vägledning vid bränder och utsläppsberedskap - Miljösamverkan ...

VÄGLEDNING VID BRÄNDER
OCH UTSLÄPPSBEREDSKAP
Kemikalieutsläpp. Foto: Kjell Collstedt
Oktober 2002
Reviderad hösten 2012

Innehåll
Sammanfattning .............................................................................................................................. 4
Inledning ......................................................................................................................................... 5
Så använder man denna vägledning .............................................................................................. 5
Framtagande av vägledning .......................................................................................................... 6
Del 1 Miljöpåverkan och lagstiftning .................................................................................................. 7
Hur ämnen sprids i miljön ................................................................................................................ 7
Spridning i luft ............................................................................................................................ 7
Spridning i mark ......................................................................................................................... 7
Spridning i ytvatten och grundvatten ............................................................................................. 8
Miljö- och hälsokonsekvenser ........................................................................................................... 9
Lokalisering ................................................................................................................................ 9
Utsläpp av rök och stoft ............................................................................................................... 9
Utsläpp av släckvatten ............................................................................................................... 10
Farliga ämnen från bränder och andra olyckor ............................................................................ 10
Miljöpåverkan av skumvätskor ................................................................................................... 11
Hantering av brandrester och förorenade massor .......................................................................... 12
Exempel på släckvattenhantering vid olika bränder ...................................................................... 12
Lagstiftning ................................................................................................................................... 16
Miljöbalken (SFS 1998:808) ...................................................................................................... 16
Lagstiftning gällande skydd mot olyckor ..................................................................................... 18
Lag (2006:544) om extraordinära händelser ................................................................................. 20
Plan- och bygglagen (2010:900) ................................................................................................. 20
Sevesolagstiftning ..................................................................................................................... 21
Arbetsmiljölagen ....................................................................................................................... 22
Del 2 Förebyggande åtgärder ........................................................................................................... 23
Tillsyn och samverkan ................................................................................................................... 23
Lagen om skydd mot olyckor (LSO) ........................................................................................... 23
Tillsyn av brandfarlig och explosiv vara ...................................................................................... 23
Tillsyn av arbetsmiljön .............................................................................................................. 24
Miljötillsyn ............................................................................................................................... 24
Samarbete mellan tillsynsmyndigheter ........................................................................................ 24
Användbart material .................................................................................................................. 26
Krav på åtgärder via tillsyn och prövning ......................................................................................... 27
Upprätta rutiner internt .............................................................................................................. 27
Förslag på försiktighetsmått ....................................................................................................... 28
Exempel på företag som vidtagit förebyggande åtgärder. .............................................................. 36
Del 3 Beredskap och samverkan ....................................................................................................... 39
Olika organisationers ansvarsområden ............................................................................................. 39
Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) .................................................................. 39
Räddningstjänsten: .................................................................................................................... 40
VAKA - nationell vattenkatastrofgrupp ....................................................................................... 41
Polisen ..................................................................................................................................... 41
Miljönämnd och länsstyrelse ...................................................................................................... 42
Tekniska kontoret ...................................................................................................................... 44
Skadevållande ........................................................................................................................... 44
Försäkringsbolag, skadekonsulter och restvärdesledare ................................................................. 44
Trafikverket med entreprenörer .................................................................................................. 45
Krishantering på kommun och Länsstyrelsen ............................................................................... 45
Räddningsorganisation på skadeplats ............................................................................................... 46
Samverkan och ledning vid olyckor ............................................................................................ 46
Miljömyndighetens roll på olycksplatsen ......................................................................................... 48
Miljömyndighetens förberedelse inför olyckor ................................................................................. 51
Del 4 Mer information ...................................................................................................................... 53
Bilagor ............................................................................................................................................. 56
Bilaga A Lista över tillsynstips – förebyggande av miljöolycka ..................................................... 57
Bilaga B MKB-checklista vid tillståndsprövning .......................................................................... 59

Bilaga C Förslag till innehåll i olycksväska ................................................................................. 60
Bilaga D Förslag på provtagningsutrustning ................................................................................ 61
Bilaga E Checklista vid larm/anmälan ......................................................................................... 62
Bilaga F Kom-ihåg-lista innan besök på olycksplats ..................................................................... 63
Bilaga G Checklista på olycksplatsen – Brand ............................................................................. 64
Bilaga H Checklista på olycksplatsen – Kemikalieutsläpp ............................................................. 66
Bilaga I Checklista för ekonomiskt ansvar ................................................................................... 69
Bilaga J Miljömyndighetens checklista för uppföljning ................................................................. 71
Bilaga K Brandskyddsdokumentationens innehåll ........................................................................ 72
Bilaga L Larmlista ..................................................................................................................... 73
3

Sammanfattning
Denna rapport innehåller samlad kunskap från räddningstjänst, stadsbyggnadskontor,
miljökontor och länsstyrelse. Tanken är att rapporten ska användas som inspirationskälla i
arbetet med att förebygga bränder och olyckshändelser samt öppna upp för diskussion om
hur man ska arbeta med miljöfrågorna vid akuta utsläpp.
Läsaren får en bakgrund om bränder och deras miljöeffekter vilken inbegriper flera
exempel från bränder som lett eller kunde ha lett till miljöpåverkan. Tillämpbar
lagstiftning redovisas varvid särskild vikt läggs vid egenkontroll, miljökonsekvensbeskrivning
vid tillståndsprövning och samverkan mellan myndigheter.
I rapporten finns även förslag på enkla åtgärder i syfte att förebygga olyckor. Det finns
även exempel hämtade från verksamheter som vidtagit förebyggande åtgärder. Vikten av
att olika myndigheter genomför gemensamma inspektioner framhålls liksom andra former
för samverkan.
Olika myndigheters ansvarsområde på en olycksplats beskrivs och läsaren får en bild av
hur räddningsorganisationen på en olycksplats ser ut. I slutet vägledningen finns
checklistor (bilagor) för händelse av olycka samt gällande förberedande och förebyggande
arbete.
4

Inledning
Vägledningen visar både på förebyggande och föreberedande arbete samt hur samverkan
kan fungera vid händelse av en olycka. Syftet med vägledning är att:
Ge berörda myndigheter ett underlag för bedömning och rekommendationer om
förebyggande åtgärder i syfte att motverka sådana miljöskador som kan uppkomma
genom brand och andra olyckor.
Ge exempel på hur man kan arbeta med miljöfrågor vid akuta utsläpp.
Förtydliga olika aktörers roller i samband med utsläpp och andra olyckor
Vi hoppas att vi genom detta arbete ger inspiration till ett utökat samarbete mellan berörda
aktörer lokalt och regionalt.
Så använder man denna vägledning
Vi valt att dela in denna vägledning i tre delar och att lägga bilagor till de olika delarna
sist i handledningen.
Del 1 innehåller en översiktlig bild av miljö- och hälsokonsekvenser av bränder och andra
olyckor samt ger läsaren en presentation av gällande lagstiftning.
Del 2 innehåller underlag för bedömningar när det gäller förebyggande arbete, dvs. för att
motverka miljöskador till följd av bränder och andra olyckor. Samverkan mellan olika
myndigheter är en förutsättning för ett effektivt förebyggande arbete, därför är det en
viktig del i detta avsnitt.
Del 3 handlar om utsläppsberedskap, dvs. räddningstjänstens och miljömyndigheternas
beredskap för bränder och andra olyckor som kan medföra miljökonsekvenser,
bedömningar samt samverkan mellan miljömyndigheter och räddningstjänst.
Alla delar hänger samman som ett dokument, men man kan också välja att ta del av enbart
del 1 + 2 eller Del 1 + 3. Rapporten vänder sig främst till miljökontor (eller motsvarande)
men även till räddningstjänst, länsstyrelse och stadsbyggnadskontor (eller motsvarande).
Del 2 är även tänkt att kunna läsas av berörda verksamhetsutövare för information om
förebyggande arbete. Del 3 kan passa försäkringsbolag, saneringskonsulter m.fl. som är
inblandade i olyckor.
5

Framtagande av vägledning
En projektgrupp bestående av representanter från olika miljökontor i länet, länsstyrelsen,
räddningstjänsten och stadsbyggnadskontor tog gemensamt fram underlagsmaterialet till
denna rapport 2002. I projektgruppen deltog följande personer (dåvarande arbetsplats) :
Kjell Collstedt, Räddningstjänsten Storgöteborg
Birger Engström, Räddningstjänsten Lidköping och Vara
Elisabeth Lindqvist, Länsstyrelsens miljöskyddsenhet i Göteborg
Lennart Johansson, Stadsbyggnadskontoret i Göteborg
Ilpo Borg, Miljö- och teknikförvaltningen Lilla Edet
Urban Lindqvist, Länsstyrelsens miljöskyddsenhet
Ann Lundström, Miljöförvaltningen Göteborg
Linda Nilsson, Miljö- och samhällsbyggnadskontoret Ulricehamn
Carina Nyhammer, Miljö- och stadsarkitektkontoret Falköping
Anna Kölfeldt, Miljökontoret Trollhättan
Camilla Landén, biträdande projektledare Miljösamverkan,
Lasse Lind, projektledare Miljösamverkan,
Cecilia Lunder, biträdande projektledare Miljösamverkan
I arbetet har även Claes-Håkan Carlsson från dåvarande Räddningsverket (SRV), Risk-
och miljöavdelningen medverkat. Sammanställningen gjordes av Camilla Landén och
Cecilia Lunder.
Vägledningen har uppdaterats 2012 av Miljösamverkan Västra Götalands arbetsgrupp:
Anna Engström, miljöenheten i Lerum
Anna Fermsgård, Miljö-Hälsa i Lidköping, Grästorp och Götene
Claes Eliasson, miljöenheten i Herrljunga kommun
Gunnar Edlund, miljöförvaltningen i Göteborgs stad
Lotta Sahlin Skoog, miljöskyddsenheten på Länsstyrelsen i Västra Götalands Län
Lasse Lind, projektledare Miljösamverkan Västra Götaland
Anna Malmros, projektledare Miljösamverkan Västra Götaland
I arbetet deltog även Claes-Håkan Carlsson från Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap.
6

Del 1 Miljöpåverkan och lagstiftning
Hur ämnen sprids i miljön
Spridningsförutsättningarna är en av fyra faktorer som är avgörande för
miljökonsekvenserna av en olycka. Faktorerna är:
utsläppets storlek,
ämnets (ämnenas) farlighet,
spridningsförutsättningarna på olycksplatsen och
känsligheten hos den recipient som drabbas av utsläppet.
Yttre förhållanden kan spela stor roll. Viktigast är temperatur och nederbördsförhållanden,
men även andra förhållanden som t.ex. tidpunkt eller vindriktning kan påverka.
Spridning i luft
De luftföroreningar som släpps ut vid en olycka sprids, späds och kanske till och med
omvandlas innan de slutligen landar på mark eller i vatten. Förhållandena vid
olyckstillfället påverkar spridningen. Brandrök, damm eller gasmoln sprids i luften på
olika sätt, dels beroende på egna egenskaper, men också beroende på rådande
metrologiska förhållanden. De faktorer som främst påverkar ett ämnes spridning i luften
är:
Luftens skiktning (styrs av molnighet, temperatur, vindhastighet, årstid och tid på
dygnet). Man skiljer mellan labil, neutral, stabil och extremt stabil skiktning
(inversion). Bäst spridning erhålls normalt vid labil skiktning medan föroreningar
kan färdas långt och sammanhållet vid stabil skiktning. Vid extremt stabil
skiktning (inversion) kan föroreningarna lägga sig som ett tak över ett område och
hålla en jämn och hög nivå.
Ämnets densitet är avgörande för hur länge det finns kvar i luften. Sot har en
uppehållstid i luften på några dagar. Damm och tyngre partiklar kan ha en
uppehållstid på några timmar.
Topografin styr ett ämnes spridning i luft genom att den påverkar luftens skiktning,
vindriktningen påverkas av terrängformerna och vindhastigheten förändras. I en
dalgång t.ex. styrs vindriktningen ofta om så att den går längs med dalgången.
Spridningsberäkningar för att bedöma hur t.ex. brandrök eller utsläpp av gaser etc. sprids i
luften och vilka områden som kan drabbas kan utgöra underlag vid räddningstjänstens
beslut om evakuering eller uppmaning till närboende att hålla dörrar och fönster stängda.
Spridning i mark
Ett ämnes transport i och över mark påverkas av en rad faktorer t.ex.:
Markens struktur, jordarter och deras lager. Grovkornigt material släpper igenom
ett vätskeformigt ämne snabbare än ett tätare material. Lera kan vara så tät att all
genomrinning hindras.
Markytans lutning. Ju högre lutning (gradient) desto snabbare spridning.
Markens fuktighet. Fuktig mark håller oljeaktiga ämnen på ytan men släpper
snabbt igenom ett vattenlösligt ämne.
7

Ämnets egenskaper. Olösliga ämnen är ofta lätta att samla upp. Lösliga ämnen kan
vara svåra att sanera. Ämnen med tyngre densitet än vatten och låg vattenlöslighet
tenderar att sjunka och kan följa markens struktur istället för grundvattnets
flödesriktning. Ämnen lättare än vatten flyter på vattenytan och är därmed möjliga
att länsa.
Temperatur och väderförhållanden. Avdunstningen är störst vid varmt, klart väder
och stark vind.
Eventuell växtlighet. Växtlighet kan ta upp föroreningar och hindra vidare
spridning.
Eventuellt skapad miljö: hus, asfalt, betong etc. Ledningssystem kan snabbt sprida
ett utsläpp till recipient, avloppsreningsverk eller annat.
Spridning i ytvatten och grundvatten
Spridning till vatten kan ske på flera olika sätt:
Direkt till vattendrag, sjö eller hav om utsläppet sker i direkt närhet
Via diken, bäckar och åar
Via dagvattenledningar, åkerdränering etc.
Via kabelkulvertar eller i ledningsgravar
Via avloppsledningar till reningsverk
Via infiltration i mark till grundvatten.
Vattenlöslighet och densitet är viktiga egenskaper att känna till för att beräkna ett ämnes
spridning i vatten. Andra faktorer att ta hänsyn till kan vara avdunstning och
strömningsförhållanden.
För att kunna bedöma riskerna för miljöskador i ett område behövs kännedom om
topografin och markförhållanden i skadeområdet. Med hjälp av denna kunskap kan man
bedöma hur vattenflödet i marken går och markens genomsläpplighet/buffrande förmåga
etc.
Recipienter saknar ofta mekanismer för att ta hand om främmande ämnen och skadorna på
miljön kan bli omfattande redan vid låga koncentrationer. Vattnets kemiska egenskaper
(t.ex. buffrande förmåga) har betydelse för graden av påverkan. Tillgången till syre,
temperatur och biologisk aktivitet påverkar nedbrytningshastigheten.
Om föroreningar når grundvattnet bör man beakta att transport av föroreningar i
grundvatten sker mycket långsamt varför påverkan kan ske under lång tid. Vill det sig illa
och föroreningen är toxisk och i tillräckligt hög koncentration kan dricksvattentäkter i
området bli otjänliga.
Föroreningar som sprider sig i de lägre marklagren, och i grundvatten, tar längre tid att
sanera. En grundvattentäkt kanske har vattenomsättningsperioder på 100 år eller mer.
8

Miljö- och hälsokonsekvenser
Lokalisering
Det är av stort intresse att tidigt få fram information om området är särskilt skyddsvärt och
intressant ur miljösynpunkt eller om det är ett potentiellt förorenat område. Detta kan ha
betydelse för insatsen.
Utsläpp av rök och stoft
En brand har ett okontrollerat förbränningsförlopp. Grunden för brand är förekomst av
syre, brännbart ämne och värme. Faller någon av dessa tre grundstenarna bort, upphör det
att brinna. Till skillnad från ett kontrollerat förbränningsförlopp i en värmepanna, varierar
utvecklingen och konsekvenserna av en brand med bränsletyp, lufttillgång och
brandintensitet.
En välventilerad brand har mellan 60- 80 % förbränningseffektivitet. Om
ventilationsförhållandena försämras, och de växlar ofta under hela brandförloppet bl.a. på
grund av att branden i initialskedet förbrukat det mesta av syret i brandrummet, sker
ansamling av brännbara, oförbrända kolväten. När syre tillförs kan ett explosionsartat
brandförlopp äga rum. (I en övertändning deltar allt brännbart i brandrummet i branden, då
fås också utveckling av cyanväte, kolmonoxid, kväveföreningar, saltsyra, dioxin, stoft
m.m. beroende på vilka brännbara ämnen som finns tillgängliga).
Vid förbränning bildas också partiklar i form av bland annat sot. Dessa kan binda andra
kemiska ämnen som är betydligt giftigare än partiklarna i sig. Luftburna partiklar kan fästa
på byggnader, ventilationsanläggningar eller i lungorna. Vid luftburna partiklar kan dessa
senare komma ner med nederbörden.
De oförbrända förbränningsprodukterna utgörs av en blandning av bland annat olika
kolväten, VOC och PAH (polycykliska aromatiska kolväten) som bildas genom pyrolys
och pyrosyntes till följd av värmen och bristen på syre. (Pyrolys = termisk sönderdelning.
Pyrosyntes= ombildning av kolväten till PAH i närvaro av lätta kolväten)
VOC bildar tillsammans med solljus och kväveoxider fotokemisk smog. Flera av de
vanligaste VOC, såsom eten, propen, butadien och bensen, är cancerogena. Dessa
förekommer i rök från fasta bränslen. Ofullständig förbränning av alifatiska och
aromatiska kolväten, exempelvis olja ger upphov till bensen.
Stoft bedöms, som bärare av PAH och tungmetaller utgöra en allvarlig hälso- och
miljörisk. Värt att notera är att Sveriges Tekniska Forskningsinstitut funnit att det bildas
mer än 10 g stoft/kg trä som förbränns även om förbränningen är ventilerad. För plaster
kan stoftbildningen ligga på upp mot 200 g/kg. Stoftutsläppen från bränder ligger i samma
storleksordning som vägtrafikens stoftutsläpp på årsbasis. Utsläppen av dioxiner, PAH,
och VOC är av störst betydelse jämfört med andra utsläppskällor.
Avfallsupplag av plast och däck utgör riskobjekt för dioxinspridning. Flis- och
däcksupplag utgör riskobjekt för VOC och PAH.
9

Mängden CO2, CO, NO, SO2 från bränder i Sverige är av ringa betydelse för miljön i ett
större perspektiv, medan det i den direkta närmiljön kan ha betydelse.
Vid släckning av brand med vatten eller annat sänks temperaturen och förbränningen blir
ofullständig med följd att ovanstående ämnen bildas i än större omfattning. Då både stoft
och VOC är betydande för miljön bör det vid varje tillfälle övervägas om man
överhuvudtaget skall släcka branden. Förutom stoft och VOC får man vid släckning
dessutom problemet med släckvatten till vattenrecipient eller mark.
Utsläpp av släckvatten
Vid släckning av en brand sker urtvättning/ överföring av partiklar från rök, brandskadat
material och kemikalier som funnits på brandplatsen till släckvattnet. Det släckvatten som
inte har förångats kan innehålla miljöfarliga ämnen i höga koncentrationer, fasta eller lösta
i vattnet, som sköljts med vid släckningsarbetet. Det förorenade släckvattnet kan sedan
genom infiltration och ytavrinning nå grundvatten respektive närliggande ytvatten.
Förorenat släckvatten kan också orsaka övergödning och/eller syrebrist i vattenmiljö.
Beroende på vad som brinner kan delar av det som brinner eller restprodukter av det som
brinner medföra utsläpp av kraftigt syreförbrukande ämnen vilket i sig kan utgöra ett hot
mot miljön. En möjlighet att bedöma detta är att fastställa BOD (biologisk
syreförbrukning) och COD (kemisk syreförbrukning) i samband med provtagning.
Utbredningen av ett förorenat släckvatten på mark sker inte i samma omfattning som i
vatten eftersom spridningen är mer begränsad. Påverkan kan dock bli stor på växter och
djur och i värsta fall kan lokala livsmiljöer helt ödeläggas. Vidare kan släckvattnet
påverka avloppsreningsverk genom att slå ut verkets biologiska steg. Reningsverk
nedströms ett utsläpp bör alltid larmas även om man tror sig veta att det inte finns några
avloppsbrunnar vid olycksplatsen.
Farliga ämnen från bränder och andra olyckor (25)
På dåvarande Räddningsverkets uppdrag genomförde Statens Geotekniska Institut (SGI)
under några år provtagningar vid ett antal bränder. Syftet med projektet var att öka
kunskapen över vilka ämnen som kan förekomma vid bränder och andra olyckor.
En slutsats från projektet var att PAH (polycykliska aromatiska kolväten) bildas vid i
princip alla bränder och kan utgöra ett stort problem. Vid övervägande delen av dessa
bränder var släckvattnet förorenat av VOC- (flyktiga organiska ämnen) eller SVOCämnen
(halvflyktiga organiska ämnen). De grupper av ämnen som oftast förekom i
allvarliga halter i släckvattnet var alifatiska kolväten, fenol, metylerade fenoler samt
metylerad bensen. I släckvattnet återfanns även olika metaller och flera i mycket höga
halter. Bromerade flamskyddsmedel detekterades i släckvatten från bränder av framförallt
elektronikskrot.
Ytterligare en slutsats var att man inte har nått så långt vad gäller kunskap av utsläpp till
luft och uppföljande undersökningar av mark och sediment.
10

Miljöpåverkan av skumvätskor
Vanligt vatten har många fördelar som släckmedel. Det är billigt och ofta lätt att tillgå, det
brinner inte själv annat än vid extremt höga temperaturer och det har en stor kylande
förmåga. Dock finns det en nackdel, i synnerhet när det gäller släckning av bränder i
vätskor lättare än vatten. Det tyngre vattnet sjunker genom bränslet utan att släcka. Det i
sin tur kan ge upphov till en så kallad ångexplosion.
Genom att använda skum (egentligen vatten + skum + luft) som släckmedel kan man få
vattnet att flyta på den brinnande vätskan även om vätskan är lättare än vanligt vatten.
Skum är egentligen bara en variant av vatten. Skumvätskans primära uppgift är att sänka
ytspänningen så att man kan expandera skummet, dvs. få det att bilda skumbubblor.
Sekundärt skall det göra skumbubblorna kemiskt resistenta mot bränslet.
Skumvätskan har ingen påvisbar kemisk släckeffekt. Släckmekanismen går ut på att
utbreda ett skumtäcke över bränsleytan så att avgasningen av bränsleångor till omgivande
luft avtar. För att släckning skall uppnås skall alla flammor släckas samtidigt som
bränslehalten i luften ovan skumtäcket understiger undre explosionsgränsen för bränslet i
fråga.
Brandfarliga vätskor utgör ca 80 % av den transporterade volymen farligt gods. Detta gör
att de flesta olyckor i form av tankbilshaverier kan förväntas inneha brandfarliga vätskor.
Vid större vätskebränder är skum det enda släckmedelsalternativ som räddningstjänsten
har till sitt förfogande. Man kan dessutom använda skumtillsats för att öka vattnets
”blötande” egenskap. Vid skogsbränder i bl.a. USA användes ett ytspänningsnedsättande
medel för att blöta ej brunnen skog. I vissa fall kan detta också användas i Sverige. Nyttan
med en sådan åtgärd måste dock vägas mot den ökade miljöpåverkan som uppstår.
Skumsläckarna är effektiva mot bränder i trä, papper, tyg och andra fibrösa material men
även bränder i vätskor och oljor, exempelvis bensin, och kan användas mot brand i
elektrisk utrustning. Släckeffekten uppnås i huvudsak på samma sätt som vid släckning
med vatten, det vill säga genom kvävning och nedkylning av elden.
Skumvätskorna utgörs antingen av proteinbaserade eller syntetiska ytaktiva ämnen i
kombination med filmbildande fluortensider och/ eller alkoholresistenta polymerer.
Proteinbaserade skumvätskor innehåller konserveringsmedel.
Man delar in skumvätskor i 4 huvudgrupper:
detergentskum (innehåller tensider – kan vara både protein- eller syntetbaserat),
filmbildande (Protein eller syntetbaserad skumvätska med tillsats av filmbildande
fluortensider, FFFP respektive AFFF).
alkoholresistenta (FFFP- eller AFFF-skumvätskor som kombinerats med en
alkoholresistent (AR) funktion). En gel bildas när skumvätskan kommer i kontakt
med vattenlösliga bränslen.
övningsskum (varierande innehåll av konserveringsmedel (från < 1%), metallsalter
(ca 5%) och tensider (ca 30 – 50 %).
De flesta skumvätskorna har relativt snabb nedbrytbarhet. Testerna för kontroll av
nedbrytbarhet är emellertid utförda vid 20- 25 C, dvs. temperaturer som vatten i vår
klimatzon sällan uppnår. Även om nedbrytbarheten är hög för vätskan i stort kan
delkomponenter såsom fluortensider vara mycket svårnedbrytbara t.o.m. toxiska.
11

Alla skumvätskor sänker ytspänningen i vattnet mer eller mindre och riskerar att påverka
biologiska membran (fiskgälar), vilket försvårar syreupptagning. Fluortensider kan ingå
med < 10% i både syntet- och proteinbaserade vätskor för att skummet snabbare skall flyta
ut. Dessa är svårnedbrytbara och toxiska i låga koncentrationer. Glykoler/ glykoletrar kan
finnas i skumvätskan för att öka skumbildning och minska frysrisk (upp till 50%). I
mindre vattendrag finns risk för syrebrist när dessa bryts ner eller genom att skumtäcket
skiljer vattenytan från den omgivande luften. Vissa djur är beroende av fri luftyta ovan
vattnet.
När skumvätskor används sker en förändring av vätskan, dels tillkommer ämnen från
branden och dels finns risken att petroleumprodukter emulgeras vilket medför ökad
spridningsrisk. Emulgerad olja tas förmodligen lättare upp av organismen jämfört med
oljan och tensiden var för sig. På grund av den låga ytspänningen fungerar även skummet
som tvättmedel och riskerar att tvätta ledningar från föroreningar som normalt har fastnat
på insidan. Risken för störning av nitrifikationsprocess i reningsverk kan inte uteslutas vid
avledning av skumvätskor till reningsverk.
Då olika skumvätskors giftighet och användningsområde varierar är det räddningstjänstens
ansvar att se till att hänsynsreglerna i miljöbalken tillämpas. Det vill säga att se till att den
minst farliga produkten används i varje enskilt fall (produktvalsprincipen).
Räddningstjänsten kan inför sin upphandling av skumvätskor anlita en miljökonsult eller
på annat sätt få hjälp med bedömningen.
Hantering av brandrester och förorenade massor
Efter en brand eller en olycka kan en mängd olika typer av avfall uppkomma.
Kvarvarande brandrester som har släckts kan innehålla en mängd giftiga produkter.
Förorenat släckvatten kan ha runnit ner i marken, giftig rök kan ha förorenat gröda,
kemikalier kan ha runnit ut och förorenat byggnader och mark.
Vilket omhändertagande som är lämpligt för restmaterial och förorenad mark ska baseras
på en klassning av avfallet utifrån avfallsförordningen. Avfallsbolag eller konsulter kan
hjälpa till med avfallsklassningen. Miljökontoren eller länsstyrelsen kan bedöma om
klassningen är riktig.
Klassningen av förorenade massor (mark, byggnader, rivningsrester) ska ske av den som
äger avfallet. Det är även avfallsägaren som bestämmer vart avfallet ska skickas. Som
hjälp i arbetet med att klassa förorenade massor kan man använda Avfall Sveriges
Bedömningsgrunder för förorenade massor, Rapport 2007:01 som finns på deras hemsida
(se referenslistan över hemsidor).
Då avfallet betraktas som farligt avfall får det enbart transporteras av transportörer med
tillstånd från länsstyrelsen. Om avfallet befaras laka eller läcka föroreningar bör det
förvaras nederbördsskyddat eller i en tät container.
Exempel på släckvattenhantering vid olika bränder
Den som vill kan läsa mer om de olika bränderna i referenslitteraturen, se sifferhänvisning
i rubriken.
12

Akallatunneln, Stockholm, brand i kabeltunnel (13)
I mars 2001 brann det i en kabeltunnel. Kablar på en sträcka av 5-7 m i tunneln förstördes.
Branden bekämpades med ca 3 m 3 vatten. Släckvatten rann ca 750 m in i tunneln där det
finns ett sedimenteringsmagasin (5-6m 3 ) samt en pumpgrop. Normalt används dessa
avvattningsanordningar för att pumpa bort inläckande vatten från berget. Vatten
pumpas till ett dike vid tunnelmynningen och når efter ca 800 m Igelbäcken, lokal
för den sällsynta och utrotningshotade fiskarten grönling.
I det inledande skedet bedömdes inte miljöeffekterna kunna vara så betydande att
provtagning var nödvändig. Släckvatten utspätt med grundvatten från tunneln (ca 40 l
/dygn) pumpades via diken till Igelbäcken. Miljökontoret kontaktades först två veckor
efter branden när saneringen skulle påbörjas. Vid saneringsarbetet, som bestod av tvätt av
brandområdet och bortschaktning av bottenmaterialet i tunneln, togs prover ut på sot och
tvättvatten. Sotaskan innehöll mycket höga halter dioxin och PAH medan tvättvattnet
visade på låga halter VOC, PAH, PCB, metaller, COD-Cr och BOD-7.
Kommentar: Denna händelse visar på vikten av att se konsekvenserna över helheten. Att
det kontaminerade släckvattnet så småningom via omvägar når ett naturkänsligt område
är inte ovanligt. Detta fenomen är också vanligt vid utsläpp från trafikolyckor när
föroreningen når ett dike där det är oklart vart detta mynnar.
Brand i Västerviks Värmeverk (8)
Västerviks Värmeverk brann 1999. Branden startade med en explosion och efterföljande
brand i sopkvarnen spred sig snabbt över sophanteringsdelen med dess hushållssopor.
Eftersläckningsarbetet blev omfattande. Det användes ca 1700 m 3 vatten. En del
förångades av värmen men annat samlades i sopsilon. En del rann och pumpades ut i
havet. På planen utanför täcktes alla dagvattenbrunnar. Marken täcktes med spån för att
suga upp vattnet.
Prov togs på släckvattnet som samlades i ”källaren” och dagvattenledningarna. Proven
analyserades med avseende på klorfenoler, klorbensener och polyaromatiska kolväten
(PAH). PAH låg långt över gränsvärden för PAH i känsligt vatten både för ”summa
cancerogena PAH och för summa övriga PAH.
Det har beräknats att från denna enda brand spreds 1 kg kvicksilver, 15 kg zink och 2 hg
bly. Resterande släckvatten med dess innehåll av tungmetaller spreds över en flishög, som
utgjorde bränsle till värmeverket, med hjälp av spridda strålar. Därigenom kunde
föroreningarna tas om hand när flisen senare får eldas i anläggningar med
reningsmöjligheter.
Kommentar: Det är viktigt att all verksamhet genomför ett risk- och sårbarhetsarbete.
Genom en sådan analys kan man förhindra, eller minska konsekvenserna från alla
tänkbara risker. Speciellt viktigt är att det olycksförberedande arbetet beaktas.
Västervik, brand i rivningsflis (9)
År 1997 utbröt brand till följd av felaktig förvaring (för högt upplag och för stor volym)
av rivningsflis. Verksamheten hade inte vidtagit åtgärder trots påpekanden.
Branden började som en självantändning med glödhärdar och rökutveckling som varade i
ett par veckors tid. Viss del av kostnaderna för släckinsatser fick bolaget stå för eftersom
13

allt arbete inte ansågs vara räddningstjänst. I början av april 1997 övertändes en flishög på
ca 75 000 m 3 . Släckning genomfördes med vattenbegjutning (vattenkanoner och
helikopter användes) och lämpning. Släckvattnet (ca 1000 m 3 ) lakade ut stora mängder
föroreningar och halterna hade i början mycket stor föroreningspåverkan avseende flera
tungmetaller och andra ämnen t.ex. fenol, absorberbara organisk bundna halogener (AOX)
och kväve. Det visade sig att RT-flisen (RT-flis är ett handelsnamn på en produkt som
importeras från kontinenten) innehöll förhöjda halter av bly och zink. Morgonen därpå
fick företaget ta över ansvaret för arbetet. Fyra dagar senare beslutades att all blöt, bränd
och skadad flis måste bort. 45 000 m 3 flis kördes då till förbränning.
Prover togs ut av SGI under april – juni 1997. Halterna i grundvattnet två månader efter
branden bedömdes enligt ”Naturvårdsverkets preliminära version av förorenade områden
– vägledning för översiktliga inventeringar och riskklassningar” som stor eller mycket stor
föroreningspåverkan. Uppföljande provtagning av grundvattnet på brandplatsen gjordes
1999.
Resultaten av provtagningarna visar att höga halter av tungmetaller, PAH, fenol och kväve
kan uppkomma i släckvatten och närbeläget grundvatten. Beroende på hydrogeologiska
förhållanden tvättas därefter föroreningarna ut från området. I det aktuella fallet tog det för
de flesta ämnen mellan 1 – 2 år innan halterna sjunkit till normala halter. Inom områden
med lägre omsättning av vatten kan det ta betydligt längre tid innan halterna blir
acceptabla.
Kommentar: Att stackar med organiskt material självantänder är inget okänt fenomen och
beror ofta på felaktig förvaring. Det är viktigt att anvisningar följs när det gäller detta
och en del förebyggande arbete kan göras, exempelvis temperaturövervakning. Om det
ändå börjar brinna bör ett system med uppsamling i dammar av släckvattnet beaktas och
planläggas i god tid. Det förekommer också att en viss återanvändning av släckvattnet
görs från dessa dammar. Det bör dock beaktas att föroreningar ackumuleras i detta
vatten.
Ragnsells mellanlager av farligt avfall (10)
I Ragnsells mellanlager för farligt avfall startade 1994 en brand i ca 80 m 3 miljö- och
brandfarligt avfall. Hela den invallade betongplattan (volym ca 700 m 3 ) full med
containers, fat och burkar var övertänd vid räddningstjänstens ankomst. Släckningsarbetet
blev en balansgång mellan att så snabbt som möjligt dämpa och släcka kemikaliebålet
samtidigt som släckvattnet skulle omhändertas innan det kom ut i mark och vattendrag.
Genom att maximalt utnyttja insatsorganisationen för skumsläckning kunde man klara
huvudsläckningen på 2,5 timmar. Läckage av släckvatten till omgivningen kunde hindras
genom att företagets personal med hjälp av slamsugningsbilar omfördelade släckvattnet
till kringliggande invallningar och cisterner i takt med påföringen.
Inom området fanns färgrester, lösningsmedel, lacker, ammoniak, isocyanater, hydrazin,
spillolja, natriumborhydrid, tungmetaller, syror, bekämpningsmedel och en stålbox med
PCB-haltigt avfall (kondensatorer). PCB-boxen kunde senare föras bort intakt sedan
företagets personal visat var den fanns.
Kapaciteten att ta hand om släckvattnet dimensionerade tempot i släckinsatsen. Ca 10–
15 % av den brännbara volymen brann. Ca 120 m
14
3 vatten och 4 800 liter skumvätska
förbrukades.

Förberedelser gjordes att tillsammans med lokalradion sända ut VMA-meddelande
(Viktigt Meddelande till Allmänheten) eftersom röken bedömdes som mycket hälsofarlig.
Det visade sig dock räcka med att en polispatrull avdelades för att kontrollera rökens
utbredning.
Kommentar: Här finns ett tydligt exempel på dilemmat i att släppa ut farlig brandrök
eller kontaminerat släckvatten. Ett sätt att få ett beslutsunderlag är att i förväg genomföra
en risk- och sårbarhetsanalys med flera ”omfall”, exempel vindkantringar och olika
årstiders påverkan.
Mörbylånga tätort (12)
År 1992 uppstod en stor brand i en industribyggnad med tre företag i Mörbylånga tätort.
Ett företag lagrade och paketerade fröer, ett företag tillverkade ättiksprit och det tredje
företaget var ett tillståndspliktigt ytbehandlingsföretag. Både länsstyrelse, miljökontor och
stadsbyggnadskontor var på plats för att bistå med rådgivning vid brandens utbrott.
Ytbehandlingsindustrin: Vid branden lämnades råd att använda så lite vatten som möjligt
vid släckningen av lokalerna för den elektrokemiska verksamheten. Framför allt var det
viktigt att inte spruta vatten över de olika behandlingslinjerna. Detta skulle innebära att
lösningar innehållande starkt sura eller cyanidhaltiga tungmetallösningar skulle rinna ut
och spridas. Liknande direktiv gavs angående kemikalieförråden. Dessutom gavs vissa råd
beträffande kemikalierisker och vilka kemiska reaktioner som skulle kunna inträffa om
kemikalier av olika slag skulle blandas.
Avloppet kontrollerades. Inget släckvatten rann ut från anläggningen utan rann till några
bassänger i golvet vid anläggningens interna reningsverk.
Övrig verksamhet: Vid branden i ättiksfabriken och förpackningsanläggningen kunde
släckvatten användas obehindrat. När de träbehållare som användes vid
ättiksprittillverkningen och huvudparten av glasfibercisternerna för färdig ättiksprit brann
strömmade vätskorna ut. Detta gav en lukt av ättika över omgivningen.
Vätskeblandningen och släckvattnet rann till en början via en dagvattenledning ut till
havet. Ur miljösynpunkt kunde detta accepteras eftersom det svagt sura vattnet inte
innehöll några tungmetallsalter utan huvudsakligen bestod av lättnedbrytbara ämnen.
Tyvärr täpptes så småningom dagvattenbrunnarna igen varvid det sura vattnet rann ut över
en närbelägen åker. Höstsådden inom några 1000 m 2 dog. Kommande vår bör dock de
sura ämnena vara urtvättade och nedbrutna så att den marken åter kan brukas.
Det släckvatten som var kvar på området neutraliserades med kalk. Innehållet av
syrekrävande substans i detta vatten var inte alarmerande hög och kunde därför släppas via
en dagvattenledning ut i havet.
Saneringsarbetet tog drygt en månad. Bland annat transporterades 32 m 3 koncentrerade
ytbehandlingsblad, 12 m 3 avfettningsvätskor samt 20 m 3 tungmetallhaltiga bad till
SAKAB.
Kommentar: Detta exempel åskådliggör att kunskap om hela verksamheten, vilka ämnen
som hanteras samt lokalisering av dessa kemikalier är viktigt underlag för
räddningstjänstens beslut. Exemplet visar också på vikten av att knyta externa
speciallister till beslutsfattandet.
15

Lagstiftning
I samband med miljötillsyn, tillsyn enligt Lagen om skydd mot olyckor (LSO) och tillsyn
av brandfarlig vara eller bygganmälningar kan brister i brandskyddet och förebyggande
åtgärder för släckvattenhantering upptäckas och krav på åtgärder ställas. Även vid
prövning av nya och ändring av befintliga verksamheter kan de olika myndigheterna ställa
krav på åtgärder, handlingsplaner med mera utifrån aktuell lagstiftning.
I den fysiska planeringen finns möjligheter att vidta olycksförebyggande och
skadebegränsande åtgärder med avseende på olyckors miljöeffekter. Sammanhållen
bebyggelsemiljö ska utformas med hänsyn till behovet av skydd mot uppkomst och
spridning av brand, mot trafikolyckor och andra olyckshändelser. Vidare kan man ställa
krav på invallning av t.ex. kemikalietankar, skyddsanordningar vid vattentäkter etc.
Många förebyggande åtgärder kan ingå i verksamheternas egenkontroll och
kvalitetsprogram. Under nedanstående delrubriker ges en kort beskrivning av lagar och
förordningar som styr olika myndigheters arbete. Under varje delrubrik redovisas förslag
på krav som de olika myndigheterna kan ställa med stöd av denna lagstiftning.
Miljöbalken (SFS 1998:808)
Miljöbalken reglerar bland annat skydd av områden, miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd, kemiska produkter, förorenade områden/byggnader, vattenverksamhet, täkter
och avfall. I kapitel 2 finns de allmänna hänsynsreglerna som beskriver några rättsligt
bindande principer (bevisbördesregeln, kunskapskravet, försiktighetsprincipen,
lokaliseringsprincipen, hushållnings- och kretsloppsprinciperna, produktvalsprincipen
samt ansvar för att avhjälpa skador). Avvägningen rörande hur hänsynsreglerna ska
tillämpas beror på vilka hälso- och miljörisker som finns och sannolikheten för att miljö-
eller hälsopåverkan ska uppkomma.
Det finns en rad förordningar och föreskrifter under miljöbalken. Några exempel är:
Förordning (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd,
Miljötillsynsförordningen (2011:13),
Förordning (SFS 1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll,
Föreskrift och allmänna råd om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring
av brandfarliga vätskor (NFS 2003:24),
Avfallsförordning (SFS 2011:927),
Förordning (SFS 2012:259) om miljösanktionsavgifter,
Naturvårdsverkets förteckning över naturområden som avses i 7 kap. 27 §
miljöbalken (NFS 2007:1). Uppdaterad med NFS 2009:8.
Skyddade områden enligt Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på
vattenmiljön
Egenkontroll enligt miljöbalken
Miljöbalken ställer även krav på verksamhetsutövare att utöva egenkontroll över sin
verksamhet. Så här står det i kapitel 26:
19 § Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra
olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera och
kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar.
16

Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna
undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens
påverkan på miljön.
I förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll framgår närmare vad som avses med
detta. Nämnas kan att det bland annat ställs krav på verksamhetsutövare att omgående
underrätta tillsynsmyndigheten om det inträffar en driftsstörning eller liknande händelse
som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön. I förordningen anges
också att verksamhetsutövaren fortlöpande och systematiskt ska undersöka och bedöma
riskerna med verksamheten.
Vid tillståndsprövning enligt Miljöbalken skall en miljökonsekvensbeskrivning (MKB)
upprättas (Miljöbalken 6 kap och förordningen (1998:905) om
miljökonsekvensbeskrivningar). Syftet med en MKB är att visa de direkta och indirekta
effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra bl.a. på människor, djur,
växter, mark, vatten och luft. En MKB skall utgöra underlag för en samlad bedömning av
dessa effekter på människors hälsa och miljön. Se Bilaga B MKB-checklista vid
tillståndsprövning.
I MKB:n skall bl.a. inverkan på människor hälsa och säkerhet visas. Miljöeffekterna vid
en olycka som haveri eller brand bör belysas och förebyggande åtgärder för att förhindra
olyckor och bränder bör också redovisas. Samlad riskpåverkan är en miljökonsekvens som
ska redovisas och bedömas i MKB. MKB:n bör också visa hur negativa miljö-effekter från
en olycka kan förebyggas. Även risken för en olycka skall vägas in. Krav på en mer
grundlig redovisning kan ställas exempelvis när känsliga vattendrag, närliggande
grundvatten eller känsliga biotoper kan bli drabbade. En bedömning av redovisningens
omfattning måste alltid göras i det enskilda fallet.
I MKB:n skall man också redovisa alternativa platser för verksamhetens lokalisering. Vid
en jämförelse av vad som är den bästa lokaliseringen skall risken för olyckor och de miljöeffekter
de kan ge upphov till vägas in. Man skall i MKB också redovisa ett så kallat 0alternativ
där man redogör för vad som händer om man inte vidtar tänkt åtgärd. Här bör
det också påpekas att det inte bara är i närmiljön som man skall titta på risken och
konsekvenser för miljöpåverkan. Även transporter till och från en planerad verksamhet
skall beaktas.
Ett åtgärdsförslag i MKB:n för att förebygga miljöeffekterna vid en olycka kan vara att
skapa möjlighet till släckvattenuppsamling på fastigheten. Andra åtgärdsförslag kan
innehålla förslag på sätt att eliminera risker eller på annat sätt begränsa konsekvenserna av
en olycka. Exempel på sådana åtgärder kan vara installation av sprinklersystem eller
begränsningar i lagerhållningen i syfte att förhindra okontrollerade bränder.
För de verksamheter som omfattas av sevesolagstiftningen (beskrivs närmre under
rubriken Övrig lagstiftning) har MKB:n fått ett utökat syfte. Förutom att identifiera hur
verksamheten kan påverka omgivningen ska verksamhetsutövaren i MKB:n också
identifiera och bedöma hur säkerheten i själva verksamheten kan påverkas av faktorer i
omgivningen, det vill säga risken för s.k. dominoeffekter.
Kommentar 1: I ett tillståndsbeslut enligt miljöbalken kan villkor exempelvis fastställas
om uppsamlingsmöjligheter för släckvatten. Det är också möjligt att driva ett krav på
uppsamling av släckvatten i det löpande tillsynsarbetet. Ett vanligt villkor är krav på att
17

kemikalier skall vara invallade och förvaras så att läckage till avloppsbrunnar eller
dagvattenbrunnar inte kan ske.
Krav på åtgärder för att förebygga olycka kan ställas med stöd av LSO eller lagen om
brandfarliga och explosiva varor men kan också ingå som villkor i tillståndsbeslut. Krav
på förebyggande och begränsande åtgärder finns också i sevesolagstiftningen.
Kommentar 2: Vid etablering av nya verksamheter som kräver anmälan eller tillstånd
enligt Miljöbalken ska risken för bränder och olyckor vägas in. Nedan ges förslag på
åtgärder som kan krävas med stöd av miljöbalken samt förordningar och föreskrifter som
meddelats med stöd av miljöbalken:
- Kemikalier bör alltid vara invallade och förvaras så att läckage till mark,
avloppsbrunnar eller dagvattenbrunnar inte kan ske. (Lagstöd: Miljöbalkens
hänsynsregler. Detaljerade bestämmelser finns i vissa fall, se t.ex.
Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om skydd mot mark- och
vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor, (NFS 2003:24)
- Tillsyn över den yrkesmässiga kemikalieanvändningen med avseende på den yttre
miljön. För en orientering om invallning m.fl. skyddsåtgärder och regler om detta se
Handledning för kemikalietillsyn …(Miljösamverkan Västra Götaland 2000), och
Handbok i kemikaliehantering (Länsstyrelsen i Östergötland 1999).
- Lager bör begränsas så att okontrollerade bränder inte uppstår.(Lagstöd:
Miljöbalkens hänsynsregler).
- Alla som bedriver någon typ av verksamhet ska utöva egenkontroll för att säkra att
skada inte uppstår. Bland annat kan myndigheterna kräva att verksamheterna har
kemikalielistor (som kan lämnas till räddningstjänsten), har kunskap om VAledningssystem
på fastigheten och har möjlighet att täcka brunnar. (Miljöbalkens
hänsynsregler samt förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll).
- Verksamheter bör ha sammanställt en beskrivning av det förebyggande riskarbetet.
Alla verksamheter bör ha rutiner för hur risker ska analyseras och hanteras. Kraven
kan vara olika beroende på vilken verksamhet som bedrivs. Verksamheter som
omfattas av Sevesolagstiftningen ska t.ex. ha ett särskilt säkerhetsledningssystem.
Lagstiftning gällande skydd mot olyckor
Lag (2003:778) om skydd mot olyckor
Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB), länsstyrelsen och den kommunala
räddningsnämnden utövar tillsyn enligt Lag om skydd mot olyckor (LSO). Lagen
innehåller föreskrifter om hur samhällets räddningstjänst (kommunal och statlig) skall
organiseras och bedrivas. I lagen finns också bestämmelser om olycks- och
skadeförebyggande åtgärder, om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, samt om
rättigheter och skyldigheter för enskilda.
2 kap. 2 § Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar skall i
skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller
18

annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att
hindra eller begränsa skador till följd av brand.
2 kap. 4 § Vid en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka
allvarliga skador på människor eller miljön, är anläggningens ägare eller den som utövar
verksamheten på anläggningen skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap
med personal och egendom och i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att hindra eller
begränsa sådana skador.
2 kap. 5 § Vid utsläpp av giftiga eller skadliga ämnen från en anläggning som avses i 4§
skall den som utövar verksamheten underrätta länsstyrelsen, polismyndigheten och
kommunen om utsläppet påkallar särskilda åtgärder till skydd för allmänheten.
Underrättelse skall också lämnas om det föreligger överhängande fara för ett sådant utsläpp.
Kommentar: Räddningstjänsten har endast möjlighet att ställa krav med stöd av LSO vid
befintliga byggnader eller anläggningar. Vid ny- eller ombyggnation gäller Plan- och
bygglagen.
Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor
Förordningen innehåller föreskrifter som ansluter till vad som föreskrivs i lagen
(2003:778) om skydd mot olyckor
6 kap. 1§ När en räddningsinsats är avslutad efter en olycka som inneburit att miljön har
blivit skadad, skall räddningsledaren underrätta den eller de kommunala nämnder som
fullgör uppgiften inom miljö- och hälsoskyddsområdet och länsstyrelsen
Lag (SFS 2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor
Lagen gäller hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor samt
sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken
samt konsekvenserna av en brand eller en explosion.
Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö
eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga
eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna.
Kommunen har ansvaret för tillståndsgivning och tillsyn av brandfarliga varor och
explosiva varor. Kommunen får själv bestämma över var tillstånds- och tillsynsfrågor ska
hanteras inom kommunen (t.ex. av Byggnämnden eller av Räddningstjänsten).
Kommunen har också möjligheter till samverkan med andra kommuner, dvs. flera
kommuner kan alltså ha en och samma insats för denna typ av ärenden. Tidigare
lagstiftning uttryckte att detta skulle hanteras under den eller de nämnder som fullgjorde
uppgifter inom plan- och byggväsendet.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ansvaret för all hantering som sker
inom försvaret.
Förordning (SFS 2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor
Förordningen innehåller föreskrifter för tillämpningen av lagen om brandfarliga och
explosiva varor. I föreskrifterna ställs krav på att sådana varor inte rinner ut eller att
obehöriga kan komma åt dem. Vid vissa varor och vid vissa mängder ställs krav på
invallning (sekundärt skydd). Vid förvaring skall man dimensionera för att kunna göra
effektiva insatser vid brand.
19

Med stöd av bestämmelserna i förordningen kan krav ställas på företag, som vill ha
tillstånd att hantera brandfarlig eller explosiv vara, att ta fram en riskanalysför
verksamheten. Enligt en definition är riskanalys en systematisk analys med syftet att
bestämma risken förknippad med ett system, ett sammanvägt mått på sannolikhet och
konsekvens.
Den som vill utföra s.k. heta arbeten, t.ex. svetsning, lödning, takläggning etc intill
brandfarlig eller explosiv vara måste ansöka om tillstånd för detta hos kommunen.
Lag (2006:544) om extraordinära händelser
Lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i
fredstid och höjd beredskap förkortas ofta till lagen om extraordinära händelser.
Lagen ersatte under 2006 Lag om civilt försvar. Lagen syftar till att kommuner och
landsting ska minska sårbarheten i sin verksamhet och vara väl förberedda vid olika
krissituationer.
Med extraordinär händelse avses en sådan händelse som:
- Avviker från det normala.
- Innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i
viktiga samhällsfunktioner.
- Kräver skyndsamma insatser.
Enligt lagen ska alla kommuner ha en krisledningsnämnd som kan inkallas när en
extraordinär händelse inträffar Därtill ska alla kommuner och landsting göra en risk- och
sårbarhetsanalys där det redovisas vilka extraordinära händelser som kan inträffa och hur
dessa händelser kan påverka verksamheten. Utifrån denna ska det tas fram en
beredskapsplan för hur extraordinära händelser ska hanteras, vilken ska fastställas vid
varje ny mandatperiod.
Plan- och bygglagen (2010:900)
Plan- och bygglagen, PBL, innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten
och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda
människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala
levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens
samhälle och för kommande generationer. PBL reglerar bland annat krav på byggnader
och planarbete (översiktsplan, detaljplan m.m.).
I 2 kap § 6 regleras utformning och placering av byggnader:
6 §. Vid planläggning och i ärenden om bygglov enligt denna lag ska bebyggelse och
byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med
hänsyn till
….
2. skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra
olyckshändelser
….
20

I 4 kapitlet 12 § PBL regleras skydd mot störningar:
12 § I en detaljplan får kommunen bestämma
1. skyddsåtgärder för att motverka markförorening, olyckor, översvämning och erosion,
2. skyddsåtgärder för att motverka störningar från omgivningen, och
3. om det finns särskilda skäl för det, högsta tillåtna värden för störningar genom
luftförorening, buller, skakning, ljus eller andra olägenheter som omfattas av 9 kap.
miljöbalken.
I 8 kapitlet 4 § regleras byggnadsverks tekniska egenskaper:
4 § Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller
…….
Byggnadsnämnden kan begära en information om hur t.ex. släckvatten tas om hand vid
tekniskt samråd och vid beslut om kontrollplan. Vilka följdkrav det medför måste
bestämmas från fall till fall med utgångspunkt från riskanalyser och
miljökonsekvensbeskrivningar vid svårtolkade objekt. Ibland kan det bästa vara att, om
möjligt, ändra detaljplanen för att minimera risken, t.ex. genom att reglera hur dagvatten
ska hanteras. Om någon vill etablera en verksamhet som bedöms vara ytterst olämplig,
men som stämmer med planbestämmelserna kan byggnadsnämnden begära anstånd med
att medge bygglov, för att ha möjlighet att först ändra detaljplanen.
Föreskrifter och Allmänna Råd
Det finns flera föreskrifter och Allmänna råd beslutade av Boverket. Särskilt viktig är
BBR, Boverkets Byggregler, som utgörs av föreskrifter till PBL.
Sevesolagstiftning
EU antog 1996 det så kallade Sevesodirektivet om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga olyckshändelser (för människor och miljön) där farliga ämnen
ingår. EG-direktivet kom till bl.a. med anledning av olyckan i Seveso 1972 då ett stort
område förgiftades av dioxin. Seveso III-direktivet antogs under 2012.
Sverige har omsatt direktivet till svenska regler. Reglerna finns i huvudsak i lagen
(1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
(sevesolagen) jämte tillhörande förordning (1999:382) och
Räddningsverketsföreksrifter (SRVFS 2005:2) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckori miljöbalken med tillhörande förordningar samt i
föreskrifter från Arbetsmiljöverket (AFS 2005:19.)
Reglerna gäller för verksamheter som hanterar farliga ämnen i mängder som överskrider
en angiven gräns. Alla verksamhetsutövare som omfattas av bestämmelserna, ska utarbeta
ett handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas och hur följderna
av sådana, för människor och miljö, ska begränsas. Bestämmelserna innehåller också
särskilda skyldigheter för verksamhetsutövaren. Det finns två olika kravnivåer, den lägre
och den högre. Länsstyrelsen och Arbetsmiljöverket är tillsynmyndigheter enligt
Sevesolagstiftningen.
21

Jämfört med hur många verksamheter som omfattas av miljöbalken är det ett mycket
begränsat antal som omfattas av denna tillsyn (ca 400 i hela landet 2012).
Arbetsmiljölagen
Arbetsmiljöverket utövar tillsyn av arbetsplatser med stöd av Arbetsmiljölagen.
Ändamålet med arbetsmiljölagen (1977:1160) är att förebygga ohälsa och olycksfall i
arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.
Arbetsmiljöförordningen (1977:1166)
I Arbetsmiljöförordningen ställs krav på arbetsgivaren att anmäla tillbud. Så här lyder 2§ i
förordningen:
"Har olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbete föranlett dödsfall eller
svårare personskada eller samtidigt drabbat flera arbetstagare, skall arbetsgivaren utan
dröjsmål underrätta Arbetsmiljöverket. Detsamma gäller vid tillbud som har inneburit
allvarlig fara för liv eller hälsa".
Är det ett allvarligt tillbud på t ex ett raffinaderi, som skulle kunna bli en allvarlig olycka
skall detta anmälas snarast (inom en eller ett par dagar). Även en kran som välter utan att
skada någon skall anmälas.
Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1)
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete och allmänna råd om
tillämpningen av föreskrifterna innebär att alla arbetsgivare ska ha skriftliga
riskbedömningar, sammanställningar av skador, tillbud och handlingsplaner.
Handlingsplaner ska göras när åtgärder inte genomförs omedelbart. Det ska även finnas
skriftliga instruktioner för vad som ska göras vid haverier, driftsstörningar, tillbud och
olycksfall.
22

Del 2 Förebyggande åtgärder
Syftet med del 2 är att väcka tankar kring vilka krav man ska ställa på verksamheter för att
undvika att miljöskador uppkommer på grund av brand eller andra olyckor. I texten finns
exempel på när man kan kräva åtgärder, hur och när man kan utföra åtgärder m.m.
Målgruppen för dokumentet är i första hand räddningstjänst, länsstyrelse, miljökontor och
stadsbyggnadskontor, med det är även utformat för att kunna läsas av verksamhetsutövare
som berörs.
Tillsyn och samverkan
Lagen om skydd mot olyckor (LSO)
I lagen om skydd mot olyckor framgår det att varje kommun ska ha ett handlingsprogram
för sin förebyggande verksamhet mot olyckor. I handlingsprogramet ska det framgå mål,
risker för olyckor och hur det förebyggande arbetet är ordnat och planerat i kommunen. En
stor del i det förebyggande arbetet hos kommunerna är tillsynsverksamheten som går ut på
att se till att denna lag följs. Detta arbete tillsammans med rådgivning enligt LSO ligger
ofta på kommunernas Räddningstjänster att utföra. Tillsyn kan göras på vilken typ av
byggnad och anläggning som helst.
I kapitel 2 i LSO framgår det vad den enskildes skyldigheter är och i 2 § står det att:
Ägare och nyttjanderättshavare till byggnader och andra anläggningar är skyldiga att i skälig
omfattning hålla utrustning för brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och i
övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för hindra eller begränsa
skador till följd av brand.
I 3 § står det även att vissa typer av objekt skall lämna in en skriftlig redogörelse till
kommunen som beskriver hur deras skydd mot olyckor är ordnat. Denna redogörelse kan
sedan ligga till grund för tillsyn. Det är lämpligt att tillsynen omfattar en dialog mellan
tillsynsmyndigheten och ägaren/innehavaren om det systematiska brandskyddsarbetet med
avseende på såväl förebyggande åtgärder mot olyckor som åtgärder i händelse av inträffad
olycka.
Det i tidigare lagstiftning särskilda kravet på brandsyn finns inte längre, utan det är den
tillsyn som redovisas i ovanstående stycken som ersatt det.
Tillsyn av brandfarlig och explosiv vara
Kommunen har ansvaret för tillståndsgivning och tillsyn av brandfarliga varor och
explosiva varor. Det är upp till kommunen besluta vilken nämnd som är tillstånds- och
tillsynsmyndighet när det gäller brandfarliga och explosiva varor. (t.ex. byggnämnden
eller räddningstjänsten). Kommunen har också möjligheter till samverkan med andra
23

kommuner, dvs. flera kommuner kan alltså ha en och samma insats för denna typ av
ärenden.
Tillsyn av arbetsmiljön
Arbetsmiljöverket har till uppgift att kontrollera att arbetsgivare lever upp till de krav som
ställs i Arbetsmiljölagen och i de föreskrifter som Arbetsmiljöverket utfärdar. Denna
kontroll sker vanligtvis genom inspektion. Vid inspektionen kontrolleras vanligen
arbetsmiljön utifrån ett helhetsperspektiv på riskerna i verksamheten (fysiska, psykiska
och sociala risker), men det förekommer även att inspektionen inriktas mot någon enskild
risk (t ex en viss typ av maskin eller en viss typ av arbetsuppgift). Kraven omfattar även
kemiska hälsorisker och från och med juni 2001 ställs krav på att företagen ska ha ett
systematiskt arbetsmiljöarbete. Vid bedömning av vilka arbetsplatser som skall
inspekteras, görs ett urval mot de arbetsplatser där risken för ohälsa eller olyckor bedömts
vara störst.
Miljötillsyn
En central del av miljötillsynen är kontroll av att företagens egenkontroll fungerar. Det
innebär bland annat att företaget ska kunna redovisa sin driftkontroll, förteckning över
kemikalier, hantering av farligt avfall och i vissa fall även genomföra mätningar av
utsläpp till luft, vatten med mera. De företag som har tillstånd enligt miljöbalken ska även
lämna en årlig miljörapport till tillsynsmyndigheten.
Samarbete mellan tillsynsmyndigheter
När miljömyndigheten bedriver tillsyn över verksamheter som förordningen
(1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll är tillämplig på, kan samtidigt
föreskrifter enligt annan lagstiftning med liknande krav på egenkontroll vara
tillämpliga. Då bör miljömyndigheten samordna sin tillsyn och sina krav på
egenkontrollen med andra berörda myndigheter
Tillsynsmyndigheterna bör t.ex. samordna tillsynen enligt miljöbalken med den
tillsyn som sker enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Samverkan bör ske så att tillsynen kan
bedrivas så rationellt som möjligt för såväl myndigheter som verksamhetsutövare.
De berörda tillsynsmyndigheterna bör utveckla formerna för samarbetet, t.ex. när
det gäller gemensamma inspektioner. Om en tillsynsmyndighet i sin verksamhet
konstaterar brister eller överträdelser som faller inom en annan tillsynsmyndighets
behörighet bör den behöriga myndigheten informeras.
Har flera myndigheter tillsyn över verksamheten bör myndigheterna noga se till att
samordna eventuella förelägganden, oberoende av om dessa rör försiktighetsmått
eller egenkontroll. Exempelvis bör krav ställas så att de samspelar med varandra,
särskilt om de påverkar samma moment i egenkontrollen.
Krav på dokumentation från olika myndigheter bör samordnas så att den samlade
dokumentationen hos verksamhetsutövaren inte blir onödigt omfattande,
svårhanterlig eller obrukbar.
24

Gemensamma inspektioner
Ibland kan det vara bra att räddningstjänst, miljökontor, Arbetsmiljöverket och
länsstyrelsen utför gemensamma inspektionsinsatser. Tillsynen kan bli effektivare genom
att krav kan ställas utifrån fler lagstiftningar. Tillsynsbesöken ökar förståelsen för andras
tillsynsmetoder och insikt i andra lagstiftningar. Efter att några gemensamma besök har
utförts kan myndigheterna hjälpa varandra genom att meddela den andra parten om man
upptäcker något avvikande.
Exempel: Om räddningstjänsten vid tillsyn noterar att kemikalier står för nära
golvbrunnar etc. kan inte krav på invallning ställas med stöd av LSO. Räddningstjänsten
kan påpeka det olämpliga i förvaringen. Miljökontoret kan ställa krav med stöd av
Miljöbalken på att kemikalierna ska förvaras så att läckage inte kan ske till golvbrunnen.
Genom att meddela miljökontoret kan åtgärder ske.
Sevesodirektivet är infört i flera lagstiftningar och samverkan förutsätts mellan berörda
myndigheter. Tydligare krav på samverkan förutses med det nya SevesoIII-direktivet.
Krav finns redan i dag på samordning av tillsynen enligt miljöbalken och Sevesolagen.
I Västra Götalands län finns en etablerad samverkan mellan Länsstyrelsen,
Arbetsmiljöverket och räddningstjänsterna när det gäller s.k. farlig verksamhet (omfattas
av LSO), vilket inkluderar Sevesoverksamheterna i länet. Gemensam tillsynsplan (Lst och
AV) finns. Dessutom finns Farlig verksamhet på Länsstyrelsens TVL-portal, för
informationsutbyte, tillsynsplanering etc.
Riskhanteringsgrupp
För att förstärka det förebyggande arbetet kan kommunen ha en riskhanteringsgrupp
sammansatt av representanter från t.ex. räddningstjänst, miljökontor och
stadsbyggnadskontor. Gruppen kan träffas regelbundet (minst 1 gång/år) och diskutera
bland annat krångliga planärenden, utbyggnader, bygglov mm och på så vis få en
gemensam syn på vilka krav som bör ställas i det enskilda fallet. Denna grupp ska inte
ersätta beredskapsgruppen utan enbart vara ett stöd i planeringsprocessen.
Samrådsgrupper
Om räddningsförbunden ordnar samrådsgrupper med de kommuners miljökontor som
ligger inom förbunden kan man föra en diskussion om hur miljöfrågorna bör hanteras vid
akuta insatser. Dessa samrådsgrupper kan även arbeta fram underlag till
miljökänslighetskartor, utbyta erfarenheter etc. Exempel på frågor som kan tas upp vid
mötena är:
Uppdatering av journummer till personal på miljökontor och telefonnummer på
andra ”akutlistor”.
Hur får man rätt miljöperson att komma när det behövs?
(Vem ska stå med på akutlistan – vilken kunskap efterfrågas?
Har det skett några förändringar i lagstiftningen som påverkar arbetet.
Om det har förekommit olyckor med miljöpåverkan – vilka erfarenheter kan man
dra av insatsen – fungerade rutinerna eller behöver något ändras.
Behövs mer utbildning?
Det är en fördel om gruppen även kan utvärdera olyckor/haverier för att dra lärdom av
erfarenheterna så att liknande händelser inte inträffar igen.
25

Användbart material
Miljökänslighetskartor
För att kunna göra rätt bedömningar i en akut situation behöver räddningsledaren ha
tillgång till kartor och annat material med miljöinformation. Vissa kommuner har påbörjat
arbete med att ta fram miljökänslighetskartor som redovisar skyddsområden för
vattentäkter, skyddsvärda naturområden, riksintressen för natur och kulturvård etc.
Ett problem som förekommer i många kommuner och räddningstjänstförbund är
tillgängligheten till kartor. Kartor är numera ofta inlagda i GIS-skikt och om
räddningstjänsten inte har tillgång till samma datasystem som resterande delar av
kommunen förloras möjligheten att nyttja kartorna från t ex miljökontoret i en akut
situation. I flera kommuner är vattenledningar, vattentäkter, naturskyddsområden m.m.
inlagda i ett gemensamt GIS-program. Under helger och nätter kan det ta tid att få fram
information från förvaltningar som inte har beredskap.
Räddningstjänster som är organiserade i räddningstjänstförbund behöver ha tillgång till
flera kommuners kartor och detta kan innebära att de kan behöva ha tillgång till flera olika
datasystem. Det sker inget samarbete idag för att samordna val av GIS-system mellan
kommunerna. Dataprogram prioriteras sällan i räddningstjänsternas budget.
Digitalt material
RIB
RIB (Resurs- och integrerat beslutsstöd) är ett programpaket för alla som arbetar inom
området samhällsskydd och beredskap. RIB består av flera databaser, bibliotek,
beräknings- och simuleringsprogram, träningsprogram, informationsdokument och
erfarenhetsrapporter från tidigare olyckor. RIB kan ge information om hur en olycka kan
hanteras, hur det förebyggande arbetet kan planeras, vilka risker som kan finnas när
olyckan inträffat m.m. Med RIB finns till exempel möjlighet att söka bland över 5000
farliga ämnen, göra spridningsberäkningar av ämnen i luft och mark eller att få fram olika
typer av information sammanställt på en och samma karta. RIB tillhandahålls av MSB mot
en mindre kostnad (obegränsat antal användare).
Digital Miljöatlas
Miljöatlas kan utgöra stöd vid räddningstjänst, sanering och beredskapsplanering.
Miljöatlas informerar om områden längs den svenska kusten och de stora sjöarna som är
extra känsliga för oljeutsläpp. Förutom information om känsliga områden innehåller den
information om strandtyper och förslag på lämpliga saneringsmetoder för de olika
områdena. I miljöatlasen finns uppgifter om var oljeutsläpp har skett och kommunerna kan
själva lägga in data för att hålla miljöatlas uppdaterad.
Geodataportalen
Geodataportalen är en samlingsplats för olika sorters data från myndigheter på olika
nivåer t.ex. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges
Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI), Trafikverket samt en del kommuner
och länsstyrelser.
Naturvårdsverkets miljödataportal
Naturvårdsverkets miljödataportal är en nationell databas som innehåller rapporter och
kartskikt med information om natur och miljö, till exempel miljöövervakning,
26

områdesskydd och resultat från inventeringar och geografiska analyser. Man kan söka
efter information i hela Sverige eller välja ut ett speciellt område.
Sveriges länskartor
Sveriges länskartor är en gemensam tjänst för Sveriges alla länsstyrelser. Här visas kartor
med information från länsstyrelsens ansvarsområden som belyser riksintressen, skyddad
natur och miljöstörande verksamheter.
RUM
RUM (Regionalt Underlags Material) är länets sammanställning av det planeringsunderlag
som Länsstyrelsen har. Materialet är omfattande och kan utgöra ett stöd i arbetet att få
fram bra sammanställningar av underlagsmaterial, t.ex. information om ekologiskt särskilt
känsliga områden.
GISdata från länsstyrelserna
Här finns länsstyrelsens datadistributionswebb för att sprida data som är av allmänt
intresse och användbara i flera sammanhang. Det går att ladda ner digitalt
underlagsmaterial, förhandsgranska teman och studera metadata (information om
respektive tema) För att kunna bearbeta materialet och ställa samman en bra
miljökänslighetskarta krävs tillgång till GIS-programvaran och en digital bakgrundskarta
över kommunen. GISdata-administratören på länsstyrelsen tillhandahåller det login som
behövs för att komma in på webbplatsen.
Informationskartan Västra Götaland
Informationskartan Västra Götaland är en web-baserad karttjänst (tittskåp) som nås från
Länsstyrelsen Västra Götalands läns hemsida. Här finns bland annat information om
naturreservat, djur- och växtskyddsområden, byggnadsminnen m.m.
VISS
I VISS (VattenInformationsSystem Sverige) finns information om sjöar, vattendrag och
andra vattenförekomster. Där finns bland annat data om skyddade områden,
miljökvalitetsnormer, kvalitetsfaktorer, miljöövervakning m.m.
Krav på åtgärder via tillsyn och prövning
Upprätta rutiner internt
I samband med etablering av nya verksamheter och ändring av befintlig verksamhet har
tillsynsmyndigheten möjlighet att ställa långtgående krav kring brandförebyggande
åtgärder och släckvattenhantering. Vid många verksamheter kan lagringsförhållanden,
processer eller lagrade produkter utgöra ett större problem vid brand än vid normal drift.
Exempel på sådana är stora returpapp- och plastanläggningar, däcklager, lager av
träskyddsbehandlat virke, lager av plastgranulat och saltdepåer vid vattendrag. Det är
därför mycket viktigt att länsstyrelse, stadsbyggnadskontor, räddningstjänst och
miljökontor samarbetar om brandriskfrågor och diskuterar rutinerna för hur krav ställs på
verksamheterna.
Tillsynsmyndigheten enligt miljöbalken, alltså länsstyrelsen eller miljönämnden
bör alltid remittera eller på annat sätt kontakta räddningstjänsten och andra berörda
27

förvaltningar t.ex. gatuförvaltningen i anmälningsärenden för eventuella
synpunkter. Detta gäller även vid ändring av befintlig verksamhet.
Även i samband med yttranden över tillståndsansökningar bör
tillsynsmyndigheten, i sitt remissyttrande, se till att dessa frågor uppmärksammas.
Vid etablering och ändring av verksamheter så bör MKB:n ha ett eget kapitel om
brand och brandrisker, se rubriken Miljökonsekvensbeskrivning vid
tillståndsprövning.
Tillsynsmyndigheten enligt miljöbalken bör även införa som rutin att
uppmärksamma verksamheterna på skyldigheterna enligt
Egenkontrollförordningen. Enligt denna ska verksamhetsutövaren identifiera och
värdera möjliga olyckor, orsak och möjliga konsekvenser (Vilka kemikalier och
råvaror hanteras? Vilka egenskaper har de? Var och hur hanteras de? Vad kan
hända? osv.). Krav ska även ställas på att verksamheten värderar risken och
kommer med förslag till förebyggande åtgärder. Det är t.ex. viktigt att man redan i
planeringsfasen beaktar risken med förorenat släckvatten. Eftersom det ännu inte
är klargjort vilka föroreningar som finns i olika släckvatten kan man inte särskilja
exakt vilka verksamheter som behöver utföra åtgärder. Verksamheter där brand bör
förebyggas på grund av att släckvattnet kan medföra stora miljörisker är bl a
däcklager, lager för återvinningsmaterial, lager av plast, verksamheter med mycket
flamskyddsmedel, återvinningsanläggningar och kemikalielager. Det finns även
exempel på att brand i t.ex. ett mejeri lokalt kan få stora miljökonsekvenser.
Utsläpp av syreförbrukande ämnen i närliggande vattendrag kan förorsaka
omfattande fiskdöd. Eftersom effekterna av en brand är så svår att överblicka bör
därför en redovisning alltid begäras in.
Huvuddelen av alla verksamheter har dock funnits på plats länge och riskerna med
verksamheterna är accepterade bland dem som bor eller arbetar runt omkring. Men även
vid de befintliga verksamheterna kan det finnas risker som inte bedömdes när
verksamheten startades eller som kommit till efter hand. Områden förtätas och
verksamheter som låg bra placerade från början kan på sikt bli omgärdade av andra
verksamheter eller bostäder.
Föroreningar på grund av brand är sällan bedömda vid befintliga verksamheter.
Många verksamheter får ingen tillsyn från miljökontoren eftersom de i lagstiftningarna
inte bedöms som miljöpåverkande. Exempel på sådana verksamheter är däcklager,
färgaffärer och köpcentra. Räddningstjänsten måste vid tillsyn av dessa objekt vara extra
observanta och meddela andra myndigheter om det vid brand eller annan olycka finns
betydande risk för miljön (t.ex. förorenat släckvatten, kemikalieutsläpp).
Förslag på försiktighetsmått
Dessa krav på försiktighetsmått kan meddelas som föreläggande i tillsynsbeslut, eller som
villkor i tillståndsbeslut enligt miljöbalken. Krav bör ställas med hänsyn till
verksamhetens geografiska läge, val av kemiska produkter, olika tekniska utrustningar för
förebyggande av brand etc.
28

Exempel på åtgärder för verksamheter där kemikalieutsläpp eller bränder med farligt
släckvatten kan uppstå:
Diskutera installation av sprinkler
I vissa verksamheter kan det vara lämpligt att rekommendera installation av
sprinklersystem, såsom kemikalielager, plastindustrier, däckhantering, papperslager
och stora varuhus. Man använder olika släckmedel beroende på vad som skall
skyddas.
Man kan välja att sprinkla en hel lokal (helskydd) vissa delar av en lokal (delskydd)
eller byggnad eller utrymmen/processer där det finns speciella risker (punktskydd).
Ibland begränsas sprinkling till en brandcell, ett rum eller som punktskydd över en
enstaka maskin eller process. Att installera sprinkler i efterhand är dyrt men kan
krävas av räddnings-tjänsten i mycket speciella fall.
I samband med tillsynsbesök kan man diskutera möjligheterna med sprinkling. Det
kostar mycket att installera sprinklers men samtidigt kan ett driftstopp, nedbrunna
lokaler och förorenad mark kosta ännu mer. Det kan också finnas risker med att ha
sprinklersystem. Sprinkler kan lösa ut i onödan vid sensor- eller larmfel även om
sannolikheten för detta numera är mycket låg. Kemikalier kan då skadas och det kan
även medföra utsläpp till avlopp. Man bör därför ha system för att förhindra att
vattnet når avlopp.
Verksamheten bör ha koll på brunnar samt dag-, spill- och kylvattenledningar,
kabelgravar m.m.
Inom många mindre verksamheter är kunskapen om avloppen dålig. Ritningar finns
men i en akut situation kan det vara svårt att återfinna ritningarna. Dessutom är det
ofta tveksamt om ritningar vid lite äldre verksamheter stämmer, många ändringar
kan ha gjorts som aldrig dokumenterats på ritningar. Kunskapen om var
ledningarna/brunnarna finns, deras funktion och vart de leder bör finnas hos flera
nyckelpersoner vid företaget. Tydliga och uppdaterade ritningar bör finnas. Det är
viktigt att följa upp vart gamla kabelgravar leder och om de är pluggade. Vid ett
flertal olyckor har gamla glömda kabelkulvertar visat sig sprida utsläpp på ställen
som man inte alls har väntat sig. Gatuförvaltningen kan ha information om var det
finns gamla kabelgravar.
Miljönämnden bör ställa krav på att verksamhetsutövaren har kontroll på
ledningsnätet inom fastigheten som en del i tillsynen. Detta bör även ingå i
verksamhetens egenkontroll.
Verksamheten bör ha möjlighet att täppa brunnar eller stänga avloppsledningar.
Det vatten som rinner ned i dagvattenbrunnar vid släckning av brand eller vid ett
kemikalieutsläpp hamnar antingen i det kommunala reningsverket eller i närmsta
vattendrag. Därför är det viktigt att vidta åtgärder så att eventuella utsläpp inte kan
rinna ner i dagvattenbrunnarna. Märk dagvattenbrunnarna inom fastigheten med en
skyddszon om minst två meters radie. Inom detta område får inte fordon, material
eller utrustning ställas upp.
29

I samband med en brand eller ett utsläpp är det bra att kunna täppa brunnar och/eller
stänga av avloppsledningarna. Det finns idag en mängd olika typer av lock som kan
läggas över dagvattenbrunnar. Problemet är att någon ska gå fram till brunnen och
”lägga på locket”. Om det brinner eller ligger frätande kemikalier på gårdsplanen
vill ingen springa ut och täppa brunnarna.
Det är dyrare att låta sätta in avstängningsventiler på ledningarna men de kan vara
lättare att använda i en krissituation. Låsningsmekanismen kan sitta utanför
byggnaderna.
Bild 1:.Exempel på markering av dagvattenbrunn samt placerat täcklock. Foto: Karin Gustafsson
Bild 2 och 3: Exempel på brunnstätningar – dagvattenbrunnar. Foto: Egil Karlsson
Det är mycket viktigt att personalen vet när och hur utrustningen ska användas. I en
krissituation hinner man inte leta upp en rutinpärm.
Miljökontoret samt räddningstjänst kan kontrollera om kunskapen är tillräcklig i
samband med företagsbesök.
Det är inte alltid självklart att brunnarna ska täckas vid en brand. Beroende på vad
som brinner kan det ibland vara bättre med ett utflöde av t.ex. förorenat släckvatten
via dagvattenledningarna till recipient eller avloppsreningsverk än att vattnet flödar
över och förorenar omgivande mark.
30

Invallning av kemikalier
Vid all hantering av kemikalier är det viktigt att ett utsläpp inte når mark, avlopp,
vattendrag eller vattentäkt. För att säkerställa detta krävs invallning eller annat
skydd. Invallningens storlek ska anpassas efter den hanterade volymen kemikalier.
Bild 4: Exempel på invallning med regnskydd. Cisterner, täcklock, skylt, samt konstruktion för att
förhindra dropp vid påfyllnad. Foto: Karin Gustavsson
Möjlighet till uppsamling av släckvatten
Vid verksamheter där det bedöms att farligt släckvatten kan uppkomma är det också
viktigt att ett utsläpp inte når mark, avlopp, vattendrag eller vattentäkt. För att
säkerställa detta krävs att invallningens storlek anpassas efter den hanterade
volymen kemikalier och beräknad mängd uppkommet släckvatten vid en eventuell
brand.
Det kan vara svårt att i ett första läge bedöma hur stor en släckvattenuppsamling
skall vara. Länsstyrelsen eller miljönämnden har då möjlighet att med stöd av
miljöbalken förelägga ett företag att göra en riskanalys som belyser detta.
Exempel: Miljönämnden förelägger Företaget AB, org.nr. 111111-1111, Gatan,
Orten enligt 2 kap 3 § 26 kap 9 § och 21 § Miljöbalken att i en riskanalys uppskatta
den maximala mängden släckvatten som uppstår vid en brand i den nya
anläggningen, samt därefter för miljönämnden presentera hur släckvatten vid en
eventuell brand tas omhand.
Dimensioneringen av släckvattenuppsamlingen bör beräknas utifrån räddningstjänstens
förväntade vattenåtgång.
Ett sätt att uppskatta den maximala vattenförbrukningen vid en brand är att utgå från
det flöde som räddningstjänsten måste ha tillgång till under släckningen. Genom att
multiplicera denna mängd med en uppskattad släcktid fås den maximala mängden
vatten som kan förväntas gå åt. Ett annat sätt att uppskatta vattenförbrukningen vid en
31

andsläckning är att utgå från den erforderliga påföringshastigheten för att släcka en
viss typ av brand, och multiplicera denna med en släcktid och brandarea.
Få kommuner har någon plats att lämna förorenat släckvatten till. Det kommunala
reningsverket klarar sällan att ta emot allt vatten på en gång. På företag där det finns
risk för haverier som kan ge negativ miljöpåverkan ska det finnas möjlighet att
omhänderta släckvatten.
I MVGs Lathund för tillsyn gällande skadliga ämnen finns en ”checklista” med
exempel på uppgifter som bör ingå i en släckvattenplan.
Bild 5: Denna släckvattenuppsamling ligger i terrängen nedanför fabriken. De tre skyltarna står vid
brunnar med kranar, och instruerar om deras funktion. Den 1:a:och 2:a skylten visar var
avstängningskranar för dagvattnet finns. När kranarna stängs stiger respektive vatten genom de böjda
rören och hamnar inne i dammen. Den 3:e skylten visar var man stänger av utloppet till ån.
Foto: Lasse Lind
Bild 6: Vy över större delen av släckvattenuppsamlingen. Foto: Lasse Lind
Tillgång till absorptionsmedel
Verksamheter där det finns risk för små läckage bör alltid ha tillgång till uppsugande
medel. Verksamheter som ligger nära små recipienter kan även behöva ha länsor.
Alla inom verksamheterna bör känna till var absorptionsmedel finns samt hur man
32

använder medlet. Miljökontoret och länsstyrelsen bör följa upp detta i samband med
företagsbesök.
Särskild körbana
Företag som har omfattande tankbilsleveranser inom känsliga områden, exempelvis
skyddsområden för vattentäkter, bör ha särskild körbana för transporterna och den
ska vara ordentligt skyltad.
Bild 7: Exempel på skylt som anger särskild körbana vid transport av kemiska produkter.
Foto: Karin Gustavsson
Begränsa lager
För att hindra brandspridning kan lagerhållningen begränsas (hänsynsreglerna).
Brandgator inom lager kan hindra brandspridningen
Upprätta rutiner för ”heta” arbeten
Enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor ska den som vill utföra arbete intill
brandfarlig vara ansöka om tillstånd för detta. Det finns även arbetarskyddsföreskrifter
att följa vid denna typ av arbeten. Med heta arbeten avses svetsning,
skärning, lödning, takläggning, bearbetning med snabbgående verktyg och annat
arbete som medför uppvärmning eller gnistbildning. Svenska Brandförsvarsföreningen
och försäkringsbolagen har, i syfte att förebygga brand och olyckor,
gemensamt utarbetat förslag på rutiner att följa när denna typ av arbeten ska utföras
även på andra platser.
Sektionera byggnader
Genom att sektionera en byggnad med brandväggar, branddörrar etc. hindras
spridning av en brand.
Lastnings och lossningsplatta
33

I vissa fall kan det vara nödvändigt att endast tillåta lastning och lossning av
tankbilar på särskild lastnings- och lossningsplatta ansluten till dräneringsbrunn samt
försedd med ventil som kan stängas vid lastning/lossning.
Bild 8: Exempel på tankbilspåfyllningsplats. Observera: Påkörningsskydd (målade betongstolpar),
överfyllnadsskydd som anslutes till tankbilen (spiral-elsladdar). Överfyllnadsskyddet stänger både
ventiler och pump. För att påfyllning ska vara möjlig sätter tankbilsföraren in ett kort i en läsare och
anger en kod, då öppnas på elektrisk väg en ventil vid cisternen, samt en ventil här på röret vid
påfyllningsslangen. Tankning kan ändå inte ske om inte överfyllnadsskyddet är anslutet.
Foto: Lasse Lind
Bild 9: Här är ett exempel på en lossningsplats för lösningsmedel från tankbil till ett tanklager med
avloppslös spilluppsamlingsbrunn på 2 m 3 . Brunnen töms på regnvatten före varje lossning.
Foto: Lasse Lind
34

Bild 10: Närbild av den avloppslösa brunnen i bild 9. Foto: Lasse Lind
Alla på företaget ska ha kunskap om brand- och utsläppsberedskap
Det är viktigt att alla inom verksamheten känner till vad som ska göras i en akut
situation. Den som först upptäcker skadan måste kunna utföra enkla åtgärder och
larma rätt personer.
Det är viktigt att alla har kunskapen. Till exempel måste även de som arbetar inom
kontorsdelarna känna till hur ögonduscharna och brandsläckarna fungerar.
Bild 11: Exempel på skylt som anger vad som gäller inom området i händelse av olycka.
Foto: Karin Gustavsson
Säkerställ att skyddsanordningar fungerar och öva utsläppshändelser
Företagen bör ha ett system för utbildning av personal. Vidare bör man regelbundet
kontrollera att de olika åtgärderna som skall vidtas fungerar, ex kan man stänga
ventilen på spillvattenledningar och är den funktionsduglig?
35

Samtliga verksamheter borde öva brand eller utsläppshändelser. Genom regelbundna
övningar behåller personalen kunskaperna.
Bild nr 12: Exempel på skylt ang. skyddsåtgärd i form av avstängningsventil. Foto: Karin Gustavsson
Exempel på vad man bör kräva om det bedöms att risken är stor för haverier:
Begär in en konsekvensutredning från verksamheten.
Det kan vara ganska enkelt att identifiera vilka konsekvenserna av en olycka kan bli
om man systematiskt går igenom alla processer. Först börjar man med hur råvarorna
kommer in, vilka risker som finns, vad som kan gå snett, konsekvenserna om något
går fel samt riskerna för att händelsen ska uppkomma. Därefter bearbetas alla
processer inom hela verksamheten.
Ställ krav på att ett åtgärdsprogram upprättas.
För sådana konsekvenser som identifierats bör ett åtgärdsprogram tas fram.
Exempel på företag som vidtagit förebyggande åtgärder.
(Exemplen är hämtade från befintliga verksamheter.)
Fyllnadsföretaget AB har som affärsidé ”Att utföra och utveckla kundanpassad
blandnings- och fyllnadsproduktion för krävande företag inom drivmedels- och
kembranschen, på ett för kunden tillförlitligt och kostnadseffektivt sätt”. Fyllnadsföretaget
ligger i ett industriområde i en tätort. Området sluttar ner mot en å. Ca 400 m uppströms i
ån ligger vattenintaget för vattenverket. Företaget lagerhåller bland annat ca 370 ton
drivmedel, 30 ton lacknafta och 31 ton träolja.
Riskanalys:
Eftersom verksamheten hanterar stora mängder brandfarlig vara har en riskanalys utförts.
Riskanalysen ger en bild av var de största brand- och miljöriskerna finns. För att bedöma
36

iskerna har olika analyser gjorts och därefter har olika åtgärder vidtagits för att minska
riskerna vid anläggningen.
Vidtagna åtgärder:
Tankrum, påfyllnadsplatta och lagerutrymme är invallade med god marginal för
att, bland annat, kunna ta vara på ev. släckvatten. Till påfyllnadsplattans invallning
är en tank på 6000 liter kopplad. Tankrummet har en invallningshöjd på en halv
meter och rymmer ca 107 000 liter. Tankrummet är utrustat med en mellanskumsanordning,
som släckanordning. Lagerutrymmets invallning rymmer ca 67 000
liter.
Om brand uppstår i produktionslokalen finns skumsprinkler som släckningsmedel,
vilket gör det lätt att förhindra spridning utanför lokalen. Personalen är utbildad för
att göra det första släckningsarbetet, vilket gör att det inte behövs så stora mängder
släckmedia, eftersom branden kvävs redan vid liten skala.
Transportföretaget AB ligger inom ett industriområde i Göteborg. Verksamheten har en
stor yta som används som uppställningsyta för fordon innehållande bland annat
kemikalier. I syfte att begränsa och hindra utsläpp till miljön i samband med olyckshändelse
har fastighetens lågdelar utnyttjats på ett sådant sätt att när dagvattenbrunnar
tätats fungerar ytan som en stor uppsamlingsdamm.
Oljebolaget AB som ligger strax nedströms ett dämme (utloppet från Sjön till Ån) förädlar
och lastar om petroleumprodukter. Omlastning från tankbil till företagets lokaler sker
utomhus på en invallad platta. Avvattning från plattan sker till en brunn med
avstängningsventil och bräddledning till en uppsamlingstank på 6 m 3 för att förhindra spill
till Ån. Enligt rutin skall all lossning på plattan ske med ventilen stängd.
Återvinning AB behandlar ca 20 ton brand- och miljöfarligt lösningsmedelsavfall/dygn i
sin återvinningsprocess. De får inneha max 1100m 3 lösningsmedel (bland annat aceton,
etanol, xylen, toluen och en mindre mängd klorerade lösningsmedel). Företaget är placerat
inom skyddsområde för vattentäkt. Avstånd till närmast liggande industri är 100 m, och
till samlad bostadsbebyggelse ca 700 m. Avståndet till vattendrag är ca 300 m, samt till
kommunens vattentäkt 1 300 m.
Efter det att man på kommunstyrelsens uppdrag gjort en skydds- och konsekvensanalys
byggdes bland annat en damm på 700 m 3 för uppsamling av släckvatten.
Träåtervinning AB:s verksamhet består av att köpa upp slipers vilka flisas och säljs. Både
råvaran och produkterna är brandfarliga och under tidigare år har det vid ett flertal
tillfällen förekommit bränder vid verksamheten. I samband med ny tillståndsansökan
utfördes en riskanalys som visade att de lagrade volymerna var för stora. Verksamheten
minskade då de lagrade mängderna och strukturerade lagret bättre. All personal fick
utbildning i brandsläckning. Alla truckar försågs med brandsläckare. Efter att åtgärderna
blivit utförda har inga bränder förekommit inom verksamheten.
Limtillverkning AB är ett tillverkningsföretag för bindemedel. Verksamheten är
lokaliserad höglänt mycket nära bostäder och är en Sevesoanläggning. Bolaget fick i sitt
tillståndsbeslut krav på att lämna in en utredning om hur stor mängd släckvatten som
kunde uppkomma vid en brand i anläggningen och förutsättningarna för att anlägga en
släckvattenbassäng. I utredningen uppskattades den totala släckvattenvolymen vid ett
värsta scenario uppgå till 135 m³. Man bedömde att totalt 200 m³ kunde omhändertas i en
37

efintlig katastrofbassäng om 120 m³, i invallningar runt tankar och med hjälp av
slamsugningsbil.
Länsstyrelsen fastställde bl.a. följande villkor för verksamheten angående
släckvattenhanteringen.
Släckvattenbassängen, och det system för att omhänderta släckvatten i vilket den
ingår, skall kunna ta emot minst 135 m³ släckvatten motsvarande ”värsta scenario”
i bolagets utredning.
I den händelse bräddning av släckvatten måste ske ska detta vatten ledas till Ån.
Bolaget skall i sin beredskapsplan ange hur saneringsåtgärder kommer att vidtas i
händelse av bräddning av släckvatten till Ån.
Andra exempel är färgtillverkare inom länet som har möjlighet att omhänderta
släckvattnet i bassänger men där man inte har särskilda villkor för släckvattenhanteringen.
38

Del 3 Beredskap och samverkan
Det finns ett uttalat behov av en praktisk handledning som beskriver hur olyckssituationer
med miljöpåverkan ska hanteras.
Kunskapssammanställningen i del 3 är tänkt att underlätta arbetet med att skapa
samverkansformer mellan främst länsstyrelsen, miljökontoren och räddningstjänsten
Även försäkringsbolag, saneringskonsulter och Trafikverket i den mån att de är motpart i
saneringsfrågor, dvs. verksamhetsutövare kan ha användning för denna sammanställning.
Vid större olyckor träder kommunens beredskapsgrupp in och då upprättas vanligen en
kris-/katastrofberedningsgrupp i kommunen. En närmare beskrivning av hur
kommunernas och länsstyrelsens beredskapsgrupper är sammansatta och hur de fungerar
ges under rubriken Beredskapsgrupp och krisledningsgrupp. Handledningen och
checklistorna kan användas även vid dessa tillfällen när t.ex. tillsynsmyndigheten kommer
ut på plats och utför efterarbete.
Olika organisationers ansvarsområden
Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB)
Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) bildades 2009 då Räddningsverket,
Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar slog samman. MSB:s
uppgift är att utveckla och stödja samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. MSB
bidrar till att samhället förebygger händelser och att vi är beredda när de inträffar. När en
allvarlig olycka eller kris inträffar ger MSB stöd och ska också se till att samhället lär sig
av det inträffade.
Myndigheten har ingen operativ roll i landet utan ska verka för att samordna andra
myndigheters agerande utifrån deras utpekade ansvar enligt ansvarsprincipen. Denna
princip innebär att den myndighet som ansvarar för en verksamhet under normalt
förhållande också gör det under en krissituation. Övriga principer i krishanteringssystemet
är, likhetsprincipen vilket innebär att under en kris ska samhällsfunktioner så långt som
möjligt fungera på samma sätt som vid normala förhållanden samt närhetsprincipen som
innebär att en kris ska hanteras där den inträffar. Vid en större händelse är MSB uppgift i
första hand att stödja samordning genom att kalla till samordningskonferens samt att bistå
med informationsspridning via exempelvis webbsidan www.krisinformation se.
Via MSB TIB-funktion går det att nå följande resurser som MSB ansvarar för på nationell
nivå:
Översvämningsdepåer
Miljöskyddsdepåer
Skogsbrandsdepåer
39

Oljeskyddsdepåer
Nationella förstärkningsresurser vid händelser med farliga ämnen
MSB TIB kan nås via SOS-alarm.
Räddningstjänsten:
Räddningstjänsten ansvarar för räddningsinsatsen. Räddningstjänstskedet regleras enligt
Lag(2003:778) om skydd mot olyckor 2 §. Med räddningstjänst avses de räddningsinsatser
som staten eller kommunen ska svara för att vid olyckshändelser och överhängande fara
för olyckshändelser hindra och begränsa skada på människor, egendom eller i miljön.
Kommentar: Vid ett olyckstillfälle ska miljö, liv och egendom skyddas. Alltså ska
olyckshändelser även hanteras utifrån ett miljöperspektiv. Räddningspersonalen ställs
således inför svåra avvägningar. Vad är viktigast vid en viss händelse sedan man räddat
liv: egendom eller miljön? Det finns många exempel på när det ur miljösynpunkt är bättre
att låta en brand ha sitt förlopp (släckvattnet skulle ställa till skada, ofullständig
förbränning ger farliga rökgaser etc.) men där stora ekonomiska värden då skulle gå till
spillo.
Staten eller en kommun skall ansvara för en räddningsinsats endast om detta är motiverat
med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna
för insatsen och omständigheterna i övrigt. Samtliga dessa kriterier skall vara uppfyllda.
Räddningsledaren är ansvarig för räddningstjänstens del av händelsen så länge insatsen är
att betrakta som räddningstjänst. Räddningsledaren avgör när kriterierna för
räddningstjänst inte längre är uppfyllda och räddningstjänsten kan avslutas.
Enligt LSO 3 kap. 9 § är en räddningsinsats avslutad när den som leder insatsen
(räddningsledaren) fattar beslut om detta. Beslutet skall redovisas i skriftlig form. När en
räddningsinsats är avslutad skall räddningsledaren, om det är möjligt, underrätta ägaren
eller nyttjanderättshavaren till den egendom som räddningsinsatsen har avsett om behovet
av bevakning, restvärdeskydd, sanering och återställning.
Kommentar: Om en tankbil välter och diesel läcker ut till omgivningen är det
räddningstjänstens uppgift att stoppa utflödet av diesel, förhindra brand och explosion
etc., lägga ut länsor och stoppa skadeutbredningen. Att gräva bort/sanera den mängd
diesel som trängt ner i marken räknas normalt inte in i räddningstjänstens arbete utan
detta får tas omhand i ett efterföljande saneringsarbete. Undantag: Om bilen vält på
extremt genomsläpplig mark och det är omedelbar fara att närliggande dricksvattentäkter
ska bli utslagna kan visst grävarbete omfattas av räddningstjänst. Räddningsledaren kan
ha hjälp av miljökänslighetskartor, personal från tillsynsmyndighet, miljörestvärdesledare
eller annan lättillgänglig miljöinformation vid sin bedömning av när räddningstjänst ska
betraktas som avslutad.
Vid följande tillfällen bör räddningsledaren alltid ta kontakt med tillsynsmyndigheten
(länsstyrelsen eller miljönämnden):
Brand med farlig rök över bostadsområden.
Brand med koncentrerat rök- eller sotnedslag på gröda och åkermark.
Brand med mycket släckvatten till dag- och spillvatten.
Brand där släckvatten kan nå känsliga recipienter.
Kemikalieutsläpp som riskerar att spridas till yt- eller grundvatten.
Gasutsläpp som kan drabba människor eller djur.
40

Brand eller olycka inom miljökänsligt område.
Brand eller olycka med saneringsbehov efter att räddningstjänst upphört.
Det kan vara bra att räddningsledaren i efterhand avrapporterar även tillbud som inte
bedöms vara så allvarliga att miljökontoret kallas ut till platsen, t.ex. villabränder,
fordons- och containerbränder. Det underlättar för miljökontoren om de vill göra en ev.
uppföljning. Initialt kan överrapportering vara värdefullt för att få igång samarbetet och få
fram en gemensam urvalsgrund.
Mycket material är så förorenat att det måste tas om hand som farligt avfall.
Räddningstjänsten bör se till att det farliga avfallet inte sprids i onödan. Genom att täcka
avfall eller täcka marken där det ligger hindras onödig spridning. Även släckvatten kan
vara så kraftigt förorenat att det ska betraktas som farligt avfall.
Det finns möjlighet att göra spridningsberäkningar för att bedöma hur t.ex. brandrök eller
utsläpp av gaser etc. sprids i luften och vilka områden som kan drabbas. Det finns program
för spridningsberäkning i MSB:s RIB integrerat beslutstöd och Luft i Väst tillhandahåller
en spridningsmodell som heter Alarm. En annan möjlighet är att vid räddningstjänst anlita
SMHI för att bedöma risken för spridning och få väderprognoser. Detta är bl.a. ett viktigt
underlag för Räddningstjänstens beslut om evakuering eller uppmaning till närboende att
hålla dörrar och fönster stängda.
Spridningsberäkningar kan också vara av intresse för miljöskyddet, när det t.ex. gäller att
bedöma om risk föreligger för påverkan på särskilt känsliga eller skyddsvärda områden.
VAKA - nationell vattenkatastrofgrupp
VAKA är en stödfunktion som ger hjälp i form av rådgivning, expertstöd och coaching till
kommuner och regioner som drabbats eller kan komma att drabbas av svåra problem med
dricksvattenförsörjningen. VAKA kan bistå vid olika sorters händelser, såsom farligt-gods
olyckor, utsläpp i vattentäkter, stora läckor, förorenade ledningsnät, vattenbrist,
översvämningar, ras och skred, höga flöden, strömavbrott samt andra olyckor/händelser
som påverkat vattenförsörjningen. Stöd ges via telefon eller genom besök.
VAKA består av en grupp specialutbildad personer med bakgrund från bland annat
dricksvattenproduktion, miljöskydd, laboratorieverksamhet och räddningstjänst. VAKA
bistår med sin egen expertkompetens kombinerat med ett stort expertnätverk.
Målgruppen är dricksvattenproducenter, miljö- och hälsoskyddsförvaltningar,
räddningstjänster och kommunledningar. Men även länsstyrelser och centrala myndigheter
kan anlita VAKA för expertutlåtanden, eller för att påkalla uppmärksamhet om risk för
allvarlig händelse eller om en pågående kris. För närvarande är VAKA kostnadsfri för
kommunen.
Vaka nås dygnet runt via SOS-alarm på telefonnummer: 020-30 20 30.
Polisen
Polisen kan på uppdrag av räddningsledare exempelvis svara för:
Trafikdirigering
Avspärrning
41

Bevakning av brottsplats
Utrymning
Polisen utreder även vållandefrågan om brott inklusive miljöbrott misstänks. Se gärna
MVGs Lathund för hantering av sanktionsärenden enligt miljöbalken.
Miljönämnd och länsstyrelse
Dessa myndigheter utövar tillsyn enligt miljöbalken. Vid räddningstjänst kan miljönämnd
och länsstyrelse ge råd och anvisningar till räddningsledare om miljöskyddsåtgärder.
Parallellt med pågående räddningstjänst så kan de olika tillsynsmyndigheterna fatta beslut
i sitt eget kompetensområde. Det är dock viktigt att man under pågående räddningstjänst
samråder med räddningsledaren för att man inte ska få motverkande beslut. När
räddningstjänsten är avslutad och det inte finns någon akut risk för att föroreningar sprids
överlämnas ansvaret för det vidare arbetet till den myndighet som enligt miljöbalken har
ansvaret för tillsynen. Länsstyrelsens och miljönämndens arbete kan sedan se väldigt olika
ut beroende på vilket scenario som utspelats. Är det en bil som vält och olja som läckt ut
eller har en brand på en industri förorsakat att det finns stora mängder förorenat
släckvatten att ta omhand?
Frågeställningarna kan handla om:
förorenad mark
förorenat ytvatten
förorenat grundvatten
stoftnedfall från brand
Sanering
Tillsynsmyndigheten ska se till att ansvarig verksamhetsutövare utför erforderliga
åtgärder. I första hand är det den som orsakat skadan som är ansvarig för avhjälpande
(utredning, efterbehandling eller andra åtgärder) av föroreningsskadan. I 10 kapitlet som
gäller föroreningsskador orsakade efter 31 juli 2007 (bestämmelserna ändrades 2007),
framgår vad ansvaret kan innebära. Omfattningen av detta beror bland annat på om det
bedöms vara en allvarlig miljöskada (se definition i 10 kap. 1§). Verksamhetsutövaren är
skyldig att göra en anmälan om sanering av förorenad mark, vatten och byggnad till
tillsynsmyndigheten enligt 28 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd.
Ofta kan kostnaderna bli lägre om en sanering kommer i gång snabbt eftersom spridningen
av föroreningarna då blir mer begränsad. Det är dock viktigt att göra en bedömning av den
totala skadan för att avgöra om en grävning verkligen är till nytta. Självklart behöver
markägaren vidtalas. Även själva saneringen med grävningar och schaktning ger
miljöpåverkan. Under olyckliga omständigheter kan skyddande lerlager skadas med
förvärrad spridning som följd.
Tillsynsmyndigheten beslutar även om när en sanering kan anses vara avslutad. För att
bedöma hälso- och miljörisker med förorenade områden har Naturvårdsverket tagit fram
generella riktvärden. Dessa redovisas i SNV Rapport 5976 Riktvärden för förorenad mark.
Naturvårdsverket har även tagit fram två andra rapporter, rapport 5977 och 5978, som
handlar om att välja rätt efterbehandlingsåtgärder samt att kunna göra en riskbedömning
av förorenade områden.
42

Avfallsförordningens (2011:927) bilagor ger vägledning till hur avfallet skall klassificeras.
Förmodligen krävs provtagning av förorenade massor för att kunna avgöra hur de ska
klassificeras. Tillsynsmyndigheten följer även upp att massor och kemikalier har hanterats
på rätt sätt och deponerats eller på annat sätt omhändertagits på en godkänd anläggning.
Därefter är det aktuellt med uppföljande provtagning av t.ex. grundvattnet för att klargöra
att saneringsarbetet varit tillräckligt.
Rättelse på den felandes bekostnad (Miljöbalken 26 kap 18 §)
I syfte att avhjälpa eller förebygga en föroreningsskada kan en tillsynsmyndighet
begära verkställighet enligt 26 kap. 17§ miljöbalken eller meddela beslut om
rättelse enligt 26 kap. 18 § miljöbalken. Rättelse kan vara aktuellt då det är nödvändigt
med en snabb handläggning för att undanröja en hälso- eller miljörisk. Det kan också avse
bagatellartade fall där rättelse kan ske på ett enkelt sätt genom tillsynsmyndighetens
försorg. Det kan också gälla fall då det inte finns någon ansvarig på plats eller
verksamhetsutövaren vägrar vidta erforderliga åtgärder. Beslut om rättelse på den felandes
bekostnad får meddelas utan föregående föreläggande eller förbud, om
tillsynsmyndigheten med hänsyn till risken för allvarliga skador finner att rättelse bör
göras genast eller det finns andra särskilda skäl.
Ekonomiskt efterspelDet kan bli aktuellt med ekonomiska efterspel – om det inte finns
någon verksamhetsutövare, om denne inte kan betala eller om det finns synnerliga skäl.
För efterbehandling av områden som tidigare täcktes av saneringsförsäkringen kan statliga
medel sökas hos Naturvårdsverket. Utgångspunkten är att bidrag inte beviljas retroaktivt
men vid mer brådskande eller akuta fall kan det vara möjligt att få bidrag för
verkställighetskostnader och kostnader med anledning av beslut om rättelse på den
felandes bekostnad. Samråd ska ske med Naturvårdsverket enligt 29§ förordningen
1998:899. I akuta fall får dock tillsynsmyndigheten fatta beslut utan samråd.
Förutsättningar för att få bidrag framgår av i förordningen (2004:100) om avhjälpande av
föroreningsskador och statsbidrag för sådant avhjälpande (så kallade
bidragsförordningen). Bidragsförordningen gäller bara föroreningsskador enligt 10 kap,
vilket betyder att en förorening måste ha konstaterats. För att Naturvårdsverket ska
förmedla bidrag krävs att alla punkterna i 6a § är uppfyllda (se Bilaga I Checklista för
ekonomiskt ansvar). Det betyder bland annat att det berörda området ska vara allvarligt
förorenat med hög miljö- och hälsorisk. Vidare tar Naturvårdsverket inte på sig några
ekonomiska åtaganden så länge inte alla andra möjligheter är uttömda. Det innebär alltså
att det skall vara klarlagt att vare sig den felande, markägaren eller tillsynsmyndigheten
kan ta kostnaden. Det är endast länsstyrelsen som kan söka dessa bidrag och en kommun
måste därför gå genom länsstyrelsen. I fall då man ansöker om verkställighet hos
kronofogdemyndigheten med stöd av 26 kap MB 17 § ska detta ha gjorts innan bidrag
söks från Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket prioriterar i första att hand bevilja bidrag för förebyggande åtgärder med
syftet att förhindra en akut risk för föroreningsskada. Men det kan också gälla skador som
redan har skett, till exempel en olycka såsom ett oljeläckage och rättelse vidtas för att
förebygga vidare spridning (efter räddningstjänstens första insats). Läs mer om
Naturvårdsverkets prioriteringar i rapporten ”Efterbehandling av förorenade områden -
Kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och
sanering”. Mer uppgifter om rättelse och verkställighet finns i Naturvårdsverkets allmänna
råd om tillsyn (NFS 2001:3), Naturvårdsverkets handbok om tillsyn (2001:4) samt
43

Naturvårdsverkets rapport Efterbehandling av förorenade områden - Kvalitetsmanual för
användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering (flik 9).
Rättsligt efterspel
Tillsynsmyndigheten bör även utreda orsaken till olyckan. Kan man misstänka att ett brott
har begåtts eller har olyckan skett genom oaktsamhet? Det kan bli aktuellt att lämna
ärendet vidare till åklagare för prövning. Ett annat skäl till att utreda orsaken till olyckan
är att verksamhetsutövaren kan behöva vidta förebyggande åtgärder för att förhindra att en
ny liknande händelse inträffar. Tillsynsmyndigheten har enligt miljöbalken möjlighet att
förelägga verksamhetsutövaren att vidta sådana åtgärder (försiktighetsprincipen). Vidare
utreds källan till ett utsläpp och enskilda ärenden följs upp med eventuella åtgärder
(provtagning, förelägganden, åtalsanmälan).
Återkoppling
Tillsynsmyndigheten bör innan ärendet avslutas informera räddningstjänsten om vad som
hänt i ärendet efter det att räddningstjänsten lämnat platsen samt göra en utvärdering och
se vad man har lärt sig för nästa gång, se Bilaga I Checklista för ekonomiskt ansvar.
Tekniska kontoret
På begäran av Räddningsledaren, länsstyrelsen eller miljönämnden kan tekniska kontoret
komma att delta i räddningsinsatsen. Tekniska kontoret har även som uppgift att spåra och
begränsa skada i avloppsnätet samt utreder utsläpp som skett via Va-nätet.
Skadevållande
Den skadevållande kan vara verksamhetsutövare (industri, åkeri, Trafikverket etc.) eller
fastighetsägare. Den skadevållande har ansvaret för sanering. För att utreda ansvarsfrågan
bör man utgå från Miljöbalkens bestämmelser om ansvar och krav på skyddsåtgärder.
Konstaterad och bedömd risk för skada på människa och miljö ska beaktas.
Det är den skadevållande eller dennes försäkringsbolag som ansvarar för att sanering blir
utförd. Den skadevållande för diskussion med försäkringsbolaget (eller ett saneringsbolag
om försäkringsbolaget så önskar) om det fortsatta saneringsarbetet.
Försäkringsbolag, skadekonsulter och restvärdesledare
Vid de flesta olyckor är ett eller flera försäkringsbolag inblandade. Det är viktigt att ge
inblandade försäkringsbolag möjlighet att närvara och kunna påverka de beslut som tas.
Försäkringsbolag och skadekonsulter representerar verksamhetsutövaren och ansvarar
därmed för saneringsarbetet. Det finns flera olika saneringsföretag som
försäkringsbolagen kan anlita vid akuta saneringsarbeten. Ett exempel på företag som är
specialiserat på sanering av petroleumprodukter från olyckor och utsläpp är Entropi
Sanerings AB. De har avtal med försäkringsbolag och många kommuner om att hjälpa
till med provtagning och sanering i samband med miljöolyckor. Det är sedan
saneringsföretagets åtgärder som bedöms och följs upp av miljöinspektören.
Om man inte vet vilket försäkringsbolag som är drabbat eller kan fastställa om egendomen
är försäkrad finns det möjlighet att få ut en s.k. restvärdesledare (förkortas ofta RVRledare)
på olycksplatsen som kan fatta beslut om nödvändiga åtgärder å
44

försäkringsbolagens vägnar. Restvärdesledaren fungerar som en koordinator som
kontaktar och kontrakterar de entreprenörer och experter som behövs. I övrigt bistår denne
med expertis och erfarenheter från andra olyckor, utformar saneringsmål, utreder okända
ägarförhållanden, informera berörda m.m. Normalt rekryteras restvärdesledare av
kommunernas räddningstjänster eller av SOS Alarm.
Trafikförsäkringen
Vid t.ex. oljeutsläpp i samband med en trafikolycka så gäller trafikförsäkringen (under
förutsättning att det finns en försäkring från ett svenskt bolag). Det går då att få ut en
restvärdesledare (restvärdesledare är oftast ett brandbefäl med lång erfarenhet) från ett
försäkringsbolag via SOS alarm. Denne kan på försäkringsbolaget vägnar ta på sig
kostnaderna för eventuell sanering eller annat. Ca 90 % av de svenska försäkringsbolagen
är med och samarbetar med varandra i sådana här frågor.
Prov- och andra utredningskostnader är en del av saneringskostnaden och ska betalas av
verksamhetsutövaren/den skadevållande, d.v.s. den som har ansvaret för saneringen.
Trafikverket med entreprenörer
Vid olyckor på vägar där Trafikverket är väghållare vidtar Trafikverkets entreprenör (t.ex.
Skanska) de åtgärder som behövs i samråd med räddningsledare och miljönämnd.
Kostnaderna täcks av den som orsakat olyckan och dennes försäkring. Finns det ingen
försäkring kan ersättning tas ur Trafiksäkerhetsföreningens försäkring.
Krishantering på kommun och Länsstyrelsen
I Lagen om kommuners och landstings åtgärder vid extraordinära händelser är intentionen
att beredskap vid krig och civilt försvar helt integreras med räddningstjänst i fred.
Avsikten är att ha endast en beredskapsorganisation men med olika beredskapsgrader.
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen har en sammanhållande funktion i länet och ska fungera som en länk mellan
det krisberedskapsarbete som sker lokalt, regionalt och det som sker på andra myndigheter
inom regeringen. Målet är att skapa en gemensam inriktning för krisberedskapsarbetet i
länet och utveckla förmågan att hantera en kris.
Enheten för skydd och säkerhet på Länsstyrelsen har uppgift att inrikta och samordna den
civila beredskapen. En särskild uppgift är att lämna stöd och underlag till kommunernas
beredskapsförberedelser. Det finns framtaget en vägledning med tillhörande checklista
inom områdena risk, säkerhet och totalförsvar för kommunernas översiktsplaner.
TiB - Tjänsteman i beredskap
Länsstyrelsen har en tjänsteman i beredskap (TiB) som kan nås när som helst på dygnet
och omedelbart kan träda i tjänst. TiB arbetar aktivt med omvärldsbevakning i syfte att
upptäcka allvarliga kriser eller olyckor som berör länet. TiB larmas av SOS Alarm om det
inträffar någon större olycka eller samhällsstörning i länet och har då i uppgift att bedöma
vilka åtgärder som ska vidtas från Länsstyrelsens sida. Om det behövs så kallar TiB in
ytterligare personal för att bemanna Länsstyrelsens krisledningsorganisation.
45

Kommunen
Enligt lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära
händelser i fredstid och höjd beredskap ska kommunen analysera vilka extraordinära
händelser som kan inträffa i kommunen och hur dessa påverkar den egna verksamheten.
Resultatet ska värderas och sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys. Med beaktande
av risk- och sårbarhetsanalysen ska kommunen för varje mandatperiod fastställa en plan
för hur de skall hantera extraordinära händelser.
En extraordinär händelse kännetecknas av att den:
Avviker från det normala.
Innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i
viktiga samhällsfunktioner. Kräver skyndsamma insatser av en kommun eller
landsting
I varje kommun ska det finnas en krisledningsnämnd. Vid en extraordinär händelse kan
Krisledningsnämnden fatta beslut om att överta hela eller delar av verksamhetsområden
från övriga nämnder i kommunen. Kommunerna har oftast en krishanteringsorganisation
som skapar underlag till beslut. Dessa kan benämnas vid olika namn som t.ex.
krisledningsstab eller krisledningsgrupp. Om krisledningsnämnden är i funktion är den
högsta beslutande nivå.
En krishanteringsorganisation består av olika tjänstemän, oftast är det kommunchef,
informationschef, säkerhetssamordnare, representant från räddningstjänsten och de
förvaltningschefer som berörs av det inträffade. Utifrån deras kunskap kallas ytterligare
personal in beroende på vad som inträffat. Länsstyrelsens tjänsteman i beredskap bör alltid
informeras då krishanteringsorganisationen kallas in. Krishanteringsorganisationen tar inte
över de uppgifter som räddningstjänstens utsedda räddningsledare har enligt lag
(2004:778) om skydd mot olyckor.
För att få överblick över det inträffade samordnar och prioriterar
krisledningsorganisationen de inblandade förvaltningarnas arbete. Samverkan med andra
aktörer är också en viktig uppgift. Om det råder stort informationsbehov finns förberedda
informationsresurser för att hantera intern och extern information, kontakter med
massmedia och allmänhet. Det finns ofta en möjlighet att starta en upplysningscentral för
att svara på allmänhetens frågor.
För mer information om hur det fungerar i din kommun så kan du kontakta kommunens
säkerhetssamordnare eller den som är ansvarig för krishanteringsorganisationen.
Säkerhetssamordnaren ska varskos vid olyckor. De har ingen direkt uppgift vid själva
olyckan men hjälper till med information och kan ha viktig kunskap att bidra med.
Räddningsorganisation på skadeplats
Samverkan och ledning vid olyckor
De myndigheter och organisationer som beskrivs in den här boken har alla speciell
kunskap och kompetens för att möta olika hjälpbehov vid en olycka. De arbetar ofta
tillsammans under ledning av egna chefer och arbetsledare. Varje organisation har eget
juridiskt ansvar och styrs av de lagar som reglerar respektive verksamhet och de uppgifter
46

som ska utföras. Beroende på organisationens ansvar, händelsens art och omfattning kan
respektive organisations ledningsfunktioner komma att se olika ut.
Samverkan främjas av återkommande möten, dialog, vida tolkningar, kompromissvilja
och långsiktighet i arbetet. På en skadeplats behövs ofta snabba, klara och entydiga beslut
och besked. Därför behövs upparbetade och väl fungerande kontaktvägar som genast kan
användas av de berörda organisationerna. Tydlig utmärkning av personal på skadeplatsen
underlättar samverkan. Beroende på händelsens omfattning kan flera olika typer av
ledningspersonal komma att finnas på en olycksplats.
Räddningsledare
Vid varje räddningsinsats finns en räddningsledare som leder insatsen. Räddningsledare
har befogenheter som på ett påtagligt sätt kan påverka enskildas fri- och rättigheter.
Befogenheterna medför därför skyldigheter för räddningsledaren. Dessa befogenheter och
skyldigheter regleras i 3 kap 9 §, 6 kap 1-2 § och 7 § LSO samt 3 kap 7 § FSO.
Beroende på hur aktuell organisation utformat sin ledningsorganisation kan
räddningsledaren arbeta i anslutning till skadeplatsen eller på distans. Räddningsledaren
ingår ofta i en ledningsorganisation med flera olika ledningsfunktioner. Räddningsledaren,
insatsledare, styrkeledare och andra ledningsfunktioner i anslutning till skadeplatsen
utmärks med väst eller annan tydlig märkning (exempelvis räddningsledare märks med
ordet räddningsledare och en röd-och-vitrutig hjälmduk).
I kommunal räddningstjänst ansvarar räddningschefen för att det i kommunen finns
kontinuerlig förmåga att fördela resurser till räddningsinsatser ändamålsenligt i
förhållande till risker i kommunen och behovet av beredskap. Om en räddningsinsats berör
mer än en kommuns område måste berörda kommuner även bestämma vilken kommun
som ansvarar för ledning av räddningsinsatsen. Enligt 4 kap. 33 § förordningen
(2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) får länsstyrelsen, om det fordras omfattande
räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, ta över ansvaret för räddningstjänsten i de
kommuner som berörs av insatserna.
Polisinsatschef
Som ”polisinsatschef” utses den polisman som är mest lämplig för uppgiften på platsen.
Normalt är det polisens vakthavande befäl (VB) som utser polisinsatschefen, mycket
beroende på vad som hänt och tidpunkt på dygnet. Ofta utses ett yttre befäl eller ett annat
befäl i tjänst. Polisinsatschefen utmärks med en väst med ordet polisinsatschef.
Sjukvårdsledare
Den första ambulansbesättningen på plats skall initialt etablera ledning för sjukvård på
skadeområdet. Ambulanssjukvården i den första ambulansen blir ”sjukvårdsledare”.
Denna funktion kan sedan komma att övertas av en mer erfaren kollega i en annan
besättning. Ambulanssjuksköterskan får funktionen ”medicinskt” ansvarig.
Sjukvårdsledaren utmärks med en grön schackrutig väst.
Övriga
En restvärdesledare kan ingå i en yttre stab. Den akuta restvärdesräddningen sker ofta
med hjälp av brandpersonal som inte är engagerad i räddningsarbetet. När det är möjligt
släpps saneringsföretag in i skadeområdet. Det finns också speciellt utbildade
miljörestvärdesledare specialiserade på olyckor där det ställs större krav på att undvika
bestående miljöskador, främst kemikalieolyckor. Någon fastställd utmärkning av
restvärdesledaren finns inte för närvarande, men jackor med texten RVR-ledare kan
förekomma.
47

Foto: Claes-Håkan Carlsson
Miljömyndighetens roll på olycksplatsen
Det är inte säkert att vara på en olycksplats. Finns det avspärrningar får man inte gå in på
området utan lov. Vid större olyckor upprättas en checkpoint för in- och uttransporter i
området. För säkerheten – använd hjälm, reflexväst och den märkta västen för att övriga
personer på området ska veta vart du kommer från.
När miljömyndigheten kommer till olycksplatsen ska de först kontakta räddningsledaren
och ta reda på vad som hänt och kontrollera de uppgifter som tidigare lämnats per telefon,
se Bilaga E Checklista vid larm/anmälan. Beroende på vad det är för olycka kan
miljömyndigheten använda sig utav olika checklistor: Bilaga G Checklista på
olycksplatsen – Brand och Bilaga H Checklista på olycksplatsen – Kemikalieutsläpp.
Frågorna i checklistorna syftar till att få en helhetsbild av det inträffade samtidigt som det
är mindre risk att glömma bort att fråga om något.
Så länge räddningsledaren bedömer att det är räddningstjänst är miljömyndighetens roll att
vara rådgivare. Uppgifter som räddningsledaren kan komma att frågas om är t.ex. en
bedömning av miljökonsekvenserna och eventuella skyddsåtgärder. Miljömyndigheten bör
vara beredd på att räddningsledaren ber om en bedömning av markens och recipientens
känslighet och värde. Kunskaper om markens genomsläpplighet och grundvattenytans
läge är då till stor nytta.
För att kunna bedöma miljöeffekterna på plats finns en rad hjälpmedel. Ett bra verktyg är
RIB som är ett informationssystem som tillhandahålls av MSB mot en mindre kostnad.
Systemet är till för att underlätta vid arbetet på en olycksplats, i det förebyggande arbetet
samt vid övning och utbildning. RIB innehåller en omfattande mängd information,
sökfunktioner och program. Man kan till exempel söka uppgifter om farliga ämnen och
göra spridningsberäkningar. För mer information se rubriken Digitalt material. Även i
Farligt Gods-pärmarna (bör finnas i räddningstjänstens första bil) finns information om
kemikaliers egenskaper.
48

Samtidigt som miljömyndighetens person är rådgivande när det fortfarande är
räddningstjänst ska också miljömyndighetens tillsynsuppgifter bevakas. Det är viktigt att
se till att kontakt tas med avloppsreningsverk, vattenverk och andra verksamheter som kan
beröras både i den egna kommunen och i kommuner nedströms ett utsläpp. En annan
uppgift är att bedöma om det föreligger misstanke om brott. Se MVGs Lathund för
hantering av sanktionsärenden enligt miljöbalken.
Miljömyndigheten gör en bedömning av om det är nödvändigt med provtagning av
släckvatten, jord eller annat. Inför en sanering är det viktigt att klargöra vem som är
ansvarig för händelsen (skadevållande) och att ta reda på vem som företräder denne. I
första hand är det den aktören som står för provtagningen.
MSBs nationella förstärkningsresurs har utrustning hos räddningstjänsterna i Göteborg,
Malmö och Stockholm för att i fält kunna indikera och analysera okända kemikalier i
samband med olyckor. I första hand utförs direktanalys på skadeplats, men proven kan
också skickas till experter för vidare analys. Enheterna finns i Stockholm, Göteborg och
Malmö. Polisen i storstadsregionerna har analysinstrument liksom Kustbevakningen.
Om det inte går att ordna provtagning på annat sätt så kan miljömyndigheten i
undantagsfall ta prover. Tänk då på att inte skicka dem till analys förrän det är klart vem
som ska stå för analyskostnaden. Detta kan en restvärdesledare hjälpa till med. Kom ihåg:
den som beställer betalar. Utgå alltid från att miljökontoret inte gör beställningar vid
miljöolyckor och stäm av med berörd chef om det är en extrem situation.
Definiera vilka åtgärder som ska göras för att förhindra skador från händelsen. Åtgärder
som kan bli aktuella är t.ex:
Att lägga ut presenning över marken för att hindra regnvatten från att snabba på
transporten ner till grundvattnet.
Pumpa upp föroreningar från dagvattenbrunnar och grundvatten.
Provtagning och omhändertagande av släckvatten.
Se även Bilaga I Checklista för ekonomiskt ansvar.
49

Bild 14: Provtagningsutrustning. Glasflaskor för provtagning av släckvatten, etiketter och följesedlar till
Lab. etc. Foto: Carina Nyhammer
När kemikalier läckt ut eller stora mängder släckvatten trängt ner i marken eller lagrats i
olika magasin kan provtagning behöva utföras innan själva saneringsarbetet påbörjas.
Genom att karaktärisera släckvattnets egenskaper kan man bedöma vilka skador det kan
förorsaka, hur det transporteras och omvandlas samt var skadorna kan uppträda. Normalt
anlitas ett konsultföretag för att ta ut prover men i akuta skeden när det inte går att få fram
någon ansvarig kan det vara bra att ha provtagningsutrustning till hands.
Att analysera ett släckvatten på ”allt” är en omöjlighet men följande parametrar
rekommenderas enligt MSB:
- Förekomst av fast eller flytande material
- Surhetsgrad (redan en liten förändring av pH i recipienten kan medföra att
möjligheten till överlevnad för många organismer drastiskt förändras)
- Elektrisk ledningsförmåga
- Koncentration av löst syrgas (O2)
- Biologisk syreförbrukande förmåga (BOD)
- Kemisk syreförbrukande förmåga (COD)
- Koncentration av suspenderat material (susp.)
- Total koncentration av organiskt bundet kol (TOC)
- Total kvävekoncentration (total-N) och
- Total fosforkoncentration (total-P).
Vidare bör vattnet analyseras med avseende på tänkta föroreningar vilket är beroende av
vad som funnits på brandplatsen t.ex:
- Metaller
- Kolväteföreningar (PAH), oljor, fetter, lösningsmedel etc.)
50

- PCB (användes mellan 1956-1973 i fogmassor, i förseglingsmassa i isolerrutor
samt i kondensatorer till lysrör, tvättmaskiner och oljebrännare, samt i tyngre
elektrisk utrustning som kondensatorer och transformatorer.)
- Fenoler
- Cyanider etc.
För att kunna bedöma skadornas omfattning är det värdefullt att få uppgifter om
akuttoxicitet, biokemisk nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet.
Olika kommuner har olika förutsättningar för att ta hand om förorenat släckvatten.
Reningsverken har olika kapacitet, de kommuner som ligger vid havet kan ha fördel av det
etc. Det är viktigt för alla inblandande att ha klart för sig vilka strategier som gäller i den
egna kommunen.
Miljömyndighetens förberedelse inför olyckor
Det är viktigt att räddningstjänst och bygg- och miljökontor har ett bra samarbete med
varandra så att alla har de olika rollerna klart för sig. Personkännedom och bra kontakter
är väldigt värdefullt – man bör sträva efter SAMFÖRSTÅND! Det är därför bra om det
finns permanenta samrådsgrupper mellan räddningstjänst och miljökontor i alla delar av
länet.
Räddningstjänstens respektive miljökontorens/länsstyrelses förväntningar på vilka
kunskaper som finns och vilket ansvar respektive myndighet har ser olika ut. Det är därför
viktigt att resonera kring kompetensfrågor.
En larmlista behöver upprättas på respektive myndighet så att man snabbt kan få tag på
rätt person vid ett tillbud. Något som behöver klargöras är hur personal från
miljömyndigheten nås efter kontorstid. Behöver det upprättas en jourlista? Ska chefen
larmas eller ska det finnas fler hemtelefonnummer på larmlistan? När är det nödvändigt att
kalla ut en representant från länsstyrelsen eller miljökontoret? Telefonlistan måste alltid
hållas aktuell. Det ska finnas rutiner som säkerställer att uppdateringar sänds till alla som
har tillgång till listan. Ett praktiskt tips är att programmera in telefonlistan i den egna
telefonen eller att ha en speciell telefon för ändamålet.
Det kan även vara givande för både räddningstjänst och miljökontor att genomföra en
kurs/scenario tillsammans och diskutera hur miljöfrågorna kan/ska beaktas vid en insats.
Såsom beskrivits under rubriken räddningsorganisation på olycksplats finns det många
andra aktörer på olycksplatsen. Det kan vara bra att i förväg ha kontakt med lokala
företrädare för Trafikverket, restvärdesledare och lokala tänkbara saneringsföretag och gå
igenom ansvarsfördelning, rutiner m.m.
För att underlätta arbetet vid en olyckshändelse är det bra att samla material så att det är
digitalt lättillgängligt. Det kan t.ex. vara hjälpprogram i form av RIB, kartmaterial
(vattenskyddsområden, ekologiskt känsliga områden, VA-kartor), databaser
(miljötillsynsobjekt, externa databaser som VISS), checklistor och kontaktlistor. Har man
en bärbar dator med mobilt bredband och möjlighet att logga in på kommunens nätverk så
ökar möjligheten att stödja räddningstjänsten när man inte är på kontoret.
51

Det kan vara lämpligt att göra i ordning en pärm med checklistor, telefonlistor,
kartmaterial m.m. Förslag till checklistor finns i bilagorna. Bilaga E Checklista vid
larm/anmälan är avsedd att ha till hands när telefonen ringer – den bör också finnas
hemma hos eventuell jourpersonal. Det är praktiskt att ha en ”olycksväska” packad och
klar. Den ska innehålla nödvändig information och praktisk utrustning. Förslag på innehåll
ges i Bilaga C Förslag till innehåll i olycksväska.
Innan besöket på olycksplatsen är det bra att ta fram så mycket information som möjligt
om den aktuella verksamheten eller platsen och checka av i Bilaga F Kom-ihåg-lista innan
besök på olycksplats.
Bilaga G Checklista på olycksplatsen – Brand och Bilaga H Checklista på olycksplatsen –
Kemikalieutsläpp kan användas på olycksplatsen beroende på vad det är för slags olycka.
Om verksamhetsutövaren vägrar vidta åtgärder eller om man inte kan konstatera någon
ansvarig kan Bilaga I Checklista för ekonomiskt ansvar bli aktuell. Bilaga J
Miljömyndighetens checklista för uppföljning är avsedd för uppföljning av åtgärden.
Där finns en punkt som handlar om återkoppling till räddningstjänsten. För att få ett bra
samarbete är det viktigt att redogöra om vad som hänt i ärendet och diskutera rutiner.
Det kan vara användbart att ha en ritning över dagvattenledningarna i väskan. På ritningen
ska dagvattenutflöden i recipienten finnas markerade och helst bör indelning av
dagvattennätet göras på ritningen så att man snabbt ser vilken recipient som är aktuell.
Boka in en dag med tekniska kontoret och räddningsledarna och åk ut och titta på var
länsor kan läggas! Det är inte lätt alla gånger att hitta utflödena! Ritningen bör vara
laminerad/plastad – annars går den inte att använda någon längre tid ute i fält.
En färdigpackad provtagningsväska bör finnas tillgänglig på överenskommen plats i
kommunen. Kommunens miljökontor eller räddningstjänsten kan ta på sig att ordna detta.
Förslag på innehåll finns i checklista E. I innehållsförteckningen för olycksväskan finns
också ”uppmärkt väst”; miljömyndigheten bör skaffa västar uppmärkta med MILJÖ.
Diskutera vem som ska ta ut och bekosta prover i de fall verksamhetsutövare saknas.
Analys- och saneringskostnader kan bli höga och man bör ha klart för sig hur ekonomin
ska hanteras vid dessa händelser. Delegationer bör också ses över – klargör vem/vilka som
har rätt att fatta beslut på den felandes bekostnad eller besluta om sanering.
Bild 13: Utrustning som kan vara bra att ha i olycksväskan. Foto: Carina Nyhammer.
52

Del 4 Mer information
Hemsidor
www.miljosamverkanvg.se.................. MVGs hemsida från mitten av 2013, ersätter då
www.miljosamverkan.se
www.naturvardsverket.se ..................... Naturvårdsverkets hemsida.
www.msb.se …………………………. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
www.av.se …………………………… Arbetsmiljöverkets hemsida.
www.kemi.se ………………………… Kemikalieinspektionen är den centrala
tillsynsmyndigheten med ansvar för
kemikaliekontrollen.
www.rvr.nu ………………………….. Försäkringsbolagens restvärdesledare.
www.krisinformation.se …………….. En webbplats som förmedlar aktuell information
från myndigheter om hur de hanterar olika kriser
eller störningar och hur allmänheten kan få stöd
och hjälp.
www.sp.se ……………………….…. SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.
www.skl.polisen.se ………..………… Sveriges Kriminaltekniska laboratorium.
www.lansstyrelsen.se/vastragotaland.... Länsstyrelsen i Västra Götaland läns hemsida.
www.goteborg.se/miljo ........................ Miljöförvaltningen i Göteborg. Här kan man under
fliken Trycksaker/faktablad finna ex. på
informationsblad till skydd av
vattenskyddsområden, tips på säkrare
kemikalieförvaring m.m.
www.seveso.se ………………………. Myndighetsgemensam hemsida för sevesofrågor.
www.renaremark.nu …………………. Forum för att främja utvecklingen inom
efterbehandling av föroreningar i mark och vatten.
www.avfallsverige.se ………………... Avfall Sverige, en branschorganisation inom
avfallshantering och återvinning.
www.gis.lst.se/lanskartor ...................... Sveriges länskartor.
www.gis.lst.se/lstgis ............................. GIS-data från länsstyrelserna.
www.wis.se ………………………….. Nationellt informationssystem som främst används
under kris.
Viktiga kontaktuppgifter
112……………………………………. SOS Alarm. Ring alltid 112 i en nödsituation då
det är fara för liv, egendom eller miljö.
113 13………………………………… Nationellt krisnummer då det inte är så akut att
man behöver ringa 112. Information vid allvarliga
olyckor och kriser.
0771-800900………………………… Alla TiB-myndigheter som har anmälts till SOS
Alarm nås via detta nummer.
114 14 …………………………………Polisens nummer vid icke akuta händelser
1177 ………………………………….. Sjukvårdsrådgivning
0746-457878 …………………………. Personsökare till Länsstyrelsens TiB. Normalt
larmas TiB via SOS Alarm.
Fundera på om er kommun har behov av andra telefonnummer.
53

Lagstiftning
Miljöbalken
- Förordning (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd,
- Miljötillsynsförordningen (2011:13)
- Avfallsförordning (SFS 2011:927)
- Förordning (SFS 2012:259) om miljösanktionsavgifter,
- Förordning (SFS 1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll
- Föreskrift och allmänna råd (NFS 2003:24) om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av
brandfarliga vätskor
- Naturvårdsverkets förteckning över naturområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken (NFS 2007:1).
Åtskilliga kompletteringar finns. Se Naturvårdsverkets hemsidan.
- Förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar
- Naturvårdsverkets allmänna råd 92:6 "Kemikalietillsyn - Tillsyn över den yrkesmässiga
kemikalieanvändningen med avseende på den yttre miljön.
- Skyddade områden enligt Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön.
- Lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor (Sevesolagen).
- Förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalie-olyckor.
Plan- och bygglagen
- Plan- och byggförordning (2011:338)
- BBR (Boverkets Byggregler 2011.6)
- Konstruktionsregler, EKS (BFS 2011:10 EKS 8)
Arbetsmiljölagen (1977:1160)
Arbetsmiljöverket föreskrifter (AFS 2001:10) om förebyggande av allvarliga kemikalieolyckor
Övrig lagstiftning
- Lag (2003:778) om skydd mot olyckor
- Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor
- Lagen (SFS 1988:868) (SFS 2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor
- Förordningen (SFS 1988:1145) (SFS 2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor
- Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2005:2) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
- SFS 2007:716 Förordning om ändring i förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Litteratur och referenser
1. Lathund för hantering av sanktionsärenden enligt miljöbalken, 2009, Miljösamverkan Västra
Götaland.
2. Miljökunskap för räddningstjänsten, från förebyggande till återställning, R00-237/01, 2001,
Räddningsverket.
3. Vägvisare och lathund för miljö- och hälsoskydd, 2001, Lasse Lind, fahlitteratur.
4. Olyckor med konsekvenser på miljön, en sammanställning av synpunkter och förslag som
diskuterades under fyra konferenser 1997, Räddningsverket
5. Skumvätskors effekter på miljön, FoU Rapport P21-101/95
6. Brand och miljöeffekter, kunskapsöversikt, 1996, Räddningsverket
7. Miljökonsekvenser av olyckshändelser, 2002, Räddningsverket
8. Sammanställning av miljöpåverkan från branden i Västerviks värmeverk den 15 och 16
september 1999, Västerviks kommun, Miljö- och byggnadskontoret.
9. Brand i upplag av rivningsflis i Västervik den 8 april 1997: Uppföljning av
grundvattenpåverkan, Statens geologiska institut och Rapport från observatörsuppdrag i
Västervik den 8 april 1997 – miljöeffekter från brand i flishög, Räddningsverket.
10. Insats vid brand i Ragnsells mellanlager för miljöfarligt avfall 1994-07-15, Reschke Hans,
Räddningstjänsten Halmstad.
54

11. Branden vid Foseco i Dals-Ed: Rapport 1989-01-25
12. Mörbylångabranden, J Sidenvall
13. Utsläpp i samband med olyckor, Metodutveckling av provtagning vid räddningstjänst, FoUrapport,
SRV/SGI, P21-392/01, 2001
14. Effekter av släckvatten, P21-198/97, Räddningsverket
15. Statens Provningsanstalt, SP, har i rapport 1995:70, Utsläpp från bränder till atmosfären” samt
”Utsläpp från bränder till miljön, PUBP21-407/02”
16. Riskhantering för att förebygga olyckor, 2010, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
17. Riskhantering vid miljöfarliga verksamheter, 2010, Miljösamverkan Sverige.
18. Utsläpp från bränder – Analyser av brandgaser och släckvatten, 2002, SP Rapport 2002:24,
Brandforsk projekt 707-021, SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut.
19. Kemikalieolyckor vid vattentäkter: erfarenheter av sanering, 1996, rapportnummer 4655,
Naturvårdsverket.
20. Samverkan för säkerhets skull, 2011, MSB.
21. Lathund för tillsyn gällande skadliga ämnen, 2011, Miljösamverkan Västra Götaland och
Miljösamverkan Skåne.
22. Efterbehandling av förorenade områden - Kvalitetsmanual för användning och hantering av
bidrag till efterbehandling och sanering, 2013, Naturvårdsverket.
23. Naturvårdsverkets allmänna råd om tillsyn (NFS 2001:3)
24. Operativ tillsyn, Handbok för Tillsynsmyndigheten 2001:4, 2001, Naturvårdsverket
25. Miljöbelastning vid bränder och andra olyckor, Utvärdering av provtagning och analyser,
2004, FoU-rapport, Räddningsverket.
55

Bilagor
Bilagor/checklistor avsedda för miljötillsynsmyndigheten
Förebyggande
Bilaga A Lista över tillsynstips – förebyggande av miljöolycka
Bilaga B MKB-checklista vid tillståndsprövning
Förberedande
Bilaga C Förslag till innehåll i olycksväska
Bilaga D Förslag på provtagnings
När olycka inträffar
Bilaga E Checklista vid larm/anmälan
Bilaga F Kom-ihåg-lista innan besök på olycksplats
Bilaga G Checklista på olycksplatsen – Brand
Bilaga H Checklista på olycksplatsen – Kemikalieutsläpp
Bilaga I Checklista för ekonomiskt ansvar
Bilaga J Miljömyndighetens checklista för uppföljning
Bilagor att användas av verksamhetsutövare (VU)
Bilaga K Brandskyddsdokumentationens innehåll
Bilaga L Larmlista
Dessutom: Bilaga B MKB-checklista är även avsedd att kunna användas av VU
56

Bilaga A Lista över tillsynstips – förebyggande av miljöolycka
A. Hur ser platsen ut?
Avleds dagvattnet till en känslig recipient?
Finns det risk för närliggande dricksvattentäkter?
Kontrollera avrinningsområdet. Är marken genomsläpplig kan en förorening ta sig långt
på kort tid.
Hur ser det ut vid lastning och lossningsplatser?
Området runt lastning och lossningsplatser bör vara hårdgjort och sakna brunnar.
Vilka ledningar finns inom fastigheten?
- Dagvattenledningar
- Avloppsledningar
- Kylvattenledningar
- Kabelgravar
- Gamla blockerade ledningar
Kunskap om var brunnar/ledningar finns, deras funktion och vart de leder bör finnas hos
flera nyckelpersoner inom företaget. Tydliga och uppdaterade ritningar bör finnas.
Finns det golvbrunnar i lokalerna?
Toxiskt släckvatten och kemikalier kan rinna ut via golvbrunnarna!
B. Förebyggande åtgärder
Finns det uppmärkta körbanor för transporter?
Verksamheter med omfattande tankbilsleveranser bör ha särskild körbana för transporter
inom området.
Är kemikalier invallade?
Invallningens storlek ska anpassas efter den hanterade volymen.
Finns det möjlighet att samla upp släckvatten?
Om det misstänks att toxiskt släckvatten kan uppkomma är det bra kunna hindra ett
utsläpp att nå mark, avlopp eller vattendrag. Uppsamlat släckvatten måste dock kunna tas
omhand.
Finns det lock att täta brunnarna med?
Idag finns en mängd olika typer av brunnstätningslock. Det går även att bygga egna
varianter.
Kan avloppsledningarna stängas?
Om det finns en stängningsventil för avloppsledningarna behöver ingen springa ut på
gårdsplanen och täcka locken. Det är dyrare med stängningsventiler än med lock.
Låsningsmekanismen kan sättas utanför byggnaden.
57

Är dagvattenbrunnarna uppmärkta?
Dagvattenbrunnar bör märkas ut med en två meters radie. Inom området får inte fordon
eller utrustning ställas upp.
Finns det absolmedel? Var?
Alla inom verksamheten bör känna till var absolmedel finns och hur man använder det.
Behövs länsor?
Om företaget ligger nära ett vattendrag kan det vara bra att ha länsor liggande.
C. Åtgärder i en krissituation
Var finns tätningslock?
Vem sätter på locken och åtgärdar avstängningsventiler?
Vem ansvarar att sätta på locken när verksamheten är stängd?
Hur får räddningstjänsten reda på var brunnar finns?
D. Kunskap och utbildning
Hur bevakar företaget att alla anställda (inklusive nyanställda) vet hur tätningslock
fungerar?
Hur bevakar företaget att alla anställda (inklusive nyanställda) vet hur absolmedel
fungerar?
Övas utsläppshändelse och brand?
Det är viktigt att alla har kunskap om vad som ska ske i en akut situation. Man hinner inte
leta upp en rutinpärm för att kontrollera.
58

Bilaga B MKB-checklista vid tillståndsprövning
MKB-checklista vid tillståndsprövning enligt miljöbalken, miljöpåverkan orsakad av
olyckor som exempelvis bränder
Riskanalys skall bifogas vid hantering av kemikalier som inryms inom
Sevesolagstiftningen ”Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor” med följdbestämmelser.
Beskriv vilka olycksrisker som finns vid verksamheten som stor risk för brand eller
annan olycka
Miljökonsekvenser av en tänkbar olycka: ämnenas farlighet,
spridningsförutsättningar på platsen för olyckan, känsligheten hos recipienten som
drabbas av utsläppet.
Skadebegränsande åtgärder ekonomiska och tekniska förutsättningar, exempelvis
omhändertagande av släckvattnet.
Beräknad volym släckvatten vid en dimensionerande brand.
Redogörelse över försiktighetsmått för att undvika olyckor
59

Bilaga C Förslag till innehåll i olycksväska
Använd en kraftig, rymlig och tålig väska.
Olyckspärm eller bärbar dator med checklistor, kartmaterial m.m.
Förslag till innehållsförteckning i olyckspärm
- Checklista för miljömyndigheten vid larm/anmälan
- Checklista Kom ihåg lista för miljömyndigheten innan besök på olycksplatsen
- Checklista på olycksplatsen, brand
- Checklista på olycksplatsen, kemikalieutsläpp
- Checklista uppföljning
- Telefonlistor: intern, lokal och regional, polisen. Lägg även in viktiga
telefonnummer i mobilen.
- Kartor över skyddsområde för vattentäkt
- Kartor över dagvattenledningar och recipienter
- Kartor över skyddsvärda områden
- Behandlingsanläggningar för förorenade massor?
- Lista på grävare, saneringsfirmor och försäkringsbolag
Lägg dessutom in så mycket uppgifter som möjligt i mobilen!
Reflexvästar. Gärna uppmärkt med ”Miljö”
Skyddshandskar
Ficklampa och/eller pannlampa
Kamera
Extra batterier
Mobiltelefonladdare för bil
Brunnskrok
pH-indikatorpapper
Färgämne för spårning i dagvattenbrunnar (se MVGs avloppsinventeringsmanual)
Anteckningsmaterial, penna
Andningsskydd mot stoft och sotpartiklar
Handsprit
Choklad, kex, russin, tetra med dricka
Komplettera ”i utryckningsögonblicket” med information om verksamheten/platsen, t.ex.
kopior på arkivhandlingar/registerutdrag samt information om de kemikalier som kan
antas hanteras där.
OBS! Säkerhetsutrustningen är inte komplett. Om olycksplatsen inte är säker avgör
räddningsledaren vem som får beträda området.
60

Bilaga D Förslag på provtagningsutrustning
Kylväska med provkärl:
Kontroll av vatten
1-2 st 1000 ml plastflaska för kemisk analys (BOD, COD, tot-P, grumlighet etc).
(Kan användas vid analys av släck- och grundvatten.)
2 st 150 ml plastflaskor för kemisk analys (metaller) för släckvatten
2 st 150 ml plastflaskor för kemisk analys (metaller + Microtox) för grundvatten
1-2 st 1000 ml bränd glasflaska till GC-analyser (organiska ämnen).
(Det kan även vara bra att ha 10 1-litersflaskor i glas hemma för att kunna köra oljeanalys
på dricksvatten.)
Kontroll av jord
3 – 6 st plastburkar för slamanalys (metaller).
2 st 250 ml bränd glasflaska (burk) till GC-analys (organiska ämnen).
2 st 250 ml bränd glasflaska (burk) till GC-analys (organiska ämnen + Microtox).
Provtagningsmanual och provtagningsprotokoll behövs också vilket bör tillhandahållas av
laboratoriet.
Stor väska med
Engångshämtare
Snöre
Provtagningssked (rostfritt stål)
Lab.handskar + kemikaliebeständiga handskar
Diskborste
Torkpapper
Följesedlar
Penna
Övrig utrustning:
Spade
Verktyg för att kunna öppna brunnar
Skyddsutrustning:
Stövlar (kemikaliebeständiga)
Ev. skyddsdräkt
Andningsskydd, filter
Övrigt:
pH-mätare eller strip för uppskattning av pH-värde
Termometer
Konduktivitetsmätare
Kompass
Vindmätare
Måttband
61

Bilaga E Checklista vid larm/anmälan
(Om man står listad på larmlistan är det bra att ha ett ex av denna hemma!)
Vid larm/anmälan ta reda på följande av den som larmar/anmäler:
Tid och plats för olyckan:
Beskriv kortfattat olyckan:
Vad och hur mycket har släppts ut?
Är några åtgärder vidtagna?
Vilka finns på plats?
Finns räddningsledare, telefonnummer
Vilka andra har kontaktats?
Fundera på hur allvarligt det verkar vara, behövs ytterligare kollegor så RING!
Exempel på telefonlista:
Namn Arb. tfn. Bost tfn. Mobiltelefon Handläggare för
Bo Ek 01-2345 01-34567 012-345678 Lackerings AB
Ytbehandlings AB
Senast uppdaterad den_______________________
62

Bilaga F Kom-ihåg-lista innan besök på olycksplats
Tag med:
Olycksväska
Provtagningsväska
Telefon
Kamera
Varma kläder och stövlar
Hjälm
Ekonomisk karta över aktuellt område.
Något att äta – det kan dra ut på tiden!
Behöver du veta något mer innan du lämnar kontoret?
Kolla checklistorna.
Eventuella uppgifter om verksamhet som berörs (kemikaliehantering, dagvattenritning
m.m.)
Om det är möjligt – se till att backup finns på kontoret som kan hjälpa till med att ta fram
uppgifter så länge du är på olycksplatsen.
63

Bilaga G Checklista på olycksplatsen – Brand
Det är inte säkert att vara på en olycksplats. Gå inte in på området innanför avspärrningen
utan räddningsledarens lov .
RÄDDNINGSLEDARE:
Namn:
Vad har hänt?
Plats (fastighetsbeteckning/gatuadress):
(Vad är det som brinner och hur mycket har brunnit? Vad kan röken innehålla?
Vad har läckt ut och hur mycket?)
Luftburna föroreningar
Vindriktning: Vindstyrka:
Nederbörd: mm
Röknedslag på känsliga områden såsom bostadsområden eller åker- och betesmark?
ja nej
Vätskeburna föroreningar
Släckvatten
Mängd släckvatten? m3
Vart tar släckvattnet vägen?
Dagvattennät? Var mynnar det i recipient? Finns naturvärden? Berörs betesdjur?
Spillvattennät? Reningsverkets personal ska larmas!
Infiltrerar det i mark? Finns dricksvattentäkter i närheten? Vem ska larmas?
Bör spridningen av släckvattnet förhindras? Finns avloppsbrunnar utom- eller inomhus
som kan/bör pluggas?
Hur ser det ut? Följer det med mycket fasta partiklar, skum och annat?
Används annat släckmedel än vatten?
64

Kemikalier
Typ och mängd av kemikalier som brunnit eller spridits respektive riskerar att börja brinna
eller spridas?
Vart har läckande kemikalier tagit vägen eller vart kan de ta vägen?
Typ av uppsamlingsmedel som har använts?
Tillsyn
Vem är tillsynsmyndighet? Bör annan tillsynsmyndighet underrättas?
Provtagning
Vilka prover behöver tas? Vem tar ut proverna?
Personuppgifter m.m.
Notera namn och telefonnummer på närvarande personer som kan behöva kontaktas i ett
senare skede såsom:
Miljömyndighet:
Polis:
Verksamhetsutövare:
Olyckschaufför:
Försäkringsbolag:
Restvärdesledare:
Markägare:
Notera regnr. på olycksfordon:
Misstanke om brott
Föreligger misstanke om brott? ja nej
Kontakt med polisen?(se telefonlistor) ja nej
Behöver bevis säkras? ja nej
65

Bilaga H Checklista på olycksplatsen – Kemikalieutsläpp
(Det är inte säkert att vara på en olycksplats. Gå inte in på området innanför avspärrningen
utan räddningsledarens lov .)
RÄDDNINGSLEDARE:
Namn:
Vad har hänt?
Plats (fastighetsbeteckning/gatuadress):
Har några åtgärder vidtagits på platsen?
Förorening har skett av mark , dagvatten , ytvatten , grundvatten , luft
Finns det särskilt skyddsvärda områden?
Finns det vattendrag i närheten?
Finns det vattentäkter i närheten?
Klargör ansvaret för händelsen.
Vem är skadevållande?
Verksamhetsutövare eller annan:
Vem företräder verksamhetsutövaren?
Försäkringsbolag:
Restvärdesledare:
66

Personuppgifter m.m.
Notera namn och telefonnummer på närvarande personer som kan behöva kontaktas i ett
senare skede såsom:
Miljömyndighet:
Polis:
Verksamhetsutövare:
Olyckschaufför:
Försäkringsbolag:
Restvärdesledare:
Markägare:
Notera regnr. på olycksfordon:
Definiera vilka åtgärder som ska göras för att förhindra skador från händelsen.
Om marken är förorenad: Bedömning om risk för spridning (genomsläpplighet, jordlager,
grundvattenyta)
Börjar det regna? ja nej
Kan man tillfälligt förhindra spridning genom att lägga presenning över den
förorenade marken? ja nej
Bedöma behovet av sanering och komma överens om hur saneringen ska göras.
Provtagning av mark, ja nej
Ska jord grävas bort? ja nej
Saneringsfirma:
Transportör:
Mottagare:
67

Om vattnet är förorenat:
Ligger länsor utlagda? ja nej
I ytvatten? ja nej
I dagvattenbrunn? ja nej
Komma överens om när länsorna ska bort och eventuell sanering av ytvattnet.
Finns det skäl att pumpa? ja nej
Om misstanke finns att föroreningar nått grundvattnet, vilka kan beröras?
Bör prover tas av
vatten, ja nej
mark, ja nej
Parametrar:
(För provtagningar – se provtagningsväska)
Finns kemikalier som måste tas omhand?
Misstanke om brott
Föreligger misstanke om brott? ja nej
Kontakt med polisen?(se telefonlistor) ja nej
Behöver bevis säkras? ja nej
68

Bilaga I Checklista för ekonomiskt ansvar
Finns det en verksamhetsutövare? ja nej
Namn:___________________________________________________________________
Adress:__________________________________________________________________
Telefon:_________________________________________________________________
Organisationsnummer:______________________________________________________
Försäkringsbolag:__________________________________________________________
Kommer verksamhetsutövaren att åtgärda? ja nej
Två möjliga vägar att gå
I syfte att avhjälpa eller förebygga en föroreningsskada kan en tillsynsmyndighet
begära verkställighet enligt 26 kap. 17§ miljöbalken eller meddela beslut om rättelse enligt
26 kap. 18 § miljöbalken. Länsstyrelsen kan söka bidrag från Naturvårdsverket för
verkställighetskostnader och kostnader med anledning av beslut om rättelse på den
felandes bekostnad. En kommun måste gå genom länsstyrelsen för att söka bidrag.
1. Samråd med Naturvårdsverket
Innan åtgärd påbörjas ska samråd med Naturvårdsverket ske om det kan befaras att
kostnaden inte kan tas ut av den som åtgärden riktas mot. Detta gäller dock inte, om
saken är så brådskande att samråd inte hinner ske.
Inför detta samråd bör följande information tas fram:
Skriftlig dokumentation om den felandes respektive markägarens tillgångar.
En motivering till varför tillsynsmyndigheten inte kan ta kostnaden.
Ungefärlig kostnad för undersökning/provtagning och sanering.
Undersök om det finns någon ansvarig som kan täcka kostnaderna.
Datum när kontakt togs med Naturvårdsverket:_____________
Kontaktperson:______________________________________
2. Välj väg
I. Rättelse på den felandes bekostnad (akut)
Bedöm riskerna för vad som kan hända om inte saneringsåtgärderna vidtas
omedelbart. Kommer man fram till att åtgärderna snabbt måste utföras (ex frakta
bort kemikalier, risk finns för att föroreningen sprider sig i mark) kan
tillsynsmyndigheten besluta om åtgärder på den felandes bekostnad med stöd av
Miljöbalken 26 kap 18 §.
Beslut fattat den: _________________________
II. Begära verkställighet hos kronofogdemyndigheten (lite mindre akut)
Ansöka om verkställighet hos kronofogdemyndigheten med stöd av 26 kap MB 17 §.
Datum för inlämnad ansökan:_____________________________
Diarienummer: ________________________________________
Beslut: _______________________________________________
3. Söka bidrag enligt bidragsförordningen (2004:100)
För att Naturvårdsverket ska förmedla bidrag enligt 6a § krävs dels att alla
punkterna i benämnd paragraf är uppfyllda, dels att det inte finns någon ansvarig
som kan täcka kostnaderna.
69

Lämna en ansökan om bidrag till länsstyrelsen.
Datum för inlämnad ansökan:______________________________
Diarienummer: _________________________________________
Enligt bidragsförordningen (SFS 2004:100, 6 a §) ska ansökan innehålla:
samtliga förelägganden som meddelats verksamhetsutövaren avseende den
aktuella föroreningsskadan
uppgift om huruvida avhjälpandet brådskar och de omständigheter som i så fall
gör att avhjälpandet brådskar
en beskrivning av vilka hälso- och miljörisker som föroreningsskadan kan
innebära
en beskrivning av de avhjälpandeåtgärder som vidtagits eller avses att vidtas
en kostnadskalkyl
en beskrivning av hur uppföljning och utvärdering av avhjälpandeåtgärderna
avses att genomföras
Om aktuellt, t.ex. i de fall man begärt verkställighet via kronofogden, bör ansökan
också innehålla:
uppgift som styrker att bolaget/konkursboet saknar tillgångar
kopia på tillsynsmyndighetens ansökan om verkställighet till kronofogden
uppgift om kronofogdemyndighetens ärendenummer (om 26 kap. 17 § avses)
70

Bilaga J Miljömyndighetens checklista för uppföljning
Följa upp åtgärden
Begär in en rapport som beskriver saneringsarbetet. Kontrollera hanteringen av sanerade
massor.
Farligt avfall ja nej
Godkända anläggningar ja nej
Kommentar:
Försiktighetsåtgärder till följd av händelsen
Följ upp ärendet och utred om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att förhindra att
det sker igen.
Kommentar:
Rättsligt efterspel
Miljösanktionsavgift:
Åtalsanmälan:
Kommentar:
Återkoppling
Redogörelse till räddningstjänsten om vad som hände i ärendet efter det att
räddningstjänsten avslutats.
Kommentar:
71

Bilaga K Brandskyddsdokumentationens innehåll
Innehållet i dokumentationen styrs av behovet i det enskilda fallet, men som generell
vägledning kan nedanstående punkter vara lämpliga.
Generell beskrivning av byggnaden. Beskrivningen bör visa byggnadens läge,
utformning och i vissa fall ingående byggmaterial.
Generell beskrivning av verksamheten och dess risker. Beskrivningen bör i text
eller på en skiss visa var olika verksamheter bedrivs i objektet för att det skall vara
möjligt att följa hur riskerna förändras.
Ansvarsfördelning för brandskyddet. Organisation och instruktioner för ansvar,
kontroll och underhåll, samt organisation och instruktioner vid brand bör redovisas.
Ansvarsfördelning Utbildning
Information Övningar
Instruktioner och rutiner Service och underhåll
Kontrollplaner och dokumenthantering
Beskrivning av tekniska brandskyddsåtgärder. Byggnaders och installationers
utformning och funktion och hur de förväntas hanteras vid en eventuell brand. De
vanligaste tekniska Förutsättningarna för att med egen personal och med hjälp av
räddningstjänsten utföra en räddningsinsats i byggnaden/verksamheten.
Plan för utbildning och övning, med uppgifter om vilka som ska övas/utbildas, typ
av övningar och hur ofta de ska ske.
Underhålls- och kontrollplan för samtliga brandskyddsåtgärder med uppgifter om
vem som är ansvarig, vilken typ av kontroll som avses och hur ofta de ska ske.
Brandskyddsåtgärderna redovisas i checklista nedan.
Utrymningsvägar Släcksystem
Brandceller Brandgasventilation
Nödbelysning Ytskikts brandklass
Dörrar i brandcellsgräns Räddningsvägar
Brand och utrymningslarm Stigarledningar
Brandskydd av bärande stomme Brandtätningar
Skydd mot brandspridning till närliggande
byggnad
Skydd mot brand – och
brandgasspridning via
ventilationssystem
Genomförda kontroller och brandskyddsåtgärder. Skriftlig dokumentation bör
ske av utförd egenkontroll, extern kontroll och eventuella planer på åtgärder.
Genomförd utbildning och övning. Skriftlig dokumentation bör göras över
genomförd utbildning och övning.
Rutiner för information till hantverkare, besökare m.fl. som kan påverka eller
beröras av brandskyddet i sådan utsträckning att riktad information behövs bör anges.
Tillstånd för hantering av brandfarliga och explosiva varor och andra tillstånd som
rör brandskyddet eller är beroende av brandskyddet bör finnas i dokumentationen.
Genomförda och planerade förändringar i organisationen, byggnaden eller
verksamheten som påverkar brandskyddet bör framgå av dokumentationen.
Revision av dokumentationen. Av dokumentationen bör framgå hur, av vem och
med vilka intervaller dokumentationen utvärderas, följs upp och revideras.
72

Bilaga L Larmlista
Arbetsplats:
Datum:
Ansvarig för att denna info uppdateras:
Larmlista vid brand eller olyckshändelse
Vid akutsituation ring alltid 112!
Akut: Direkt telefonnummer
BRAND Slå 112 …………………………
POLIS Slå 112 …………………………
AMBULANS Slå 112 …………………………
Instanser som ska kontaktas:
VA-verket tel fax E-mail
Länsstyrelsen tel fax E-mail
myndigheten direkt på morgonen eller muntligt direkt på morgonen
Miljöförvaltningen tel fax E-mail
Arbetsmiljöverket tel fax E-mail
Kontakta även:
Säkerhet
Områdeschef
Bitr. omr.chef
Kom i håg:
Namn Tel kontor Tel Bostad Mobil
SAMTLIGA berörda tillsynsmyndigheter SKA UNDERRÄTTAS redan vid misstanke om att
olägenheter från en störning eller en händelse kan uppstå.
Ring direkt efter händelsen.
Om händelsen inträffar på helgdag ska jourpersonal på tillsynsmyndigheten kontaktas.
Om händelsen inträffar nattetid ska underrättelsen lämnas skriftligt med fax eller e-post så att
den finns på myndigheten direkt på morgonen eller ring tillsynsmyndigheten direkt på
morgonen.
Komplettera alltid ett samtal med ett skrivet meddelande såsom fax eller e-post
73

Miljösamverkan Västra Götaland – 49 gånger bättre tillsyn
Miljösamverkan Västra Götaland startade 1999 och syftar till att
effektivisera miljö- och hälsoskyddsarbetet i länet. Arbetssättet är
framgångsrikt och har fått efterföljare i många andra län.
Vi arbetar med många olika frågor. Några exempel på projekt är Tillsyn på
verkstadsindustrier, Radon, Inomhusmiljö, Dagvatten, Biltvättar och
Kemikalietillsyn.
Utförlig information om alla projekt, verksamhetsplan, handledningar och
annat material i fulltext finns på vår webbplats.
Huvudmän
Länsstyrelsen i Västra Götaland, kommunförbunden och
kommunerna i länet
Adress
Länsstyrelsen Västra Götalands län, Miljöskyddsenheten,
403 40 Göteborg, Tel 010-224 40 00
Webbplats
www.miljosamverkanvg.se
Projektledare
Lasse Lind 0532-714 47 lasse.lind@cirka.se
Cecilia Lunder 010-22 44 701 cecilia.lunder@lansstyrelsen.se
Anna Malmros 010-22 44 691 anna.malmros@lansstyrelsen.se
Christina Åkerman 010-224 52 72 christina.akerman@lansstyrelsen.se