Framsida_rapport amning - Arbetets museum
Framsida_rapport amning - Arbetets museum
Framsida_rapport amning - Arbetets museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
!!!!!!!????????????!!?!?!?!???????? ??????!!!!!!!!!!!!!!!?????????????!!!!!!!!!!!!!????????????!!!!!!!!!!!!???????????!!!!!!!!!!??????!!!!!!!???!!!!!!!!!!???????!!!!!!!!!!!!!!!!!?????????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!??????????????????????!!!!!!!!!!????!?!?!?!?!!!!!!!!?????!!!!!!?!?!?!??!!!!!!???????????????????? ?!!!!?!?!?!?!?!?!?!?!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!?!?!?!?!?!!!!!!!?!!!?!??!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?! ??!!!??<br />
Röster om <strong>amning</strong><br />
Rapport från ett dokumentationsprojekt<br />
JOHANNA ÖVLING
Förord<br />
Följande <strong>rapport</strong> är en del av <strong>Arbetets</strong> <strong>museum</strong>s utställningsprojekt Mötesplats: Röster om<br />
<strong>amning</strong>. Utställningen stöds av Föreningen Mjölkdroppen, Vårdförbundet, Mångkulturellt<br />
centrum i Botkyrka och Svensk sjuksköterskeförening. Projektet har haft stor hjälp av en<br />
referensgrupp vars deltagare med sina kunskaper och erfarenheter har bidragit med viktiga<br />
synpunkter på utställningsmanuset och kreativa idéer för gestaltningen. Referensgruppens<br />
deltagare har medverkat i arbetet med utställningsprojektet på olika sätt. Flertalet har deltagit<br />
på projektets referensgruppsträffar medan andra har bidragit med värdefull respons och idéer<br />
via samtal och mailkorrespondens. Referensgruppen består av Sofia Zwedberg<br />
(forskare/barnmorska), Carina Sjögren och Katharina Rehn (Amningshjälpen), Anna<br />
Österberg (BVC-sjuksköterska), Kristina Löfstedt (etnolog), Ulla Falk (Vårdförbundet), Inger<br />
Torpenberg (Svensk sjuksköterskeförening), Åsa Pettersson (Barnhälsovården, Östergötland),<br />
Ulla Idenstedt (Barnhälsovård Nord), Mats Berggren (initiativtagare till pappagrupper),<br />
Kristina Degerström (etnolog), Maria Aziz (sociolog), Charlotte Hyltén-Cavallius<br />
(Mångkulturellt centrum), Andrzej Markiewicz (fotograf), Annelie Egelin Tärning, Sofia<br />
Seifarth, Alicia Honti samt Johanna Övling (<strong>Arbetets</strong> <strong>museum</strong>). 1 Vi vill härmed rikta ett stort<br />
tack till projektets sponsorer, referensgruppen och alla övriga som på olika sätt har bidragit till<br />
att skapa en relevant och viktig utställning om <strong>amning</strong>. Särskilt tack vill vi rikta till Maria<br />
Aziz, Anna Österberg, Carina Sjögren samt Kristina Degerström som har genomfört och<br />
bearbetat några av de intervjuer som ligger till grund för utställningsprojektet.<br />
1 För mer information om referensgruppens medlemmar se kapitel 6.<br />
Johanna Övling 2010-04-05
Innehåll<br />
1. Inledning<br />
2. Metod<br />
3. Amning genom tiderna<br />
4. Materialanalys<br />
5. Intervjumaterial<br />
6. Referensgrupp<br />
7. Källförteckning<br />
2
1. Inledning<br />
Amning är en känslig fråga. En del har positiva erfarenheter, andra negativa. Amning är en<br />
fråga som engagerar, väcker känslor – varma, glada känslor, men också känslor som upprör.<br />
Men vad är det som gör <strong>amning</strong> till ett så laddat ämne i vår kultur? Vad är det för utmaningar<br />
som möter föräldrarna? Vilka krav, förväntningar och föreställningar har BVCsjuksköterskorna<br />
att hantera i sin vardag?<br />
Följande <strong>rapport</strong> har gjorts inom ramen för <strong>Arbetets</strong> <strong>museum</strong>s utställningsprojekt Mötesplats:<br />
Röster om <strong>amning</strong>. Projektet syftar till att undersöka och belysa <strong>amning</strong> utifrån föräldrarnas<br />
och BVC-sjuksköterskornas situation. Utställningen behandlar <strong>amning</strong> ur både historiska och<br />
nutida perspektiv. Den vill väcka frågor, känslor och diskussioner om <strong>amning</strong> för att bidra till<br />
ökad förståelse för olika gruppers sätt att hantera och förhålla sig till <strong>amning</strong>. Den vill främja<br />
relationerna grupperna emellan, utveckla kunskap om <strong>amning</strong>ens olika sammanhang och om<br />
<strong>amning</strong> som kulturellt och socialt fenomen. Utställningsprojektet bygger på intervjuer med<br />
föräldrar, BVC-sjuksköterskor och rådgivare, så kallade hjälpmammor, från den ideella<br />
föreningen Amningshjälpen.<br />
Av utrymmesmässiga skäl ryms enbart en bråkdel av det insamlade intervjumaterialet i<br />
den faktiska utställningen. Rapporten syftar till att ge en fördjupad bild av <strong>amning</strong> utifrån det<br />
insamlade intervjumaterialet och den <strong>amning</strong>spolitiska debatten. Rapportens första del ger en<br />
historisk tillbakablick och beskriver förändrade <strong>amning</strong>srekommendationer och<br />
<strong>amning</strong>sfrekvenser i relation till en övergripande samhällsförändring. I det andra kapitlet,<br />
Materialanalys, tar vi tempen på <strong>amning</strong>en idag utifrån det insamlade intervjumaterialet,<br />
statliga rekommendationer, nya forskningsrön och dagens <strong>amning</strong>spolitiska debatt.<br />
2. Metod<br />
Föräldrar. Tolv enskilda intervjuer samt två fokusgruppsintervjuer med föräldrar har gjorts<br />
för utställningsprojektet. Fokusgruppsintervju är ett annat ord för gruppintervju och innebär<br />
att flera personer intervjuas samtidigt. Denna intervjuform är fördelaktig eftersom den<br />
möjliggör diskussioner mellan informanterna. Den enskilda intervjun har å andra sidan<br />
fördelen att den ger utrymme för mer djuplodande reflektioner. Tre av de intervjuade<br />
föräldrarna är män. Urvalet av informanter har gjorts för att få en spridning avseende kulturell<br />
bakgrund, kön, sexualitet, ålder och utbildningsnivå. I utställningsprojektet samarbetar<br />
3
<strong>Arbetets</strong> <strong>museum</strong> med Mångkulturellt centrum i Botkyrka. Syftet med samarbetet har<br />
framförallt varit att förstärka etnicitetsperspektivet i utställningen.<br />
BVC-sjuksköterskor. Sex enskilda intervjuer och fyra fokusgruppsintervjuer med BVCsjuksköterskor<br />
har gjorts för utställningsprojektet. Samtliga informanter är kvinnor. Att<br />
utställningsprojektet fokuserar på just BVC-sjuksköterskor har sin historiska förklaring.<br />
Mötesplats: Röster om <strong>amning</strong> är delvis finansierat av den ideella föreningen Mjölkdroppen.<br />
Mjölkdroppen startades som en ideell organisation i början av 1900-talet i syfte att donera<br />
modersmjölksersättning till fattiga kvinnor som inte kunde amma. Mjölkdroppens<br />
verksamhetsområde skulle senare komma att vidgas till att erbjuda barnhälsovård till kvinnor<br />
ur alla samhällsklasser. På så vis är vår tids barnavårdcentraler arvtagare till Mjölkdroppens<br />
verksamhet. Utställningen lyfter således fram BVC-sjuksköterskans roll med<br />
<strong>amning</strong>srådgivning både ur ett samtida och historiskt perspektiv. De intervjuade BVCsjuksköterskorna<br />
är antingen sjuksköterskor med specialistutbildning, barnsjuksköterskor eller<br />
distriktsjuksköterskor. Sjuksköterskorna är verksamma i Stockholms-, Uppsala-, Hallandsoch<br />
Skåne län. Intervjuerna som gjordes i Stockholm utfördes dels i innerstan men även i<br />
förorter, varav några är invandrartäta.<br />
Rådgivare på Amningshjälpen. För utställningsprojektet har även en gruppintervju med<br />
rådgivare, så kallade hjälpmammor, inom den ideella föreningen Amningshjälpen gjorts.<br />
Amningshjälpen bildades 1973 i syfte att sprida kunskap om <strong>amning</strong> och stödja kvinnor som<br />
ville amma. De intervjuade rådgivarna arbetar ideellt som hjälpmammor vilket innebär att de<br />
tar emot samtal från kvinnor och män som vill diskustera frågor och problem med <strong>amning</strong>en. 2<br />
2 http://www.<strong>amning</strong>shjalpen.se/<br />
4
3. Amning genom tiderna<br />
Förändrad syn på <strong>amning</strong><br />
Människan har mjölkproduktion gemensam med övriga däggdjur. På så vis kan <strong>amning</strong> tyckas<br />
vara den mest ”naturliga” saken i världen. En sökning på ordet ”<strong>amning</strong>” på sökmotorn<br />
Google ger cirka 574 000 träffar 3 och <strong>amning</strong> diskuteras livligt i olika sociala medier.<br />
Dessutom presenteras ofta nya forskningsrön om <strong>amning</strong> och med jämna mellanrum uppstår<br />
<strong>amning</strong>spolitiska debatter i media. Om <strong>amning</strong> nu är något naturligt, varför har vi så stort<br />
behov av att prata om det?<br />
Diskussionen om <strong>amning</strong> har under lång tid engagerat politiker, forskare och allmänhet.<br />
En historisk tillbakablick visar att de allmänna <strong>amning</strong>srekommendationerna och antalet<br />
ammande kvinnor i Sverige har varierat kraftigt över tid. Variationen kan förklaras med att<br />
synen på <strong>amning</strong>, bröstmjölk och modersmjölksersättning påverkas av en övergripande<br />
samhällsförändring. Ett historiskt perspektiv på <strong>amning</strong> kan hjälpa oss att förstå varför<br />
<strong>amning</strong>en har minskat de senaste åren och varför <strong>amning</strong>srekommendationerna ser ut som de<br />
gör idag. Det kan även synliggöra en social och kulturell förändringsprocess som har medfört<br />
förändrade betydelser av och förhållningssätt till bland annat hälsa, statliga<br />
rekommendationer, myndigheter, barnet, moderskapet och faderskapet.<br />
Procent<br />
100<br />
90<br />
80<br />
70<br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0<br />
Ulla Idenstedt<br />
Vårdutvecklare BHV<br />
Stockholms läns landsting<br />
3 www.google.se, 2010-04-15<br />
Exklusiv- och delvis <strong>amning</strong>, barn födda 1945 - 2006<br />
Sverige<br />
Amningshjälpen<br />
BFHI<br />
Införande av WHO:s<br />
definition av hel<strong>amning</strong> 2004<br />
2 mån 4 mån 6 mån<br />
1945<br />
1950<br />
1955<br />
1960<br />
1965<br />
1970<br />
1973<br />
1975<br />
1980<br />
1985<br />
1990<br />
1995<br />
2000<br />
2005<br />
2006<br />
5
Amning som vetenskap (1700–1900)<br />
I mitten av 1700-talet gjordes den första stora svenska folkräkningen. Resultatet visade att<br />
spädbarnsdödligheten var större än väntat (Lithell, 1999:34). Den höga barnadödligheten i<br />
Sverige och i övriga delar av världen bidrog till ett ökat intresse för spädbarnsvård (Svensson<br />
& Nordgren, 2005:19). De svenska myndigheterna ansåg att en huvudsaklig orsak till den<br />
höga spädbarnsdödligheten var att många spädbarn inte ammades, konstgjord uppfödning och<br />
ohygieniska förhållanden betraktades som en riskfylld kombination. Övertygelsen om<br />
bröstmjölkens hälsobringande effekter och riskerna med modersmjölksersättning var inte<br />
begränsad till Sverige, även om metoderna för att höja <strong>amning</strong>sfrekvensen varierade. I<br />
Österbotten i Finland riskerade kvinnor till exempel att bli bötfällda om det kunde bevisas att<br />
barnen dött på grund av att inte ha ammats (Lithell, 1999:34ff).<br />
Under 1800-talet betraktades <strong>amning</strong> som en moderlig ”plikt”. Däremot ansåg läkarna<br />
att det var mindre lämpligt att barnen ammades längre än ett år. Godtagbara skäl för mödrar<br />
att inte amma var om de hade tuberkulos eller syfilis (Lithell, 1999:23). Förespråkandet av<br />
<strong>amning</strong> i Sverige och i andra europeiska länder gick i linje med tidens vurmande för ”det<br />
naturliga”, och somliga menade att kvinnor som inte ammade satte sig emot naturens lag<br />
(Badinter, 1980:126).<br />
Den moderliga plikten att amma gällde inte kvinnor i de övre samhällsskikten. Barn till<br />
högreståndsfamiljer kunde istället ammas av ammor som var anställda för att amma. En del<br />
högreståndsfamiljer anställde ammor i hemmen, medan andra sände iväg sina barn till ammor<br />
på landsbygden (Lithell, 1999:29). Ammor var på många ställen runt om i Europa betydligt<br />
vanligare än i Sverige under 1700- och 1800-talet. Ett av de länder där ammorna fick stor<br />
betydelse var Frankrike. På 1200-talet öppnades den första förmedlingen av ammor i Paris<br />
och i 1700-talets Frankrike blev ammor vanligt även bland de lägre samhällsskikten<br />
(Badinter, 1980:40f).<br />
Det finns flera förklaringar till varför högreståndskvinnor sällan ammade. Historiska<br />
studier visar att det fanns idéer om att kvinnornas hälsa kunde äventyras av <strong>amning</strong>en, att<br />
bröstens utseende skulle förstöras av <strong>amning</strong>en samt att en kvinna som ammar samtidigt som<br />
hon hade ett sexualliv äventyrade barnets hälsa. Vidare fanns en idé om att en ammande<br />
kvinna inte fick bli upprörd, eftersom man trodde att moderns sinnesstämningar överfördes<br />
via mjölken till barnet som riskerade att bli sjukt eller till och med dö (Lithell, 1999:29ff).<br />
Ytterligare en förklaring till att högreståndskvinnor sällan ammade var att <strong>amning</strong>en<br />
betraktades som en social markör för fattigdom och därför ansågs opassande för societetens<br />
kvinnor (Badinter, 1980:62).<br />
6
Tiden vid förra sekelskiftet var en omvälvande epok i Sveriges historia. Landet höll på<br />
att industrialiseras men var vad vi idag kallar för ett utvecklingsland. Fattigdomen var utbredd<br />
och trångboddheten i städerna stor. Övergången från bondesamhälle till industrisamhälle<br />
medförde att tron på Gud alltmer gav vika för tron på vetenskapen. Framtidsdrömmar om ett<br />
samhälle utan fattigdom tog form och barnet blev en symbol för drömmen om det moderna<br />
samhället. Orsaken till samhällsproblem som fattigdom och brottslighet ansågs ligga hos den<br />
enskilda individen vilket förklarar tidens starka intresse för moralfrågor såsom hygien,<br />
disciplin och hälsosam livsföring. Eftersom barnen var framtiden betraktades barnuppfostran<br />
och uppfödning som en samhällsangelägenhet (Stenhammar, 2001:16f).<br />
Redan i slutet av 1800-talet förespråkade barnläkare regelbundna rutiner gällande<br />
<strong>amning</strong>, sömn och mycket annat som hade med barnets levnadsvanor att göra.<br />
Regelbundenheten skulle lära barnet att tygla sina behov och därmed bli en disciplinerad<br />
individ, anpassad till samhället. Mammor uppmuntrades därför att inte ge efter för barnets<br />
signaler utan enbart ta upp det skrikande barnet om det var berättigat. Schemalagd <strong>amning</strong><br />
ansågs även hälsosamt för barnets matsmältningssystem (Kylberg m fl, 2009:9f). I slutet av<br />
1800-talet var den rekommenderade <strong>amning</strong>sintervallen två till tre timmar för att i början av<br />
1900-talet ha förlängts till fyra timmar. Alla läkare var inte överens om längden på<br />
intervallen, men fyratimmarsintervallen fick snart starkt fäste (Weiner, 1995:70f).<br />
Regelbundna <strong>amning</strong>srutiner blev det ideal som skulle prägla <strong>amning</strong>spraktiken i flera<br />
decennier framöver.<br />
Mjölkdroppen – barnavårdcentralens föregångare (1900–1930)<br />
I början av 1900-talet finansierades svensk fattigvård främst genom välgörenhet. Ett exempel<br />
på en sådan välgörenhetsverksamhet var Föreningen Mjölkdroppen. Barnläkaren Moritz<br />
Blumenthal var en av grundarna till föreningen som bildades 1903. Verksamheten gick till en<br />
början ut på att donera komjölksblandning för spädbarn till fattiga mammor som inte kunde<br />
amma. Syftet var att minska den höga spädbarnsdödligheten i de större städerna. Föreningen<br />
Katarina Mjölkdroppe på Södermalm i Stockholm var den första Mjölkdroppen i Norden, men<br />
liknande verksamheter fanns redan på olika ställen runt om i Europa bland annat i Frankrike.<br />
Så här löd föreningens stadgar:<br />
§ 1. Föreningen har till ändamål att åt fattiga späda barn i Stockholm, som af en eller annan<br />
anledning ej kunna åtnjuta den naturliga födan, tillhandahålla en för deras ålder afpassad näring.<br />
7
Detta sker genom att i en eller flera därför upprättade anstalter tillreda och åt behöfvande utdela<br />
för späda barn passande mjölkblandningar (Stenhammar, 2001:33).<br />
Snart bildades även lokalavdelningar i och utanför Stockholm och verksamhetsområdet<br />
vidgades (Stenhammar, 2001:53ff). 1910 fanns det Mjölkdroppar på cirka 25 orter runt om i<br />
landet (Weiner, 1995:59). Några år senare började Mjölkdroppen även dela ut ampremier, det<br />
vill säga ett kommunalt ekonomiskt bidrag i syfte att underlätta <strong>amning</strong>en för arbetande<br />
kvinnor. Utöver komjölksutdelningen arbetade mjölkdropparna med att upplysa mammor om<br />
näring och spädbarnsvård och hembesökskontroller gjordes för att kontrollera att de familjer<br />
som fick ampremier inte flaskmatade barnen (Stenhammar, 2001:53ff).<br />
Journalanteckningar och verksamhetsberättelser från 1900-talets början visar att<br />
läkarnas förhållningssätt till mammor ofta var av moraliserande karaktär då deras förmåga att<br />
ta hand om spädbarn ofta ifrågasattes. Mammorna kunde bland annat beskrivas som olydiga,<br />
ha bristande ansvarskänsla och vara okunniga om barnavård. Det ansågs även vara<br />
problematiskt att många mammor rådfrågade släktingar om råd istället för att förlita sig på<br />
läkarnas expertis. Uppfattningen om att mammor var i behov av uppfostran förde med sig att<br />
mjölkdropparnas verksamhet blev alltmer inriktad på rådgivning och upplysning. Snart<br />
började verksamheten även rikta in sig mot att bli mer <strong>amning</strong>sbefrämjande (Weiner,<br />
1995:104ff).<br />
På Stockholms barnavårdsbyrås årsmöte 1923 framfördes åsikter om att verksamheten<br />
borde anpassa sig efter internationell standard och rikta sig till alla familjer oavsett<br />
samhällsklass (Stenhammar, 2001:72ff). Under 1900-talets första decennier hade antalet<br />
födslar sjunkit kraftigt. I takt med att oron för en befolkningskris växte tilltog samhällets<br />
intresse för barns hälsa. År 1937 beslutade riksdagen att barns hälsa är ett samhällsansvar,<br />
vilket förde med sig att mjölkdropparnas lokalföreningar övertogs av barnavårdsnämnden.<br />
Den nya barn- och mödrahälsovården erbjöd samtliga kvinnor rätt till bland annat<br />
hälsokontroll, gratis förlossningsvård, moderskapspenning och även ”mödrahjälp” för de<br />
kvinnor som var i behov av extra stöd. På så vis är mjölkdropparna mödra- och<br />
barnavårdscentralernas föregångare (Stenhammar, 2001:93f).<br />
Föreningen Mjölkdroppen finns kvar än i dag och har drygt 30 medlemmar vilka<br />
framförallt är yrkesverksamma personer med anknytning till barnhälsovård. Föreningen<br />
8
arbetar för att ekonomiskt understödja inhämtning och kunskapsspridning som främjar<br />
spädbarnsvård framförallt gällande uppfödning. 4<br />
Schemalagda <strong>amning</strong>srutiner får fäste (1930–1960)<br />
Före 1930 hade de flesta förlossningar skett i hemmen. Familjerna var större och människor<br />
bodde närmare varandra vilket innebar att kunskap och erfarenheter om förlossning och<br />
spädbarnsvård fördes över mellan generationer. I mitten på 1930-talet började<br />
sjukhusförlossningar bli allt vanligare, vilket fick inverkan på <strong>amning</strong>spraktiken. Gamla<br />
traditioner som förts över mellan generationer ersattes av barnläkarnas expertråd och den<br />
moderna läkarvetenskapen. Barnläkarnas teorier om uppfostran och uppfödning fördes ut till<br />
mammorna via BB, barnavårdcentralerna och rådgivningslitteratur och fick på så sätt stor<br />
spridning (Kylberg m fl, 2009:10f). Vårdrutinerna innebar bland annat att barnet vårdades av<br />
sjukvårdspersonal i en barnsal och bars in var fjärde timme till mamman för att ammas i tjugo<br />
minuter. Normen var fem måltider om dagen och nattlig <strong>amning</strong> skulle bara ske den första<br />
tiden (Svensson & Nordgren, 2005:19ff).<br />
Vid den här tiden hade alltfler kvinnor börjat yrkesarbeta och den schemalagda<br />
<strong>amning</strong>en var svår för en del mammor att upprätthålla vilket bidrog till att mjölkproduktionen<br />
avtog (Svensson & Nordgren, 2005:22). Livsmedelsindustrin såg sin möjlighet till en helt ny<br />
marknad vad det gällde att sälja modersmjölksersättning och i deras samarbete med<br />
vårdsektorn, främst barnläkarna, ledde den reglerade <strong>amning</strong>en till att man i större<br />
utsträckning som mamma misslyckades med sin <strong>amning</strong> (Brandell & Sjögren, 2002). Barnen<br />
vägdes före och efter <strong>amning</strong>en och kunde ordineras tillägg om viktuppgången inte var<br />
tillfredsställande. Tillverkningen av modersmjölksersättning hade industrialiserats och var<br />
numera både billig och hygienisk. Flaskmatning blev en lösning för barn till arbetande<br />
mammor som inte kunde upprätthålla <strong>amning</strong>en. I takt med att användandet av<br />
modersmjölksersättning ökade minskade antalet ammande kvinnor. Amningsfrekvensen<br />
skulle fortsätta att kraftigt sjunka fram till 1970-talet (Kylberg m fl, 2009:11f).<br />
Nya riktlinjer för <strong>amning</strong>srådgivning (1970–1990)<br />
Amningsfrekvensen sjönk stadigt i de industrialiserade länderna under 1950- och 1960-talen,<br />
och samma utveckling skedde i utvecklingsländerna på 1960- och 1970-talen (Brandell &<br />
Sjögren, 2002:8). År 1971 var <strong>amning</strong>sfrekvensen som lägst i Sverige då mindre än 10<br />
4 http://mjolkdroppen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=5&Itemid=9<br />
9
procent av barnen vid sex månaders ålder helammades. Samma decennium ökade intresset för<br />
<strong>amning</strong>en i Sverige och i andra industriländer vilket förde med sig att den nedåtgående<br />
<strong>amning</strong>strenden vände (Kylberg m fl, 2009:12).<br />
Det ökande intresset för <strong>amning</strong>en hade flera orsaker, däribland ett politiskt motstånd<br />
mot kommersiella och artificiella produkter och kvinnors kamp för rätten till<br />
självbestämmande över sina kroppar (Weimers m fl, 2008:18). Andra bidragande orsaker var<br />
ökad kunskap om bröstmjölkens innehåll samt den förlängda föräldraledigheten som<br />
underlättade för kvinnor att amma. Protesterna mot barnläkarnas bristande <strong>amning</strong>sstöd,<br />
auktoritära förhållningssätt och de schemalagda <strong>amning</strong>srutinerna tilltog.<br />
1973 grundade kvinnor med egna erfarenheter av <strong>amning</strong> den ideella organisationen<br />
Amningshjälpen efter en norsk modell. 5 Syftet med verksamheten var att stödja kvinnor med<br />
<strong>amning</strong>en och arbeta för en mer <strong>amning</strong>svänlig vård. Organisationen blev till en början<br />
ifrågasatt eftersom kvinnorna inte hade någon medicinsk utbildning. Men många kvinnor<br />
sökte sig till Amningshjälpen och i takt med att <strong>amning</strong>sfrekvensen ökade uppmärksammades<br />
föreningen alltmer av svenska myndigheter (Svensson & Nordgren, 2005:25f). En följd av att<br />
intresset för och kunskapen om <strong>amning</strong> tilltog var att vården införde mer <strong>amning</strong>sfrämjande<br />
rutiner. Samma årtionde öppnades förlossningsavdelningen även för pappor, de första<br />
pappagrupperna startade och moderskapspenningen bytte namn till föräldraförsäkringen<br />
(Stenhammar, 2001:129ff).<br />
1981 formulerade Världshälsoorganisationen tillsammans med UNICEF en etisk kod<br />
mot marknadsföring av bröstmjölksersättningar, den så kallade WHO-koden. Koden syftar till<br />
att stödja och främja <strong>amning</strong> genom en reglering av marknadsföringen av<br />
bröstmjölksersättningar. Marknadsföringsmetoderna hade successivt utvecklats av de<br />
internationella barnmatsföretagen till att sprida uppfattningen att flaskmatning med<br />
ersättningar var väl så bra som originalet, bröstmjölk. Förpackningar med välgödda späda och<br />
små barn hade en stor påverkan på både konsumenter och sjukvårdspersonal, så att man även<br />
inom vården förmedlade bruket av ersättningar istället för att hjälpa mammorna att komma<br />
igång med <strong>amning</strong>.<br />
Effekten av den ökande användningen av modersmjölksersättningar hade fått förödande<br />
konsekvenser för barn i utvecklingsländer med brist på rent vatten. Många barn i<br />
utvecklingsländer dog, och dör än idag av undernäring och vätskebrist som en följd av<br />
uppfödning med ersättning (Brandell & Sjögren, 2002:8). Nästan alla länderna inom WHO,<br />
5 http://www.<strong>amning</strong>shjalpen.se/<br />
10
inklusive Sverige, anslöt sig till koden som bland annat innebär att vårdpersonal är skyldiga<br />
att informera föräldrar om bröstmjölkens fördelar och får enbart informera om<br />
bröstmjölksersättning och flaskmatning om det finns motiv för det (Weimers, 2008:19ff).<br />
På 1980-talet tilltog ifrågasättandet av den svenska vårdens <strong>amning</strong>srutiner. Utifrån en<br />
ny syn på det nyfödda barnet som en social person som samspelar med sin omgivning<br />
betonades vikten av att mamman och pappan är nära sitt barn för att kunna tolka dess signaler.<br />
Rutiner som ifrågasattes var bland annat barnmorskans rutiner kring tilläggningen vid den<br />
första måltiden samt att den första <strong>amning</strong>en ibland kunde dröja ända till ett dygn efter<br />
förlossningen. Så kallad ”rooming in” som en period praktiserats under dagtid, började nu<br />
inkludera även natten, vilket innebär att mamma och barn är tillsammans dygnet runt. Man<br />
började se värdet i en vård anpassad efter den enskilda familjens krav och önskemål och<br />
vikten av pappans delaktighet och stöd betonades alltmer (Svensson & Nordgren, 2005:26f).<br />
Ytterligare ett steg mot en mer <strong>amning</strong>sfrämjande svensk vård togs år 1990 när Sverige<br />
anslöt sig till den så kallade Innocentideklarationen. Deklarationen, som utformades av en<br />
grupp medicinska specialister inom WHO och UNICEF, ger instruktioner för hur <strong>amning</strong>en<br />
kan skyddas och främjas inom hälso- och sjukvården. Sjukhus uppmanades att bli så kallade<br />
<strong>amning</strong>svänliga sjukhus, ”baby friendly hospitals”. Mer detaljerade internationella riktlinjer<br />
för hur vårdpersonal kan arbeta för att främja och stödja <strong>amning</strong> formulerades i de så kallade<br />
”tio steg till lyckad <strong>amning</strong>” (Weimers, 2008:18ff). Certifieringen av <strong>amning</strong>svänliga sjukhus<br />
avslutades 2006 i Sverige men de ”tio stegen” utgör än i dag de grundläggande riktlinjerna för<br />
vårdpersonalens arbete med <strong>amning</strong>srådgivningen. Här följer de tio stegen: 6<br />
1. Ha en skriven <strong>amning</strong>sstrategi/handlingsplan som rutinmässigt delges all hälsopersonal.<br />
2. Undervisa all berörd personal i nödvändig kunskap för att genomföra denna<br />
handlingsplan.<br />
3. Informera alla gravida och nyblivna mammor om fördelarna med <strong>amning</strong> och hur man<br />
upprätthåller <strong>amning</strong>en.<br />
4. Uppmuntra och stödja mammor att börja amma sitt nyfödda barn vid barnets första<br />
vakenhetsperiod, vilken vanligen sker inom två timmar.<br />
5. Visa mammorna hur det skall amma och upprätthålla <strong>amning</strong>en även om de måste vara<br />
åtskilda från sina barn.<br />
6. Informera mammorna om att nyfödda barn ej ska ges mat eller dryck utöver bröstmjölk,<br />
såvida det inte är medicinskt indikerat.<br />
6 http://www.karolinska.se/sv/Verksamheternas/Kliniker--enheter/Kvinnokliniken/Amningscentrum/Strategi--for-hela-vardkedjan/Tio-steg-till-en-lyckad-<strong>amning</strong>/?epslanguage=SV<br />
11
7. Praktisera samvård – tillåt mammor och barn att vistas tillsammans dygnet runt.<br />
8. Uppmuntra fri <strong>amning</strong>.<br />
9. Ej ge nappar till ammande spädbarn, varken sug- eller dinappar.<br />
10. Uppmuntra bildandet av <strong>amning</strong>shjälpgrupper och sedvanlig kontakt med<br />
barnhälsovården genom att hänvisa mammorna till dem vid utskrivning.<br />
Hur ser det ut idag?<br />
Den historiska överblicken visar att mycket har hänt på <strong>amning</strong>sfronten de senaste<br />
decennierna, ja egentligen de senaste seklerna. Amningsrekommendationer, <strong>amning</strong>sfrekvens,<br />
synen på föräldraskapet och vården har varierat över tid. Idag är Sverige ett av de<br />
industriländer där det ammas mest. Samtidigt visar statistik att antalet kvinnor som helammar<br />
under barnets första sex månader har minskat de senaste åren, och fortfarande är <strong>amning</strong> en<br />
fråga som väcker både starka känslor och diskussioner. I följande kapitel Materialanalys görs<br />
ett nedslag i dagens <strong>amning</strong>sklimat. Med hjälp av intervjuer med föräldrar, BVCsjuksköterskor,<br />
rådgivare på Amningshjälpen och den allmänna samhällsdebatten tar vi<br />
tempen på <strong>amning</strong>en idag och ställer frågan: Vilka är brännpunkterna i talet om <strong>amning</strong> idag,<br />
och varför?<br />
12
4. Materialanalys<br />
Amningens betydelse<br />
Det historiska kapitlet visar att de svenska uppfödningsrekommendationerna av spädbarn har<br />
förändrats radikalt det senaste seklet. Mycket har hänt sedan vårdpersonal rekommenderade<br />
föräldrar att inte lyssna på spädbarnets hungersignaler och anpassa <strong>amning</strong>en/matningen efter<br />
ett intervall på fyra timmar. Under lång tid låg fokus framförallt på barnets viktuppgång, idag<br />
framhålls att spädbarn förutom näring också behöver närhet för att utvecklas och må bra.<br />
Insikten att tät <strong>amning</strong> stimulerar bröstmjölksproduktionen har bidragit till att dagens<br />
mammor uppmuntras till fri <strong>amning</strong> och mycket hud-mot-hud kontakt.<br />
Nyblivna föräldrar i Sverige rekommenderas <strong>amning</strong> framför flaskmatning samt<br />
bröstmjölk framför ersättning. I enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer ska vårdpersonal<br />
informera vårdtagaren om <strong>amning</strong>ens fördelar jämfört med uppfödning med<br />
modersmjölksersättning. 7 Riktlinjerna grundas på WHO:s internationella kod mot<br />
marknadsföring av modersmjölksersättning, 8 som beskrivs lite längre fram.<br />
Det finns mycket forskning som hävdar <strong>amning</strong>ens positiva hälsoeffekter för barn och<br />
mamma. Bland annat att bröstmjölken skyddar barnet mot diarréer, öron-, lung- och<br />
urinvägsinfektioner, astma och allergier samt att <strong>amning</strong>en minskar risken för mamman att<br />
utveckla järnbrist, höftledsfrakturer samt bröst- och äggstockscancer (se t ex Regionalt<br />
vårdprogram, 2008:3). Följande går att läsa på Livsmedelsverkets hemsida:<br />
Bröstmjölken ger skydd mot infektioner, är perfekt sammansatt, hygieniskt förpackad, alltid<br />
färdiglagad, lagom varm, lättillgänglig och dessutom billig. Bröstmjölken är anpassad efter<br />
barnets behov och dess sammansättning ändras i takt med att barnet växer. 9<br />
Samtidigt som Livsmedelsverket understryker <strong>amning</strong>ens fördelar gör de även en reservation<br />
för att sambanden mellan <strong>amning</strong> och dess hälsoeffekter för barnet är relativt små och att de<br />
därför bör tolkas försiktigt. Forskningen om <strong>amning</strong>ens positiva hälsoeffekter står nämligen<br />
inte oemotsagd. Mycket av forskningsresultaten om <strong>amning</strong>ens hälsoeffekter sätts i fråga och<br />
debatteras i olika medier utifrån nygjorda forskningsstudier. 10 Att <strong>amning</strong> är ett omtvistat<br />
ämne blev tydligt när Socialstyrelsen 2003 kom med en rekommendation om sex månaders<br />
7 http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-33<br />
8 http://www.who.int/topics/breastfeeding/en/<br />
9 http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Ammande/Amning-och-barnets-halsa/<br />
10 se t ex http://www.sydsvenskan.se/sverige/article621800/Flaska-lika-bra-som-brost.html<br />
13
hel<strong>amning</strong>. Rekommendationen grundades på internationella studier som föranledde nya<br />
riktlinjer från WHO. Såhär lyder Socialstyrelsens riktlinjer:<br />
Den första tiden är bröstmjölk barnets bästa näring. De flesta barn klarar sig utmärkt på enbart<br />
bröstmjölk de första sex månaderna av sitt liv. Från ungefär sex månader bör <strong>amning</strong>en av<br />
näringsmässiga skäl kompletteras med annan föda men det är fördelaktigt om bröstmjölken<br />
utgör en del av kosten under hela första levnadsåret eller längre. 11<br />
De som är kritiska till rekommendationen lyfter ofta fram att den baseras på barns behov i<br />
utvecklingsländer och att den därför inte är anpassad efter svenska förhållanden. Amningens<br />
positiva hälsoeffekter för barn i Sverige beskrivs som överdrivna. En del menar att<br />
rekommendationen dessutom osynliggör föräldrar som använder ersättning.<br />
Rekommendationen kritiseras även för att bidra till att skapa prestation, oro och sorg för<br />
mammor som har problem med <strong>amning</strong>en eller av olika skäl inte ammar (se t ex Dagens<br />
medicin, 2006:38).<br />
Redan på 1700-talet började barnläkare intressera sig för bröstmjölkens hälsobringande<br />
effekter för barn. Bröstmjölkens innehåll har länge varit det tyngsta argumentet för <strong>amning</strong>.<br />
Idag framhålls även att hud-mot-hud kontakten som sker vid <strong>amning</strong>en stimulerar hormonet<br />
oxytocin vilket bland annat medverkar till bröstmjölksutdrivningen, skapar ett<br />
relationsintresse hos mammor samt gör det lättare för barnet att knyta an till mamman. Även<br />
pappan/partnern som vistas nära sitt barn får påslag av hormonet vilket stärker relationen dem<br />
emellan (Weimers m fl, 2009:39).<br />
BVC-sjuksköterskan<br />
Sjuksköterskor i Sverige har flera möjligheter att vidareutbilda sig. De BVC-sjuksköterskor<br />
som har intervjuats till utställningsprojektet Mötesplats: Röster om <strong>amning</strong> är antingen<br />
barnsjuksköterskor eller distriktssjuksköterskor. Vidareutbildningen till barnsjuksköterska<br />
eller distriktssjuksköterska ger sjuksköterskorna en likvärdig ökad kunskap om det<br />
förebyggande arbetet för folkhälsan, men barnsjuksköterskeutbildningen ger dessutom en<br />
djupare inriktning på vård av sjuka barn. Vårdpersonal kan även bli internationellt certifierade<br />
<strong>amning</strong>skonsulter genom att gå <strong>amning</strong>sspecialistutbildningen IBCLC. 12 I Sverige finns det<br />
idag runt 30 personer som har gått utbildningen, varav de flesta är barnmorskor.<br />
11<br />
www.sos.se/FULLTEXT/126/2003-126-16/2003-126-16.htm<br />
12<br />
http://www.iblce.org/<br />
14
De första dagarna efter barnets födelse har barnmorskor och barnläkare på BB kontakten<br />
med föräldrar och barn. När föräldrar och barn har lämnat BB görs ett uppföljande återbesök<br />
och eventuellt ett hembesök. Några dagar efter hemkomst tar BVC, alltså barnavårdcentralen,<br />
över kontakten med föräldrar och barn. BVC-sjuksköterskorna arbetar därmed oftast inte med<br />
att initiera <strong>amning</strong>en. Under föräldrarnas första kontakt med BVC efter förlossningen ger<br />
sjuksköterskan stöd och information kring diverse områden, däribland skötning, <strong>amning</strong>,<br />
sovläge, rökning och föräldra-barnkontakt. Det görs även en grundläggande<br />
hälsoundersökning av barnet. Därefter fortsätter föräldrar och barn med BVC-besöken även<br />
om de blir alltmer utglesade. 13 Amnings-/uppfödningsrådgivningen utgör således en av flera<br />
delar som ingår i BVC-sjuksköterskans rådgivningsarbete.<br />
Sjuksköterskorna som har intervjuats till utställningsprojektet Mötesplats: Röster om <strong>amning</strong><br />
talar om <strong>amning</strong>srådgivningsarbetet med engagemang. En sjuksköterska som arbetar i Skåne<br />
län berättar:<br />
Det är en fantastisk upplevelse att se de här föräldraparen när det fungerar. Hur stolta de är. Att<br />
kunna föda upp sitt eget barn med bröstmjölk, det är härligt för dem. De sitter där och ammar på<br />
BVC i väntrummet och man ser den här bubblan kring dem, närheten. Det kan man göra med<br />
flaska också, det är inte det, men nu är det <strong>amning</strong> vi pratar om, inte flaskor. Det är en väldigt tät<br />
upplevelse. Det är synd om dem som inte får möjlighet att uppleva det egentligen. De som det<br />
inte går bra för eller som inte kan eller inte vill. Det är inte så lätt alla gånger det där att lita på<br />
sig själv, att det går bra. Men det här att känna eller se de små när kvinnorna ammar… och så<br />
kluckar det, så bubblar det. Det är så härligt att se (sjuksköterska G, Skåne län).<br />
De intervjuade sjuksköterskorna beskriver <strong>amning</strong>srådgivningsarbetet som roligt,<br />
stimulerande och utmanande men långa vårdköer, personal- och tidsbrist och knappa<br />
ekonomiska resurser verkar försvåra arbetet. Sjuksköterskorna är verksamma i Stockholms-,<br />
Uppsala-, Hallands- och Skåne län och intervjumaterialet visar att förutsättningarna för<br />
<strong>amning</strong>srådgivningsarbetet varierar mellan länen framförallt vad det gäller sjuksköterskornas<br />
möjlighet till fortbildning.<br />
Sjuksköterskorna är enligt lag skyldiga att vara uppdaterade på sitt kunskapsområde, 14<br />
men i intervjuerna blir det tydligt att inte alla sjuksköterskor upplever sig ha möjlighet till<br />
kunskapsfördjupning i tjänsten. Somliga har även märkt att arbetsgivaren förlitar sig på deras<br />
13 http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=2237<br />
14 http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-33<br />
15
engagemang i <strong>amning</strong>sfrågorna. Svårigheten att vara uppdaterad på ny kunskap verkar kunna<br />
komplicera mötet med de föräldrar som är väl uppdaterade på <strong>amning</strong>srelaterad forskning<br />
genom medias snabba <strong>rapport</strong>ering. Materialet visar att flera av föräldrarna använder<br />
internetforum såsom bloggar och communities som ett alternativt sätt att inhämta kunskap om<br />
<strong>amning</strong>. Att föräldrar har tillgång till en nästan obegränsad mängd information på internet<br />
förefaller ha en viss betydelse för BVC-sjuksköterskans arbete. En sjuksköterska berättar:<br />
BVC är inte den auktoriteten som vi har varit innan eftersom föräldrarna får information från så<br />
många håll, via internet och alla TV-kanaler och all reklam. Så att vi arbetar i motvind kan man<br />
säga när det gäller att äga tiden, rummet, möjligheten att komma till samtal med föräldrarna. Det<br />
har ju blivit begränsat. Plus att våran egen tid är begränsad (sjuksköterska AK, Hallands län).<br />
I det historiska kapitlet kunde vi se att tron på läkaren som den upplysta experten präglade<br />
1900-talets första decenniers <strong>amning</strong>srådgivning. Sjuksköterskans upplevelse att BVC har<br />
förlorat en del av sin auktoritet skulle kunna förstås som ett uttryck för en övergripande<br />
samhällsförändring med en tilltagande individualisering. Med dagens informationstillgång på<br />
internet och i media har föräldrar möjlighet att söka och verifiera information från flera håll<br />
på egen hand.<br />
Precis som tillgången på information har förändrats över tid har också vårdens<br />
rekommendationer om <strong>amning</strong> skiftat. En sjuksköterska berättar att när hon började arbeta för<br />
fyrtio år sedan var det vanligt med modersmjölksersättning. Hon förklarar:<br />
Det var väldigt mycket ersättning då. Sen kom det en period då man bara ska amma. Det slog<br />
över tycker jag. Och nu tycker jag vi har kommit tillbaka lite grann, det är inte så farligt att inte<br />
amma. Men det är ju jättehårt ändå för många mammor när de inte klarar av att amma. (…)<br />
Pendeln slår ofta från den ena ytterligheten till den andra (Sjuksköterska fokusgrupp 1,<br />
Stockholms län).<br />
Förutsättningarna för <strong>amning</strong>srådgivningsarbetet har alltså förändrats över tid och ser delvis<br />
olika ut i landets regioner. Vad som däremot enar sjuksköterskorna är att de arbetar efter<br />
samma internationella och statliga riktlinjer. Sjuksköterskorna utgör länken mellan<br />
internationella riktlinjer, de svenska myndigheterna och de nyblivna föräldrarna i sin roll som<br />
tolkare och förmedlare av rekommendationerna.<br />
16
Samtidigt som sjuksköterskorna arbetar efter samma riktlinjer visar intervjumaterialet<br />
att förhållningssättet till rekommendationerna skiljer sig mellan sjuksköterskorna. Några säger<br />
sig vara något kritiska till rekommendationen om sex månaders hel<strong>amning</strong>, eftersom den inte<br />
anses vara anpassad efter svenska förhållanden. En sjuksköterska har märkt att hennes<br />
kollegor, som har lång erfarenhet av <strong>amning</strong>srådgivning, är mer skeptiska till<br />
rekommendationen om sex månaders hel<strong>amning</strong>. Det är möjligt att erfarenheten av att ha<br />
arbetat med <strong>amning</strong>srådgivning på 1970-talet, då <strong>amning</strong>sfrekvensen var som lägst, påverkar<br />
inställningen till dagens rekommendationer och bidrar till ett mer avslappnat förhållningssätt<br />
till <strong>amning</strong> och modersmjölksersättning. Sammantaget visar materialet att sjuksköterskans<br />
yrkeserfarenhet, förhållningssätt och tolkning av rekommendationerna i viss utsträckning<br />
påverkar vilken information som ges till föräldrarna.<br />
Även personliga erfarenheter av <strong>amning</strong> verkar till viss del påverka sjuksköterskan i<br />
<strong>amning</strong>srådgivningen. En sjuksköterska berättar att ordet <strong>amning</strong> spontant får henne att tänka<br />
på värme medan hon rent professionellt kopplar <strong>amning</strong> till krav och prestation. En annan<br />
sjuksköterska, med en jobbig personlig upplevelse av <strong>amning</strong>, associerar <strong>amning</strong> till mat och<br />
näring trots att hon egentligen skulle vilja säga närhet. Det förefaller som om hennes<br />
problematiska erfarenhet av <strong>amning</strong> gör det svårt för henne att rent yrkesmässigt trycka på att<br />
<strong>amning</strong> innebär en närhet för mamma och barn. Samtidigt tror hon att hennes erfarenheter<br />
underlättar stödjandet av kvinnor med <strong>amning</strong>sproblem. Det är intressant att fråga sig vilken<br />
betydelse sjuksköterskans personliga erfarenheter har i rådgivningssituationen i relation till<br />
den formella, standardiserade information som föräldrarna får.<br />
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen är målet för en god hälsa och vård att vården bygger<br />
på patientens självbestämmande och integritet och så långt som möjligt utformas i samråd<br />
med patienten. 15 I intervjuerna med sjuksköterskorna beskriver de hur de anpassar<br />
rådgivningen efter föräldrarnas förutsättningar och bakgrund. Förlossningserfarenheter,<br />
<strong>amning</strong>sstarten på BB, tidigare <strong>amning</strong>serfarenheter och kulturell och social bakgrund är<br />
faktorer som beskrivs påverka <strong>amning</strong>srådgivningen. Det gäller alltså att vara flexibel och<br />
lyhörd i arbetet som <strong>amning</strong>srådgivare vilket också flera av sjuksköterskorna poängterar.<br />
Sammanfattningsvis går det att konstatera att arbetet med <strong>amning</strong>srådgivning är<br />
komplext. Sjuksköterskan har både internationella riktlinjer, de svenska myndigheterna, ny<br />
forskning, yrkeserfarenhet och ibland även personliga <strong>amning</strong>serfarenheter med sig i mötet<br />
15 Se Hälso- och sjukvårdslagen 1985, http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2005-12<br />
17
med föräldrarna. Dessutom är varje möte med föräldrarna påverkat av föräldrarnas bakgrund<br />
och förutsättningar.<br />
Komplexa erfarenheter<br />
Maja är mitt första barn så <strong>amning</strong> är nytt för mig. Innan min dotter föddes hade jag inte<br />
reflekterat så mycket över <strong>amning</strong> utan fokus låg på graviditet och förlossning. Nu när fyra<br />
månader har gått sedan Maja föddes så inser jag att <strong>amning</strong> är en livsstil. Amning är även laddat,<br />
omdiskuterat och naturligt på en och samma gång. Amning är tröst, närhet, näring och<br />
immunförsvar. Att <strong>amning</strong>en inte är något självklart och enkelt har jag också fått erfara även om<br />
det flutit på väldigt bra för mig och min dotter (mamma C, Stockholm).<br />
De kvinnor och män som har intervjuats för utställningsprojektet Mötesplats: röster om<br />
<strong>amning</strong> har olika erfarenheter av matning av spädbarn. En majoritet av de intervjuade<br />
föräldrarnas barn har blivit ammade även om längden på <strong>amning</strong>sperioden varierar från några<br />
veckor till flera år. Ett fåtal av föräldrarnas barn har enbart blivit uppfödda med ersättning. De<br />
<strong>amning</strong>sproblem som föräldrarna berättar om handlar ofta om att barnet inte fick rätt ”sugtag”<br />
eller att såriga bröstvårtor eller mjölkstockning uppstod. Problemen ägde ofta rum i början av<br />
<strong>amning</strong>sperioden och för de flesta övergick den problemfyllda <strong>amning</strong>en i en fungerande<br />
<strong>amning</strong> efter en tid. Vikten av föräldrarnas tålamod är också något som flera av<br />
sjuksköterskorna understryker, det vill säga, att de är beredda på att det är ett arbete att lära<br />
sig att amma.<br />
Flertalet av de intervjuade föräldrarna har positiva erfarenheter av <strong>amning</strong>en men det<br />
som gjort intryck i undersökningen är att flera föräldrar med <strong>amning</strong>sproblem berättar om<br />
känslor av krav, sorg och misslyckande. Samtidigt visar intervjuerna att den ena känslan inte<br />
nödvändigtvis utesluter den andra; <strong>amning</strong>en kunde således upplevas som både härlig och<br />
påfrestande för en och samma förälder. Precis som vi sett hos sjuksköterskorna verkar<br />
betydelsen av <strong>amning</strong>en skilja sig mellan föräldrarna. Några betonar <strong>amning</strong>ens<br />
kontaktskapande funktion ”det var så mysigt, jag önskar att man kunde förlänga det” (mamma<br />
Al, Stockholm) medan andra betraktar <strong>amning</strong>en mest som praktisk och näringsrik mat. En<br />
mamma säger:<br />
Alla säger att det ska vara så bra. Att det är det bästa man kan ge sitt barn, dels för att kunna<br />
bygga upp immunförsvaret och allt det där. Det är vad jag förknippar med ordet <strong>amning</strong>, att det<br />
18
är något fint, något bra och positivt. Men det kan också vara ett krav. Att alla är så här, ja men<br />
varför ammar du inte? (mamma N, Stockholm).<br />
Vårdmötet<br />
De intervjuade föräldrarna har olika upplevelser av mötet med vården i samband med<br />
graviditet, förlossning och <strong>amning</strong>/matning. På samma sätt som sjuksköterskornas möjligheter<br />
till fortbildning skiljer sig mellan olika regioner ser möjligheten för föräldrar att delta i<br />
föräldrakurser och pappagrupper olika ut. Flertalet av föräldrarna är positivt inställda till den<br />
vård de erbjudits. ”Jag har nästan velat skriva kärleksbrev till barnmorskorna” (pappa<br />
fokusgrupp, Stockholm). Sammantaget verkar föräldrarna värdera en trygg miljö, ett lugnt<br />
tempo samt ett lyhört, personligt, ödmjukt, positivt och stöttande bemötande från<br />
vårdpersonalen oavsett uppfödningsmetod. En mamma säger:<br />
Jag är så glad för min BVC-sköterska, man kan verkligen fråga om vad som helst när som helst.<br />
Hon säger alltid att man ska använda sitt sunda förnuft och lyssna på sin instinkt. Det känns<br />
lugnande (mamma Al, Stockholm).<br />
De intervjuade sjuksköterskorna understryker vikten av att vårdpersonalen inte pressar<br />
mammorna utan istället hjälper dem att stärka deras tillit till sin egen förmåga, mammans och<br />
barnets välmående ska prioriteras. Ord som teamwork, medskapare, lyhördhet och ödmjukhet<br />
är återkommande i sjuksköterskornas berättelser. En sjuksköterska säger:<br />
Vad som är viktigt är att stödja mamman där hon befinner sig. Huruvida hon vill amma eller inte<br />
amma så måste jag stödja henne i det hon väljer, och inte vara någon slags polis som ska<br />
förespråka <strong>amning</strong> till varje pris. Utan är det så att det inte funkar av andra anledningar, då får<br />
man försöka peppa mamman att det finns ersättning av en anledning och barnen går jättebra upp<br />
i vikt på det också. Visst är det jättetråkigt om man inte kan ge sin bröstmjölk, men för vissa<br />
mammor går det inte. Man får försöka avdramatisera det lite (sjuksköterska K, Stockholms län).<br />
Auktoritärt förhållningssätt, ”pekpinnar” och ett omyndighetsförklarande förhållningssätt från<br />
vårdpersonalen upplevde flera av föräldrarna som negativt. Omysiga lokaler, dubbla budskap,<br />
stress och <strong>amning</strong>spress är andra negativa faktorer som kom upp i samtalen med föräldrarna.<br />
Jag hatade den där jäkla vägningen, för den förstörde ju väldigt mycket. Och sedan kommer<br />
ronden, så sitter man där på en stol, så kommer det en massa läkare. Och jag: hej, hej. Det var<br />
19
inte sådär jätteskön miljö att börja försöka amma i. Så de har mycket att jobba på, rent praktiskt<br />
(mamma fokusgrupp 2, Norrköping).<br />
Det verkar som att det framförallt är på BB som föräldrarna upplevde att <strong>amning</strong>en blev<br />
stressig. Många vårdgivare i omlopp med olika råd beskrivs som förvirrande och frustrerande.<br />
Även några av sjuksköterskorna har märkt att en del föräldrar blir stressade på BB vilket<br />
delvis beskrivs bero på ett hårt tryck på förlossningsavdelningarna. ”Nu har inte jag jobbat<br />
under de riktigt goda tiderna då de fick ligga en vecka på BB innan de fick åka hem, men det<br />
förstår jag på äldre kollegor att problemen har ökat med tidigt hemgång” (sjuksköterska Å,<br />
Stockholms län). Några sjuksköterskor kritiserar även barnmorskorna för att ha ett auktoritärt<br />
förhållningssätt till föräldrarna, att de omyndigförklarar föräldrarna.<br />
Forskning visar att självförtroendet hos kvinnor undermineras av motstridiga råd, vilket<br />
kan få en långvarig effekt på <strong>amning</strong>supplevelsen samt ge känslor av misslyckande (Hall och<br />
Hauck, 2007). En annan studie visar att även barnmorskor kan uppleva <strong>amning</strong>en som ett<br />
stressmoment (Blidberg & Livf, 2009). Barnmorskan har i uppdrag att se till så att barnet har<br />
sugit på mammans bröstvårta innan de lämnar förlossningsavdelningen varpå resultaten<br />
dokumenteras och redovisas. Även i intervjuerna med sjuksköterskorna framskymtar det en<br />
viss stress inför <strong>amning</strong>sstatistiken, vilket kan tänkas ha inverkan på <strong>amning</strong>srådgivningen.<br />
Att <strong>amning</strong>en kan upplevas som ett stressmoment av vårdpersonal skulle kunna tänkas<br />
bidra till föräldrarnas upplevelser av stress. Intervjumaterialet tyder på att samarbetet mellan<br />
de olika vårdinstanserna ibland är bristfälligt och några sjuksköterskor betonar vikten av att<br />
hela vårdkedjan samarbetar för att skapa goda förutsättningar för <strong>amning</strong>en. En sjuksköterska<br />
efterlyser utbildningsdagar för hela vårdkedjan där mödravårdscentralen, BB, BVC och<br />
distriktsläkarna från läkarkåren är med.<br />
Amningsstöd eller <strong>amning</strong>shets?<br />
Flera av de intervjuade föräldrarna hade inte ägnat mycket tanke åt <strong>amning</strong>en före<br />
förlossningen. ”Innan jag hade ammat så trodde jag att allt skulle gå jättebra, att det skulle<br />
vara jättelätt, jag har ju bara sett andra sitta och amma utan problem” (mamma T, Stockholm).<br />
Sjuksköterskorna bekräftar att det är vanligt att föräldrar inte är införstådda med att <strong>amning</strong>en<br />
ofta kräver tid och arbete. ”Många tror att det är så lätt, det är bara att sätta barnet vid bröstet<br />
och sen går det av bara farten, det sprutar ut mjölk och allt” (sjuksköterska K, Stockholm).<br />
Andra hade förberett sig på att <strong>amning</strong>en skulle bli problemfylld varav några sedan blev<br />
positivt överraskade när det gick smidigt. ”Man har hört olika historier och fått veta att det<br />
20
kommer att göra ont och så där (…) sen funkade det bra” (mamma fokusgrupp 1,<br />
Norrköping). Den information de fick från sjukvårdspersonalen, familj och vänner inför<br />
<strong>amning</strong>en stämde alltså inte alltid överens med den egna bilden och de egna upplevelserna.<br />
Som nämnts ingår det i vårdpersonalens uppdrag att informera nyblivna föräldrar om<br />
<strong>amning</strong>ens och bröstmjölkens fördelar. Flertalet av de intervjuade föräldrarna upplevde en<br />
förväntan på att deras barn skulle ammas, både från vården, omgivningen och samhället i<br />
stort. Uppmaningen upplevdes som positiv av några föräldrar. En mamma tror att en<br />
anledning till att Sverige har hög <strong>amning</strong>sfrekvens är att mammor uppmanas att amma. ”Jag<br />
tycker att det är bra att det finns en stöttning, om det inte funkar så finns ju <strong>amning</strong>shjälpen”<br />
(mamma fokusgrupp 1, Norrköping). Andra upplevde uppmaningen som påträngande och<br />
efterlyste en mer nyanserad information om <strong>amning</strong>/matning. ”Skulle jag säga ’men jag vill<br />
inte amma’ då känns det som om hela sjukhuset skulle sprängas” (mamma Ag, Stockholm).<br />
En mamma säger:<br />
Jag tänker så här, flaskmatning eller <strong>amning</strong>, bröst eller inte. Överleva och att man ska må bra<br />
som mamma eller pappa eller förälder. För då blir det bra för barnet. (…) Resten spelar ingen<br />
roll, ingen skuldbeläggning och ingen press och gärna information om alla alternativ (mamma<br />
fokusgrupp 2, Norrköping).<br />
Det är påtagligt att flera av de intervjuade kvinnorna vars <strong>amning</strong> varit problematisk har haft<br />
känslor av dåligt samvete och skuld. ”Det räcker ju med att jag slutade amma innan sex<br />
månader så känns det som att jag har misslyckats med mitt uppdrag som matförsörjare”<br />
(mamma A, Norrköping). Både sjuksköterskor och hjälpmammor bekräftar att de möter<br />
kvinnor med skuldkänslor i samband med <strong>amning</strong>en/matningen. Berättelser om kvinnor som<br />
känner sig som dåliga mammor varvas med berättelser om kvinnor som ska amma till varje<br />
pris. De intervjuade rådgivarna tror att en anledning till att en del kvinnor upplever <strong>amning</strong>en<br />
som kravfylld är att det uppstår en krock mellan samhällets <strong>amning</strong>suppmuntran och det stöd<br />
som ges från vården. ”Den <strong>amning</strong>shets och <strong>amning</strong>spress som det pratas om uppstår ju i<br />
glappet mellan kraven och stödet.” Rådgivaren tillägger att kraven ofta ligger mycket högre<br />
än det stöd som ges (rådgivare fokusgrupp, Amningshjälpen).<br />
Ett återkommande argument i den <strong>amning</strong>spolitiska debatten är att kvinnor upplever en<br />
social press att amma på grund av att vi har en <strong>amning</strong>snorm i Sverige. En som uttalat sig i<br />
debatten är journalisten Tove Gustafson. I en artikel i tidskriften Arena diskuterar hon<br />
<strong>amning</strong>snormens effekter. Gustafson vänder sig mot budskapen ”alla kan amma” och ”bröst<br />
21
är bäst” och menar att de riskerar att pressa mammor. Samtidigt som kvinnor uppmuntras att<br />
göra självständiga val blir det enligt henne styrda till att amma genom uppmuntrande blickar<br />
från bland annat vårdpersonal. Enligt Gustafson har bröstmjölken och bilden av den ammande<br />
modern fått en helig status i vårt samhälle och menar att en lägre ambitionsnivå i samband<br />
med <strong>amning</strong>en skulle öka kvinnors välmående. 16 Enligt en studie av Mozingo m fl (2000) kan<br />
konflikten mellan den idealiserade bilden av <strong>amning</strong> och den faktiska erfarenheten bidra till<br />
att mammor känner sig osäkra och därför avbryter <strong>amning</strong>en. Det är möjligt att bilden av<br />
<strong>amning</strong>en som en ”naturlig” kvinnlig förmåga bidrar till känslor av skuld och misslyckande<br />
för de kvinnor vars <strong>amning</strong> är problemfylld.<br />
Att <strong>amning</strong>en ingår i bilden av den goda modern diskuteras av både föräldrar,<br />
sjuksköterskor och rådgivare. ”Bilden av den goda modern går tillbaka till madonnabilder, hur<br />
man ska vara den där uppoffrande modern med sitt lilla barn” (rådgivare fokusgrupp,<br />
Amningshjälpen). I en artikel i Dagens Nyheter (2007-11-19) betonar barnmorskan och<br />
<strong>amning</strong>sforskaren Sofia Zwedberg vikten av att vårdpersonalen förmedlar att man kan vara en<br />
bra mamma även om man inte ammar.<br />
Den första <strong>amning</strong>sinformationen ges vanligtvis sex veckor innan förlossningen. I<br />
intervjumaterialet berättar några sjuksköterskor om svårigheten att ge en nyanserad<br />
<strong>amning</strong>sinformation till föräldrarna. Om de blivande föräldrarna blir informerade om de<br />
problem som kan uppstå under <strong>amning</strong>en finns risken att de blir stressade. Samtidigt kan det<br />
bli jobbigt för de kvinnor som får problem med <strong>amning</strong>en och som inte har blivit förberedda<br />
på eventuella komplikationer. Några sjuksköterskor tror att en anledning till att en del<br />
föräldrar inte upplever att förväntningarna och erfarenheterna av <strong>amning</strong>en stämmer överens<br />
är att de inte är mottagliga för <strong>amning</strong>sinformationen innan förlossningen. ”Jag tror att hur<br />
mycket man än pratar om <strong>amning</strong> och förbereder innan så går det inte in riktigt för att<br />
förlossningen är som ett jätteberg som man ska över” (sjuksköterska fokusgrupp 3,<br />
Stockholm).<br />
Samtidigt visar intervjumaterialet att förhållningssättet till <strong>amning</strong>en inte är entydig hos<br />
föräldrarna. En kvinna vars barn nästan enbart blivit uppfött med ersättning har ett avslappnat<br />
förhållningssätt till flaskmatningen. ”Vad spelar det för roll, många ammar inte alls och det<br />
funkar jättebra” (mamma Ag, Stockholm). Amningsspecialistbarnmorskan Kristin Svensson<br />
har märkt att det framförallt är de kvinnor som vill amma men som har problem med<br />
<strong>amning</strong>en som upplever <strong>amning</strong>en som känslomässigt laddad. De kvinnor som av olika skäl<br />
16 http://www.tidskriftenarena.se/text/2005/08/uppdrag-amma<br />
22
inte kan eller väljer att inte amma brukar inte uppleva den som lika laddad. Svensson tror att<br />
många föräldrar tenderar att betrakta rekommendationen om sex månaders hel<strong>amning</strong> som en<br />
lag och menar att om <strong>amning</strong>en skulle beskrivas som ett fritt val och en rättighet skulle den<br />
inte vara lika laddad (Vi föräldrar, 2006:6).<br />
Kulturell betydelse<br />
Socialstyrelsens statistik över <strong>amning</strong> i Sverige visar att hel<strong>amning</strong>en minskar medan<br />
del<strong>amning</strong>en ökar, det vill säga, kombination av <strong>amning</strong> och flaskmatning. Under 2003<br />
helammades 31,5 procent av barnen i Sverige vid sex månaders ålder och 40,9 procent<br />
delammades. 2007 hade hel<strong>amning</strong>en sjunkit till 12,3 procent medan del<strong>amning</strong>en hade ökat<br />
till 55,4 procent. 17 Att hel<strong>amning</strong>en minskar och del<strong>amning</strong>en ökar är något som flera av de<br />
intervjuade sjuksköterskorna har märkt.<br />
Att <strong>amning</strong>en skulle värderas annorlunda bland kvinnor med utländsk bakgrund till<br />
skillnad från etniska svenskar är något som sjuksköterskorna i en invandrartät förort till<br />
Stockholm inte riktigt tycker sig se. Däremot har de märkt att utlandsfödda föräldrar generellt<br />
sett ger bröstmjölksersättning tidigare än vad svenskfödda föräldrar gör.<br />
I två andra invandrartäta förorter till Stockholm har sjuksköterskorna märkt tydligare<br />
kulturella skillnader i inställningen till <strong>amning</strong>en. De ger en bild av att utlandsfödda kvinnor<br />
generellt sett har en mer avslappnad inställning till <strong>amning</strong>en och exemplifierar bland annat<br />
med de somaliska kvinnorna. ”Det är inte en så stor grej på något sätt, antingen så funkar det<br />
eller inte och oftast funkar det” (sjuksköterska fokusgrupp 1, Stockholms län). Även i dessa<br />
regioner har sjuksköterskorna märkt att kvinnor från en del kulturer delammar tidigare än<br />
svenskfödda kvinnor. Detta förklaras delvis med att det i en del kulturer anses oanständigt att<br />
amma i offentliga sammanhang. Ivrighet att börja ge vanlig mat beskrivs vara ytterligare en<br />
orsak. Några sjuksköterskor berättar att det kan uppstå krockar mellan föräldrarnas<br />
uppfödningstraditioner, släktingarnas råd och de rekommendationer som vården förmedlar.<br />
Samtidigt betonar de att det är viktigt att vara lyhörd och ödmjuk inför föräldrarnas önskemål<br />
eftersom de svenska rekommendationerna enligt sjuksköterskorna inte är de enda rätta.<br />
Sjuksköterskornas upplevelser av att kvinnor från en del kulturer har en mer avslappnad<br />
inställning till <strong>amning</strong> skulle kunna tyda på att förhållningssättet till och tolkningen av<br />
rekommendationer är kulturellt betingade. Samtidigt är det troligt att inställningen till och<br />
upplevelsen av <strong>amning</strong>en och rekommendationerna även är påverkade av socioekonomiska<br />
17 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17783/2009-10-115.pdf<br />
23
faktorer. Betydelsen av föräldrarnas socioekonomiska status är något som några<br />
sjuksköterskor diskuterar. ”Ibland är skillnaderna kanske större mellan en högutbildad<br />
mamma och en analfabet från samma land, än mellan en svensk högutbildad och en somalisk<br />
högutbildad” (sjuksköterska fokusgrupp 1, Stockholms län).<br />
Även betydelsen av generationstillhörighet diskuteras av sjuksköterskor och rådgivare.<br />
Rådgivarna på Amningshjälpen har märkt av en viss generationsspecifik inställning till<br />
<strong>amning</strong> hos åttiotalistmammorna som beskrivs ha en ganska odramatisk inställning till<br />
<strong>amning</strong>en inledningsvis. ”Man väljer utifrån den situation, de känslor, man har just för<br />
tillfället ganska mycket och bestämmer sig inte i förväg för att ’jag ska amma så och så länge’<br />
utan man testar” (rådgivare fokusgrupp, Amningshjälpen). Samtidigt har de märkt att om det<br />
uppstår problem med <strong>amning</strong>en tenderar samma generation att förhålla sig till <strong>amning</strong>en på ett<br />
känsloladdat sätt. 18 Rådgivarnas iakttagelser bekräftas delvis i intervjumaterialet. En förälder<br />
berättar:<br />
Det var så viktigt att amma och hit och dit. Men jag kände att funkar det inte så funkar det inte.<br />
Jag tänker inte traggla förrän jag satt i den situationen. Det var inte så viktigt kändes det som.<br />
Funkar det inte så funkar det inte. Men sedan vart det väldigt viktigt, så det ändrade sig ganska<br />
snabbt (mamma fokusgrupp 1, Norrköping).<br />
Rådgivarnas bild av åttiotalistgenerationen är intressant i relation till några sjuksköterskors<br />
upplevelser av att dagens unga föräldrar inte gärna tar beslut själva utan vill ha snabba råd och<br />
svar från vården. I en artikel i Svenska Dagbladet (2009-08-24) diskuterar barnpsykologen<br />
Bengt Grandelius informationsöverflödets inverkan på föräldraskapet. Grandelius menar att<br />
tillgången på information möjliggör för föräldrar att vara välinformerade men att det samtidigt<br />
riskerar att göra föräldrar vilsna. Han tror att en anledning till vilsenheten är att de inte litar på<br />
sina egna iakttagelser och erfarenheter.<br />
Delad matning<br />
Ytterligare en förklaring som ges till den minskade hel<strong>amning</strong>en är att många av dagens<br />
nyblivna föräldrar föredrar flaskmatning för att mamman ska kunna frigöra tid för<br />
fritidssysselsättningar, jobb eller studier. En sjuksköterska berättar att hon har märkt att<br />
mammor har lätt för att börja amma men likaväl lätt för att sluta. ”De har väldigt lätt att känna<br />
sig bundna vid <strong>amning</strong>en, det har säkert att göra med alla de här kraven de har på sig”<br />
18 se t ex Metrolifestyle.com<br />
24
(sjuksköterska AK, Hallands län). Sjuksköterskornas iakttagelser bekräftas av att många av de<br />
intervjuade föräldrarna hade positiva erfarenheter av del<strong>amning</strong>. En kvinna önskar att vården<br />
förmedlade en mer nyanserad information om <strong>amning</strong>/matning. Hon förklarar:<br />
Att det inte behöver vara antingen eller. Som mitt barn som jag ammade men som också tog<br />
flaska. Och jag kunde börja jobba när han var två månader. Och det gick jättebra att vara borta<br />
och det gick jättebra att vara hemma, göra på båda visen (mamma fokusgrupp 2, Norrköping).<br />
Några sjuksköterskor har märkt att flaskmatning även betraktas som en möjlighet för<br />
pappan/partnern att skapa en relation till barnet, vilket bekräftas av några föräldrar. ”Han<br />
tyckte ju att det roligt och mysigt att få vara med också och känna närhet med henne på det<br />
sättet och ge henne mat för det är ju inte många män som får göra det” (mamma U,<br />
Norrköping).<br />
I den <strong>amning</strong>spolitiska debatten talas det allt oftare om att <strong>amning</strong> har blivit en<br />
jämställdhetspolitisk fråga idag vilket också beskrivs vara en bidragande orsak till den<br />
minskade hel<strong>amning</strong>en. En del menar att rekommendationen om sex månaders hel<strong>amning</strong><br />
cementerar könsrollerna på så vis att det förutsätter att kvinnan är hemma den första tiden<br />
medan mannens möjlighet att vara närvarande begränsas. En som uttalat sig är journalisten<br />
Peter Wennblad som menar att de sociala fördelarna med att mamman inte ammar är stora<br />
eftersom det möjliggör för pappan att vara mer delaktig under barnets första tid (Expressen,<br />
2009-05-04). Så länge barnet helammas är det en förutsättning att kvinnan är hemma med<br />
barnet, men med urpumpad bröstmjölk eller modersmjölksersättning är ansvarsfördelningen<br />
mellan föräldrarna inte lika självklar.<br />
Ingen av de intervjuade föräldrarna hade helt och hållet avslutat <strong>amning</strong>en i ett<br />
jämställdhetssyfte. En del provocerades av tanken på att avsluta <strong>amning</strong>en för att öka sin<br />
partners deltagande medan andra lockades av tanken. En kvinna upplever att hennes man vill<br />
att hon ska sluta amma så att han kan börja ge välling och så att hon kan få mer egen tid.<br />
Detta tycker hon är irriterande. En annan kvinna som definierar sig som feminist anser att en<br />
jämställdhetssträvan i sig inte är ett skäl att inte amma. Det förefaller som att flera av<br />
föräldrarna är positivt inställda till ett delat matansvar men att det delade ansvaret inte är<br />
prioriterat framför en fungerande <strong>amning</strong>. En av de intervjuade papporna resonerar:<br />
25
Ska <strong>amning</strong>en fungera så går det inte att dela. Då får ju mamman ovillkorligen vara hemma från<br />
jobbet. Hade det inte varit så då kan jag tänka mig att man hade funderat i alla fall. Då hade ju<br />
möjligheten på andra lösningar funnits (pappa fokusgrupp, Stockholm).<br />
I motsats till de som anser att <strong>amning</strong>en motverkar jämställdheten menar andra att det inte<br />
finns någon motsättning mellan <strong>amning</strong> och jämställdhet. Detta perspektiv stöds av forskning<br />
som visar att delad föräldraledighet gynnar <strong>amning</strong>en under det första levnadsåret. 19 Det finns<br />
även forskning som visar att barn till högavlönade pappor och mammor med akademisk<br />
utbildning ammas längre än barn till föräldrar utan akademisk utbildning, som får<br />
arbetslöshetsersättning, socialbidrag eller har låg inkomst. 20 Studierna tyder på att <strong>amning</strong>en<br />
till viss del påverkas av socioekonomiska faktorer.<br />
Barnmorskan och forskaren Sofia Zwedberg menar att <strong>amning</strong>en snarare ger föräldrarna<br />
frihet. Hon understryker vikten av att föräldrarna stödjer varandra eftersom mamman och<br />
barnet behöver vara nära varandra mycket för att <strong>amning</strong>en ska fungera (Dagens Nyheter<br />
2007-11-19). Flera av föräldrarna understryker betydelsen av partnerns stöttning under<br />
<strong>amning</strong>sperioden. ”Jag har nog aldrig uppskattat min man så mycket som jag gjorde de tio<br />
första dagarna som han var hemma” (mamma A, Norrköping). En av Amningshjälpens<br />
rådgivare resonerar på ett liknande sätt. Hon förklarar:<br />
Lever man i en ojämställd relation så kanske pappan kommer hem och väntar att middagen ska<br />
stå på bordet för att du ändå är hemma hela dagen. Och kräver att hon ska hinna vara lika tjusig<br />
och sexig som vanligt innan hon fick barn, makad, fixad, rakad, vaxad och vara en superkvinna i<br />
sängen och vara redo för sexet två veckor efter förlossningen. Och det finns inte så mycket plats<br />
för <strong>amning</strong>en i en sån relation (rådgivare fokusgrupp, Amningshjälpen).<br />
Pappa & partner<br />
Länge betraktades spädbarnsvård som en kvinnlig uppgift. Det var inte förrän på 1970-talet<br />
som förlossningsklinikerna öppnades för pappor och på 1990-talet blev BB-avdelningarna<br />
tillgängliga även för pappor (Stenhammar, 2001). Ett tecken på att pappor/partners blivit mer<br />
inkluderade i spädbarnsvården är att en del mödravårdcentraler har bytt namn till familjeeller<br />
föräldracentraler. Möjligheten för pappor att delta i pappagrupper har blivit vanligare<br />
även om det fortfarande varierar mellan landets olika regioner. På en del landstingshemsidor<br />
19 http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=77-AV_ID=1018120,00.html?from=puff<br />
20 http://info.uu.se/press.nsf/pm/sociala.faktorer.id922.html<br />
26
finns det direkta råd till pappan hur han kan hjälpa till och stödja <strong>amning</strong>en. 21 Samtidigt är<br />
informationen ofta heteronormativt formulerad på så vis att det förutsätts att kvinnans partner<br />
är en man.<br />
Att vården till viss del är präglad av heteronormativa strukturer bekräftas av några<br />
mammor som lever i lesbiska relationer som upplevde att vårdpersonalen saknade kunskap<br />
om dubbel<strong>amning</strong>. Dubbel<strong>amning</strong> kan betyda att en mamma ammar två barn samtidigt, eller<br />
att båda mammorna i en lesbisk relation ammar barnet. Några av de intervjuade föräldrarna<br />
som lever i lesbiska relationer upplevde även att det i mötet med vårdpersonal och<br />
informationsmaterial förutsattes att de var heterosexuella. En mamma berättar:<br />
Varje gång någon kom in i vårat rum så frågade de vem är du? Vem är du? Bara pappor är<br />
välkomna, stod det ju ett tag. Med det har vi sagt till om att vi vill att det inte ska stå så. Och<br />
informera varandra att det är en till mamma, för det blir ju tjatigt att jag är också mamma, jag är<br />
också mamma, jag är också mamma (mamma fokusgrupp 2, Norrköping).<br />
Samtidigt framkommer det att vårdpersonalen var måna om att inkludera dem som par när de<br />
väl kände till att de levde i en lesbisk relation vilket tyder på att det exkluderande bemötandet<br />
grundades på okunskap eller ovana. En kvinna berättar:<br />
På vår föräldragrupp så var det en barnmorska som höll i den och hon var lite orolig för att hon<br />
skulle diskriminera oss när hon sa mamma och pappa. Vi var det enda lesbiska paret i den<br />
gruppen. Hon försökte att säga föräldrar och komma ihåg och tänka sig för och vara noga med<br />
att inkludera oss båda som blivande föräldrar. Men jag tror att de är rädda för att trampa oss på<br />
tårna (mamma fokusgrupp 2, Norrköping).<br />
I samtalen med sjuksköterskorna framkommer det att pappan är mer närvarande i<br />
vårdsituationer idag. Flera föräldrar berättar att vårdpersonalen har uppmuntrat<br />
pappan/partnern att ta ansvar och engagera sig i barnet och de intervjuade papporna berättar<br />
att de kände sig inkluderade.<br />
Samtidigt framskymtar det i intervjumaterialet att inte alla pappor kände sig lika<br />
inkluderade i mötet med vården. En mamma upplevde att vårdpersonalen förutsatte att hon<br />
tog det största ansvaret för barnets födelse, vilket gjorde henne upprörd. Det hände att hon<br />
medvetet spelade förvirrad för att uppmärksamma barnmorskan om att hennes man var lika<br />
21 se t ex Landstinget i Gävleborgs hemsida http://www.lg.se/templates/Page.aspx?id=7450<br />
27
delaktig som hon. Vid ett tillfälle hade barnmorskan frågat henne om hon hade med ”det rosa<br />
pappret” där information om barnet skrevs ned. Trots att hon visste att hennes man hade<br />
pappret låtsades hon att hon inte visste var det fanns, varpå hennes partner kunde ta fram<br />
pappret och visa att han tog ansvar. ”Jag ville verkligen att han skulle vara delaktig så jag<br />
tänkte att jag skulle lura in henne i att kunna se att vi tog lika mycket ansvar (mamma I,<br />
Norrköping). Liknande berättelser återfinns i boken Uppdrag pappa (2004) i vilken män<br />
berättar om sina erfarenheter av att bli pappor. En pappa berättar att informationsmaterialet<br />
inför graviditet och förlossning betonade vikten av pappans delaktighet men att han däremot<br />
kände sig osedd i de konkreta vårdsituationerna, trots att han upplevde barnets födelse som en<br />
omtumlande process. Inte förrän han träffade en sjuksköterska som frågade honom hur han<br />
mådde kände han sig sedd i rollen som pappa (Dükler m fl, 2004:66ff).<br />
Några föräldrar berättar om hur det första halvåret med det nyfödda barnet präglats av<br />
att det är mamman, barnet och bröstet som varit i centrum. ”Man blir snabbt nummer två när<br />
man inte ammar om barnet enbart äter bröstmjölk” (mamma fokusgrupp 2, Norrköping). En<br />
annan kvinna berättar: ”Han såg inte sin egen del i det, han kände sig som att det var Leo och<br />
jag och så var han vem som helst som fanns runt oss” (mamma fokusgrupp 2, Norrköping).<br />
Det är möjligt att partnernas upplevelser av utanförskap och osäkerhet är påverkat av<br />
normativa idéer om hur rättigheter, skyldigheter och ansvar bör fördelas mellan könen.<br />
Föreställningar om att manlighet betyder ansvar, beskydd och försörjning medan kvinnlighet<br />
kopplas samman med barnafödande, uppfödande och modersinstinkt kan tänkas få betydelse<br />
för upplevelsen av föräldraskapet (se t ex Hirdman, 2001). Enligt mansforskaren och<br />
professorn i socialpsykologi Thomas Johansson (2002), är en bidragande orsak till att pappor<br />
kan känna sig osäkra i föräldrarollen att de inte i lika hög grad som kvinnor har tränat på den<br />
kroppsliga och icke-verbala kommunikationen under sin uppväxt. Johansson menar att det är<br />
viktigt att barnet får vara nära pappans kropp tidigt för att få anknytningen från början<br />
(2002:112).<br />
De intervjuade papporna upplevde inte att papparollen var svårhanterlig men kunde<br />
samtidigt känna en viss frustration över att inte kunna trösta barnet när det var hungrigt. En av<br />
papporna berättar att hans sambo skämtsamt brukar hävda att han har <strong>amning</strong>savund, något<br />
som han själv inte upplever att han har. En annan pappa har märkt att en del män använder<br />
<strong>amning</strong>en som en ursäkt för att inte vara involverad i barnets första tid. ”Men det handlar inte<br />
om att göra saker, det handlar om att skapa närhet från början, när man byter blöjan” (pappa<br />
A, Norrköping). Två av de intervjuade papporna, som båda är bosatta i Stockholm, deltog i<br />
pappagrupper inför förlossningen. Samtalen i pappagrupperna kom att handla om allt ifrån<br />
28
arnvagnsinköp till diskussioner om papparollen. En av papporna berättar att kursledaren bad<br />
dem att framförallt komma ihåg tre saker efter kursen. Han berättar:<br />
Det ena var: hälften är ditt, alltså föräldraförsäkringen. Byt varje blöja. Eftersom män inte har<br />
<strong>amning</strong>en så är det ett sätt att få en närhet till barnet. Och… vad fan var det sista? Jag kommer<br />
inte ihåg. Men det hade med att göra att det som är bra för föräldrarna är bra för barnet. Ibland<br />
kanske man blir för fokuserad på vad barnet vill (pappa fokusgrupp, Stockholm).<br />
I informationsmaterial om <strong>amning</strong> betonas ofta <strong>amning</strong>ens relationsskapande funktion, det vill<br />
säga att den binder mamman till barnet och hjälper barnet att knyta an till sin mamma. Det är<br />
intressant att fråga sig hur mycket vården informerar partners om olika sätt att binda sig till<br />
barnet. 22 Frisättning av hormonet oxytocin sker likaväl hos pappan/partnern vid hud mot<br />
hudkontakt som hos den som ammar och hos barnet (Weimers m fl, 2009: 39).<br />
Relationsskapande kan alltså ske på olika sätt och förutsätter inte <strong>amning</strong>.<br />
Amningens när, var, hur?<br />
Är det okej att amma hur länge som helst, var som helst och hur som helst? Intervjuerna som<br />
har gjorts inför utställningsprojektet Mötesplats: Röster om <strong>amning</strong> tyder på att det finns vissa<br />
normativa föreställningar om <strong>amning</strong>spraktikens när, var och hur.<br />
En majoritet av de intervjuade föräldrarna förhöll sig till rekommendationen om<br />
hel<strong>amning</strong> i sex månader när de diskuterade längden på <strong>amning</strong>en. ”Det är ju det man går<br />
efter, man blir ju påverkad av det man hör” (mamma U, Norrköping). Att föräldrarna förhåller<br />
sig till Socialstyrelsens rekommendation kan tänkas bero på att de informeras om att sex<br />
månaders hel<strong>amning</strong> är optimalt för barnet. Några föräldrar verkar även vara påverkade av<br />
släktingar och vänners synpunkter. En kvinna valde att inte tala om för sina släktingar att hon<br />
hade slutat amma. Hon berättar:<br />
Min mamma ringde och sa att hon var på väg hem från Stockholm och kom förbi Norrköping<br />
och skulle bara vilja svänga upp och säga hej till Stina. ”Javisst gör det du, sa jag”, och så la jag<br />
på och insåg att vi precis hade hällt upp ett glas vin, min man och jag. Och jag blev såhär ”nej,<br />
den här diskussionen vill jag inte ta med mamma och ställde in våra glas i kylskåpet och flaskan<br />
också” (mamma I, Norrköping).<br />
22 Se t ex, http://www.s-larcentra.se/2010/02/<strong>amning</strong>-och-anknytning-2/<br />
29
En av de intervjuade kvinnorna ammade båda sina barn i tre till fyra år. De intervjuade<br />
sjuksköterskorna har få erfarenheter av barn som ammas längre än ett år. Den allmänna<br />
inställningen till lång <strong>amning</strong> som sjuksköterskorna förmedlar är att det är mammans och<br />
barnets ensak att bestämma längden på <strong>amning</strong>en, så länge barnets hälsa inte äventyras. För<br />
några sjuksköterskor framstår det som viktigt att skilja på de privata tankarna om lång <strong>amning</strong><br />
och de professionella rekommendationerna, vilket skulle kunna tyda på att det är ett laddat<br />
ämne. ”På något sätt så känns det konstigt att ett sådant stort barn ska amma, men givetvis är<br />
det var kvinnas ensak om hon ammar sitt barn” (sjuksköterska K, Stockholms län).<br />
Den mamma som har erfarenhet av lång <strong>amning</strong> berättar att hon fick varierande<br />
reaktioner från omgivningen angående <strong>amning</strong>en. De negativa kommentarerna stod främst<br />
äldre kvinnor för medan män oftare uttryckt sig positivt. Mamman tror att de negativa<br />
reaktionerna från omgivningen delvis har politiska orsaker. Hon förklarar:<br />
Den officiella bilden i Sverige är att man ska amma sitt barn, men sen ska man sluta också. Man<br />
kanske ska sluta när barnet är ett eller någonting. Typ att det har politiska orsaker att man är<br />
föräldraledig ett år och sen då ska man sluta amma för sen ska man börja jobba och då kan man<br />
inte amma. Vilken man absolut kan (mamma L, Norrköping).<br />
Samma mamma tror att omgivningens ogillande även grundas på en uppfattning om att lång<br />
<strong>amning</strong> är osmakligt, hon valde därför att amma sina större barn inom den privata sfären.<br />
Hennes upplevelser påminner om en mammas berättelse i boken Äntligen adoptivförälder<br />
(2002). Mamman som ammade sitt adopterade barn fick höra att det var onaturligt och äckligt<br />
att hon ammade samt att hennes mjölk inte var ”riktig” (Brenckert, 2002:120). En av de<br />
intervjuade kvinnorna som lever i en lesbisk relation och har erfarenhet av dubbel<strong>amning</strong><br />
berättar:<br />
Men det var hela tiden skamkänsla kopplad till att jag kände att det inte var riktigt tillåtet, jag<br />
gjorde något som var över gränsen. Man ska ju inte låta andras ungar sulta på ens bröst. Hur blir<br />
man sån? Han var min lilla bebis och ändå så blev det laddat. Jättekonstigt. Så jag vågade inte<br />
amma honom offentligt så som jag ammade min andra son offentligt (mamma fokusgrupp 2,<br />
Norrköping).<br />
I en artikel i Aftonbladet (1991-11-20) resonerar en av föreningen Amningshjälpens rådgivare<br />
Carina Sjögren kring varför en del mammor väljer att avsluta <strong>amning</strong>en efter sex månader<br />
30
trots att de vill amma längre. Hon tror att det delvis beror på att lång <strong>amning</strong> betraktas som<br />
suspekt i Sverige samt att mammor som vill amma länge inte stöttas tillräckligt av vården.<br />
Sjögren har i sin roll som rådgivare på Amningshjälpen märkt att det finns en ”underground<strong>amning</strong>”<br />
i Sverige som består av mammor som ammar länge i den privata sfären.<br />
Som vi tidigare sett förefaller det finnas en normativ bild av att en ”riktig” mamma<br />
ammar. Samtidigt tyder mammornas upplevelser på att det finns idéer om vilken sorts <strong>amning</strong><br />
som betraktas som ”naturlig”. Det förefaller som att ”lång <strong>amning</strong>” och <strong>amning</strong> av ett ickebiologiskt<br />
barn inte faller inom ramen för bilden av det goda moderskapet på så vis att det<br />
passerar gränsen för det ”normala”. Det är möjligt att lång <strong>amning</strong> och <strong>amning</strong> av ickebiologiskt<br />
barn betraktas som en självisk handling, som något mamman gör för sin egen skull,<br />
och att det på så vis strider mot bilden av den uppoffrande modern som ammar sitt barn för<br />
barnets skull.<br />
Intervjumaterialet visar att flera av föräldrarna har reflekterat kring valet av<br />
<strong>amning</strong>splats. Det förefaller som att det framförallt är den offentliga <strong>amning</strong>en som väcker<br />
tankar men även valet av <strong>amning</strong>splats inom den privata sfären görs ibland med omsorg.<br />
”Hemma ammade jag i princip på samma ställe hela tiden” (mamma A, Norrköping).<br />
Några berättar att de försöker amma så diskret som möjligt i offentliga miljöer av<br />
respekt för omgivningen eller för att undvika betraktande blickar. En kvinna har upplevt att<br />
det framförallt är män som tycker att offentlig <strong>amning</strong> är osmaklig. ”Vad är det som är<br />
osmakligt, de tycker ju om att titta på bröst annars?” (mamma fokusgrupp 1, Norrköping).<br />
Rådgivarna på Amningshjälpen tycker sig har märkt att det inte är lika accepterat för mammor<br />
att amma i offentliga miljöer idag som det var för några decennier sedan. En rådgivare<br />
berättar att hon kunde amma obegränsat i det offentliga rummet i slutet av åttiotalet. ”Det var<br />
inte det här ensliga, att man var i behov av att gömma sig som jag tycker att man ser varje<br />
dag” (rådgivare fokusgrupp, Amningshjälpen).<br />
Men upplevelserna av offentlig <strong>amning</strong> är inte entydiga. Andra berättar att de aldrig har<br />
fått några negativa kommentarer när de ammat utanför hemmet och upplever att Sverige har<br />
en väldigt tillåtande <strong>amning</strong>skultur. En mamma förklarar:<br />
Jag är så glad att jag är här, man uppmanar till det och man kan amma vart som helst. Man<br />
känner som att samhället är bakom dig om någon skulle säga någonting som att ”you shouldn’t<br />
do that here”. Jag kan säga att ”hörru jag kan göra det”. (mamma Al, Stockholm).<br />
31
Fortsatt forskning<br />
Rapporten presenterar ett urval av alla de diskussionsämnen som har kommit upp i<br />
intervjuerna med sjuksköterskorna, föräldrarna och rådgivarna på Amningshjälpen. Med en<br />
fot i intervjumaterialet och en fot i den <strong>amning</strong>spolitiska debatten har vi lotsat oss igenom<br />
<strong>amning</strong>ens snårskog. Rapporten belyser några av de svårigheter och utmaningar, men också<br />
glädjeämnen, som BVC-sjuksköterskorna och föräldrarna möter i sin vardag i samband med<br />
<strong>amning</strong> och matning.<br />
De bilder av <strong>amning</strong> som förmedlas i intervjumaterialet och i den allmänna debatten är<br />
på flera sätt komplexa. Samtidigt som <strong>amning</strong> beskrivs som något naturligt är det underlag för<br />
komplexa diskussioner och känslor. Den här undersökningen har lyft fram några av<br />
brännpunkterna i talet om <strong>amning</strong> som kan tänkas ligga till grund för <strong>amning</strong>ens<br />
känsloladdade karaktär, däribland vårdpersonalens arbetssituation samt kulturella,<br />
generationsspecifika och könsmässiga normer och ideal som påverkar upplevelsen av och<br />
synen på <strong>amning</strong>en. Komplexiteten till trots finns det en gemensam beröringspunkt kring<br />
vilken allting kretsar, nämligen det lilla barnet, det nya liv som blir till.<br />
Rapporten ger inga fördjupande forskningsresultat utan presenterar några av de<br />
diskussioner och känslor som har kommit fram i de intervjuer som har gjorts till<br />
utställningsprojektet Mötesplats: Röster om <strong>amning</strong>. I arbetet med <strong>rapport</strong>en har det<br />
framkommit några aspekter som är särskilt intressanta och som med fördel skulle kunna vara<br />
underlag för fördjupad forskning. En av dessa aspekter är informationssamhällets inverkan på<br />
<strong>amning</strong>srådgivningen. Som visats i intervjumaterialet är internet, till exempel bloggar och<br />
communities, en alternativ möjlighet för föräldrar att söka information om <strong>amning</strong>. I dessa<br />
forum, som existerar parallellt med sjukvårdsrådgivningen, kan personer utan medicinsk<br />
utbildning ge varandra råd och tips, dessutom möjliggör det för frågeställaren och rådgivaren<br />
att vara anonyma. Intressanta forskningsfrågor skulle kunna vara: Hur påverkar<br />
informationstillgången vårdpersonalens roll som experter när vem som helst kan vara expert<br />
på internet? Vilka diskussioner förs på dessa forum och skiljer de sig från samtalen som förs i<br />
det faktiska vårdmötet? Kan föräldrars intresse för dessa forum förklaras med att de ger<br />
utrymme för alternativa diskussioner som det inte finns plats för i vården?<br />
32
5. Intervjumaterial<br />
BVC-sjuksköterskor<br />
Fokusgruppsintervjuer Intervjuare<br />
1. Stockholms län Carina Sjögren & Anna Österberg<br />
2. Stockholms län Carina Sjögren & Anna Österberg<br />
3. Stockholms län Carina Sjögren & Anna Österberg<br />
4. Stockholms län Carina Sjögren & Anna Österberg<br />
Enskilda intervjuer<br />
AK – barnsjuksköterska, Hallands län Anna Österberg<br />
G – barnsjuksköterska, Skåne län Anna Österberg<br />
ÅE – barnsjuksköterska, Uppsala län Anna Österberg<br />
M – barnsjuksköterska, Stockholms län Anna Österberg<br />
K– barnsjuksköterska, Stockholms län Maria Aziz<br />
Å – barnsjuksköterska, Stockholms län Maria Aziz<br />
Föräldrar<br />
Fokusgruppsintervjuer<br />
Fokusgrupp 1, Östergötland Annelie Egelin Tärning & Sofia<br />
Seifarth<br />
Fokusgrupp 2, Östergötland Annelie Egelin Tärning<br />
Rådgivare, Amningshjälpen, Stockholm Johanna Övling<br />
Fokusgrupp 3, Stockholmsområdet Kristina Degerström<br />
Enskilda intervjuer<br />
E, mamma, Norrköping Johanna Övling<br />
I, mamma, Norrköping Johanna Övling<br />
A, pappa, Norrköping Johanna Övling<br />
L, mamma, Norrköping Johanna Övling<br />
A, mamma, Norrköping Annelie Egelin Tärning & Sofia<br />
Seifarth<br />
U, mamma, Norrköping Annelie Egelin Tärning & Alicia Honti<br />
Ag, mamma, Stockholmsområdet Maria Aziz<br />
Al, mamma, Stockholmsområdet Maria Aziz<br />
N, mamma, Stockholmsområdet Maria Aziz<br />
T, mamma, Stockholmsområdet Maria Aziz<br />
33
6. Referensgrupp<br />
Annelie Egelin Tärning Projektledare/producent/formgivare<br />
<strong>Arbetets</strong> <strong>museum</strong><br />
Johanna Övling Dokumentationsansvarig/producent<br />
<strong>Arbetets</strong> <strong>museum</strong><br />
Alicia Honti Produktionsassistent<br />
<strong>Arbetets</strong> <strong>museum</strong><br />
Sofia Seifarth Forskningschef<br />
<strong>Arbetets</strong> <strong>museum</strong><br />
Carina Sjögren Initiativtagare till utställningsprojektet och rådgivare<br />
Amningshjälpen<br />
Katharina Rehn Rådgivare<br />
Amningshjälpen<br />
Maria Aziz Sociolog/Forskningsassistent<br />
Mångkulturellt centrum<br />
Charlotte Hyltén-Cavallius Forskningsansvarig<br />
Mångkulturellt centrum<br />
Andrzej Markiewicz Fotograf<br />
Mångkulturellt centrum<br />
Kristina Löfstedt Etnolog<br />
Stockholms universitet<br />
Kristina Degerström Etnolog<br />
Södertörns högskola<br />
Ulla Falk Förbundsombudsman, Gruppen för Yrke och villkor<br />
Vårdförbundet<br />
Mats Berggren Initiativtagare till pappagrupper<br />
Södertörns Lärcentra AB<br />
Inger Torpenberg Etik-, folkhälsa och vårdutvecklingsfrågor<br />
Svensk sjuksköterskeförening<br />
Åsa Pettersson Verksamhetsutvecklare<br />
Barnhälsovården/Östergötland<br />
Sofia Zwedberg Forskare/barnmorska<br />
Karolinska universitetssjukhuset och<br />
Stockholms universitet<br />
Anna Österberg Barn- och distriktssjuksköterska, IBCLC<br />
Stockholm<br />
Ulla Idenstedt Vårdutvecklare<br />
Barnhälsovårdsenhet Nord, Stockholms läns<br />
landsting<br />
34
7. Källförteckning<br />
Litteratur<br />
Badinter, Elisabeth (1980). Den kärleksfulla modern: [om moderskärlekens historia].<br />
Stockholm: Gidlund<br />
Blidberg, Elisabeth & Livf, Maria. (2009). Barnmorskans upplevelse av sin stödjande roll i<br />
samband med den första <strong>amning</strong>en. Magisteruppsats i vårdvetenskap, Högskolan i Borås.<br />
Brandell, Gerd & Sjögren, Carina (2002). Ligga steget före: barnmatskoden i Sverige 1981-<br />
2001. Göteborg: Nordiska arbetsgruppen för internationella <strong>amning</strong>sfrågor (NAFIA)<br />
Brenckert, Eva (2002). Äntligen adoptivförälder. Stockholm: Bilda<br />
Dükler, Hannes (red.) (2004). Uppdrag: pappa. Stockholm: Bonnier<br />
Hall, W. A., Hauck, Y (2007). Getting it right: Australian primipara´s views about<br />
breastfeeding: A Quasi-experimental study. International Journal of Nursing<br />
Studies, 44, 786-795<br />
Hirdman, Yvonne (2001). Genus: om det stabilas föränderliga former. 1. uppl. Malmö: Liber<br />
Kylberg, Elisabeth, Westlund, Anna Maria & Zwedberg, Sofia (2009). Amning i dag. 1. uppl.<br />
Stockholm: Gothia<br />
Lithell, Ulla-Britt (1999). Små barn under knappa villkor: en studie av bakgrunden till<br />
minskningen av dödligheten bland spädbarn under förra hälften av 1800- och 1900-talet i<br />
Sverige. Torsby: Torsby finnkulturcentrum<br />
Mozingo, J. N., Davis, M. W., Droppleman, P. G., Merideth, A. (2000). Women´s<br />
Experiences with Short-term Breastfeeding. MCN, 25, 3.<br />
Stenhammar, Ann-Marie (2001). Mjölkdroppen: filantropi, förmynderi eller samhällsansvar?.<br />
Stockholm: Carlsson<br />
Svensson, Kristin & Nordgren, Malin (2005). Amningsboken. Stockholm: Natur och kultur<br />
Weimers, Lena m fl, (2008) Amningsguiden: en guide om <strong>amning</strong> utifrån WHO/UNICEF:s 10<br />
steg. Stockholm.<br />
Weiner, Gena (1995). De räddade barnen: om fattiga barn, mödrar och fäder och deras möte<br />
med filantropin i Hagalund 1900-1940. Diss. Linköping : Univ.<br />
Artiklar<br />
Aftonbladet, 1991-11-20<br />
Dagens medicin, 2006:38<br />
Dagens Nyheter, 2007-11-19<br />
Expressen, 2009-05-04<br />
35
Svenska Dagbladet, 2009-08-24<br />
Vi föräldrar, 2006:6<br />
Elektroniska källor<br />
Google:<br />
www.google.se<br />
Amningscentrum:<br />
http://www.karolinska.se/sv/Verksamheternas/Kliniker-enheter/Kvinnokliniken/Amningscentrum/Strategi---for-hela-vardkedjan/Tio-steg-till-enlyckad-<strong>amning</strong>/?epslanguage=SV<br />
Arena:<br />
http://www.tidskriftenarena.se/text/2005/08/uppdrag-amma<br />
Growing people:<br />
http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=2237<br />
IBLCE (International Board of Lactation Consultant Examiners):<br />
http://www.iblce.org/<br />
Landstinget i Gävleborg:<br />
http://www.lg.se/templates/Page.aspx?id=7450<br />
Livsmedelsverket:<br />
http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Ammande/Amning-och-barnets-halsa/<br />
Metrolifestyle:<br />
Metrolifestyle.com<br />
Mjölkdroppen:<br />
http://mjolkdroppen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=5&Itemid=9<br />
Amningshjälpen:<br />
http://www.<strong>amning</strong>shjalpen.se/<br />
Pressmeddelande, Uppsala univsersitet:<br />
http://info.uu.se/press.nsf/pm/sociala.faktorer.id922.html<br />
Regionalt vårdprogram:<br />
http://www.webbhotell.sll.se/pagefiles/7753/rv_brostkomplikationer_utg2.pdf<br />
Socialstyrelsen:<br />
www.sos.se/FULLTEXT/126/2003-126-16/2003-126-16.htm<br />
http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2005-12<br />
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17783/2009-10-115.pdf<br />
http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-33<br />
36
Sydsvenskan<br />
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article621800/Flaska-lika-bra-som-brost.html<br />
Södertörns lärcentra:<br />
Se t ex, http://www.s-larcentra.se/2010/02/<strong>amning</strong>-och-anknytning-2/<br />
Uppsala nya tidning:<br />
http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=77-AV_ID=1018120,00.html?from=puff<br />
WHO:<br />
http://www.who.int/topics/breastfeeding/en/<br />
37