vägledning vid bränder och utsläppsberedskap - Miljösamverkan ...

Alla skumvätskor sänker ytspänningen i vattnet mer eller mindre och riskerar att påverka
biologiska membran (fiskgälar), vilket försvårar syreupptagning. Fluortensider kan ingå
med < 10% i både syntet- och proteinbaserade vätskor för att skummet snabbare skall flyta
ut. Dessa är svårnedbrytbara och toxiska i låga koncentrationer. Glykoler/ glykoletrar kan
finnas i skumvätskan för att öka skumbildning och minska frysrisk (upp till 50%). I
mindre vattendrag finns risk för syrebrist när dessa bryts ner eller genom att skumtäcket
skiljer vattenytan från den omgivande luften. Vissa djur är beroende av fri luftyta ovan
vattnet.
När skumvätskor används sker en förändring av vätskan, dels tillkommer ämnen från
branden och dels finns risken att petroleumprodukter emulgeras vilket medför ökad
spridningsrisk. Emulgerad olja tas förmodligen lättare upp av organismen jämfört med
oljan och tensiden var för sig. På grund av den låga ytspänningen fungerar även skummet
som tvättmedel och riskerar att tvätta ledningar från föroreningar som normalt har fastnat
på insidan. Risken för störning av nitrifikationsprocess i reningsverk kan inte uteslutas vid
avledning av skumvätskor till reningsverk.
Då olika skumvätskors giftighet och användningsområde varierar är det räddningstjänstens
ansvar att se till att hänsynsreglerna i miljöbalken tillämpas. Det vill säga att se till att den
minst farliga produkten används i varje enskilt fall (produktvalsprincipen).
Räddningstjänsten kan inför sin upphandling av skumvätskor anlita en miljökonsult eller
på annat sätt få hjälp med bedömningen.
Hantering av brandrester och förorenade massor
Efter en brand eller en olycka kan en mängd olika typer av avfall uppkomma.
Kvarvarande brandrester som har släckts kan innehålla en mängd giftiga produkter.
Förorenat släckvatten kan ha runnit ner i marken, giftig rök kan ha förorenat gröda,
kemikalier kan ha runnit ut och förorenat byggnader och mark.
Vilket omhändertagande som är lämpligt för restmaterial och förorenad mark ska baseras
på en klassning av avfallet utifrån avfallsförordningen. Avfallsbolag eller konsulter kan
hjälpa till med avfallsklassningen. Miljökontoren eller länsstyrelsen kan bedöma om
klassningen är riktig.
Klassningen av förorenade massor (mark, byggnader, rivningsrester) ska ske av den som
äger avfallet. Det är även avfallsägaren som bestämmer vart avfallet ska skickas. Som
hjälp i arbetet med att klassa förorenade massor kan man använda Avfall Sveriges
Bedömningsgrunder för förorenade massor, Rapport 2007:01 som finns på deras hemsida
(se referenslistan över hemsidor).
Då avfallet betraktas som farligt avfall får det enbart transporteras av transportörer med
tillstånd från länsstyrelsen. Om avfallet befaras laka eller läcka föroreningar bör det
förvaras nederbördsskyddat eller i en tät container.
Exempel på släckvattenhantering vid olika bränder
Den som vill kan läsa mer om de olika bränderna i referenslitteraturen, se sifferhänvisning
i rubriken.
12