Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på ... - Regeringen

2.2 Vad är extremism?
I tidigare studier av våldsbejakande politiska och religiösa miljöer i Sverige har man använt sig av
begreppet ”våldsbejakande extremism” (Brottsförebyggande rådet & Säkerhetspolisen 2009,
Säkerhetspolisen 2010). Begreppet extremism används ”för att beskriva rörelser, ideologier eller personer
som inte accepterar en demokratisk samhällsordning.” (Säkerhetspolisen 2010:27), och ”våldsbejakande”
för att peka på att vissa extremistiska rörelser är beredda att använda fysiskt våld för att uppnå sina mål.
Säkerhetspolisens mandat omfattar endast de våldsbejakande delarna av extremistiska rörelser. Det är
alltså inte olagligt att ge uttryck för åsikter som vänder sig mot demokratin under förutsättning att de inte
faller under de olika inskränkningar av yttrandefriheten som finns i svensk lag.
I delar av den internationella forskningen om våldsamma politiska och religiösa miljöer återfinns två
begrepp som är närbesläktade med extremism: radikalism och terrorism. Man kan säga att de befinner sig
på var sin sida om extremismen. Radikalism har i regel inte något med ideologiskt eller religiöst motiverat
våld att göra. En radikal tar inte heller med nödvändighet avstånd från demokratin som system. Radikala
idéer är alltså inte föremålet för denna kartläggning. Radikalismen kan sägas övergå i extremism när våld
används som metod. 3 Slutligen kan terrorism definieras som extremism där våld inte bara används mot
uttalade meningsmotståndare eller mot representanter för staten, utan även mot civilbefolkning och/eller
andra individer som själva anser sig stå utanför konflikten i fråga. Stora delar av den internationella
forskningen om våldsamma politiska och religiösa miljöer utgörs av terrorismforskning och är svår att
tillämpa på svenska extremistförhållanden. Terroristbegreppet är också diffust. Striderna i Syrien är ett
aktuellt exempel där vissa av kombattanterna betraktas som milis som kämpar mot en förtryckande regim,
medan de religiöst motiverade gerillagrupperna ofta beskrivs som jihadistiska terrorister. Att Syriens
handlande gentemot upprorsmakarna och civilbefolkningen har beskrivits som statsterrorism (vilket t.ex.
Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan gjorde i september 2012) pekar på hur flexibelt begreppet
är. Medan de som åker till Syrien eller Somalia för att ”hjälpa sina bröder” betraktas som terrorister,
ansågs de frivilliga som kämpade på Finlands sida i vinterkriget eller på republikanernas sida i spanska
inbördeskriget vara frihetskämpar. Terrorism är ett ideologiskt och propagandistiskt begrepp vars
betydelse beror på vem som använder det, varför vi undviker det i föreliggande kartläggning.
Egentligen betecknar extremism bara de yttersta punkterna på en ideologisk skala; vissa typer av extrema
ideologier är varken uttryckligen våldsbejakande eller motståndare till den konstitutionella demokratin, om
man ens bryr sig om den. Exempelvis tar stora delar av de mest konservativa muslimerna avstånd från
3 Den vedertagna termen ”radikalisering” som betecknar hur extrema idéer renodlas och leder till bruket av våld är i
sammanhanget tämligen ologisk. ”Extremisering” hade egentligen varit mer rättvisande.
32