Läsglädje – grunden för all inlärning - Barnplantorna
Läsglädje – grunden för all inlärning - Barnplantorna
Läsglädje – grunden för all inlärning - Barnplantorna
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Läsglädje</strong> <strong>–</strong> <strong>grunden</strong> <strong>för</strong> <strong>all</strong> <strong>inlärning</strong><br />
Bittie Carlson,<br />
Utvecklingsledare, Kannebäcksskolan, Göteborg<br />
(bittie.carlsson@gbgsd.se)<br />
Att få våra elever att känna läsglädje är nog den <strong>all</strong>ra viktigaste <strong>för</strong>utsättningen <strong>för</strong> bra och<br />
effektiv <strong>inlärning</strong>. Detta är emellertid inte helt enkelt. Saknas språk<strong>grunden</strong> så spelar det ingen<br />
roll hur flitig man är. Orden blir hängandes i luften utan <strong>för</strong>ankring i något språk. Många<br />
pedagoger runt om i världen har länge letat efter en metod som utvecklar läsglädjen hos<br />
elever. I Nya Zeeland har en metod utvecklats, som här i Sverige ibland k<strong>all</strong>as ”Kiwi”, och som<br />
har lett till sensationella resultat. Detta är naturligtvis av stort intresse <strong>för</strong> Sverige, där lässvaga<br />
elever i nionde klass har ökat från 10% 1992 till 26% (!) 2003. I artikeln nedan ges en<br />
beskrivning av ”Kiwi-metoden” och hur den kan appliceras på en dövskola i Sverige. Läraren<br />
som engagerat sig i ”Kiwi” heter Bittie Carlson och är dövlärare på Kannebäcksskolan i<br />
Göteborg<br />
Läs- och skriv<strong>inlärning</strong> i Nya Zeeland:<br />
I Nya Zeeland arbetar lärarna med läs-och skriv<strong>inlärning</strong> från elevernas skolstart på 5-årsdagen<br />
och upp genom åren. Läs- och skriv<strong>inlärning</strong>en bygger på en tydlig struktur. Lärarna utgår ifrån<br />
de kunskaper eleverna har och hjälper dem att använda olika strategier som leder till ökad<br />
läs<strong>för</strong>ståelse. Arbetet utvärderas fortlöpande och utvärderingen ligger till grund <strong>för</strong> den fortsatta<br />
planeringen. Hela tiden sporras barnen att, med lagom svåra utmaningar, läsa vidare.<br />
Grunden <strong>för</strong> <strong>all</strong> läs<strong>inlärning</strong> är att läsa <strong>för</strong> barnet, att läsa tillsammans med barnet och att vara en<br />
levande modell <strong>för</strong> den lustfyllda läsningen. I Nya Zeeland har detta blivit verklighet med en<br />
god lärande organisation, undervisning med mycket läsning och en positiv <strong>för</strong>väntan om att<br />
eleven ska lyckas med sin läsning. Man använder sig av mängder, och åter mängder<br />
av böcker. Böcker som lockar eleverna med ett varierat innehåll och en spännande handling.<br />
En lustfylld läsning skapar <strong>för</strong>väntan och nyfikenhet på bokens innehåll.<br />
Men lärarna har också kunskaper om hur man organiserar läs- och skriv<strong>inlärning</strong> från början.<br />
Högläsning, gemensam läsning, vägledd läsning, Running Records (läsprotokoll <strong>–</strong> man gör<br />
noggranna observationer av en elev som läser en text och gör anteckningar om läsbeteendet)<br />
och Reading Recovery (ett specialundervisningsprogram som erbjuder tidig, intensiv och<br />
individuell lästräning <strong>för</strong> elever som inte omedelbart kommer igång med sin läsning. Syftet är att<br />
<strong>för</strong>ebygga att tidiga läsproblem konserveras) är några begrepp som står bakom arbetssätt och<br />
metoder som ligger till grund <strong>för</strong> framgångarna i Nya Zeeland.<br />
Hur jag jobbar med ”Kiwi” med döva elever i år 1<strong>–</strong>3:<br />
I vårt arbetslag arbetar vi <strong>för</strong> att våra elever ska utveckla sitt språk och tänkande genom att<br />
skapa en språkutvecklande lärandemiljö. Under de två senaste åren har vi använt ett läs- och<br />
skrivutvecklingsmaterial som k<strong>all</strong>as <strong>för</strong> ”Kiwi”. Materialet och även arbetssättet är utvecklat i Nya<br />
Zeeland och har resulterat i en läskunnighet som gett eko i stora delar av världen.<br />
Materialet består av 120 småböcker och 30 storböcker <strong>för</strong> nybörjarläsarna och ett antal<br />
kapitelböcker <strong>för</strong> de elever som kommit längre i sin läsutveckling. Böckerna är nivågrupperade<br />
och har olika slags texter <strong>–</strong> fiktion och fakta, poesi och pjäser <strong>–</strong> <strong>all</strong>a med ett meningsfullt<br />
innehåll, kreativ utformning och livfulla bilder. I materialet ingår även CD-skivor med talad och<br />
skriven repetition av texterna. Det finns också en aktivitetslåda med uppgifter av skilda slag.<br />
Där kan eleverna plocka uppgifter <strong>för</strong> att träna vidare och befästa det de nyss gått igenom med<br />
läraren.
Vi upplever att Kiwi är nyckeln till läsglädje <strong>för</strong> våra elever. Varje gång de får en ny bok spritter<br />
de av nyfikenhet. De är fyllda av <strong>för</strong>väntan och lust och uttrycker verkligen att de tycker om att<br />
läsa dessa böcker<br />
Eftersom barn utvecklas och lär sig på olika sätt genom olika erfarenheter i läsandet låter vi<br />
eleverna varje dag arbeta med läsning och skrivning på olika sätt. De får lyssna när en lärare<br />
läser högt <strong>för</strong> dem, de läser och skriver tillsammans med en lärare, de läser med varandra och<br />
de läser och skriver själva. Vi använder bl a metoderna:<br />
• Gemensam läsning <strong>–</strong> då man använder storbok och arbetar med en större grupp elever som<br />
kan ha nått olika långt i sin läsutveckling.<br />
• Vägledd läsning <strong>–</strong> då man använder småböcker och man arbetar med elever som har kommit<br />
ungefär lika långt i sin utveckling.<br />
• Gemensamt skrivande <strong>–</strong> då läraren skriver ned det eleverna berättar<br />
• Eget skrivande <strong>–</strong> eleverna skriver själva utifrån sina egna erfarenheter<br />
Hela tiden <strong>för</strong>söker vi stärka det eleverna gör bra och bygga på deras starka sidor genom att<br />
berömma och uppmärksamma det som är bra.<br />
Några exempel på hur vi arbetar med läsning och skrivning:<br />
Vi startar varje dag med ett pass på 80 min då vi helt och hållet koncentrerar oss på språket.<br />
Vi presenterar vardagsrutinerna med ett schema på tavlan, text med tillhörande bild.<br />
Vi läser detta tillsammans varje morgon och efter några veckor känner de flesta barnen igen de<br />
vanligaste <strong>för</strong>ekommande orden. Ord<strong>för</strong>rådsbyggandet har startat. Om man i schemat<br />
använder hela meningar som ”Vi har idrott.” ”Vi läser och skriver” så har även uppbyggandet av<br />
satsstrukturen startat.<br />
Det är <strong>all</strong>tid en elev som ansvarar <strong>för</strong> samlingen. Hälsar på <strong>all</strong>a och frågar om <strong>all</strong>a mår bra och<br />
låter sedan de andra eleverna en och en läsa från schemat.<br />
Att agera lärare är mycket populärt i klassen. Jag ser att eleverna är mycket stolta över detta<br />
<strong>för</strong>troende. Jag ser hur de äldre barnen hjälper de yngre och jag ser hur gärna <strong>all</strong>a vill göra sitt<br />
bästa. Jag ser också hur varje barn växer med uppgiften och hur detta utvecklar självkänslan.<br />
Barn växer när de får hjälpa till! Efter samlingen har vi <strong>all</strong>tid en kort utvärdering om hur<br />
samlingen har fungerat. Läraren fungerar som modell genom att ge positiv respons.<br />
Gemensam läsning<br />
Därefter fortsätter vi med gemensam läsning. Jag läser/tecknar då en text tillsammmans med<br />
<strong>all</strong>a i klassen. De texter vi väljer brukar vara böcker med <strong>för</strong>storad text (storbok) så att <strong>all</strong>a kan<br />
vara med och läsa. Syftet med den gemensamma läsningen är att läraren tillsammans med hela<br />
gruppen arbetar med läsprocess och grammatisk medvetenhet. Vi sitter i en halvcirkel så att <strong>all</strong>a<br />
ser texten samtidigt och tydligt. Jag pekar längs raderna med min lilla pekpinne så att <strong>all</strong>a<br />
engagerar sig i läsningen och njuter av texten, oavsett läs<strong>för</strong>måga. Den lilla pekpinnen kan vara<br />
en glittrig trollstav så jag kan trolla fram att barnen kan läsa. Vi diskuterar hur många meningar vi<br />
har läst, var<strong>för</strong> en del bokstäver är stora, vi letar ord och bokstäver vi diskuterar betydelsen av<br />
skiljetecken och talstreck mm. Vi diskuterar illustrationerna i boken, med <strong>all</strong>a dess detaljer. Vi<br />
kan läsa samma text varje dag i flera veckor. Varje gång klassen läser om texten tar barnen<br />
själva del i läsandet i högre och högre grad och det får dem att utveckla en positiv attityd till<br />
läsning, De upptäcker också att språket i en bok skiljer sig från talat språk/teckenspråk, de får en<br />
modell <strong>för</strong> hur flytande läsning låter och deras ord<strong>för</strong>råd byggs upp i ett meningsfullt<br />
sammanhang. Känslan hos barnen blir ”Jag kan läsa!”.<br />
Målet med gemensam läsning är att barnen ska få hjälp att <strong>för</strong>stå texten så att de får nöje av<br />
den och lär sig något av den och utöka elevernas ord<strong>för</strong>råd.
En arbetsvecka med gemensam läsning kan se ut så här:<br />
Vi börjar <strong>för</strong>sta lektionen med att titta på boken omslag och diskuterar vad boken kan handla om.<br />
Därefter går vi på en ”bildpromenad.” En bildpromenad är ett samtal mellan elever och lärare<br />
om illustrationerna i boken. Texten är täckt av pappersremsor och eleverna får fundera över vad<br />
boken kan handla om. Bildpromenaden är en viktig del av läsundervisningen, här bygger man<br />
upp elevernas <strong>för</strong><strong>för</strong>ståelse in<strong>för</strong> den kommande läsningen. Under samtalet föder barnen boken<br />
med ord. De använder sig sedan av illustrationerna <strong>för</strong> se om de har tolkat texten rätt.<br />
Den andra lektionen inleds med att läraren säjer: ”Nu ska vi läsa boken, det ska bli spännande<br />
att se om det stämmer med vad vi trodde att den skulle handla om.” Därefter läser vi boken<br />
tillsammans. Läraren leder läsningen och eleverna läser med. För att tydliggöra både<br />
teckenspråket och svenskan följer vi den svenska textraden och tecknar till varje ord. Därefter<br />
diskuterar vi vad det betyder och då använder vi teckenspråk. Under de nästkommande<br />
lektionerna läser vi <strong>för</strong>st boken tillsammans och sedan diskuterar vi texten. Både läraren och<br />
eleverna kan ställa frågor. Det är bra att ha ett blädderblock till hands när man löser problem<br />
med nya och okända ord eller när man diskuterar stavningsmönster, grammatik eller andra<br />
saker i texten.<br />
Gemensam läsning fungerar även utmärkt <strong>för</strong> äldre elever. De behöver ofta stöd när de läser<br />
faktatexter eftersom sådana texter ofta innehåller speciella svårigheter. Läraren kan hjälpa<br />
eleverna genom att uppmärksamma nyckelord, ställa frågor på innehållet mm. Gemensam<br />
läsning som <strong>inlärning</strong>smetod har varit <strong>för</strong>emål <strong>för</strong> forskning i skolor i Nya Zeeland. Forskningen<br />
har visat att regelbunden gemensam läsning i <strong>all</strong>a ämnen kan öka elevernas motivation till<br />
lärande och <strong>för</strong>bättra deras läsning i andra ämnen. Eftersom det innebär samarbete vid<br />
<strong>inlärning</strong>en och <strong>all</strong>a elever får slå sina kloka huvuden ihop inser eleverna bättre att texter är<br />
informationskällor och att de <strong>för</strong>djupar sina kunskaper.<br />
Vägledd läsning<br />
Efter den gemensamma läsningen fortsätter vi med vägledd läsning. Eleverna är indelade i<br />
grupper med utgångspunkt från deras erfarenheter och läs<strong>för</strong>måga. Man kan säja att den<br />
vägledda läsningen är själva hjärtat i en väl strukturerad läs- och skriv<strong>inlärning</strong>. Vid den<br />
gemensamma läsningen läser läraren högt/tecknar och visar eleverna de processer och<br />
strategier som behövs <strong>för</strong> flytande läsning men vid vägledd läsning hjälper läraren eleverna att<br />
själva använda strategierna så att de kan läsa själva. Det är den metod som lär eleverna att läsa<br />
flytande och självständigt. När eleven får en ny bok läser läraren den <strong>för</strong>st på teckenspråk.<br />
Sedan tittar man tillsammans på den svenska texten och tecknar ord <strong>för</strong> ord. En arbetsvecka<br />
med vägledd läsning kan se ut så här:<br />
Introduktion av ny bok<br />
Den inledande diskussionen kan röra sig om efarenheter, ett intressant ämne, bokens titel,<br />
<strong>för</strong>fattaren, huvudkaraktärer. För elever i de lägre klasserna kan det röra sig om att diskutera<br />
bilderna och berättelsemönstret i boken. Viktigt är också att man talar med dem om texten så att<br />
de blir intresserade av att läsa den. Läraren läser/tecknar boken <strong>för</strong> elevgruppen, och sedan<br />
läser eleverna boken med stöd från läraren och får den i läxa. Under veckan som går läser<br />
eleverna boken och återberättar den varje dag i skolan och hemma. I skolan arbetar och leker vi<br />
med texten. Vi spelar memory med ord och bild. Vi tränar på att hitta ord i texten, stava ord, vi<br />
talar om skiljetecken, talstreck, stor bokstav m.m. Vi har daglig kontakt med <strong>för</strong>äldrarna om vad<br />
som är viktigt att träna på i texten, vi informerar om hur man tecknar vissa ord och uttryck och vi<br />
har hela tiden en dialog om varje elevs utveckling.<br />
Gemensamt skrivande
Vi samtalar, skriver och läser tillsammans och detta arbetar vi med t ex när vi har haft<br />
gemensamma skolupplevelser, studiebesök eller upplevelser som eleverna haft med sina<br />
familjer eller sina kamrater eller kanske när de utövat sina intressen. Eleverna får lära sig ett nytt<br />
sätt att skriva vid gemensamt skrivande. Man kan säja att läraren fungerar som skrivredskap så<br />
att eleverna får ägna <strong>all</strong> koncentration åt hur språket fungerar.<br />
Genom metoden gemensamt skrivande får eleverna hjälp med sina insikter om skriftspråket.<br />
Eleverna kan med lärarens hjälp formulera sina upplevelser och idéer med egna ord.<br />
Metoden är speciellt bra i de lägre klasserna, särskilt med elever sonm behöver extra stöd när<br />
de ska öka sina insikter om skriftspråket. Även de äldre eleverna som vill få nedtecknat lite<br />
längre brättelser har stöd av gemensamt skrivande.<br />
Eget skrivande i ”Sockerboken”<br />
Efter den vägledda läsningen skriver eleverna varje dag mån <strong>–</strong> tors en text, de bestämmer själva<br />
vad de vill skriva. De börjar med att skriva datum, skriver sedan texten och sätter in den i den<br />
egna pärmen. På fredagar väljer barnen den text som de tycker bäst om och skriver den igen<br />
så fint de kan, gärna med en illustration. Texten klistrar de sedan in i ”Sockerboken”. Därefter<br />
sätter vi oss i en ring och eleverna får läsa <strong>för</strong> varandra vad de har skrivit och även ge positiv<br />
respons. Läraren är modell.<br />
Classreporter<br />
En elev <strong>för</strong>bereder sig hemma och tar med något hemifrån (sak, minne, sång, foto, bok, nyhet)<br />
som de berättar om in<strong>för</strong> resten av klassen. När reportern är färdig är det klassens tur att vara<br />
aktiva. De ställer då frågor till reportern. För att utveckla sin frågeteknik att ställa frågor ur olika<br />
vinklar har de ”stödfrågor” att använda: Var? Hur? Vilka? När? Var<strong>för</strong>? Vad? Frågeorden är<br />
skrivna med stor text, inplastade och lätta att använda. Men eleverna lär sig snabbt att ställa<br />
frågor utan dessa. Frågor är viktigt <strong>för</strong> det reflektiva tänkandet. De blir ett led i elevernas<br />
omedvetna utvecklande av kunskap. Så småningom växer en medvetenhet fram om hur<br />
kunskap kan nås genom att ställa frågor. Frågandet kan då bli en metod.<br />
Kontakten mellan skolan och hemmet<br />
Föräldrar kan bidra till <strong>inlärning</strong>sprocessen på ett värdefullt sätt, så det är viktigt att kontakten<br />
mellan hemmet och skolan fungerar bra. Vi brukar ha ett <strong>för</strong>äldramöte vid höstterminens<br />
start och informerar <strong>för</strong>äldrarna om hur arbetet med läs- och skriv<strong>inlärning</strong>en går till i skolan och<br />
vad som <strong>för</strong>väntas av <strong>för</strong>äldrarna med t ex läxläsning. Under läsåret har vi också daglig kontakt<br />
med <strong>för</strong>äldrarna genom lässchemet som följer med läxboken och även kontaktboken.<br />
Vad har ”Kiwi” betytt <strong>för</strong> mina elever (och mig som lärare!):<br />
Jag har nedan sammanfattat några av de viktigaste slutsatserna beträffande ”Kiwi”:<br />
• Kiwi-metoden ger läsglädje!<br />
• Kiwi-metoden ger snabba resultat!<br />
• Elevernas läs<strong>för</strong>ståelse ökar på ett dramatiskt sätt!<br />
• Elevernas fortsatta studieresultat <strong>för</strong>bättras markant!<br />
• Målet att få elever som har en flytande läsning och som känner sig som läsare utan rädsla att<br />
ta sig an texter de kommer att möta under hela sina liv, är uppnåeligt genom Kiwi-metoden.<br />
Sist men inte minst: Kiwi-metoden ger eleverna läsglädje samtidigt som den ger lärarna<br />
lärglädje, dvs det är kul att arbeta med Kiwi!