Öppna artikel - Inse

More documents

Recommendations

Info

SVAGBEGÅVADE FÅR PROBLEM I GRUNDSKOLAN som ADHD, damp, utvecklingsstörning, språkstörning, dyslexi, Tourette syndrom, Asperger syndrom och andra autismspektrumstörningar – om barnets svårigheter anses förklaras utifrån de kriterier som gäller. Alla undersökta barn får inte någon diagnos efter genomgången utredning. Åren 1997–98 utreddes 134 barn och ungdomar. 14 pojkar och en flicka i åldrarna 8–16 år av dessa fick beteckningen ”svagbegåvning”. Alla hade det problematiskt i sitt vardagsliv på olika sätt, men inte på ett sådant sätt att de fyller kriterierna för ovanstående diagnoser. Det som efter utredning framträdde som en betydelsefull orsak till de svårigheter barnen hade var IQ-nivån som hos de femton barnen låg inom området 70–85, det vill säga inom den nedre delen av normalvariationen. Journalerna på dessa femton barn granskades. I vår genomgång ingår inte de barn som har en svag teoretisk begåvning i kombination med diagnos ADHD, damp eller Asperger syndrom. Information från föräldrar, från skolpersonal samt utredningsresultat från olika yrkespersoner i teamet sammanställdes. Vid genomgång av journalerna analyserades frågeställningar i remissen, skolprestationer (nivå på undervisningsmaterial, uppgifter om inlärningssvårigheter), resultat från utredningen i teamet, psykologisk status (till exempel självvärdering), indikation på ärftlighet, familjesituation, psykosociala förhållanden och uppgifter om vad föräldrar och lärare uppgav som ”det största problemet just nu”. För de flesta barnen angavs i remissen en kombination av problemområden: problem med koncentrationen, språkliga och motoriska problem samt beteendestörningar – framför allt i form av aggressivitet och bristande socialt fungerande. Bara i ett fall rörde huvudfrågeställningen kognitiv förmåga. Från barnens skolor rapporterades för samtliga barn långsam inlärningstakt, behov av konkret och enskild vägledning, problem med läsning/skrivning/räkning, med tidsuppfattning, bristande förmåga att arbeta självständigt och svagt aktivt kunskapssökande. Efter utredning bedömdes några barn och ungdomar ha särskilda svårigheter utöver svagbegåvningen, som behövde framhållas: Tre barn hade primära koncentrationssvårigheter, två hade en språkstörning, och fem barn bedömdes ha grundläggande motoriska svårigheter. Medelvärdet för WISC-resultaten (Wechsler Intelligence Scale for Children) [8] var IQ 74 i den undersökta gruppen. Det fanns i samtliga fall belägg i testmaterialet för att brister i förmågan till abstrakt tänkande orsakade det låga resultatet. Psykologen i teamet fann vid sin utredning att sex barn även hade en klar psykologisk problematik, till exempel depression. Hos alla barn fanns tecken på nedsatt välbefinnande. Tolv av de femton barnen bodde med en biologisk förälder, de flesta hade kontakt med båda föräldrarna. Tretton var födda i Sverige. Sju referenser: 1. Gustavson K-H: Olika framgång vid definierad eller dold utvecklingsstörning. Svagt begåvad får fast arbete. Läkartidningen 1997; 19: 1793–6. 2. American Psychiatric Association. Diagnostic and statistical manual of mental disorders. DSM–IV. 4th ed. Washington DC: APA 1994. 3. International classification of diseases, ICD 1996. 4. Adolfsson I, Carlsson Kendall G: ”Svagbegåvade barn – en stor osynlig grupp”. opublicerad rapport, Huddinge Universitetssjukhus, dec 2000. 5. Hagberg B, Hagberg G, Lewerth A, Lindberg U: Mild mental retardation in Swedish school children. I. Prevalence. Acta Paediatr Scand 1981; 70: 441–4. 6. Fernell E: Mild Mental Retardation in schoolchildren in a Swedish suburban municipality: prevalence and diagnostic aspects. Acta Paediatr 1996; 85: 584–8. 7. Landgren M, Pettersson R, Kjellman B, Gillberg C: ADHD, DAMP and other neurodevelopmental/neuropsychiatric disorders in 6-year-old children: epidemiology and co-morbidity. Dev Med & Child Neurol 1996; 38: 891–906. 8. Wechsler D Wechsler: Intelligence Scale for Children. 3rd ed. – revised New York: Psychological Corporation. barn, födda i Sverige, hade minst en förälder av utländsk härkomst. I två familjer fanns relationsstörningar som uppenbart påverkade barnens situation. Dessutom fanns i fyra familjer problem med missbruk och kriminalitet – hos föräldrarna eller barnet självt. Ett barn saknade vid utredningstillfället skolgång. För tio barn fanns personer i familj eller nära släkt som hade liknande problem. På frågan vad som var det största problemet med barnet just nu, svarade många föräldrar att de oroade sig för hur det skulle gå för barnet i skolan. Några var också bekymrade för att deras barn mådde dåligt: var deprimerat, hade ett utagerande beteende eller var utsatt för mobbning. Skolans personal var mest bekymrade över att barnen inte klarade kunskapskraven i skolan, att personalen inte visste hur de skulle kunna hjälpa dem bättre, att barnen saknade motivation för skolarbete eller att de hade beteendeproblem. VÅRT SYFTE ÄR att lyfta fram en grupp barn och ungdomar som kommer i kläm då kraven på teoretisk begåvning ökar i skolan och i samhället. Kunskapen om att den teoretiska begåvningen inte är lika hos alla barn och vad detta medför för implikationer för undervisning och kravnivå verkar ha fallit i glömska. Dessa barns problematik ter sig ”osynlig” i dag, och således blir deras svårigheter att klara av skolgången svårförståeliga. En stor del av de barn som utreddes under de aktuella åren hade svag begåvning som grundorsak till sina svårigheter. Anledningen till remiss till utredningsteamet var som regel beteendemässiga problem och den kognitiva problematiken var sällan i fokus. Endast i ett fall angavs kognitiva svårigheter i remissen. Det finns en risk för att ett barns svårigheter förklaras enbart utifrån en föreliggande social problematik. Vår genomgång styrker vikten av att alltid belysa barnets egna kognitiva förutsättningar. Andelen pojkar är, som i andra populationer av utvecklingsrelaterade svårigheter, hög. Detta bedömer vi beror på att pojkarnas utagerande beteende leder till remiss för utredning. Vi har tagit del av synpunkter i dagens debatt om att svagbegåvade elever bör få gå ett extra skolår. Detta resonemang kan dock leda tanken till att det enbart handlar om att ”komma ikapp”. Konsekvenserna av att förmågan till teoretiskt tänkande varierar i befolkningen måste beaktas. Barn med en svagare teoretisk begåvning tillgodogör sig kunskap bättre om den är mer konkret och praktiskt inriktad. Att själv planera, strukturera och självständigt genomföra uppgifter, som blir allt vanligare i dag, innebär oöverstigliga problem för de barn som ingår i vårt material. Gruppen svagbegåvade utgör en stor och ”osynlig” grupp i såväl skolan som i samhället i stort. Medvetenheten om svagbegåvning behöver höjas inom skolverksamheter och inom hälsooch sjukvården. En fråga vi ställer oss är vilken grad av teoretisk begåvning som krävs för att klara grundskolans mål? Är tanken att svagbegåvade ska klara målen? Det behöver klargöras. Vår förhoppning är att elever med svagbegåvning som huvudproblem ska få sina svårigheter identifierade i skolan och att skolans verksamhet bättre skall anpassas efter hela den grupp som utgör den obligatoriska skolans målgrupp. Med detta bör en del av den sekundära beteendeproblematiken liksom den nedsatta självkänslan kunna minska. ingrid adolfsson gunilla carlsson-kendall kerstin dahlström elisabeth fernell ingrid adolfsson och gunilla carlsson-kendall är barnneuropsykologer vid Psykologavdelningen och Barnens Sjukhus /Sektionen för Barnneurologi och Habilitering, Huddinge Universitetssjukhus. kerstin dahlström är överläkare vid Barnens Sjukhus/Sektionen för Barnneurologi och Habilitering, Huddinge Universitetssjukhus. elisabeth fernell är överläkare vid Neuropediatriska programmet, Astrid Lindgrens barnsjukhus. 16 Psykologtidningen 23–24/02
Svensk psykologi före 1900-talets mitt Psykologisk forskning fanns faktiskt i Sverige även före 1960, skriver professor Torsten Husén efter att ha tagit del av Lennart Sjöbergs erfarenheter av fyra decennier svensk psykologi i Psykologtidningen nr 18 och 19/02. Han påminner om de insatser professorerna David Katz och Gösta Ekman gjort för svensk psykologi. Jag har med intresse och behållning tagit del av Lennart Sjöbergs båda artiklar om hans erfarenhet av svensk psykologi under 40 år. Hans lärofader var Gösta Ekman. Doktorsdisputationen ägde rum 1965. Jag minns den mycket väl helt enkelt därför att jag ingick i betygsnämnden. Det enda jag kan invända mot hans framställning är att det inte skulle finnas så värst mycket psykologisk forskning i Sverige före 1960, då Sjöberg kom in i bilden. Själv kan jag bidra med korrigerande och i viss mån kompletterande information, ty jag började mina egna studier i ämnet 1936 i Lund för John Landquist, som för övrigt Sjöberg uttryckt sin uppskattning av. Jag blev 1938 Landquists amanuens under sex år och hade som mitt under läsåret viktigaste uppdrag att vara till hands för den kurs i experimentalpsykologi som krävdes för högre betyg i ämnet. 1940 fanns bland dem som gick denna kurs en 20-årig student, Gösta Ekman, som bakom sig hade ett års medicinska studier, men hade hoppat av och i stället börjat läsa humaniora vid sidan av, litteraturhistoria och bland annat just psykologi. Ett par år senare anställdes jag på halvtid av arméstaben för att starta en verksamhet med psykologiska lämplighetsprov. Det föll sig naturligt att involvera min några år yngre begåvade kamrat i denna verksamhet. Likaså var det helt naturligt att se till att han blev min assistent när 1944 års riksdag beslöt inrätta ett särskilt organ för psykologiska personalprövningar vid Centrala värnpliktsbyrån. SÅ KOM GÖSTA EKMAN och jag att under ett antal år arbeta nära tillsammans. Han kom att närmare knytas till den psykologiska institutionen vid dåvarande Stockholms högskola och satte igång med att skriva en avhandling, först för licentiaten och sedan för doktorsgraden. Han disputerade hösten 1947 på en psykometrisk avhandling. Denna torde för innehavaren av psykologprofessuren, David Katz, ha varit tämligen främmande, men accepterades. Katz avgick 1951 och hans professur delades ett par år mellan å ena sidan ”ren” psykologi och å den andra pedagogik och pedagogisk psykologi. Gösta Ekman tillträdde sin del 1952, jag den andra delen 1953 efter Psykologtidningen 23–24/02 att ha varit förordnad något år på den. Det bör i detta sammanhang nämnas att vi båda sedan några år hade nära kontakt med John Elmgren som var professor i Göteborg och där i slutet av 30-talet hade efterträtt J A Jaederholm, som 1914 hade disputerat i Lund på en avhandling om intelligenstestning. Vad jag nyss berörde var relevant för uppkomsten av psykologisk forskning i Sverige långt före mitten av seklet. Det bör nämnas, att empirisk och/eller experimentell psykologi som akademisk separat disciplin har haft en rätt kort historia vid Akademia. År 1879 hade Wundt grundat det första psykologiska laboratoriet i världen. Ämnet psykologi hade tidigare varit en del av filosofiämnet tillsammans med logik, kunskapsteori och filosofihistoria. Vid sekelskiftet hade det inrättats flera psykologiprofessurer i Tyskland, bland annat i Berlin och Göttingen. På det senare stället kom G E Müller att bli den stora experimentalpsykologen och lärofader till bland andra David Katz, som på 30-talet hamnade i Stockholm. Experimentella studier kom i gång också i andra länder, till exempel i Frankrike. I England startade Francis Galton vad han kallade antropologiska studier. Detta kom att bli upprinnelserna till vad som så småningom blev differentialpsykologin. Han hade tanken att utarbeta psykologiska test. DEN TYSKA PSYKOLOGIN kom att spela en nyckelroll, inte minst för uppkomsten av undervisning och forskning i ämnet i USA. G Stanley Hall har i sina memoarer ”Confessions of a Psychologist” ingående skildrat både sina studieår i Tyskland på 1870-talet och sin verksamhet i USA, där han för övrigt blev den ledande psykologen, då man årtiondet före sekelslutet startade med både doktorandutbildning och forskning vid särskilda institutioner. Stanley Hall fick i egenskap av dess rektor, som grundade Clark University, av sin styrelse tillstånd att besöka en lång rad europeiska universitet, en odyssé han beskrivit i memoarboken. Psykologin gjorde sitt intåg i vårt land via tillkomsten av professurer i pedagogik, först i Uppsala och Lund före 1914. Förste innehavaren av professuren i Lund, Axel Herrlin, hade tillbragt något år i Göttingen hos Müller. Jaederholm som disputerade för honom 1914 hade bakom sig en tid i England och kan sägas vara den förste differentialpsykologen i vårt land. Testpsykologen kom alltså tidigt in på den psykologiska dagordningen i Sverige (och inte några årtionden senare). I Lund hade en elev till Herrlin, nämligen Herman Siegvald på 20-talet skrivit en licentiatavhandling som bland annat gällde intellektuella könsskillnader. Han arbetade flitigt vidare på detta ämne och disputerade 1944 på en doktorsavhandling i två volymer om massiva 1 460 sidor. I Göteborg förde Elmgren den jaederholmska traditionen vidare. Han var den som introducerade faktoranalysen i Sverige i dess thurstonska variant. David Katz, som hade varit assistent hos G E Müller, svarade för utvecklingen av den mera klassiska experimentalpsykologien i dess perceptionspsykologiska framtoning. Gunnar Johansson i Uppsala förde denna utveckling vidare. UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET fanns det inte mycket kontakt forskarna eller akademikerna emellan över huvud taget. De tidskrifter som överlevde förtunnades eller försvann helt. Kongresser var det inte fråga om. Den första av dessa efter kriget var förlagd till Edinburgh år 1948. Vi var väl ett halvdussin deltagare från Sverige. Mitt ”paper” bar titeln ”Problems of Scaling in Modern Psychometrics” och publicerades, förutom i kongressrapporten, i den filosofiska tidskriften Theoria. 1949 kom den första kongressen i tillämpad psykologi i Bern. Den andra internationella kongressen i allmän psykologi ägde rum i Stockholm 1951 med Katz som president och Gösta Ekman som huvudsekreterare. De 600 deltagarna kunde ha sina förhandlingar i högskolans huvudbyggnad på Norrtullsgatan. Givetvis spelade kongressen en viktig roll för det svenska internationella kontaktnätet. Blickar man tillbaka på läget för mer än ett halvsekel sedan jämfört med det i dag, slås man av ett par genomgripande förändringar, som väl gäller alla discipliner och områden inom Akademia. För det första den kvantitativa tillväxten. När vi på 40-talet etablerade Föreningen Svenska Fackpsykologer var antalet i det svenska samhället eller vid universitet sysselsatta psykologer ett lågt, tvåsiffrigt tal. Nu är det fyrsiffrigt. Specialiseringen har fortskridit, något som också avspeglas i repertoaren av tidskrifter och andra publikationer. Ännu vid slutet av 50talet hade jag ambitionen att, bland annat via Psychological Abstracts, följa med vad som hände inom psykologin. Den ambitionen fick jag snart ge upp. torsten husén Professor em 17
Page 1 and 2: TIDNINGEN PSYKOLOG utgiven av sveri
Page 3 and 4: Psykologer anställda inom offentli
Page 5 and 6: - Att efter några samtal och någo
Page 7 and 8: Jag har just återvänt från ett f
Page 9 and 10: Ä TSTÖRNINGAR: KBT - metoden med
Page 11 and 12: Dessutom krävs forskning om förb
Page 13 and 14: Äldre tiders religiösa förestäl
Page 15: Svagbegåvade får problem i grunds
Page 19 and 20: etiskt kan uppfylla ett diskrepansk
Page 21 and 22: (samtidigt som han också i några
Page 23 and 24: platsannonser Då en av våra psyko
Page 25 and 26: ReHabCentrum Psykolog, vik till reh
Page 27 and 28: Barn- och ungdomspsykiatriska klini
Page 29 and 30: Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälj
Page 31 and 32: Psykologtidningen 23-24/02 Norra l

Öppna artikel - Inse

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?