container) MATILDA WEIBE Begreppet landssorg härstammar från en svunnen tid. En tid då nationalstaten inte höll på att luckras upp och då det som kallades svenskt enkelt kunde förknippas med en glasklar känsla av tillhörighet till den administrativa yta som kallas Sverige. Så är det inte riktigt Jens Lekman spelar på Musikens hus den 6/9 kl 21.00. längre. Vad skulle egentligen förena alla svenskar, i en gemensam sorg nuförtiden? Och vilken musik skulle passa till sorgearbetet? På radion är de förberedda på sådant. Eller förberedda och förberedda, de har bunkrat upp med Wilhelm Peterson-Berger, Jan Johansson och liknande för att bryta av i skvalet om det skulle behövas. Projektet ”Ny musik för landssorg” är ett försök att förnya denna kollektiva pausmusik för vår tid, och i de små texterna i konvolutet där alla medverkande artister fått beskriva sitt bidrag, är det talande hur lite deras idéer byggt på känslan av tillhörighet till någon slags svensk folksjäl eller identitet. Istället pratas det om sorg som smärtsam välsignelse, begravningsmusik och gestaltande av blytung sorg, kraftfull nog att lamslå 9 miljoner människor. Här fi nns tre medverkande Uppsala-artister; Unai, Ludvig Elblaus och Differnet. Unai har med en blinkning till Pet Shop Boys skrivit vad han själv kallar ett requiem, eller Purcell och Beethoven till ett diskobeat. Det är en atmosfärisk diskosnutt med fi n och varsam harmonik som jag av någon anledning associerar till en hädanfärd rätt ut i världsrymden. Ludvig Elblaus presenterar ett mörkt och kärvt ambientmullrande som lamslår mer än det erbjuder någon tydlig väg till kontemplation. Differnets bidrag är slutligen en fyrtiofem sekunder lång uthållighetsövning som tillkommit som ett experiment i hur sorg kan bearbetas genom musicerande. Inspelningen fyllde en rituell funktion snarare än den var tänkt att resultera i något lyssningsvärt. Det hörs men är värt att fundera på. Hade behövt lite jävlar anamma The Flower Kings ”The Sum of No Evil” (InsideOut/Border) BJÖRN BERGLUND Uppsalas Roine Stolt och hans symfrockgudar The Flower Kings har för vana att studsa mellan det strongt äventyrliga (”Stardust We Are”, ”Unfold the Future”) och det djupt emotionella (”Paradox Hotel”). Fast ibland väljer kungarna att ta det säkra före det osäkra. Man tar till de grandiosa grepp som fansen älskar och som man behärskar till sådan fulländning att man lätt kan sno ihop en fullt godkänd tjugofemminutare enligt konstrockskonstens alla regler. Det här är ett sådant tillfälle. Foto: Luger Av Paradoxhotellets ambivalens och rädsla – manifesterad i titlar som ”Mommy Leave The Light On” – återstår inte mycket. Nu har vi istället det andligt saliga ”Love Is The Only Answer”, och såklart är albumets musik i högsta grad njutbar (Roine Stolt och Tomas Bodin är oförmögna till undermålighet), men det är helt enkelt alldeles för tryggt. Alltså, budskapet om universell kärlek är underbart, men räcker det som fundament till ett progressivt symfmästerverk? ”The Sum of No Evil”? Lite jävlar anamma hade inte varit fel. Poguesdoftande nödrim Johan Svedberg & Hopslängt ”Nojjvisor” (Troglodyt) En skönt fl ödande sång om att hänga med kompisarna ute i kylan i tonåren och en peppvisa för alla oss som varken är någon Markus Schenkenberg eller stormrik börshaj blir en lysande inledning på Uppsalabon Johan Svedborgs andra album. Irländskt drag à la The Pogues och en visrock där allt bara sitter rätt musikaliskt får mig att förbise nödrimmen och de textmässigt lite väl enkla lösningarna. Det svänger i bästa The Pogues-stil och det räcker. Tråkigt nog tappar sedan både musiken och texterna farten. Generaliseringarna som i sina överdrivna mängder gav både komik och subtilitet åt ”Riktiga män” faller i ”En västerländsk karl” platt till marken. Det lägre tempot blottar mer vilket gör att texterna inte alltid håller. Resten av skivan blir en bergochdalbana mellan frustration och lycka. I de bästa partierna dansar Johan Svedbergs röst genom alla svackor och toppar som en återuppstånden Cornelis Vreeswijk. I andra känns det lika ihopslängt och slarvigt som kompbandsnamnet antyder. Med några varvs genomarbetning till skulle en genomsnittskiva ha kunnat bli en sensation. Jag hoppas på nästa gång. ANDREAS JAKOBSSON Tjockt och tunt på samma gång Ellinor Skagegård “Fall Adventure” (Egen utgivning) DANIEL REICHBERG Nu är det tredje gången jag skriver om den här recensionen. Problemet är att jag staplar rockskribentklyschor och välvilliga lokalbandspeppningar på varandra. Den enkla vägen ut när små egna utgivningar hamnar på redaktionen. Saken är bara den att det är det enklaste sättet att skriva om Uppsalatjejen Ellinor Skagegård, som har gjort i princip alla viktiga delar av sin skiva själv. För det är just klassiska referenser som dyker upp i huvudet. Det är verkligen inga dumma låtar hon gjort. Man kan märka att hon velat få fram den där nakna och tydliga känslan från 70-talets singer-songwriters som Joni Mitchell och Carly Simon och låtmässigt har hon verkligen lyckats. Massor av fi na (och otippade) ackordbyten och genomarbetade arrangemang. Tyvärr är det en ganska stor skillnad i känslan mellan något som faktiskt spelades in i USA på 70-talet och något som spelas in i (vad man kan anta) en digital studio i Sverige 2007. Man måste tänka ganska positivt för att hitta den där känslan i produktionen som jag tror att de är ute efter. Det är både tjockt och tunt på samma gång. Många instrument (ibland otroliga harmonidetaljer) fast liksom inlåsta i en liten låda. Jag önskar att jag hade konstruktiva idéer för hur det skulle kunna låta bättre för låtarna är ofta bra nog att framföras av förebilderna själva. ROGER GUNNARSSON Betygen sätts i skala 0–5 FILM Sofokomedi med Hassangänget ”Underbar och älskad av alla” Regi: Hannes Holm (Spegeln) Man kanske kan kalla det för sofo-komedi, den lilla livaktiga genre som utspelas i chica och lagom bohemiska stockholmskretsar. Det är väl främst kretsen runt Herngren och Holm och det gamla Hassangänget (minns någon?) som specialiserat sig på att korsbefrukta den enda lilla gnutta av urban metropol (med epicentrum söder om Folkungagatan – sofo) vi kan uppbringa i landet med den mest urbana av genres – rom-kom. Martina Haags roman om Bella – wannabeskådespelare i trendig innerstadsmiljö– passar följaktligen som hand i handske för Holm & co. Haags roman står i uppenbar skuld till Bridget Jonesfenomenet; i lättsamma ordalag ironiseras det över de professionella och privata misslyckanden och vedermödor som steget in i yngre medelålder kan innebära. Så mycket mer överraskande när Holms fi lm faktiskt tonar ned förlagans chic-litestetik för ett mer eftertänksamt berättande. Storyn är dock i stort intakt. Isabella Eklöf (Martina Haag!) lyckas på dubiösa grunder byta sin tillvaro som stämplande skådespelare mot ett kontrakt på Dramaten. Ingmar Bergman ska sätta upp Shakespeare och vill förgylla med halsbrytande koreografi . Bellas CV rymmer på falska grunder akrobatisk kompetens. Hon får rollen. Missförstånd och pinsamheter följer. Dessutom dyker en dansk musikalcharmör upp och fångar Bellas hjärta. Det känns inte helt främmande att knyta ”Underbar och älskad av alla” till sommaren svenska litteraturhändelser. Maja Lundgren, Daniel Sjödin och Mara Lee har i omtalade romaner alla brutit gränsen mellan fi ktion och reell samtid. Man kallar det ibland faktion – tendensen i vår samtid att låta autenticitet stå i förgrunden i osanna berättelser, eller att på motsatt sätt fi ktionalisera verklighet (sport, doku-såpa, debatter etc.). När Martina Haag själv kliver in och (på ett ypperligt sätt) gestaltar sitt alter ego Bella snurrar det till lite i relationen mellan representationens nivåer. Liksom när Persbrandt, Brynolfsson och Björn Kjellman m.fl . dyker upp som sig själva. Det är också en elak bild av Kultursverige som presenteras. Här känns kopplingen till Lundgren (glappet vad gäller genre och status till trots) än mer relevant. Visst är detta i grunden en lättsam och rolig fi lm. Samtidigt fi nns i Haags gestaltning av sig själv (?) en skildring av ensamhet, utanförskap och ängslan som lever kvar längre i minnet än lustifi kationerna. Samhällskritik i odöd skepnad ”28 veckor senare” Regi: Juan Carlos Fresnadillo (Premiär: 7 september på SF Bio) PER VESTERLUND I Danny Boyles zombiedystopi ”28 dagar senare” från 2002 råkar några djurrättsaktivister orsaka att ett virus sprids på Londons gator. Befolkningen förvandlas i ett nafs till blodspottande bestar som inget hellre vill än slita sina medmänniskor i stycken och glufsa i sig deras kött. De brittiska öarna försätts i karantän för att hejda smittan. När uppföljaren börjar har det gått sju måna- I ”28 veckor senare” kan alla zombies springa. Foto: Fox International der och de infekterade har dött av svält. Smittan anses utrotad och landets återuppbyggnad påbörjas av amerikanska NATO-styrkor. Allt går förstås inte så smidigt som beräknat och snart härjar rödögda vettvillingar på Oxford Street igen. Kopplingar till faktiska amerikanska aktioner utomlands låter sig med fördel göras och det är inte första gången fi lmtypen begåvas med politisk udd. Ända sedan George Romero nydanade skräckfi lmen med Vietnamallegorin ”Night of the Living Dead” 1968 har zombiefi lmen visat sig vara genrefi lmens bästa grogrund för skarpladdad samhällskritik. Egentligen är det inte så konstigt eftersom de obligatoriska genrekraven – en skock levande döda som drivs av sina simplaste impulser, och samhällets misslyckade hantering av dessa odöda – är tydliga symboler för en omfattande social kollaps. Vad de senaste årens uppsving för zombiegenren i sin tur säger om rådande samhällsklimat kan man ju sedan spekulera i. Även om den politiska dimensionen gör sig gällande i ”28 veckor senare” så ligger fi lmens styrka mer i det personliga. Kärnfamiljen är fi lmens nervcentrum och den får utstå vildsinta attacker från alla håll. ”28 veckor senare” börjar i en intim förtrolighet mellan man och kvinna men den ska snart förrådas av ett svek mer skräckinjagande än någon zombie. Paret Robert Carlyle och Catherine McCormack visar en känslighet som går på djupet. Familjeliv och vänskapsband färgas sedan nattsvarta i en rad svidande scener. Först och främst är dock ”28 veckor senare” en rasande effektiv skräckfi lm. Fresnadillo, som debuterade med den stilfulla ”Intacto” häromåret, tar över rodret efter Boyle och han gör det sannerligen med den äran. Hans explosiva zombiefi lm drabbar med en sällsynt intensitet som suger tag direkt och inte släpper taget. Den polerade Fresnadillo lyckas förvisso inte uppnå föregångarens ruffi ga närgångenhet och lyriska intensitet men det tar han igen genom en domedagsstämning och en grymhetens poesi som faktiskt överträffar originalet. Lika grön som tidigare ”Shrek den tredje” Regi: Chris Miller (Premiär 31 augusti på Spegeln.) CHRISTOFFER OLOFSSON Den tredje fi lmen i en serie brukar vanligtvis vara en ganska själlös historia där grundkonceptet är rejält urvattnat, det har man sett alldeles för många gånger. Så är det inte riktigt med den tredje fi lmen om Shrek, men man kan ändå inte sticka under stol med att den känns som en upprepning. När första fi lmen kom kunde man inte annat än imponeras av animationen och av det lekfulla sätt på vilket den drev med allt och alla i sago- och fi lmvärlden. Samtidigt som den gjorde nedslag i så många sagor att det var omöjligt att minnas alla från barndomen lyckades den dessutom berätta en medryckande historia. I den tredje fi lmen är parodierandet lite mer nedtonat, vilket är ganska befriande. Förutom mycket skratt så bjuder ”Shrek den tredje” precis som de två första fi lmerna på en hel del smarta sätt att förhålla sig till historieberättande och till olika sagovärldar. Som vanligt är också originalrösterna helt fantastiska; Mike Myers (Shrek), Eddie Murphy (Donkey), Cameron Diaz (Fiona) och Antonio Banderas (Mästerkatten-i-stövlar) ger liv åt berättelsen. Det mesta är sig alltså likt. Något man har lyckats med i alla tre fi lmerna är att hålla skämten på en relativt hög nivå och att driften med andra sagor och fi lmer hela tiden är ganska smart. ”Shrek den tredje” kommer väl inte med något nytt direkt, men det är återigen klart sevärt och mycket underhållande. Utan tvekan fi nns det anledning att återvända till Shreks träsk och landet Far Far Away. NICLAS GILLBERG
STIPENDIE- UTLYSNING Värmlands nation utlyser ett Uddeholms forskarstipendium à f.n. 75 000 kr/termin. Stipendiet får uppbäras i tre år och kan tilldelas ”medlem av Värmlands nation i Uppsala som är heltidsstuderande inom forskarutbildningen vid Uppsala universitet, och som med hänsyn till framsteg i studier och andra omständigheter må anses därav förtjänt”. Sökanden skall vara svensk medborgare och får inte inneha utbildningsbidrag eller motsvarande inkomst. För mer information, se www.varmlandsnation.se under ”stipendier”. Sista ansökningsdag är den 3 oktober 2007. Träna självförsvar i Uppsala ju-jutsuklubb Nybörjare välkomna fr.om. 27 augusti Träningsavgifter för nybörjare Barn (9-12 år): 550 kr Ungdomar (13-15 år): 550 kr Vuxna: 1000 kr Medlem i Sv. Ju-jutsuförb. Bergsbrunnag. 1 ing E. Tel: 018-15 18 20 www.ju-jutsu.c.se
Page 1 and 2: Uppsala studentkårs tidning. Grund
Page 3 and 4: Ergo #8 / 2007 SÖRJ INTE SOMMAREN
Page 5 and 6: Ergo #8 / 2007 Vårens överskott a
Page 7 and 8: Ergo #8 / 2007 ”Principiellt begi
Page 9 and 10: Ergo #8 / 2007 Ny i stan, eller bar
Page 11 and 12: Ergo #8 / 2007 as sida ra kårens v
Page 13: Ergo #8 / 2007 Ny student i Uppsala
Page 16 and 17: Ergo #8 / 2007 FORSKNING PÅGÅR Me
Page 18 and 19: Energikick! Träning för alla smak
Page 20 and 21: 20 / KULTUR Ergo #8 / 2007 Nytt lan
Page 22 and 23: Jag lämnar 25% rabatt på timarvod
Page 24 and 25: 24 / REPORTAGET Så äter du bäst
Page 26 and 27: Dansa i höst! Drottningg
Page 28 and 29: Instutitionen för Astronomi och Ry
Page 30 and 31: Institutionen för lingvistik och f
Page 34 and 35: Ergo #8 / 2007 KALENDARIUM / 35 VÄ
Page 36 and 37: Ergo #8 / 2007 9/9 Städdag Hjälp
Page 38 and 39: Studentkårens Mångfaldsbyrå sök

Snabb väg till nya bekantskaper - Ergo

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?