vägledning vid bränder och utsläppsberedskap - Miljösamverkan ...

allt arbete inte ansågs vara räddningstjänst. I början av april 1997 övertändes en flishög på
ca 75 000 m 3 . Släckning genomfördes med vattenbegjutning (vattenkanoner och
helikopter användes) och lämpning. Släckvattnet (ca 1000 m 3 ) lakade ut stora mängder
föroreningar och halterna hade i början mycket stor föroreningspåverkan avseende flera
tungmetaller och andra ämnen t.ex. fenol, absorberbara organisk bundna halogener (AOX)
och kväve. Det visade sig att RT-flisen (RT-flis är ett handelsnamn på en produkt som
importeras från kontinenten) innehöll förhöjda halter av bly och zink. Morgonen därpå
fick företaget ta över ansvaret för arbetet. Fyra dagar senare beslutades att all blöt, bränd
och skadad flis måste bort. 45 000 m 3 flis kördes då till förbränning.
Prover togs ut av SGI under april – juni 1997. Halterna i grundvattnet två månader efter
branden bedömdes enligt ”Naturvårdsverkets preliminära version av förorenade områden
– vägledning för översiktliga inventeringar och riskklassningar” som stor eller mycket stor
föroreningspåverkan. Uppföljande provtagning av grundvattnet på brandplatsen gjordes
1999.
Resultaten av provtagningarna visar att höga halter av tungmetaller, PAH, fenol och kväve
kan uppkomma i släckvatten och närbeläget grundvatten. Beroende på hydrogeologiska
förhållanden tvättas därefter föroreningarna ut från området. I det aktuella fallet tog det för
de flesta ämnen mellan 1 – 2 år innan halterna sjunkit till normala halter. Inom områden
med lägre omsättning av vatten kan det ta betydligt längre tid innan halterna blir
acceptabla.
Kommentar: Att stackar med organiskt material självantänder är inget okänt fenomen och
beror ofta på felaktig förvaring. Det är viktigt att anvisningar följs när det gäller detta
och en del förebyggande arbete kan göras, exempelvis temperaturövervakning. Om det
ändå börjar brinna bör ett system med uppsamling i dammar av släckvattnet beaktas och
planläggas i god tid. Det förekommer också att en viss återanvändning av släckvattnet
görs från dessa dammar. Det bör dock beaktas att föroreningar ackumuleras i detta
vatten.
Ragnsells mellanlager av farligt avfall (10)
I Ragnsells mellanlager för farligt avfall startade 1994 en brand i ca 80 m 3 miljö- och
brandfarligt avfall. Hela den invallade betongplattan (volym ca 700 m 3 ) full med
containers, fat och burkar var övertänd vid räddningstjänstens ankomst. Släckningsarbetet
blev en balansgång mellan att så snabbt som möjligt dämpa och släcka kemikaliebålet
samtidigt som släckvattnet skulle omhändertas innan det kom ut i mark och vattendrag.
Genom att maximalt utnyttja insatsorganisationen för skumsläckning kunde man klara
huvudsläckningen på 2,5 timmar. Läckage av släckvatten till omgivningen kunde hindras
genom att företagets personal med hjälp av slamsugningsbilar omfördelade släckvattnet
till kringliggande invallningar och cisterner i takt med påföringen.
Inom området fanns färgrester, lösningsmedel, lacker, ammoniak, isocyanater, hydrazin,
spillolja, natriumborhydrid, tungmetaller, syror, bekämpningsmedel och en stålbox med
PCB-haltigt avfall (kondensatorer). PCB-boxen kunde senare föras bort intakt sedan
företagets personal visat var den fanns.
Kapaciteten att ta hand om släckvattnet dimensionerade tempot i släckinsatsen. Ca 10–
15 % av den brännbara volymen brann. Ca 120 m
14
3 vatten och 4 800 liter skumvätska
förbrukades.