Öppna artikel - Inse
Öppna artikel - Inse
Öppna artikel - Inse
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Svagbegåvade<br />
får problem i grundskolan<br />
Barn och ungdomar med svagbegåvning, det<br />
vill säga begåvningsnivå i normalvariationens<br />
nedre del, får problem i dagens skola. De utgör<br />
en stor och ”osynlig” grupp som kommer i kläm i<br />
skolan och i samhället, när kravet på teoretisk<br />
begåvning ökar alltmer. Artikelförfattarna har<br />
granskat uppgifter och utredningsmaterial för<br />
en grupp svagbegåvade barn.<br />
Vi lever i ett samhälle där arbetslivet ställer allt högre<br />
krav på individens kognitiva funktioner. Skolan har utvecklats<br />
i samma riktning. Allt fler barn och ungdomar<br />
uppnår nu inte skolans mål. För en del av dessa är orsaken<br />
en bristande förmåga till abstrakt tänkande, och teoretisk<br />
problemlösning. Förmågan till abstrakt och teoretiskt tänkande<br />
varierar i befolkningen, och normalvariationen uttryckt i IQ<br />
(intelligensvkot) anses vara 70–130. För barn som har en begåvning<br />
inom nedre delen av normalvariationen, det vill säga en IQ<br />
inom intervallet 70–85, använder vi beteckningen svagbegåvad.<br />
I vissa andra sammanhang används beteckningen svagbegåvad<br />
synonymt med lindrigt förståndshandikapp eller lätt utvecklingsstörning<br />
[1] – det vill säga för barn med IQ inom intervallet<br />
50-70. När IQ ligger under cirka 70, i kombination med att ett<br />
så kallat adaptivt kriterium är uppfyllt, har barnet mental retardation<br />
[2] eller psykisk utvecklingsstörning [3]. Ofta används<br />
även termen förståndshandikapp.<br />
Förmågan till abstrakt tänkande och teoretisk problemlösning<br />
kan belysas av en psykolog. I psykologens bedömning ingår<br />
bland annat testning för att räkna fram en intelligenskvot,<br />
men den utgör aldrig ensam underlag för ställningstagande till<br />
begåvningsnivå. Den måste vägas samman med information om<br />
barnets tidigare utveckling, och relateras till en beskrivning av<br />
individens fungerande i vardagslivet.<br />
Lindrigt förståndshandikappade barn har rätt till en anpassad<br />
skolgång inom grundskolan eller särskolan. De svagbegåvade<br />
barnen, som har liknande svårigheter med teoretiskt tänkande<br />
som de lindrigt förståndshandikappade, men inte lika stora, får<br />
problem därför att deras svårigheter inte känns igen, och därför<br />
att de inte får det stöd de behöver. Även om deras grundproblem<br />
identifieras, har de inga särskilda rättigheter till anpassning<br />
av sin skolgång. Upp till två procent av befolkningen beräknas<br />
höra till grupperna gravt, måttligt och lindrigt förståndshandikappade<br />
[4, 5, 6]. Man kan på goda grunder anta, att<br />
en stor grupp av svenska skolbarn skulle få ett testresultat i IQintervallet<br />
70–85. De tillhör då dem vi kallar svagbegåvade.<br />
Barn som i ett test får en IQ på 70 eller mer räknas som normalbegåvade.<br />
De ska alla undervisas inom den vanliga grundskolan<br />
och utifrån föreställningen att alla barn i den normalbegåvade<br />
gruppen har samma kognitiva förutsättningar. Det är med den<br />
utgångspunkten självklart att de svagbegåvade barnen får problem,<br />
eftersom förutsättningarna för att klara grundskolans<br />
krav är olika beroende på förmågan till teoretiskt tänkande.<br />
I vårt land fanns tidigare, fram till cirka 1980, en särskilt an-<br />
Psykologtidningen 23–24/02<br />
Vissa barn kan komma i kläm då kraven på teoretisk begåvning ökar i<br />
skolan och i samhället.<br />
passad undervisningsform som kallades hjälpklass, där barn och<br />
ungdomar med en svagare teoretisk begåvning, men inom normalvariationen,<br />
kunde få extra stöd i undervisningen. Tidigare<br />
fanns också möjligheter att redan från årskurs 7 välja en mer<br />
praktiskt inriktad undervisning. Ungdomar kunde vid den tiden<br />
även avsluta skolgången tidigare och förutsättningarna att finna<br />
ett praktiskt inriktat arbete var goda. Nu ser det ut som om<br />
gruppen svagbegåvade ”försvunnit” i skolan och i samhället. Vi<br />
vill utifrån våra erfarenheter i ett utredningsteam (vid Sektionen<br />
för Barnneurologi och Habilitering på Barnens Sjukhus)<br />
fästa uppmärksamheten på att gruppen barn och ungdomar<br />
med svagbegåvning fortfarande finns, men att de i dag får allt<br />
större svårigheter att finna sig tillrätta och fungera i vårt samhälle.<br />
Vi ser det som troligt att det bland samhällets problembarn<br />
– barn och ungdomar som inte får en fullständig skolgång,<br />
som tas om hand inom barnpsykiatrin, kriminalvården och/eller<br />
socialtjänsten – finns många barn med dessa svårigheter. För att<br />
belysa problembilden har vi i efterhand granskat uppgifter och<br />
utredningsmaterial för en grupp svagbegåvade barn [4].<br />
I UTREDNINGSTEAMET ARBETAR läkare, psykolog, logoped, sjukgymnast<br />
och arbetsterapeut. Exempel på problemområden som<br />
teamet utreder är koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter,<br />
motoriska, kommunikativa och sociala svårigheter. I utredningen<br />
kombineras olika utredares resultat med information<br />
från föräldrar och förskola/skola om barnet och dess utveckling.<br />
Barn och ungdomar kan efter utredning få funktionsdiagnoser<br />
robert ekegren<br />
15