12.09.2013 Views

Öppna artikel - Inse

Öppna artikel - Inse

Öppna artikel - Inse

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Svagbegåvade<br />

får problem i grundskolan<br />

Barn och ungdomar med svagbegåvning, det<br />

vill säga begåvningsnivå i normalvariationens<br />

nedre del, får problem i dagens skola. De utgör<br />

en stor och ”osynlig” grupp som kommer i kläm i<br />

skolan och i samhället, när kravet på teoretisk<br />

begåvning ökar alltmer. Artikelförfattarna har<br />

granskat uppgifter och utredningsmaterial för<br />

en grupp svagbegåvade barn.<br />

Vi lever i ett samhälle där arbetslivet ställer allt högre<br />

krav på individens kognitiva funktioner. Skolan har utvecklats<br />

i samma riktning. Allt fler barn och ungdomar<br />

uppnår nu inte skolans mål. För en del av dessa är orsaken<br />

en bristande förmåga till abstrakt tänkande, och teoretisk<br />

problemlösning. Förmågan till abstrakt och teoretiskt tänkande<br />

varierar i befolkningen, och normalvariationen uttryckt i IQ<br />

(intelligensvkot) anses vara 70–130. För barn som har en begåvning<br />

inom nedre delen av normalvariationen, det vill säga en IQ<br />

inom intervallet 70–85, använder vi beteckningen svagbegåvad.<br />

I vissa andra sammanhang används beteckningen svagbegåvad<br />

synonymt med lindrigt förståndshandikapp eller lätt utvecklingsstörning<br />

[1] – det vill säga för barn med IQ inom intervallet<br />

50-70. När IQ ligger under cirka 70, i kombination med att ett<br />

så kallat adaptivt kriterium är uppfyllt, har barnet mental retardation<br />

[2] eller psykisk utvecklingsstörning [3]. Ofta används<br />

även termen förståndshandikapp.<br />

Förmågan till abstrakt tänkande och teoretisk problemlösning<br />

kan belysas av en psykolog. I psykologens bedömning ingår<br />

bland annat testning för att räkna fram en intelligenskvot,<br />

men den utgör aldrig ensam underlag för ställningstagande till<br />

begåvningsnivå. Den måste vägas samman med information om<br />

barnets tidigare utveckling, och relateras till en beskrivning av<br />

individens fungerande i vardagslivet.<br />

Lindrigt förståndshandikappade barn har rätt till en anpassad<br />

skolgång inom grundskolan eller särskolan. De svagbegåvade<br />

barnen, som har liknande svårigheter med teoretiskt tänkande<br />

som de lindrigt förståndshandikappade, men inte lika stora, får<br />

problem därför att deras svårigheter inte känns igen, och därför<br />

att de inte får det stöd de behöver. Även om deras grundproblem<br />

identifieras, har de inga särskilda rättigheter till anpassning<br />

av sin skolgång. Upp till två procent av befolkningen beräknas<br />

höra till grupperna gravt, måttligt och lindrigt förståndshandikappade<br />

[4, 5, 6]. Man kan på goda grunder anta, att<br />

en stor grupp av svenska skolbarn skulle få ett testresultat i IQintervallet<br />

70–85. De tillhör då dem vi kallar svagbegåvade.<br />

Barn som i ett test får en IQ på 70 eller mer räknas som normalbegåvade.<br />

De ska alla undervisas inom den vanliga grundskolan<br />

och utifrån föreställningen att alla barn i den normalbegåvade<br />

gruppen har samma kognitiva förutsättningar. Det är med den<br />

utgångspunkten självklart att de svagbegåvade barnen får problem,<br />

eftersom förutsättningarna för att klara grundskolans<br />

krav är olika beroende på förmågan till teoretiskt tänkande.<br />

I vårt land fanns tidigare, fram till cirka 1980, en särskilt an-<br />

Psykologtidningen 23–24/02<br />

Vissa barn kan komma i kläm då kraven på teoretisk begåvning ökar i<br />

skolan och i samhället.<br />

passad undervisningsform som kallades hjälpklass, där barn och<br />

ungdomar med en svagare teoretisk begåvning, men inom normalvariationen,<br />

kunde få extra stöd i undervisningen. Tidigare<br />

fanns också möjligheter att redan från årskurs 7 välja en mer<br />

praktiskt inriktad undervisning. Ungdomar kunde vid den tiden<br />

även avsluta skolgången tidigare och förutsättningarna att finna<br />

ett praktiskt inriktat arbete var goda. Nu ser det ut som om<br />

gruppen svagbegåvade ”försvunnit” i skolan och i samhället. Vi<br />

vill utifrån våra erfarenheter i ett utredningsteam (vid Sektionen<br />

för Barnneurologi och Habilitering på Barnens Sjukhus)<br />

fästa uppmärksamheten på att gruppen barn och ungdomar<br />

med svagbegåvning fortfarande finns, men att de i dag får allt<br />

större svårigheter att finna sig tillrätta och fungera i vårt samhälle.<br />

Vi ser det som troligt att det bland samhällets problembarn<br />

– barn och ungdomar som inte får en fullständig skolgång,<br />

som tas om hand inom barnpsykiatrin, kriminalvården och/eller<br />

socialtjänsten – finns många barn med dessa svårigheter. För att<br />

belysa problembilden har vi i efterhand granskat uppgifter och<br />

utredningsmaterial för en grupp svagbegåvade barn [4].<br />

I UTREDNINGSTEAMET ARBETAR läkare, psykolog, logoped, sjukgymnast<br />

och arbetsterapeut. Exempel på problemområden som<br />

teamet utreder är koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter,<br />

motoriska, kommunikativa och sociala svårigheter. I utredningen<br />

kombineras olika utredares resultat med information<br />

från föräldrar och förskola/skola om barnet och dess utveckling.<br />

Barn och ungdomar kan efter utredning få funktionsdiagnoser<br />

robert ekegren<br />

15

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!