Kemikalier in på bara skinnet - Naturskyddsföreningen

Analysmetod*
Halogener (PVC-screening)
Inledningsvis utfördes ett screeningtest enligt Beilstein på
de olika delarna i samtliga tofflor. Detta test är en indikation
på förekomst av halogener.
Delar av materialet smälts fast på en varm koppartråd som
sedan förs in i en gaslåga. Vid förbränning av halogeninnehållande
material bildas syra som angriper koppartråden och
detta ger en en låga med mycket distinkt grön färg. Den vanligaste
orsaken till förekomst av halogener i den här typen av
material är att de är tillverkade av PVC som innehåller stora
mängder klorid. Men testet är inte specifikt för just PVC.
Även andra halogenföreningar kan ge samma resultat. De
måste dock förekomma i stor mängd i materialet.*
Screeningen utfördes som en urvalsprocess inför analysen
av ftalater. Dessa förekommer ofta i PVC-material och
med hjälp av screeningen kunde antalet testade material
minskas något.
Ftalater
Analysen av ftalater utfördes på de delar av tofflorna som i
föregående test visat på risk för förekomst av PVC. Halterna
anges i viktprocent och beräknas på den specifika detalj som
analyserats, inte på toffeln som helhet (förutom i de fall där
hela toffeln är av misstänkt PVC). Har endast remmen på
toffeln analyserats gäller haltbestämningen för just remmen.
Analysgränsen för de individuella ftalaterna är 0,01 viktprocent.
Analysen har utförts enligt kommande standard
prEN 15777:2008. För extraktion av ftalaterna har en utrustning
av typen Dionex ASE200 använts.
Exakt 1,00 g av materialet har klippts ner till bitar med en
maximal tjocklek av 1 mm. Dessa bitar har packats i en 11 ml
extraktionscell tillsammans med ren sand. Sanden tillsätts
kemikalier in på bara skinnet
för att fylla cellen och minska mängden lösningsmedel.
Cellen fylls med n-hexan under ett tryck av 2000 psi och hettas
upp till 120˚ C under 15 minuter. Därefter töms cellen
i en uppsamlingsvial och cykeln upprepas en gång. Total
extraktionstid inklusive uppvärmningsfasen är 40 minuter
per prov.
Till extraktet tillsätts en intern standard och därefter
analyseras extraktet på GC-MS. Två GC-analyser utförs på
varje extrakt, en SIM-analys på massa 149 för kvantifiering
och en SCAN-analys för att verifiera att korrekt ftalat identifierats.
Analyserade ftalater:
DBP (dibutylftalat), DEHP (dietylhexylftalat), BBP (bensylbutylftalat),
DnOP (dinoktylftalat), DiNP (diisononylftalat)
och DiDP (diisodecylftalat).
PAH
Vid SCAN-analysen av ftalaterna screenades även andra
föreningar som är analyserbara med samma typ av extraktion.
Vid denna screening kan man påvisa polyaromatiska
föreningar, även om exakt halt ej är möjlig att bestämma.
Denna analys är endast indikativ och måste följas upp
med en anpassad analys av PAH för att verifiera och kvantifiera
förekomsten.
Azofärgämnen
För testerna valdes 9 tofflor ut baserat på deras färg. Dels
valdes tofflor i klara färger ut, dels tofflor i mörka
kulö rer med en dragning åt brunrött.
Vid analysen extraheras färgämnen från plastmaterialet
genom återloppskokning i klorbensen. Därefter reduceras
azo-bindningarna i de extraherade färgämnena med
*) Även om analysen inte är specifik för PVC bedömer Swerea att en klart grön låga innebär halter på över 10 % klor, en halt så hög att den måste finnas i plasten,
och endast PVC-plast innehåller normalt sådana halter av klor.
19