Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på ... - Regeringen

Centralt i alla de tre extremistmiljöerna är en skarp uppdelning mellan vilka som utgör ”vi” och ”dem”. I
fallet med den extrema högern är det en rasideologiskt betingad dikotomi mellan å ena sidan svenskar –
eller vad man kallar den nordiska rasen – och å andra sidan icke-nordiska invandrare i allmänhet och judar
i synnerhet. Jihadisternas dikotomisering skiljer mellan rättrogna muslimer och kuffar, vantrogna. En
jihadist identifierar sig uteslutande med umman, den föreställda globala gemenskapen av rättrogna
muslimer. Till de vantrogna räknas inte bara individer med andra trosbekännelser än den muslimska. Även
andra muslimska grupper som shiamuslimer och sufier förkastas. I de mest extrema tolkningarna tar man
avstånd från alla muslimer som inte stöder jihad i bemärkelsen väpnad kamp. Den autonoma vänstern
bygger sin grundläggande dikotomi på en enkel maktanalys: ”vi” utgörs av de förtryckta som kämpar mot
förtryckarna. I det samtida samhället avses framförallt arbetare mot kapitalister (inte sällan refererade till
som ”överklassen”). Även andra grupper man menar är underordnade inkluderas i det egna kollektivet:
invandrare, papperslösa, hbtq-personer, kvinnor och ”förortsungdomar”. Till förtryckarna räknar man
polisen som upprätthåller det förment orättvisa ekonomiska systemet samt nazister och fascister, vilkas
existens man menar är en logisk följd av den kapitalistiska ekonomin.
Det är tydligt att en politiskt eller religiöst extrem miljö måste skapa och upprätthålla en tydlig dikotomi
mellan vilka som är goda och onda, vilka som är vi och dem, för att kunna torgföra sina budskap.
Kopplad till den skarpa distinktionen mellan vänner och fiender är föreställningen att man står under
attack av en övermäktig fiende som vill krossa den egna gruppen. Det våld som utövas av de olika
extremistgrupperna beskrivs av dem själva i princip aldrig i termer av aggression utan som självförsvar.
Hos de högerextrema motiveras våldsanvändningen antingen som ett svar på aggression från den
autonoma vänstern, eller för att skydda det svenska folket och den nordiska rasen mot judiska
konspirationer eller rasblandning med ödesdigra konsekvenser.
De autonoma menar att kapitalisterna och överklassen angriper arbetare och andra förtryckta grupper och
att man därför måste försvara sig och dessa utsatta minoriteter. Mer konkret åsyftas självförsvar mot det
man beskriver som polisens och fascisternas övervåld. Slutligen finns det bland de jihadistiska extrema en
föreställning om att det förs ett krig mot islam. Vilka som för detta krig och varför är inte alltid helt
tydligt, men stater som t.ex. USA, Storbritannien och Israel, vantrogna regimer i muslimska länder, andra
muslimska grupperingar (t.ex. shiiter) samt judar nämns i argumentationen om kriget mot islam.
I alla de tre miljöerna finns också konspiratoriska ramberättelser som används som heltäckande
förklaringar till de orättvisor och problem man menar kännetecknar samtiden. Såväl bland högerextrema
som hos jihadisterna återfinns tanken att världens utveckling i hemlighet styrs av en judisk konspiration
med världsherravälde som mål. De autonomas ramberättelse reducerar skeenden till tolkningar utifrån en
strikt ekonomisk-politisk analys där den kapitalistiska strukturen och kapitalets agerande fungerar som
10