Fältbiologen 1/2013.pdf - Fältbiologerna

1/2013 

En levande landsbygd?

På vår vandring genom livet möter vi många frågor som 

vi aldrig finner svaret på. Nu när vi, enligt Rickard Axdorff, 

gått in i ifrågasättandets år har vi på redaktionen kanske 

funnit svaret på vad som menas med ordet skogstokig. 

Nedanstående ledartext kan läsas i en av Sveriges största 

branschtidningar för skogsindustrin. 

Våga fråga varför! 

Jag hoppas att 2013 blir ifrågasättandets år. Vi i skogsbruket behöver ställa följdfrågan varför 

lite oftare och i fler sammanhang. Ett större antal påståenden används som sanningar som 

drabbar vår verksamhet när vi tvingas följa dem. I viss mån är det vi själva som är arkitekter 

till dem, vilket inte gör dem mer sanna för det. Vi måste vara kritiska, våga ifrågasätta och 

ställa följdfrågan varför även om det är obekvämt. Jag tänkte här ta upp några av alla dessa 

utsagor som förtjänar att ifrågasättas. 

Första varför: Arealen skogsmark i Sverige som har ägarformen aktiebolag får inte öka. Varför? 

Det är näst intill omöjligt att omvandla skog som ägs av en privatperson till att ägas i aktiebolagsform, 

men varför? Vad är det som är så samhällsomstörtande med en ökad areal skogsmark 

i Sverige som är aktiebolagsägd? Jag har svårt att tro att ett aktiebolag skulle vara en sämre 

markförvaltare än en enskild firma. Jag har också svårt att tro att ett aktiebolag skulle förse 

industrin med mer eller mindre virke, om nu det är problemet. Jag har även svårt att se att 

priset på egendomar skulle skena i höjden på grund av detta. Och om så nu skulle ske, spelar 

det väl lagstiftaren ingen roll. Våga fråga varför! 

Andra varför: Alla skogslevande arter skall skyddas från utrotning. Varför? Arter har i alla 

tider kommit och gått alldeles oavsett om vi människor försökt stoppa det eller inte. Mycket 

talar för att naturen även fortsättningsvis kommer att ha sin gång och att arter fortsätter 

komma och gå. Utöver denna moraliska aspekt är det viktigt att stoppa utarmningen av 

världens genbank, eller? Om man funderar kring att det bara skiljer någon enstaka procent i 

genuppsättning mellan människor och apor så undrar jag hur mycket det skiljer på en vitryggig 

hackspett och en tretåig dito. Är det verkligen katastrof om den ena försvinner? Vi bygger vår 

skogspolitik delvis på antagandet om att inga arter ska tillåtas försvinna. Våga fråga varför! 

Tredje varför: Produktionsmål och miljömål ska vara jämställda i skogspolitiken. Varför? Hur 

kan det komma sig att detta mål inte ifrågasätts mer? Utöver att det drabbar skogsägarna både 

socialt och ekonomiskt saknar begreppet enligt mig samhällsekonomisk och vetenskaplig höjd. 

Dessutom är målen om inte helt så delvis omöjliga att mäta. Vi ska sköta skogen uthålligt så 

att den både ger god avkastning och tar hänsyn till natur och människa, men varför jämställt? 

Varför räcker inte förhållningen ”bruka utan att förbruka” som det står i Skogsstyrelsens 

regleringsbrev? Varför ska en nations önskan om att vara bäst i klassen oavkortat åläggas ett 

antal företag i den gröna näringen? Våga fråga varför! 

Fjärde varför: Allemansrätten är en självklar del av allas tillgång till naturen. Varför? 

Allemansrättens innehåll diskuterades ivrigt under förra året. Ingen verkar dock ställa frågan 

varför vi ska ha den över huvud taget? Vad är det som gör att alla i alla lägen ska ha tillgång 

till din privata egendom, mer eller mindre utan förbehåll? Varför ska markägare i Sverige 

bjussa på det äventyr som det är att vistas i naturen? Varför ska det vara en självklarhet att 

en skogsägare bjuder på upplevelsen medan en nöjespark säljer biljetter? Våga fråga varför! 

Det finns mängder av tveksamma sanningar likt de jag har tagit upp här. Jag tror att om fler 

ställer frågan varför lite oftare kommer det så småningom märkas att svaren som ges är lika 

verkningslösa som kejsarens nya kläder. Åter igen; våga fråga varför! 

Rickard Axdorff, ledarskribent för tidningen Skogsaktuellt

Fältbiologen är Fältbiologernas medlemstidning 

som utkommer med fyra nummer 

per år och distribueras gratis till alla 

medlemmar. Skolor och andra intresserade 

kan beställa prenumeration för 250 kr/år. 

Tidningen Fältbiologen produceras av en 

ideellt arbetande redaktion. 

Redaktionen kan komma att redigera 

inkomna texter. Texter och bilder 

som återfinns i den tryckta tidningen 

publiceras även på Fältbiologens hemsida 

www.faltbiologerna.se/faltbiologen. 

För icke beställt material ansvaras ej. 

Prenumeration eller adressändring: 

info@faltbiologerna.se 

Adress: 

Fältbiologen, Brunnsgatan 62, 802 52 Gävle. 

Ansvarig utgivare: Lars Axelsson 

Hjälp till med FältBiOlOGeN 

Fältbiologen är alla medlemmars tidning. 

Vill du skriva en artikel, en internrapport 

eller göra ett reportage? Har du fotografier 

eller vill illustrera något till tidningen? Ta då 

kontakt med redaktionen så blir vi väldigt 

glada, och så kan vi tillsammans arbeta 

fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till 

redaktion@faltbiologerna.se! 

OmslaG 

Framsida: Magnus Bjelkefelt 

Sidan 2: Redaktionen 

Baksida: Olof Åström 

tryckiNFO 

Tryck: Risbergs Information & Media AB 

Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt 

Upplaga: 3 500 exemplar 

www.faltbiologerna.se/faltbiologen 

redaktiONeN 

Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin 

Hyltegren, Alva Anderberg, Svante Hansson, 

Andreas Hansen, Olof Åström. 

Mejl till redaktionen: 

redaktion@faltbiologerna.se 

Redaktionens blogg: 

faltbiologgen.wordpress.com 

Tack för er medverkan: 

Corinna Krikonenko. 

Kristin Hyltegren, Andreas Hansen, Alva Anderberg, 

Svante Hansson, Corinna Krikonenko, Magnus Bjelkefelt 

och Olof Åström. På bilden saknas Jennie Wadman. 

Foto: Olof Åström. 

Innehåll nr 1/2013 

Tips och notiser 4 

Filmtips, vargfakta och radioaktiva fiskar 

Aktionsbild 6 

Gotland nu och då 

Hotspot 7 

I Umeå flyter vattnet stilla 

Landsbygdsutveckling? 8 

Eller är vi urbana i själen? 

Svårt för jordbruksfåglarna 12 

Sånglärkor, gråsparvar och tofsvipor vantrivs 

Frön är också politik 16 

Odlare bjuder EU motstånd om utsädet 

Ett år med fiskkryss 18 

Följ med Erik och Elin under ytan 

Plöjningsfritt 20 

Låt maskarna göra jobbet 

Tungt för odlingsjordarna 22 

Markpackningsundersökningarna har börjat 

26 

24 

12 

5 

16 

20 

18 

24 

31 

8 

28 

Bryter sönder landskapet 24 

Gruvor är inte landsbygdens lösning 

Duvkompisen 26 

Frallan vill bo hemma 

Råstasjön måste räddas 27 

Fågelsjön i Stockholm hotas av bebyggelse 

Minifältis 28 

Falafelrulle, tack! 

Kultur 29 

Norrland är inte Norrland i Norrland 

Experten 30 

Gå emot ett domstolsbeslut? 

Krönika 30 

På gården med årstiderna 

5 

Internt 31 

Starta klubb nu! 

31 

29 

16 

Kalendarium 34 

Fullproppat på aktivitetsfronten 

18 

Fältbiologen 1/2013 3

Ledare & Notiser 

Landet är 

hemmaplan 

Fråga mig inte varför, men av någon anledning har 

jag lagt ett ganska vardagligt samtal på minnet från 

då jag var sju år gammal. Jag berättade för en klasskamrat 

att jag skulle åka till landet. Han förstod 

inte vad jag menade, vilket land? Jag försökte förklara, men 

han gick inte alls med på att man kunde kalla mina föräldrars 

sommarstuga för landet. Givetvis bodde han själv på en 

bondgård mitt på den uppländska lerslätten och förmodligen 

var han därför inte bekant med detta samlingsnamn på allt 

det som omgärdar våra tätorter. 

Ungefär tio år senare stod jag och en annan osnuten yngling 

öga mot öga i en boxningsring. Det var så kallad debattboxning 

under Arvikafestivalen och ämnet var vad som var bäst, 

stad eller land. Trots att jag rent geografiskt var på hemmaplan 

var det inte lätt att vinna gehör hos den underåriga publiken 

för glesbygdens charm med dess makligare puls och närhet till 

naturen. Min kombattant rev ner smattrande applåder med 

invändningen att ”där finns inget att göra”. 

Frågan är kanske vad vi alla skulle göra utan landsbygden. 

Under ett föredrag om jordbrukspolitik för många år sedan 

hörde jag en fransk bonde säga: ”If you eat, you are involved”. 

Även om maten vi alla äter kan vara en nyttig påminnelse om 

att vi fortfarande är beroende av en levande landsbygd ska man 

ha klart för sig att varken jord eller skog längre är huvudnäringar 

för flertalet människorna som bor där. Mellan gran och 

äng bor till största del pendlande mellanchefer, IT-farmare och 

sjuksköterskor. På sina håll finns även industrin kvar. 

I det sammanhanget är landskapets rekreativa värden mer 

betydelsefulla än dess produktionskapacitet för att behålla sitt 

befolkningsunderlag och locka nya människor. Ett föråldrat 

tänkande kring landsbygdens förutsättningar ligger alltjämt 

kvar, fokus ligger på jord- och skogsnäringarnas förmåga att 

producera stora volymer. 

Det finns all anledning att ägna en tanke åt vad landet 

egentligen är, en liten byhåla på den uppländska lerslätten, 

ett skogsplantage i norra Sveriges inland – eller en plats där 

vi lever tillsammans med något som är större än oss själva. 

4 Fältbiologen 1/2013 

Svante Hansson 

redaktionen 

I ett annat Sverige 

Fotografen och filmaren Peter Gerdehag har under 

många år dokumenterat det gamla svenska jordbrukssamhället. 

Eller det som fortfarande finns kvar av 

Sverige som det såg ut för mer än ett halvt sekel sedan. 

Genom dokumentärfilmerna Bondens tid på jorden, 

Hästmannen, Kokvinnorna och Landet som inte längre 

är skildrar Gerdehag det småskaliga lantbrukets människor 

och deras mödor. Vi får genom årstiderna och 

fantastiskt foto följa dem genom arbete, glädjeämnen 

och en ständig närhet till sin omgivning. Det är vackert 

och sorgligt på samma gång, att det landet inte 

längre är. 

Åter till självhushåll 

Vad kan tillverkas av en tall? Hur gör man egen filmjölk? 

Hur får man bort en stor sten från sitt odlingsland? 

Hur fångas och tillagas en kråka? Hur stor yta 

matodling kräver en vegan? Odla kräftor? Köpa allmogefår? 

Hur hittar man ett hus att hyra på landet? Hur är 

det att flytta ut till landet och bli självförsörjande? Svar 

på detta och tusen tals andra praktiska nyttigheter kan 

hittas i tidningen Åter – forum för självförsörjning och 

alternativt boende på landsbygden. Se också hemsidan 

www.alternativ.nu 

foto: Peter Gerdehag

Vårteckenrapporteringen är i full gång! 

Efter en lång period av mörker och kyla börjar äntligen vårtecknen att lysa 

upp tillvaron för vintertrötta själar. Småfåglarna brister ut i sång, och de 

första blåsipporna tittar fram ur de snöbefriade markerna. De första insekterna 

kryper upp i solvärmen, och vissa tar sina första barfotasteg 

i gräset. Har du också sett något vårtecken som du vill dela med 

dig av? Tassa in på hemsidan och rapportera ditt vårtecken! 

www.faltbiologerna.se/vartecken 

Skåne sämst på ekologiskt 

Bara 5,6 procent av Skånes jordbruksmark odlas 

ekologiskt. Skärpning Skånebönder! 

2500 

Så många gånger 

högre var graden av 

radioaktivitet i en 

fisk som fångades 

utanför det havereradekärnkraftverket 

Fukushima i 

Japan, jämfört med 

gällande gränsvärden. 

Mångfald in på 

bara kroppen 

En tilltagande frekvens av intimrakning 

har lett till att flatlusen är på 

tillbakagång. Till Helsingborgs 

Dagblad uppger hudläkaren Mats 

Bjellerup att arten kommit att bli 

mycket ovanlig, själv stöter han på 

den lilla parasiten högst någon 

gång om året. Det saknas uppgifter 

om vad populationen har 

för bevarandestatus i Sverige. 

Artportalen har ännu inte fått 

några observationer inrapporterade. 

Reclaim the Fields 

– återta marken! 

La Via Campesina är en rörelse som verkar 

för att försvara det småskaliga jordbruket som 

en väg till social rättvisa och värdighet. Runt 

200 miljoner småbönder, jordlösa, kvinnliga 

jordbrukare, ursprungsfolk, invandrare och 

jordbruksarbetare från hela världen är knutna 

till La Via Campesina. Mellan 2007 och 

2008 startades en ungdomsrörelse inom den 

europeiska delen av La Via Campesina som 

fick namnet Reclaim the Fields. Mer info på 

www.reclaimthefields.org 

Tips & Notiser 

Junselevargen speglar 

vargstammens situation 

Regeringens 

va rgpolitik 

har den senaste 

tiden präglats 

av stor 

ovisshet. Ett 

bevis på detta går att se i fallet med den så kalllade 

Junselevargen, även kallad ”Rödluvan”. 

Varghonan, som är en genetiskt viktig varg 

som invandrat från Finland/Ryssland, infångades 

inom renbetesområdet för första gången 

i mars 2011 och släpptes i Kilsbergen i Örebro 

län. Men efter frisläppandet vandrade hon 

nästan 100 mil tillbaka till renbetesområdet. 

Hon flyttades igen i december, återvände och 

flyttades en tredje gång februari 2012, men 

tog sig norrut igen och stannade i trakten av 

Junsele i Västernorrland. Under sommaren 

fick hon sällskap av en hane från Värmland. 

Berörda samebyar ansökte om skyddsjakt hos 

Naturvårdsverket men fick avslag. 

Efter att miljöminister Lena Ek besökt 

området i januari 2013 beviljade 

Naturvårdsverket skyddsjakt på båda vargarna. 

Rovdjursföreningen överklagade 

beslutet och jakten stoppades, men varghanen 

var redan död. En tid senare kom 

Förvaltningsrättens dom, som konstaterade 

att kriterierna för skyddsjakt ej var uppfyllda. 

Men bara några dagar senare kom 

Naturvårdsverket med ett nytt beslut om 

skyddsjakt. Flera organisationer överklagade 

direkt och jakten stoppades bara timmar efter 

att den börjat. Naturvårdsverket har nu sagt 

att man kommer fortsätta flytta vargen så 

länge som hon vandrar till renbetesområdet. 

Den 15 mars flyttades hon sedermera för fjärde 

gången, till Stockholms län. 

Regeringen står handfallna när det gäller 

att följa direktiven från EU. Genetiskt nya 

vargar ska tillföras stammen, men samtidigt 

försöker man tillmötesgå vargmotståndarna. 

Dessutom finns en strävan att hålla 

renbetesområdet fritt från varg, något som 

är mycket problematiskt för vargstammens 

fortlevnad. Junselevargen tycks ha bestämt 

sig för att leva bland renar, och frågan är 

hur länge detta djurplågeri får fortsätta. Om 

Naturvårdsverket håller sitt ord finns risk att 

denna varg får leva hela sitt liv på vandring 

efter ett hem som hon aldrig når. 

Andreas Hansen 


Aktionsbild 

Fältbiologerna 1977. Foto: Mart Marend 

Kalkbrottens historia är lång 

text och foto: Olof Åström 

År 1977 hölls Fältbiologernas riksårsmöte i Visby. 

Förutom själva årsmötet hölls en stor demonstration 

mot företaget Cementas planer på att anlägga ett 50 

hektar stort kalkbrott på naturområdet File Hajdar. 

Cirka 600 fältbiologer gick längs Visbys gator och ifrågasatte 

lämpligheten i att göra ett stort dagbrott i ett känsligt och viktigt 

naturområde. Vattenfrågan engagerar många, hur tillgången 

till vatten på norra Gotland kommer bli efter brottet vet ingen. 

I år, 2013, var det dags igen för ett riksårsmöte på Gotland. 

Mycket var säkert sig likt, mötet ägde rum i Visby och även 


Skicka in dina bästa aktionsbilder till redaktion@faltbiologerna.se! 

denna gång gjordes en demonstration mot kalkindustrin. Denna 

gång är det företaget Nordkalk som vill bryta ett 170 hektar 

stort område i en skog med endemiska arter. 

På 36 år har inte mycket ändrats, kalkindustrin använder 

samma argument för att få bryta. Jobben är viktigast och 

vattnet försvinner inte, heter det. Ingen hänsyn till naturen 

tas heller denna gång, varken till de arter som riskerar att 

försvinna eller till vattenförsörjningen på norra Gotland. 

Förhoppningsvis behöver vi inte demonstrera för samma sak 

igen om 35 år. •••

där livet flyter fram 

text: Viktor Vikman foto: Svante Hansson 

Rakt igenom Umeå flyter det stora glittrande vattnet insprängt 

i det platta landskapet. Älven, vattnet som varit centralt för 

bosättningarna och livet upp längs Norrlandskusten, tycks 

nu passera de flesta nästan obemärkt. 

Från mitt fönster vid Broparken ser 

jag de stora vattenmassorna rinna 

förbi, med stadens brus runtomkring. 

Här sker mötet mellan natur 

och kultur. De är starkt sammantvinnade, 

och samtidigt varandras motpoler. Här sitter 

jag på mitt rum, som en del av kulturen och 

samhället. Jag har en syssla, en roll som jag 

förväntas fylla. Det är ett ständigt presterande 

och på ett sätt legitimerande av min plats. 

I samhället eftersträvar vi kontroll. 

Naturen är kaos. Den går inte att kontrollera 

för då upphör den att vara just natur och 

uppgår i människans kulturella projekt. I 

naturen finns det större sammanhanget och 

här finns nuet. Att vara ute blir att uppslukas 

av nuet och sugas in i det som finns omkring 

en. Från mitt fönster ser jag nu på vårvintern 

människor som vänder ansiktet mot solen 

och låter de varma strålarna slå ner på kinderna 

och vibrera sig in i porerna. De vilar 

i nuet, tänker jag med ett leende. 

Jag brukar sitta på liggunderlaget i en sol- 

grop och smälta intrycken. Här finns stadens 

ljud med bilar, slammer från en byggplats 

och knastret från grus under cykeldäck då 

de rullar över cykelbron mot Teg, en hund 

som skäller och människor som småpratar. 

Där finns också ljudet av snön som smälter 

och börjar droppa, vårfåglar som trummar 

sina glada trudelutter och ett dovt sjungande 

i den stora isen som rör sig av spänning. 

Ute på älven ringlar ett ensamt skidspår. 

Stavspåren skvallrar om två åkare. På ett 

annat ställe syns ett skoterspår. Älven är förrädisk, 

med sitt virvlande strömmande vatten 

som utan att det syns kan gröpa ur isen 

underifrån. Ändå sker det sällan olyckor. 

När jag själv skidar iväg en bit uppströms, 

givetvis med isdubbar och genomtänkta 

vägval, försvinner allt mer av civilisationen. 

Ovanför grantopparna i den branta älvsluttningen 

skymtar dock Volvo lastvagnars 

skorstenar. På andra älvbanken dominerar 

lövträd som ett vittnesmål på den öppnare 

Hotspot 

terrängtypen och att området runt Grubbe 

och Umedalen använts som odlings- och betesmark. 

Nu är jag ensam med älven. Här är 

det strömt och vattnet öppnar upp. I snön 

på isen finns spår av änder som passat på 

att dricka och tvätta sig i det öppna vattnet. 

Längre upp blir de öppna partierna större 

och jag väljer att vända tillbaka. Vattnets 

inbjudande porlande lockar till lek och 

bad och mina tankar snuddar vid alla dem 

som om sommarens heta dagar tar bussen 

till Baggböle för att sedan guppande i en 

uppblåsbar gummibåt flyta hela vägen ner 

till Umeå. 

Umeälven är en plats präglad av natur, 

såväl som kultur. Här finns möjlighet att 

uppleva årets skiftningar och ge sig ut på 

alla möjliga äventyr och upptäcktsfärder. 

Framförallt har älven blivit viktig för mig 

för att inse att naturen inte enbart är de vidsträckta 

fjällen och den mäktiga skogen utan 

att den finns där, ibland halvt i dunkel, mitt 

i hjärtat av staden. ••• 


Vilken väg tar 

landsbygden? 

text: Alva Anderberg bild: Alva Anderberg och Magnus Bjelkefelt 

Varför blir frågor om landsbygd och skogspolitik aldrig särskilt stora? Den 

biologiska mångfalden dräneras i såväl Skånes lapptäcke av åkrar som 

virkesplantagen som täcker halva Sverige. Innan Maciej Zarembas stora 

artikelserie i DN hördes det knappt ett knyst i riksmedia om att hela Sveriges 

skogslandskap blivit raka alléer. Vi har idag extremt mycket lättillgänglig 

information om vår miljöpåverkan, men ändå händer inget av betydelse. 

Det handlar om politik, makt och pengar, och inte minst om avbefolkningen 

av landsbygden. Tomt ekar påbudet ”Hela Sverige ska leva!” För de flesta 

människorna bor idag i städer, inte mitt uppe i förändringen av landskapet. 

8 Fältbiologen 1/2013

Vi älskar naturen. Det ingår i vår 

nationella självbild, menar Lars 

Kardell, pensionerad professor 

vid Sveriges lantbruks universitet 

(SLU). Han har författat en rapport som behandlar 

svenskars skogsvanor, som har minskat 

drastiskt de senaste trettio åren. 

Enligt rapporten påstår vi att vi är ute 

i skog och mark 5–6 gånger oftare än vi i 

själva verket är. Han drar slutsatsen att det 

är den ”allmänna naiviteten i samhället”, att 

folk blir vuxna senare, känner otrygghet i att 

släppa iväg sina barn etcetera, som är boven 

i dramat. Malin Krutmeijer kommenterar 

rapporten i Ordfronts temanummer om skogen 

från 2009 och tycker att förklaringen 

är enklare än så: ”Kanske är det helt enkelt 

så att svenskarna har blivit urbana i själen?” 

Hon tycker att det är oproblematiskt att 

vi hellre vill hänga på stan. Många barn som 

växer upp i städer har ingen daglig kontakt 

med natur. De flesta har aldrig gått vilse i en 

skog, men nästan alla har blivit borttappade i 

ett köpcentrum. Men hur kommer framtiden 

att se ut, när människor i så stor utsträckning 

bara befinner sig i människokonstruerad 

miljö? När tryggheten är större i shoppinggallerior 

än i en skog? Trots att själen är ett 

suspekt begrepp så kanske Krutmeijer har 

en poäng. Men vad innebär det för oss att vi 

blivit urbana i själen? 

Året då Ordfronts temanummer kom ut 

var första gången då mer än halva jordens 

befolkning beräknades bo i städer. Yvonne 

Gunnarsdotter är kulturantropolog och lektor 

på landsbygdsutvecklingsprogrammet på 

SLU i Uppsala. 

– Urbaniseringen sker över hela världen 

och den ökar snabbt. Det är inte så bra för 

ur ett globalt perspektiv är majoriteten som 

söker sig till städerna väldigt fattiga och 

skulle nog ha en bättre levnadsstandard om 

de bodde på landet och odlade. 

Det är en kontroversiell åsikt då industrialism 

i många fall anses vara det enda steget 

mot utveckling och livsförbättring. I Sverige 

bor redan 84 procent av invånarna på de 1,3 

procent av landets yta som utgör ”tätort” och 

denna andel förväntas öka. Det innebär att 

de allra flesta människor bor långt från den 

miljö och natur som producerar deras dagliga 

basbehov av mat och råvaror. För att klara 

att försörja alla dessa människor är dagens 

industrialiserade jordbruk specialiserat och 

storskaligt. 

Både maskinerna och konstgödslet är direkt 

oljeberoende och hela maskineriet utgör 

i många fall en nettoförlust av energi. Om 

oljan skulle ta slut har Sverige extremt dålig 

beredskap vad gäller matförsörjning. Många 

länder jobbar med att utveckla starkare inhemsk 

livsmedelsproduktion, men Sverige 


lir allt mer beroende av den mat omvärlden 

producerar. Idag importeras nära hälften av 

all mat som konsumeras i Sverige. 

”De svenska heltidsbönderna blir allt färre. 

Om trenden fortsätter så försvinner den siste 

bonden redan om 12 till 13 år”, rapporterar 

Ekot. 

”Svenskt lantbruk hade ju naturligtvis sett 

bättre ut i dag om vi hade lyckats att få ut de 

mervärden som vi faktiskt har. Med bättre 

djuromsorg, högre standard på stallar och 

miljökrav i växtodlingen. Men det har inte 

gett resultat, man säljer inte på det. Det är 

väldigt få politiker som pratar om vikten av 

en livskraftig livsmedelsproduktion”, säger 

vice ordförande i Lantbrukarnas riksförbund 

Thomas Magnusson till Sveriges Radio. 

Det är helt klart en svår ekvation när jordbrukare 

vill odla ekologiskt eller ha schysst 

djurhållning samtidigt som kommun och 

landsting köper upp så billig mat som möjligt 

till skolorna och äldrevården. Det är att 

motarbeta lokal hållbarhet. Överlag saknar 

också städernas efterfrågan på ekologiskt och 

veganskt geografisk koppling till de platser 

och människor som ska leverera produkterna. 

ett nätverk som jobbar med att bygga 

upp lokal hållbarhet och livsmedelsförankring 

är Omställningsrörelsen. Där finns 

helt klart rotat engagemang, men för att 

uppnå omställning av hela samhället krävs 

uppslutning på bredare front. Det måste bli 

lättare för vem som helst, inte bara en driven 

eldsjäl, att kunna bosätta sig på landet. 

”Omställningsrörelsen har kallats för en medelklassens 

diskussionsklubb och det finns en 

viss sanning i det. Men jag uppmuntrar den 


”Det finns många bra exempel 

på levande landsbygd men 

trenden på sikt är att den dör.” 

ändå, för jag tror att det som de pratar om i 

grunden är det rätta att göra. Att bygga upp 

lokal resiliens [förmågan att återhämta sig 

eller motstå störningar, red. anm.] och agera 

kollektivt är extremt viktigt”, kommenterar 

finansanalytikern och klimatprofilen Nicole 

Foss till tidningen Effekt. 

Det är nämligen svårt att vara något annat 

än stadsmänniska idag och det finns det sorgligt 

gott om exempel på. När akutvården på 

Doroteas sjukstuga samt Åseles ambulans 

skulle läggas ned formades en aktionsgrupp 

av pensionärer, unga och personal som organiserade 

en långvarig ockupation. De har 

nu ockuperat i ett år, samlat in tillräckligt 

många namn för en folkomröstning i länet 

och även bidragit till Lapplandsupproret, 

en förening som motarbetar den regionala 

åderlåtningen av sjukvård och service. Det 

är kärv direkt aktion av det nödvändigaste 

slaget. Och det nämns knappt i riksmedia. 

De som en dag önskar kunna slå sig ner 

på landet, oroar sig för arbetstillfällen, sammanhang 

och gemenskap. Den lösningsorienterade 

landbygdsutveckling som bjuds av 

politikerna handlar nästan bara om sänkta 

skatter för småföretagare. ”En utredning av 

de största reformerna sedan 2006 som vi låtit 

riksdagens utredningstjänst göra visar hur 

de ensidigt gynnat Stockholm på bekostnad 

av övriga landet”, skriver Miljöpartiets Tina 

Ehn och Gustav Fridolin i DN apropå alliansregeringens 

politik. Även Miljöpartiet 

fokuserar dock mest på att förenkla för småföretagarna 

som lösning på problemen. 

kristine mattssons bok Landet utanför från 

2010 skildrar konsekvenserna av en utebliven 

landsbygdspolitik genom välskrivna reportage 

från hela Sverige, men beger sig även till vårt 

grannland. På andra sidan fjällmassiven finner 

hon en annan landsbygdspolitik. 

I Norge framträder levande odlingslandskap 

där man i Sverige skulle ha funnit öde 

fjällvärld. I norska regeringens proposition 

från 2009 Lokal vekstkraft och framtidstru 

slår de fast att alla i hela landet ska ha en reell 

frihet att bosätta sig var de vill, även om det 

är långt från storstäder och glest befolkat. 

Det är med full insikt om att den inhemska 

livsmedelsproduktionen inte klarar sig 

på en global marknad. Den är viktig ändå, 

och det får kosta stora statliga subventioner. 

Dessutom har Norges kommuner lokal beskattningsrätt 

på industri och fastigheter, 

vilket gör att pengar från vattenkraft och 

skogsnäring som i Sverige skulle hamnat i 

statskassan, stannar i bygden. De har även 

skuldavskrivning av studielån som en morot 

för yngre att flytta från Oslo till de norra 

delarna av landet. Trots många av de här fördelarna 

ökar urbaniseringen även i Norge. 

Mycket saktare, men ändå säkert. 

– Det finns många bra exempel på levande 

landsbygd men trenden på sikt är att den 

dör. Men vi behöver landsbygden. I och med 

peak-oil kommer vi att behöva mark att odla 

på och människor som vet hur man odlar och 

tar vara på naturresurser. Ett annat viktigt 

argument är att mångfald alltid är bra, även 

vad gäller livsstilar. Människor som kan laga 

och fixa saker själva och har andra värderingar 

än de som är norm i staden. Det går in 

i vart annat men jag tänker mig att samhället 

bygger på olika gemenskaper, säger Yvonne 

Gunnarsdotter.

det är lätt att förstå dragningskraften till 

staden, vid sidan av jobb finns det stora utbudet 

av sociala mötesplatser och kulturella 

upplevelser. Men ju fler människor som bosätter 

sig i staden, desto fler kommer att växa 

upp där och uppleva den konstruerade stadsmiljön 

som sin trygghet. Det blir ett mönster 

där chansen att folk av ren vilja kommer att 

flytta ut på landet blir allt mindre. 

Frida Ärlemalm är 27 år och har gått mot 

trenden. Hon kommer från Stockholm men 

har flyttat till en by på landet där hon känner 

för att stanna. Hon saknar inte staden. 

– Många vänner undrar om jag inte känner 

att jag missar mycket kulturellt men oftast 

känner jag inte det, för det kan jag skapa 

här, med folk omkring mig. Jag saknar eventuellt 

ett politiskt sammanhang. I en stad 

kan man vara selektiv med sitt sällskap och 

skita i dem man inte orkar med. På landet 

är man mer beroende av de som finns här. 

På gott och ont. Jag saknar inte att dricka öl 

varenda helg. Jag känner egentligen inte att 

jag har flyttat ”från”, utan ”till”. 

För Frida är det tydligt att hennes relation 

till miljö och mat har förändrats. 

– Man får smuts under naglarna och förstår 

verkligen kretsloppet, att bajs och frö är 

lika viktiga. I stan blir kunskapen om sånt 

alltid rent teoretisk och då är det svårt att bli 

känslomässigt engagerad i problemen. ”Okej, 

konstgödsel är inte bra …” Här förstår jag det 

genom direkta handlingar. Mycket hantverk 

och att baka med surdeg blir så exotifierat i 

en stad. Här förstår man varför det är nödvändigt. 

Att människor är känslodrivna varelser 

behöver införlivas i miljödebatten och lands- 

bygdspolitiken, förstås inte till nackdel för 

kunskap och fakta. Det viktiga är att inte 

särskilja dem. 

– Det är synd att miljödebatten har börjat 

föras på ekonomernas språk, med ekosystemtjänsters 

värdering och utsläppsrätter, för vad 

som verkligen skulle behövas är mer känslomässig 

anknytning till varför vi måste lösa 

problemen, menar Yvonne Gunnarsdotter på 

Landsbygdsutvecklingsprogrammet. 

trots allt verkar många människor 

kunna tänka sig ett liv längre bort från staden. 

Myndigheten Glesbygdsverket (numer 

ihopslagen med Tillväxtverket) fann i undersökningar 

att minst en halv miljon människor 

i Sverige mycket gärna skulle bosätta 

sig på landsbygden, om det bara gick. För det 

krävs politisk vision och att makten blir mer 

jämnfördelad, enligt Frida. 

– Jag vill inte heller att vi ska återgå till de 

små industrisamhällena, jag vill att vi skapar 

något nytt utifrån de nya kunskaper som 

finns om teknik och miljö. Idag vilar hela 

miljöfrågan på individen, vilket är otroligt 

frustrerande. Det kommer att krävas politiska 

beslut och visioner för att detta ska 

kunna ske. ••• 



sånglärkan 

och gråsparven 

– två förlorare i jordbrukslandskapet 

text: Kristin Hyltegren foto: Peder Winding 

Under de senaste decennierna har jordbruket genomgått dramatiska 

förändringar. Det varierade landskapet, där åkermark, skog och 

betesmark har funnits sida vid sida, har ersatts av ett alltmer monotont 

landskap. Många fåglar knutna till jordbrukslandskapet har därmed fått 

betydligt kärvare förutsättningar. För att vända den negativa trenden 

och åter få sånglärkor och gråsparvar att trivas har flera projekt startats.

Sveriges mark har förändrats från ett 

brutet landskap till monokulturer. 

I slättbygderna, där marken är produktiv, 

har jordbruket intensifierats. 

Blandningen av små åkrar, ängar och hagmarker 

har ersatts av stora, intensivt brukade 

åkrar. I skogsbygderna läggs jordbruk istället 

ner. Många av de arter som under århundraden 

har varit knutna till det traditionella 

småskaliga jordbrukslandskapet har därför 

fått problem. I Sverige är över 2 000 arter 

som är knutna till jordbrukslandskapet rödlistade. 

En organismgrupp som har följts under 

lång tid och i många europeiska länder är 

fåglar. I EU har populationerna av fåglar 

knutna till jordbrukslandskapet minskat 

med drygt 50 procent sedan 1980. I Sverige 

ser det likadant ut. 

– Bland de fågelarter som det går dåligt 

för är fåglarna i jordbrukslandskapet överrepresenterade 

jämfört med fåglarna i skogen, 

säger Sönke Eggers. 

Han är projektledare för projektet 

Fågelskådare och lantbrukare i samarbete 

för ökad biologisk mångfald, som drivs 

av Sveriges ornitologiska förening (SOF) 

tillsammans med Hushållningssällskapet. 

Projektet har varit igång sedan 2006. Varje 

år inventeras ungefär 80 gårdar i södra 

Sverige genom att lokala fågelskådare åker 

Gråsparven är starkt kopplad till gården och vill ha en varierad närmiljö. 

ut under senvår eller tidig sommar och räknar 

och artbestämmer fåglar, samt noterar 

vilka som visar tendens till häckning. Under 

hösten eller vintern kommer en rådgivare 

från Hushållningssällskapet ut och skriver 

ett rådgivningsbrev till lantbrukaren, där 

åtgärder för att gynna fåglarna som finns på 

markerna föreslås. 

– Det går sämst för arter som både häckar 

och födosöker på åkern, säger Sönke och 

nämner storspov, tofsvipa, sånglärka, kornsparv 

och ortolansparv. 

– De påverkas negativt av besprutning och 

hög, tät vegetation. Fåglarna blir ”övervuxna”. 

De får problem att röra sig i vegetationen 

och hitta mat. Numera finns det nästan inga 

fåglar på åkern. De finns istället på gården 

eller i andra lite mer öppna miljöer. 

Under de senaste 35 åren har sånglärkorna 

blivit 75 procent färre. Arten är rödlistad, 

klassad som nära hotad. ”Rädda sånglärkan!” 

lyder uppmaningen från ett projekt med 

samma namn. För 50 kronor kan privatpersoner 

hjälpa den folkkära fågeln genom att 

köpa en så kallad lärkruta. Det är en ruta 

på 16–20 kvadratmeter som lämnas osådd i 

en åker, så att lärkorna får en plats med låg 

vegetation där de kan söka föda. Bonden som 

lämnar rutan får ekonomisk ersättning för att 

täcka den förlorade skörden och ge en liten 

vinst. Projektet startades av Upplands ornitologiska 

förening 2010 men har nu tagits över 

av Sveriges ornitologiska förening och blivit 

rikstäckande. Idén kommer från England, 

där studier har visat att åkrar med lärkrutor 

ger 50 procent fler flygfärdiga lärkungar än 

åkrar utan. 

– När det gäller sånglärkan har det varit 

en dramatisk minskning av populationen 

som till stor del beror på intensifieringen av 

jordbruket. Småbiotoper försvinner och allt 

odlas upp i minsta detalj. De öppna dikena 

täcks över. Spannmålen blir för hög och lärkorna 

saknar tillgång till låg och gles vegetation. 

Åtgärden lärkrutan är väl lämpad för 

att komma åt den här typen av problematik, 

säger Tobias Nilsson som är projektledare för 

Rädda sånglärkan. 

Han ser dock ytterligare tre problem för 

sånglärkan, som man inte rår på med lärkrutorna. 

Det är nedläggningen av jordbruk 

i skogsbygder, användning av växtskyddsmedel 

och intensiv vallodling. 

– Vall är hö och ensilage. Man odlar gräs 

som man slår så tidigt att lärkorna inte hinner 

få ut sina ungar. När lärkorna lägger ägg 

igen slår man igen innan ungarna kommer 

ut. I områden med mycket intensiv vallodling 

kan lärkorna i princip försvinna helt. 

Eftersom lärkorna behöver en viss aktivitet 

i landskapet blir även nedläggning av jord- 


Sånglärkans livsmijö försvinner i rasande takt då jordbruket intensifieras. 

Den folkkära fågeln som är en symbol för våren är nu klassad som nära hotad. 

bruk ett problem. Sönke tycker dock att det 

är viktigt att skilja på när arter försvinner för 

att jordbruk läggs ner och när de försvinner 

på grund av förändringar eller miljöskador 

orsakade av jordbruket. 

– Det kan finnas ett kulturellt värde i att 

ha många arter men det behöver inte ses 

som ett problem när markanvändningen 

förändras så att vissa arter försvinner och 

andra tillkommer, säger han. Det är värre 

till exempel om gifter kommer ut i vattnet 

och gör att fåglar dör. Plantering av skog är 

en annan sak. Man kan visserligen fråga sig 

hur skogen ser ut och om den passar de arter 

som lever där. Det kanske inte är så bra med 

en granplantering. Men då är det kanske där 

problemet ligger snarare än i att jordbruksmark 

ersätts med skog. 

Lärkrutorna är ett lite ovanligt naturvårdsprojekt 

på så sätt att det är inriktat på 

åkermark och inte betesmark och ängar, som 

naturvård i odlingslandskapet vanligtvis fokuserar 

på. Lärkrutorna är ett sätt att påverka 

lokalt på de gårdar som anlägger rutor men 

om intresset blir tillräckligt stort kan lärkpopulationen 

även påverkas nationellt. 

– Lärkrutan är en åtgärd som är enkel och 

billig och man undviker målkonflikter. Det 

kostar ingenting för lantbrukarna. Vi försöker 

inte att göra det jävligt för lantbrukarna 

utan att hitta sådant som de kan införliva 

i sin praktik, säger Tobias. Rädda sånglärkan 

har en positiv framtoning. Vi försöker 

fokus era på möjligheterna. SOF i stort satsar 

mycket på samverkansprojekt och undviker 

konfrontation. 

en annan fågel som har minskat starkt 

är gråsparven. Under de senaste tre till 

fyra decen nierna har den minskat med 60 

procent. Maria von Post har precis skrivit 

klart sin doktorsavhandling om gråsparvar 

och hur de har påverkats av förändringarna 

i jordbruket. Hon har studerat häckning, 

överlevnad och beteende hos gråsparvspopulationer 

på ett antal olika lantbruk i Skåne. 

”Det kan finnas ett kulturellt värde i att ha många 

arter men det behöver inte ses som ett problem 

när markanvändningen förändras så att vissa arter 

försvinner och andra tillkommer.” 


Ortolansparven finns det bara några spillror kvar av i södra 

Sverige. Foto: Magnus Bjelkefelt 

Områden med väldigt intensivt jordbruk har 

jämförts med områden med mer lågintensivt 

jordbruk, som är mer inriktat på djurhållning 

och bete än spannmålsodling. 

– Populationsnedgången ser ut att vara 

kopplad till jordbrukets intensifiering. 

Under perioder då jordbrukspolitiken har 

varit inriktad mycket på effek tivitet och ökad 

produktion har gråsparvarna minskat mer, 

berättar Maria. 

När det gäller de fåglar som flyttar kan det 

ibland vara svårt att veta om en minskning 

beror på förändringar i Sverige eller i övervintringsområdena. 

Eftersom gråsparven inte 

flyttar kan man veta säkert att nedgången 

beror på de förändringar som skett här. 

– Gråsparven är väldigt kopplad till gården, 

säger Maria. Den är ganska stationär. 

Under häckning rör den sig ungefär hundra 

meter omkring gården för födosök. Under 

vintern kan det handla om ett par kilometer. 

Förr gjorde alla gårdar lite av varje men 

nu har det skett en kraftig specialisering och 

man sysslar med antingen mjölk- eller köttproduktion 

eller växtproduktion. Det har 

missgynnat gråsparvarna, som behöver en 

varierad miljö. De vuxna sparvarna lever av 

frön men under häckningsperioden behövs 

insekter till ungarna. Gårdar med enbart 

djurproduktion har inte spannmålslager 

där gråsparvarna kan hitta föda och gårdar

med enbart växtproduktion förlorar insekter 

som trivs i till exempel gödselhögar. Det är 

särskilt negativt för gråsparvarna när spannmålsproduktion 

försvinner men det är också 

negativt när djuren försvinner. Man har kunnat 

se på sparvarnas beteende att tillgången 

på insekter är sämre på gårdar utan djur men 

det är osäkert om skillnaden är så stor att det 

har effekter på populationsnivå. 

– Det skulle behövas en miljöstödsform 

som förhindrar att specialiseringen fortsätter, 

säger Maria. Specialiseringen sker inte bara 

på gårdsnivå utan även på en regional nivå. 

Områden med bra jordar blir spannmålsområden 

och områden med lägre produktivitet 

blir mer extensiva djurgårdar. Det skulle förvåna 

mig om gråsparven var den enda arten 

som påverkades negativt av det här. Det är 

nog fler arter än gråsparvarna som är relativt 

stationära. 

Något annat som maria har tittat på är hur 

gråsparvspopulationerna skiljer sig åt genetiskt. 

När det blir stora avstånd mellan populationerna 

och miljön däremellan gör att de 

inte gärna tar sig mellan varandra kan det bli 

en genetisk differentiering mellan populationerna. 

I Finland har en liknande studie gjorts 

på gråsparvspopulationer från hela landet. 

Prover från 80-talet visade knappt några signifikanta 

skillnader mellan populationerna 

men nya prover visar att differentieringen har 

ökat. De populationer som Maria och hennes 

kollegor tittade på i Skåne skiljde sig alla 

Tofsvipan både häckar och födosöker på åkern. 

”Bland de fågelarter som det går dåligt för är 

fåglarna i jordbrukslandskapet överrepresenterade 

jämfört med fåglarna i skogen.” 

signifikant åt, utom de som var allra närmast 

varandra, trots att det var ett relativt litet 

område som studerades. 

– På sikt kan det här få negativa följder, 

säger Maria. Fåglarna får mindre motståndskraft 

mot sjukdomar och det blir större risk 

för inavel. Det är bra med en stor genetisk 

variation för att fåglarna ska kunna anpassa 

sig till exempel till klimatförändringar. 

Tobias efterlyser precis som Maria politiska 

åtgärder för att förbättra situationen för 

fåglar och andra arter knutna till jordbrukssamhället: 

– Politiken har väldigt stor påverkan på 

hur det ser ut. Jordbrukets stödsystem är 

på väg att reformeras och i höst kommer 

en ny budget för hur jordbruksstödet ska 

fördelas i sju år framöver. Det är just nu man 

ska diskutera de här frågorna men i media 

är det helt tyst. Det är nu det ska bildas 

opinion. Det är nu miljöorganisationer ska 

göra sig hörda. 

EU:s jordbruksstöd minskar och Tobias 

tror att det med största sannolikhet kommer 

att påverka miljön negativt genom att 

miljöersättningar tas bort. 

– Det här lägger ett stort ansvar på re- 

geringen för att inte allt ska falla igenom, 

säger han. 

Det finns dock de som är beredda att genomföra 

åtgärder utan ersättning. Projektet 

Lantbrukare och fågelskådare i samverkan 

för ökad biologisk mångfald bygger helt på 

frivillighet. 

– Det blir problematiskt när det ges ersättningar, 

för så fort ersättningarna försvinner 

så försvinner åtgärderna, säger Sönke. 

Nu håller man på och kartlägger hur effektiv 

rådgivningen har varit för att få lantbrukarna 

att genomföra åtgärder. Variationen är 

stor. På många gårdar har det inte hänt särskilt 

mycket men det finns också många positiva 

exempel. Det kan vara att lantbrukarna har 

satt upp fågelholkar, anlagt en fågelåker där 

spannmålet får stå kvar som fågelmat, anlagt 

lärkrutor, lämnat en blomrik kantzon eller 

börjat slå vallen en till två veckor senare så 

att storspoven och lärkorna hinner få ut sina 

ungar först. Att förändra beteenden är svårt 

och Sönke säger att det kan finnas en spärr 

mot att genomföra vissa åtgärder för att en del 

upplever att grannen tittar snett. Att åtgärder 

inte har genomförts behöver dock inte betyda 

att projektet inte har haft någon positiv påverkan. 

Kanske har bonden till exempel haft 

planer på att lägga igen ett dike men valt att 

avstå efter rådgivning. Den typen av positiv 

påverkan syns inte i uppföljningen. 

ett mål framöver är att fokusera på de 

lantbrukare som är mest intresserade och 

följa deras gårdar under en längre period. 

Vissa gårdar skulle kunna bli demonstrationsgårdar 

dit folk kan komma på föredrag 

och studiebesök. På så sätt kan lantbrukarna 

få möjlighet att se hur det fungerar i praktiken 

och lära av varandra. 

Ett annat mål är att undersöka åtgärdernas 

effekter. Vissa åtgärder genomförs utan att 

man egentligen vet vilken nytta de har. Olika 

miljöstöd har hittills inte lyckats vända den 

negativa trenden men med större kunskap 

om vilka åtgärder som fungerar och var de 

gör mest nytta blir det lättare att få det att 

vända. ••• 



Fritt frö 

text: Axel Löfsved bild: Magnus Bjelkefelt 

EU och stora bolag har under många år anfört stora 

restriktioner mot handeln med fröer. De äldre grödorna 

slås ut till förmån för hårt förädlade sorter. Men det finns 

många som kämpar för att bevara äldre kulturgrödor som 

bidrar till den genetiska mångfalden. 

På samma sätt som det är viktigt 

med biologisk mångfald i den 

vilda naturen finns det stora 

fördelar med variation i odlingslandskapet. 

Mångfald är förutom sitt 

egenvärde också viktigt för att göra ett ekosystem 

motståndskraftigt mot störningar 

och förändringar i omgivningen. Det kan 

till exempel handla om förändringar i klimatet 

eller att vi människor introducerar 

nya arter. 

Genom att odla många olika sorter av 

samma gröda kan man förutom att få fler 

smaker och färger på maten också behålla 

en bredare genuppsättning där några av 

sorterna kanske kommer visa sig vara 

mycket bättre under de nya förutsättningar 

som klimatförändringar och förändrade 

odlingsmetoder kan föra med sig. 

Ett sätt att gynna den genetiska mångfalden 

i odlingslandskapet är att ta till 

vara på de gamla kulturväxter som förädlats 

fram genom historien. Företaget 

Runåbergs fröer har jobbat i 30 år med att 

odla fram och sälja ett brett sortiment av 

fröer. Många av sorterna är gamla kulturväxter 

och det mesta utsädet är ekologiskt 

framodlat. Runåbergs tar bestämt avstånd 

från genmodifierade växter och säljer inga 

så kallade F-1-hybrider. Dessa är kontrollerat 

framkorsade med en jämn kvalitet med 

de önskade egenskaperna men som tvingar 

odlaren att köpa nytt utsäde varje år istället 

för att kunna ta sina egna fröer. 

Johnny Andreasson, som var med och 

startade Runåbergs fröer, pratar gärna om 

frömarknaden och gamla kulturväxter. 

– De är ofta tåligare mot sämre väder, 

säger han, när jag frågar varför det är viktigt 

att bevara de gamla odlade sorterna. 

Han tillägger att det dessutom är väldigt 

roligt med den variation av smak och utseende 

som finns bland de gamla sorterna. 

Johnny Andreasson berättar vidare att 

frömarknaden är hårt reglerad av EU. Det 

finns tre olika frölistor: den officiella sortlistan, 

bevarandesortlistan och amatörsortlistan. 

För att få sälja ett frö måste det vara 

med på någon av de tre listorna. Att få 

med en frösort på den officiella sortlistan 

är både dyrt och krångligt. De sorter som 

endast står med på amatörsortlistan och 

bevarandesortlistan, som tillkommit på 

senare tid, får bara säljas i små mängder. 

– De nya listorna är litegrann plåster 

på såren för oss som har bråkat i alla år

Spritböna. Phaseolus 

vulgaris, Borlotto. 

Purjolök. Allium porrum, 

Hannibal. 

Till vänster: Frön av ringblomma (krokar), 

mangold (små frön) och vaxböna (bönor). 

men vi får se hur de listorna kommer att 

användas, säger Johnny. Han beskriver att 

det värsta med reglerna kring fröförsäljning 

är att de ändras ofta och utan förvarning. I 

augusti 2011 gick Jordbruksverket ut med 

att de skulle införa höga kontrollavgifter 

på alla frösorter som ett företag säljer. För 

ett företag som Runåbergs fröer som har 

väldigt många olika frösorter skulle kostnaderna 

vara ett otroligt hårt slag, men 

under våren 2012 kom plötsligt ett brev 

som sa att kontrollavgifterna var borttagna. 

ett annat problem med att EU reglerar 

frömarknaden är att samma sortlistor 

gäller över ett stort geografiskt område. 

De sorter som fungerar i medelhavsregionen 

är helt andra än de som fungerar här. 

Problematiken grundar sig i att växtodlingen 

behandlas som vilken industri som helst. 

Likriktning och förenkling ska rationalisera 

verksamheten och öka de ekonomiska vinsterna. 

Odlingen borde istället vara lokalt 

förankrad med sorter som är anpassade efter 

förutsättningarna på varje plats. 

Det traditionella sättet att föröka och 

samtidigt förädla växtsorter är att varje år 

ta frön från de bästa plantorna och an- 

Majrova. Brassica rapa, 

Purple top white globe. 

vända de fröna nästa odlingssäsong. Om 

man bara undviker spontana korsningar 

med liknande växter kan man på det här 

sättet successivt anpassa sorten till de förutsättningar 

man odlar under. 

De F-1-hybrider som de stora fröfirmorna 

förespråkar fungerar inte likadant. 

Plantorna från F-1-hybridfrön kommer att 

bli väldigt lika och skörden blir enhetlig. 

Det anses vara en fördel för att det har 

blivit normaliserat att grönsakerna i snabbköpet 

alltid ska se likadana ut. Däremot 

kommer plantor av de frön som en F-1hybridplanta 

producerar bli väldigt olika 

sin moderplanta och i många fall kommer 

de inte alls ge en bra skörd. Eftersom fröfirmorna 

patentskyddar sina sorter gör det 

odlaren beroende av att köpa nya F-1-frön 

framkorsade på laboratorium från samma 

fröfirma varje år istället för att kunna ta 

sitt eget utsäde. 

Den svenska föreningen Sesam arbetar 

för att bevara och sprida traditionell fröodling 

och odling av ovanliga och gamla 

växtsorter. Föreningens medlemmar odlar 

och förökar växter för att kunna byta fröer. 

På detta sätt berörs man inte av regelverket 

kring fröförsäljning. 

Haverrot. Tragopogon 

porrifolius, Gammal gotländsk. 

karin lundström, informationssekreterare 

i Sesam, säger att de byter frön framför 

allt för att göra de ovanliga sorterna 

tillgängliga för människor. Det är som en 

odlad fildelning där den som har en sort 

delar med sig istället för att försöka vara 

ensam om sorten. Karin säger att föreningen 

inte driver något aktivt fröpolitiskt 

arbete, men det faktum att de går rakt 

emot EU:s fröpolitik är en tydligt politisk 

aktion. 

Jordbruksverkets officiella information 

säger att syftet med den stränga lagstiftningen 

är att köparen av frö ska vara garanterad 

att få ett friskt och rent utsäde av 

sorter med kända egenskaper och att det 

ska produceras tillräckligt med livsmedel 

ur försörjningssynpunkt. 

Om det säger Karin Lundström rakt av: 

– Skitsnack! Det är bara för att de vill 

bestämma. Hon tillägger sedan att hon gör 

det som hon tror är bra för människor och 

struntar i system och regler. 

Karin försäkrar också att hon tror på att 

intresset för de gamla sorterna ökar och 

kommer mer i framtiden så länge vi som 

är unga vill att det ska bli så. ••• 


Vintermete från brygga (genom ett hål i isen) 

Vi inledde vårt år medfiskryssning redan den första januari. 

Vi riggade tre metspön nere vid badbryggan på Mollön 

utanför Uddevalla. Eftersom vi inte ville skada fiskarna mer 

än nödvändigt hade vi knipsat av hullingarna från krokarna 

och vi hade med oss en plastpåse att lägga fisken på. Det 

är mycket kallare uppe på land än nere i vattnet så där års 

och vi ville inte att fiskarna skulle ta skada av att ligga på 

den kalla bryggan. Vi skulle bli tvungna att artbestämma 

fisken snabbt och sedan fortslänga i den igen så vi hade läst 

in oss noga på de arter vi trodde vi skulle kunna få. Om 

något oväntat skulle dyka upp hade vi med oss kamera. 

Årets första kryss kände vi igen som en svart smörbult. 

Nästa fisk gjorde oss däremot något konfunderade. En lång 

slingrig sak som, vid senare efterforskningar av fotografierna 

vi i all hast knäppte, visade sig vara en tånglake. 

skådning från båt (skåda från relingen) 

En solig majmorgon kom vi puttrande med båt i det marina 

naturreservatet Havstensfjord. Vi såg gång på gång hur 

blixtsnabba varelser pilade iväg under oss. De var upp till 

en halvmeter långa, mycket smala och glittrade till i grönt 

och silver när de försvann, slingrande som ormar. Med 

förtjusning konstaterade vi att det var näbbgäddor som var 

inne på det grunda vattnet och lekte. Just den här morgonen 

var hela fjorden full av näbbgäddor. 

snorkel och håvning 

Det var varmt i luften men trots det kalla vattnet var 

snorkel premiären hett efterlängtad. Vi bytte om till badkläder 

och svingade oss över relingen. Väl i vattnet blev vi 

stående och huttrade med ytan vid midjan, framåtböjda 

på djupet 

med fiskarna 

Har du tröttnat på att spana efter fanerogamer och fjäderfän? När du 

bestämt dig för att kryssa fisk kan du lägga kikare och lupp på hyllan. För 

Elin och Erik blev steget ner i vattnet början på ett spännande äventyr 

bland snultror och simpor. 


text och bild: Elin Sandberg och Erik Börjesson 

så att cyklop glasögonen bröt vattenytan. Bäst som vi stod 

där och funderade på hur bra idé det här var fick vi syn 

på något som såg ut som en liten brun, tjock sjöhäst som 

glömt att permanenta svansen. Det var ingen tångsnälla, 

den var för tjock, så vad sjutton … Nej, försvinn inte! Den 

lilla firren hade vänligheten att visa sig igen och vi kände 

igen den som en tångspigg. 

Lyckan var total eftersom vi nu lyckats kryssa Sveriges 

samtliga tre spiggarter! 

snorkling med våtdräkter 

I slutet av juni hade vi skaffat oss varsin våtdräkt. Vi testade 

dem första gången i en vik vid Åbyfjorden. Vi blev inte 

kalla! Känsla infann sig att vi vara lika hemmahörande 

bland vågorna som vilken knubbsäl som helst. 

Vi rörde oss sakta framåt och följde havsbottnen precis på 

randen till bråddjupet där det kunde dyka upp spännande 

saker. Mest höll vi oss på grunt vatten där sikten var god. 

Vi träffade på en skärsnultra som allt sedan dess blivit något 

av en favoritart. Den uppförde sig som en blyg katt där den 

nosade runt i tången. 

Vi simmade vidare, det blev djupare. Snärjtång och 

alger stod som vajande furor i det havsgröna ljuset. Mitt 

bland stammarna stod en stor havsöring. Vi sträckte samtidigt 

ut händerna efter varandra för att ljudlöst kunna göra 

den andre uppmärksam på att den bara var några meter 

framför oss. Havsöringen hade vi tidigare sett kämpande i 

ena änden på en lina och sedan blodig på stranden. Nu såg 

vi den lugn, majestätisk och levande i sin naturliga miljö, 

utan att störa den på minsta vis. Vi hängde blickstilla i 

vattnet, öringen simmade långsamt iväg och försvann i 

halvdunklet.

Nattsnorkling 

I början av september arrangerade vi en fältbiologexkursion 

till Kosters marina nationalpark där några arrangörer för 

en natt hade lyst upp snorkelleden med fluoricerande ljusstavar. 

Vi fick bland annat se tobis och ål. 

Om man har våtdräkt är nattsnorkling något att rekommendera 

eftersom många marina arter är mer aktiva på 

natten än på dagen. Man kan givetvis nattsnorkla utan 

våtdräkt om man inte störs av kallt vatten. Ett måste är 

däremot en dykarficklampa, dels för att du inte ser något 

överhuvudtaget annars, dels för att många fiskar blir nyfikna 

på ljuset. 

elfiske 

När man elfiskar använder man sig av ett elaggregat och 

en lång sladd kopplad till en stav med en metallögla längst 

ner. Med hjälp av staven elektrifierar man vattnet och alla 

fiskar som befinner sig inom en radie av ungefär en meter 

från staven blir tillfälligt förlamade av strömmen och flyter 

upp till ytan. Då man undersökt fisken släpper man tillbaka 

dem. Så fort strömmen bryts mår fiskarna bra igen. 

Elfiske får inte användas av privatpersoner ens som inventeringsmetod, 

därför kan man tycka att våra elfiske-kryss är 

lite fuskiga. Vi hade turen att ha en kontakt som jobbade 

med just elfiske och vi fick gå med som assistenter. Vårt 

Regler för fiskkryssande: 

• Endast levande fisk får kryssas. 

• Om det är fisk i fångenskap ska du själv 

ha fångat den, eller varit med på fisketuren 

då den fångats. 

jobb innebar mest att trassla sladd och hålla hinken med 

fisk, men det var oerhört spännande att få se vad som kan 

finnas i en helt vanlig bäck: lax, stensimpa, lake, bäcknejonöga 

med flera. 

Att föra ner ström i vatten kan vara farligt. Försök inte 

att göra det hemma! Är du riktigt intresserad så försök hitta 

någon certifierad elfiskare att assistera. 

Fiskkryssaråret 2012 

Av alla Sveriges fiskarter lyckades vi se och identifiera 32 

stycken. Ungefär lika många såg vi utan att vi lyckades arta 

dem. Det har varit ett bra år. Fiskarna har varit snygga och 

oväntade och de fiskar vi ätit var goda. Snorklingarna har 

bjudit på de största upplevelserna då vi fått se fiskarna öga 

mot öga. Då har vi kunnat iaktta deras beteende, deras 

färger och former har varit så mycket vackrare än på land 

och känslan av att själv sväva bland dem är oslagbar. Det 

är en upplevelse av närhet och delaktighet som man sällan 

får vid andra djurspaningar. 

Nu sitter vi på sjön Långens is, i Lerdala, ibland bryter 

solen igenom molnen och det glittrar i snökristallerna. Vår 

fiskekompis Olivia har precis pimplat upp en björkna och 

första årskrysset är säkrat. Nu börjar det igen! 

Tips till dig som vill fiskkryssa: 

Finns det ett större akvarium på orten där du bor är det väldigt 

värt att besöka det om du vill öva dig på att artbestämma fisk från 

böcker. Själva tog vi Nationalnyckeln och begav oss till Universeum i Göteborg 

där vi ägnade en eftermiddag åt att utifrån bokens beskrivningar känna igen de 

svenska arter som fanns i akvarierna. 

Snorkling: Rör dig långsamt och granska botten noggrant så du inte missar 

något. Läs på i förväg om de arter du vill hitta så du vet hur du ska känna igen 

dem, böckerna måste man lämna på land. Är ni fler som snorklar så håll er nära 

varandra så ni kan visa varandra vad ni ser. Bestäm i förväg olika tecken som ni 

kan kommunicera med. 

Håvning: Blöt händerna innan du tar i fisken så du inte skadar dess skyddande 

slemskikt. Ha med en akvariepåse att studera småfisk i. Glöm inte bort att alla 

fiskar har varit små, småfiskarna kan ofta vara lättare att få tag i än de stora. 

Det finns väldigt många fiskarter som aldrig blir större än 10 centimeter. Därför 

är fiske med håv och små krokar ofta givande, det finns också flera varianter på 

fällor och små nät och burar för de här fiskarna, till exempel sänkhåv och landvad. 


Odla utan 

plöjning 

text: Sofie Karlsson och Liselott Evasdotter 

bild: Jenny Luukkonen och Magnus Bjelkefelt 

I ungefär 5000 år har människan använt plogen 

som hjälp för att luckra jorden, vända ner 

skörderester och gödsel, ta bort ogräs och 

förbereda jorden för sådd. Men att vända på 

jorden är en av de största energikostnaderna i det 

svenska lantbruket. En kostnad i både pengar och 

koldioxidutsläpp. 


I 

naturliga ekosystem, till exempel gräsmark 

och skog rörs marken inte om 

utan är ständigt bevuxen eller täckt av 

organiskt material. De manipulerade 

och rubbade ekosystemen inom det industriella 

jordbruket bygger i mångt på att jorden 

ständigt störs av olika slags jordbearbetning, 

sådd och skörd. Men också i det konventionella 

jordbruket finns det sätt att minska 

bearbetningen av åkermarken. 

Denna form av alternativt odlingssystem 

kallas med ett samlingsnamn för reducerad 

bearbetning. Det innebär att jorden inte 

vänds, att plöjning inte görs varje år, att det 

görs färre överfarter med maskiner, att bearbetningen 

görs på ett mindre djup eller att 

det inte är någon bearbetning alls. 

josef appell är driftsansvarig på Gårdstånga 

Nygård i Skåne. Gården har 1 000 

hektar mark och på gården slutade de plöja 

2006. Josef ser redan direkta effekter både på 

marken och på skörden. 

– Vi började med ett plöjningsfritt odlingssystem 

av rent ekonomiska skäl men 

har med tiden sett en rad miljöfördelar. 

Dieselförbrukningen minskar, den bio logiska 

aktiviteten ökar i jorden och koldioxidutsläppen 

minskar från både traktorn och 

marken när vi inte bearbetar, säger han och 

fortsätter:

”När vi slutat bearbeta marken har den biologiska 

aktiviteten ökat dramatiskt. Numera sköter en stor 

maskpopulation jordbearbetningen.” 

– När vi slutat bearbeta marken har den 

biologiska aktiviteten ökat dramatiskt. 

Numera sköter en stor maskpopulation jordbearbetningen. 

Maskarna gör gångar med 

vertikal struktur, det är samma väg som grödornas 

rötter tar. Detta innebär att vi får ett 

bättre rotsystem där växterna tar upp mer 

näringsämnen och vatten. Vi är i en positiv 

spiral där vi med mindre mängd insatser får 

ut mer skörd till en lägre miljöbelastning. 

Maskinerna inom lantbruket blir tyngre 

och tyngre och ett utbrett problem är markpackning, 

det vill säga att jorden packas ihop 

så att strukturen förstörs och växtrötter, luft 

och vatten inte längre kan ta sig igenom 

jorden lika bra (se artikel på nästa sida). 

Plöjningen ger en bra struktur i det övre 

jordlagret, men under plogdjup finns risk 

att marken packas mer och mer. Ytterligare 

en idé med plöjningsfritt är att minska markpackningen 

genom att helt enkelt köra mindre 

på marken. 

– Vi har också vidareutvecklat det plöjningsfria 

systemet med fasta körspår. Det 

innebär att vi med hjälp av GPS på traktorerna 

och tröskan kör i samma spår och med 

samma arbetsbredd på maskinerna. I vårt fall 

är det ett 9 meters-system där vi trafikerar 

endast 16 procent av markytan. Den största 

fördelen med fasta körspår är att vi inte heller 

bearbetar marken utan kan så direkt i stubben, 

säger Josef. 

jordbearbetningen var förr det enda 

sättet att reglera ogräsfloran, men alltsedan 

1940-talet då bekämpningsmedel mot både 

ogräs och sjukdomar blev vanligare har 

reducerad bearbetning kunnat användas i 

större utsträckning. En ofta omdiskuterad 

sidoeffekt av reducerad bearbetning är att det 

riskerar att öka användningen av kemiska 

bekämpningsmedel. Men Josef Appell ser att 

de på Gårdstånga Nygård har kunnat dra ner 

på besprutningen jämfört med innan. 

– Vi utnyttjar idag GPS-tekniken till 

att delavstänga sprutan vilket innebär att 

överlappning som ofta är 5–10 procent har 

minskat till en procent. Vi kommer också 

att prova att endast spruta mellan raderna 

i radsådda grödor som betor och raps och 

kunna spara cirka 50 procent. En effekt vi 

också ser är att när inte lika mycket örter 

och ogräs gror sedan vi slutat bearbeta jorden, 

kan vi också där minska på kemikalieanvändningen. 

Josef tror att reducerad bearbetning är ett 

system för framtiden och tycker att fler borde 

gå över till plöjningsfritt. 

– Gården har inga speciella förutsättningar 

för det, utan det handlar mer om en mental 

omställning. Det handlar om att skaffa 

sig kunskap och våga satsa. Utan tvekan tror 

jag att vi är på rätt väg. ••• 


låt grödorna andas 

text och foto: Liselott Evasdotter 

Luft är lika viktigt för växterna som för oss människor. För att 

rötterna ska kunna andas gäller det att jorden inte är för hårt 

packad. Det finns metoder för att undvika markpackning 

och hela tiden lär vi oss mer för att hantera problemet. 

Är allt med? Metalldetektor, GPS, 

cylindrar, borr, spadar, måttband, 

slägga, öronproppar ... 

Bilen är full med utrustning. Det 

är ett gäng från Sveriges lantbruksuniversitet 

som beger sig mot den första av fem platser 

där markpackningen i svenska åkerjordar ska 

undersökas. Det är Avdelningen för jordbear- 


betning och hydroteknik som fått uppdraget 

från Naturvårdsverket. 

Syftet är att ta reda på hur mycket åkermarken 

packas ihop av de tunga maskiner 

som används i jordbruket. På lång sikt kan 

markens produktionsförmåga vara hotad. 

För att få svar på hur det ser ut ingår undersökning 

av markpackningen i ett nationellt 

övervakningsprogram. Varje år undersöks 

fem åkrar i olika delar av Sverige och efter 

sex år börjas det om med samma plats. Totalt 

är det 30 olika åkrar som ska ge en samlad 

bild av markpackningen ur ett nationellt 

perspektiv. 

En vanlig traktor väger idag fem till sju 

ton, och en full skördetröska väger cirka tjugo

ton. När så tunga maskiner körs ute på åkern 

blir det ett stort tryck som fortplantar sig ner 

i marken. Maskgångar, sprickor och porer 

trycks ihop och det blir mindre luft i jorden. 

Det innebär att det blir svårare för växternas 

rötter att tränga ner i marken och att rötterna 

får mindre utrymme att växa i. Ett annat 

problem är att det tar längre tid för vattnet 

att rinna genom marken, vilket medför att 

växternas rötter dränks. Växterna behöver 

visserligen vatten för att växa, men rötterna 

behöver luft också. Är marken för blöt och 

kompakt resulterar det i mindre skörd och 

ett sämre nyttjande av åkermarken. 

markpackning på djupare nivåer innebär 

i princip en oåterkallelig påverkan. I ytligare 

jordlager kan det däremot åtgärdas. Det går 

att luckra jorden på olika sätt, till exempel 

genom att plöja eller odla växter med djupgående 

rötter. Processen sker även naturligt då 

maskarnas gångar och vinterns frostsprängningar 

hjälper till att luckra jorden. Längre 

ner i jorden avtar den biologiska aktiviteten 

och vinterns kyla når inte ner. Det blir nästa 

istid som får luckra de djupare jordlagren. 

Ett sätt att minska markpackningen utan 

att minska storleken på maskinerna är att 

köra med dubbla hjulpar, då fördelas tyngden 

på större yta. Det senaste är bandtraktorer. 

Istället för hjul har de band precis som en 

bandvagn. Ytterligare en variant är att ha 

fasta körspår. Då trycks marken visserligen 

ihop, men på samma ställe varje gång. Denna 

metod kräver dock planering från bonden 

och att de olika maskinerna och redskapen 

har samma bredd. Det är också viktigt att 

inte köra när marken är för blöt, då trycks 

den ihop lättare. 

För att undersöka markpackningen tas 

prover på olika djup. Som djupast borras det 

ända ner till 70 centimeters djup för att ta 

cylinderprover. Det är tungt att borra ner i 

leran, så det gäller att utrustningen är välservad. 

Under en lång arbetsdag tas 80 cylindrar 

med jord på olika nivåer i marken. Totalt ska 

400 cylindrar tas ut på de fem olika åkrarna 

som undersöks. Fältarbetet tar en vecka eller 

två, vilket kan tyckas vara mycket tid, men 

det är inne på markfysiklaboratoriet som det 

verkligt tidskrävande arbetet börjar. 

Markfysik handlar om markens porsystem 

All jord som sticker upp ovanför cylinderkanten skärs bort inför 

analysen på det markfysikaliska laboratoriet. 

Forskaren Ararso Etana använder penetrometern för 

att mäta vilket tryck som behövs för att sticka ner 

metallstaven i marken. Det är en av metoderna för 

att få ett mått markpackningen i åkerjorden. 

och hur vatten och luft rör sig i marken. Jord 

byggs upp av delar som lera och sand, grus 

och sten. Men i jorden finns också växtrötter 

och förmultnade växtdelar, maskar och 

småkryp, vatten och luft. De olika beståndsdelarna, 

och proportionerna dem emellan, 

styr vilka egenskaper jorden har. 

Flera olika markfysikaliska egenskaper 

undersöks i jorden som är i cylindrarna. 

Bland annat genomsläpplighet, hur lång tid 

det tar för vattnet att rinna genom jorden, 

och porositet, hur lucker jorden är. 

de olika undersökningarna ger ledtrådar 

som tillsammans talar om tillståndet i marken. 

När analyserna är klara efter flera månaders 

laboratoriearbete, kan värdena jämföras 

med tidigare år. Övervakningsprogrammet 

är upplagt för 256 år, och hittills har bara 

några platser hunnit undersökas två gånger. 

Det kommer att ta decennier innan några 

tydliga trender kan ses. Resultaten kommer 

vara till stor nytta för att vi ska kunna bruka 

vår jordbruksmark på bästa sätt. ••• 


Brytningstider 

för glesbygden 

text: Alva Snis Sigtryggsson och Maria Tranvik bild: Magnus Bjelkefelt 

Det borras och grävs runtom i Sverige. Då priset på mineraler ökat under 

de senaste åren har flera internationella gruvbolag fått upp ögonen för den 

svenska berggrunden. Men få tycks vilja förstå att påverkan på landskapet är 

betydligt större än ett litet hål i marken. Och vad händer när malmen sinat och 

företaget drar vidare till nästa mineralfyndighet? 

24 Fältbiologen 1/2013

Om 60 år har den sista personen 

flyttat ut från Ådalen säger de 

på Rapport. Avfolkningen är 

sedan länge ett faktum och 

behovet av motåtgärder är akut. Samtidigt 

sveper en våg av nya gruvinvesteringar över 

landet. Från regeringshåll tycks man tro att 

gruvnäringen erbjuder en mirakelkur som 

ger jobb och ett blomstrande samhälle. Men 

vad händer när malmen är bruten? 

– Hör du mig? Inez Abrahamssons röst 

låter lite sprakig där på andra sidan linjen. 

Du förstår jag måste sitta helt stilla med 

telefonen, annars blir det så hackigt. 

Inez bor i Latikberg utanför Vilhelmina, 

i ett område som är högintressant för gruvindustrin. 

Hon är också ordförande i föreningen 

Hela Sverige ska leva som kämpar 

för landsbygden. 

Inez påtalar att malmbrytning pågått 

under lång tid men att exploateringstrycket 

är större idag än det någonsin varit tidigare. 

I slutet av februari presenterade regeringen 

en ny mineralstrategi. Det är ett 

dokument som fastlägger hur landets resurser 

under mark ska utnyttjas. Det finns 

flera anledningar till att så många nu visar 

intresse för att bryta i Sveriges marker. 

Malmpriserna utvecklas gynnsamt då tillexempel 

Kina och Indien har en stigande 

efterfrågan på mineraler till sina industrier. 

Men Sverige har länge alltid varit ett land 

som är intressant för gruvbolagen. Man äger 

bara sin mark en halvmeter ned i jorden, 

det är billigt att få brytningsrätt och miljöprövningen 

kommer in först väldigt sent 

i tillståndsprocessen. Då ska mycket till för 

att hela prospekteringsprocessen ska kastas 

i papperskorgen. 

på senare tid har frågan kring gruvors 

miljöpåverkan börjat uppmärksammas på 

olika håll. Och visst påverkar en gruva naturen. 

Det är ett av de största ingreppen i ett 

landskap som görs. Men med en gruvetablering 

växer också ett helt nytt samhälle fram 

och det blir människorna där som drabbas 

hårdast när gruvdriften stakar ut vägen för 

hur trakten utvecklas. 

Johan Elwing är aktiv i föreningen 

Aktion Rädda Vättern som startades för 

ett år sedan då Försvarsmaktens planer 

på att provskjuta över Vättern blev kända. 

Det skulle ha lett till betydande blynedfall 

över Vättern. Bara några veckor senare fick 

aktionsgruppen information om ett kanske 

ännu större hot, gruvprospekteringar i 

Norra Kärr, ett område i Vätternbranternas 

tillrinningsområde. Och att Vätterns vatten 

är hotat är väldigt allvarligt. Sjön riskerar 

att förgiftas av det dammet från gruvan och 

gifter från slagghögarna bredvid brottet. Nu 

väntas Vättern dessutom bli Stockholms 

primära dricksvattenkälla vilket drastiskt 

ökar antalet människor som är beroende av 

vattnet. För Johan är det tydligt vilka som 

bär skulden – och vilka som drabbas. 

– Gruvfrågan hänger ihop med hela det 

ekonomiska systemet. Det är vår extrema 

konsumtion som gör att vi letar efter nya 

gruvor. De som får betala är jorden, människorna 

i lokalsamhällena och kommande 

generationer, säger han. 

Det har varit svårare att övertyga folk 

om motståndet mot gruvan än mot försvarsmaktens 

provskjutningar. Problemen 

med att väcka folklig opinion mot malmbrytning 

känns igen från andra delar av 

landet. Delar av Malmberget i närheten 

av Gällivare måste evakueras för att gruvdriften 

underminerat 

”De som 

bestämmer tror 

att vi blir glada 

här uppe bara vi 

får jobb alltmedan 

de förstör våra 

naturresurser.” 

markerna. I Kiruna 

har vi kunnat se hur 

malmbrytningen prioriteras 

över alla andra 

intressen och många 

anförtror gruvan hela 

stadens utveckling. 

– En gruva inger 

hopp. Det är en stor 

investering som kommer 

till bygden. Det 

ger hopp om att kunna bo kvar. Det är svårt 

att klara av den urbanisering som pågår i 

Sverige idag, säger Inez Abrahamsson. 

Hon förstår hur de som vill ha en gruva i 

sin hembygd resonerar men hon fortsätter: 

– Det kan vara kortsiktigt bra men aldrig 

långsiktigt. Ett samhälle som bygger på en 

gruvboom kommer inte hålla. 

en gruva varar inte för alltid utan det 

kommer en tid då det inte längre finns 

någon brytvärd malm kvar. Då återstår ett 

samhälle runt hålet i marken som är uppbyggt 

kring gruvdriften. Något som är värt 

att notera är att kommunen inte får beskatta 

företagen eller ta ut avgift för malmen. 

Deras enda intäkt den kommunalskatt som 

betalas av de anställda som behagar bo på 

orten. Men en allt mer tilltagande trend är 

att folk veckopendlar till gruvorna vilket gör 

att även den inkomsten går förlorad. 

Det vanvettigt lite som faktiskt går tillbaka 

till lokalsamhället, menar Inez: 

– Det är ju en norm som styr landsbygden! 

De som bestämmer tror att vi blir glada 

här uppe bara vi får jobb alltmedan de förstör 

våra naturresurser. Det här landet styrs 

av en utsugarmentalitet och det är jag inte 

rädd för att säga, det får du gärna skriva ner. 

Och just jakten på jobben tror Johan är 

något som överskuggar hela debatten. När 

han varit i kontakt med Länsstyrelsen och 

lokala politiker tycker han att de verkar 

konstigt naiva. 

– De förstår verkligen inte allvaret. När 

gruvbolagen hävdar att det bara är ett litet 

stenbrott och att miljöpåverkan kommer bli 

minimal, då litar de på det. 

ett ord som återkommer när Inez talar 

om gruvorna och landsbygden är ”quick 

fix” – det vill säga att det är en lösning just 

för tillfället – men det är inte hållbart. Vi 

måste istället börja fundera 

över vilken sorts framtid vi 

vill ha. 

– Vill vi ha en sådan 

framtid där vi inte ser 

längre än 20 år framåt? Vi 

måste fundera över hur vi 

ska skapa något hållbart 

istället, där kortsiktiga 

ekonomiska intressen inte 

vinner över långsiktig miljöhänsyn. 

Hur bygger vi då en hållbar framtid för 

landsbygden – bortom gruvorna? Johan är 

snabb med att svara: 

– Det krävs ett politiskt ansvar, säger 

han. Gruvorna ska inte få finnas på samma 

villkor som människorna och naturen. Det 

vi ser idag är en icke-politik, vi lurar oss 

själva att vi har världens starkaste miljölagstiftning 

men det stämmer inte. Det enda 

vi gör nu är att ge plats gruvbolagen. Vi 

behöver ordentliga samråd och riktig demokratisk 

möjlighet att påverka vår närmiljö. 

Inez håller med. Hon menar att landsbygden 

har alla resurser som behövs för att 

ställa om till ett hållbart samhälle. Den 

potentialen utnyttjas nu inte överhuvudtaget. 

••• 


Kompis med en duva 

Det var en morgon i januari. 

På hallsoffan stod en låda 

med mitt namn på. Jag öppnade 

försiktigt. I ett hörn låg 

en skrämd ung duva, hennes ena ben var 

brutet. Farsan hittade henne på sitt arbete 

på Degerfors järnverk. Det kändes lite som 

déjà vu, då jag ägnade sommaren åt att ta 

hand om Frille, en annan duvunge med 

brutet ben. Liksom med Frille tog det några 

dagars tålmodigt lirkande innan hon litade 

tillräckligt på mig för att börja äta ur min 

hand. Jag gav henne namnet Frallan. 

Frallan är en riktigt glupsk duva, hon 

stoppar i sig nästan allt. Jag ger henne havre, 

korn, vete, solrosfrö, brödsmulor samt bitar 

av torkad majs och ärter. Men det duger 

inte med mörkt bröd, vitt ska det vara. 

Matningen av Frallan är en högljudd process, 

när hon vet att det är dags börjar hon 

skrika hysteriskt. Är hon riktigt hungrig 

tigger hon genom att vibrera med vingarna 


text och foto: Andreas Hansen 

över ryggen. Har jag bröd eller ost i näven 

blir hon så ivrig att hon biter lika mycket i 

skinnet som i maten! 

Frallan är också ganska kelig, hon älskar 

att sitta på axeln när vi är ute på promenad, 

och njuter av att bli kliad i nacken eller 

under vingarna. 

När hennes ben läkt tillräckligt började 

vi med flygträning. Till en början bara 

genom att föra henne upp och ner så att 

hon fick stärka vingmusklerna genom att 

flaxa. Numera kastar jag upp henne i luften, 

så att hon får flyga ner till marken. Hon 

bor dock inomhus, i en stor låda med ett 

halmrede, så efter en stund ute i vinterkylan 

vill hon helst av allt in i värmen. 

stadsduvor kan variera mycket i fjäderdräkten. 

Frallan är ljust blågrå, med mörkgrå 

huvud och hals, två distinkta svarta 

streck över täckvingarna och vita vingpennor. 

Som hos alla icke könsmogna duvor är 

hennes ögon gråbruna. Som vuxen kommer 

hon få den vanliga rödorange färgen. 

Målsättningen med att ta hand om 

Frallan är att hon på sikt ska kunna återfå 

friheten, och ansluta sig till andra duvor. 

Duvan Frille som jag tog hand om under 

sommaren tog en hel månad på sig från att 

hon lärt sig flyga till dess att hon verkligen 

började följa med de vilda duvorna. 

För att underlätta för Frallan tar jag regelbundet 

med henne till en närbelägen 

pizzeria där det ofta sitter andra duvor, 

däribland Frille, som nu är helt vild och 

har skaffat sig en hane. Några av duvorna 

är dock lite för närgångna och hårdhänta, så 

jag släpper inte Frallan förrän jag vet att hon 

kan flyga ordentligt. Så hur mysig hon än 

är kommer min målsättning alltid vara att 

ett vilt djur hör hemma i frihet, och ingen 

annanstans. •••

För Råstasjöns räddning 

text: Leo Rudberg foto: Johan Lind 

Plötsligt blixtrar det till. Gråhägerns 

näbb viner genom luften och fångar 

en fisk i vattnet. Bredvid hägern 

på isen står ett 70-tal artfränder. 

Ett stenkast bort från sjön kliver några rådjur 

fram till fågelmatningen, den allra artrikaste 

i Stockholm. Den lilla rödhaken, mycket 

sällsynt vintertid, hoppar försiktigt fram ur 

skuggorna över snön. 

Precis norr om sjön står några fågelskådare 

och väntar ivrigt. De har rest många 

mil för att få se vattenrallen, en rätt vanlig 

våtmarksfågel, som dock i 99 procent av fallen 

på andra platser endast hörs, aldrig syns. 

Men där är den! Rallen smyger kvickt fram 

så nära som en meter från de upphetsade 

fågelentusiasterna. 

Naturens harmoni råder en vinterdag vid 

Råstasjön, en av Stockholms bästa fågelsjöar. 

Men i Solna stadshus en kilometer bort hotar 

stadens politiker och byggbolag att för evigt 

krossa friden. 

solna kommun har föreslagit att 60 

höghus, upp till 10 våningar höga och som 

närmast 45 meter från vattnet, ska byggas i i 

det otroligt värdefulla naturområde som ligger 

precis norr om Råstasjön. Vissa politiker 

har backat från förslaget och vill istället att 

sjön blir naturreservat och hus byggs utanför 

strandskyddet. Men det räcker inte alls. 

Mycket betydelsefulla naturvärden finns 

nämligen utanför strandskyddat område, 

alltså längre än 100 meter från sjön. Här finns 

skog som är väldigt viktig för att till exempel 

den rödlistade mindre hackspetten ska kunna 

överleva vid sjön. Även begränsad bebyggelse 

skulle drabba den mindre hackspetten och 

resten av naturvärdena mycket illa. 

De värst drabbade skulle bli de 37 fågelarter 

som häckat i den skog som politikerna 

vill skövla, däribland fåglar som näktergal 

och duvhök. Totalt har 181 fågelarter setts vid 

Råstasjön, vilket gör den till den kanske artrikaste 

sjön i tätbebyggt område i hela Sverige. 

Den rödlistade talltickan växer också där. 

I övrigt är dock djur- och växtlivet mycket 

okänt. I kommunens egen miljökonsekvensbeskrivning 

nämns inga andra organismer 

än fåglar och växter – inga trollsländor, inga 

andra insekter, inga däggdjur, inga lavar, inga 

svampar: ingenting. 

Trots att Råstasjön säkerligen huserar 

rödlistade arter inom dessa stora djur- och 

växtgrupper ansåg kommunen att det inte 

behövdes någon inventering av dessa – och 

inventerarna verkar endast ha varit ute en 

enda dag i fält, mitt i vintern, då även många 

av fåglarna och växterna inte syns. 

rädda råstasjön! För att rädda området 

har Fältbiologerna dragit igång Nätverket 

Rädda Råstasjön, som samlat hundratals 

boende och flera miljöorganisationer. Vi försöker 

påverka politikerna, ordnar fågelguidningar 

och skriver remissvar till kommunen. 

På www.faltbiologerna.se/kalendarium kan 

du läsa mer om hur du kan hjälpa till. 


Minifältis 


Ett par gula ärtor kan lätt bli en egen falafelodling. Följ ärtan från det 

torkade fröet, genom grodden, blomman och skidan, till att den åter 

är ärta igen. Och däremellan kan du göra dig en god falafel! 

1. Lägg i blöt 

Att blötlägga ärtorna är ett sätt att få dem att gro snabbare. 

Lägg ett tiotal ärtor i ett vattenglas i 24 timmar. 

2. Så i jord 

Ta fram några krukor av medelstorlek, fyll dem med 

såjord och plantera ett gäng ärtor i varje kruka. Lägg 

ärtorna 1 cm ner i jorden. Vattna så all jord blir fuktig, 

men inte blöt. Efter några dagar börjar små skott titta 

upp genom jordtäcket. Efter två veckor har det kommit 

väldigt många skott. Om du inte orkar vänta på din 

falafel kan du skörda lite av de gröna nya skotten – gott 

i salladen! 

3. Plantera om 

När ärterna börjat bli större behöver de antagligen större 

krukor, och de behöver separeras från varandra. Sätt 

varje planta i en egen kruka och stick ner en blompinne, 

så att ärten har något att klänga på. 

4. Sätt ut 

För att ärten ska bli pollinerad behöver den sättas 

utomhus, så när det blivit varmt i juni kan krukorna 

sättas ut på balkongen, uteplatsen eller i en 

blomlåda från fönstret. Eller om du har möjlighet 

i odlingslandet. Ärten blommar under 

sommaren med vackra vita blommor. 

text: Magnus Bjelkefelt bild: Kleo Bartilsson 

5. Skörda lite 

Fram emot augusti har det börjat komma ärtskidor längs 

med rankan. Dessa är väldigt goda så det gäller att inte 

smaska i sig alla. 

6. Torka 

När ärtskidorna börjat skrumpna något är det dags för 

slutskörd. Pilla ut ärtorna ur skidan och lägg dem luftigt 

på en bricka. Rör om dem då och då – mer i början, 

mindre i slutet. Det tar ungefär 3 veckor för ärtorna att 

bli torra. 

7. Gör falafel 

Blötlägg 3 dl torra ärtor i cirka 12 timmar. Slå bort 

vattnet. Finhacka 2 gula lökar och mixa ihop dem 

med ärtorna. Lägg i 1 buljongtärning och 2 

pressade vitlöksklyftor. Klipp i ½ dl persilja 

(alternativt grönkål). Tillsätt cirka 2 tsk 

spiskummin och mixa smeten slät. 

Smaka av med salt och peppar, eller 

om du vill ha stark falafel, sambal 

oelek. Forma smeten till små 

biffar och fritera dem i olja tills de 

blivit gyllenfärgade. Ät!

Norrland: Essäer och 

reportage 

Po Tidholm 

Teg Publishing, 2013 

De som inte rör sig norr om 

Uppsala annat än på skid - 

semestern begriper sällan att 

begreppet Norrland är kontroversiellt. 

Det är maktens namn på 59 procent 

av landets yta och används mycket sparsamt 

av folket norr om Dalälven. Däremot kan 

man ibland höra talas om södern som någon 

form av generaliserande vedergällning. 

Titeln på boken är ändå relevant eftersom 

den till stor del handlar om att Sverige har 

ett Norrland som länge har fungerat som 

resurskälla för södern. Här hämtar man 

främst malm, vattenkraft och skogsråvaror 

men det är även hit man bjuder in utländska 

stridsflyg att öva och här är man i full färd 

att resa sina vindkraftverk. 

Boken erbjuder en brokig gobeläng som 

vävs samman med hjälp av ett stort antal 

reportage, krönikor och essäer som Po 

Tidholm skrivit under de senaste tjugo åren. 

Detta ger en omväxlande läsupplevelse men 

en del texter hade mått bra av en grundligare 

redigering. Här och var återfinns daterade 

texter, tröttsamma upprepningar och enstaka 

faktamissar. Detta gäller inte minst de 

delar som berör situationen i de norrländska 

skogarna. 

Nedslagen spänner över allt från hemlagad 

mozzarella till snöskotrar och fäbodvallar. 

Huvudtemat får ändå sägas vara 

hur Sveriges norra delar omformats efter 

Du vet väl om att Fältbiologerna har ett eget förlag? Vi har billiga böcker 

om alltifrån utomhuspedagogik och miljökamp till bållevermossor och 

rovfåglar. Många av våra böcker fördjupar sig i natur- och miljöfrågor som 

andra förlag kanske inte sett som viktiga att publicera. Fältbiologernas 

förlag tar saken i egna händer och ger ut de böcker vi själva vill läsa! 

ekonomiska behov och dessutom fått finna 

sig i rollen som kulturell kontrast till det 

urbana framstegssamhället. Modernitetens 

mest konkreta spår är råvaruindustriernas 

omdaning av landskapet. Även in- och utflyttning 

har dirigeras från högre ort. Först 

på 1600-talet då generösa subventioner drev 

på nybyggarnas etablering i inlandet. Sedan 

på 1960-talet då industrin i södern skrek 

efter arbetskraft och folket i norr skrek: Vi 

flytt in’t! 

De som blivit kvar på landsorten får 

numera stå ut med att bli karikerade i den 

rika flora av hemvändarfilmer som snart 

sagt kommit att bli ett huvudtema i svensk 

film. Bokens analyser av dessa är knivskarpa 

och fullkomligt avväpnande. I genren är 

lantisens attribut lika välkända som tacksamma 

att driva med. Det är dansmusik, 

rutiga skjortor, ärlighet, inskränkthet och 

en och annan hagelbössa. Vad som är mest 

förfärande är att glesbygdslänen subventionerar 

sina egna karaktärsmord. Regionala 

kulturstödsfonder gör att nedlåtande schabloner 

och stereotyper blir en del av produktionernas 

finansieringsplaner. Förfarandet 

bottnar i ett självförtroende som rör sig mot 

den absoluta nollpunkten. Ofta motiveras 

dessa och motsvarande stolleprov med den 

desperata målsättningen att ”sätta orten på 

kartan”. Går det ens att föreställa sig att 

Stockholms län skulle ge ett särskilt kulturstöd 

till tv-serien Solsidan? 

Boken visar också på hur svårt det är 

att beskriva Norrland utan att halka ner i 

söndertuggade generaliseringar, något Po 

Tidholm själv råkar ut för här och var. Det 

är många tomt gapande skyltfönster och 

Kultur 

ödelagda monument över en tid som flytt. 

Samtidigt speglar detta också den faktiska 

situationen. Skildringen av den samiska kulturen 

är också centrerad kring hårt kroppsarbete 

i vildmarken, grovhugget språkbruk 

och inte minst kring äkthet och det genuina. 

I vissa sammanhang plockas dessa begrepp 

isär i sina beståndsdelar medan de i andra 

sväljs med hull och hår. 

Recepten på hur Sveriges norra halva ska 

lyckas resa sig ur den tröstlösa jämmerdalen 

lyser dock med sin frånvaro. Trots att Po 

Tidholm väver in en hel del åsikter och egna 

värderingar i sina reportage syns mycket lite 

av konkreta förslag på hur Norrland ska 

lyckas skaka av sig sitt risiga självförtroende 

och lyckas stå på sig nästa gång sörlänningarna 

kommer för att be om hjälp. 

Svante Hansson 

FÄLTHANDBOK OM 

GNAGANDE SIGNALARTER. 

Den första i sitt slag! För 

fältbiologer, inventerare och 

andra som är intresserade 

av gnag i gamla och döda 

träd. Medlemspris: 70 kr. 

MöTESPLATS NATUREN: 

EN HANDBOK är ett häfte 

fullspäckat med lekar och 

övningar för minifältisar och 

ledare. Medlemspris: 60 kr. 

För att se hela vårt utbud och göra beställningar: gå in på förlagets hemsida www.faltbiologerna.se/forlag.

Experten & Krönika 

HANDLINGSKRAFT: Lars Axelsson bor i Umeå och var under 

många år med i Fältbiologens redaktion där hans knivskarpa 

penna rasslade ner allt om politik, aktivism och skogskamp. 

Hur kan man motivera att bryta mot 

lagen (i t.ex. ett fall som Ojnareskogen) 

när vi har ett rättssystem? 

Henry 

Lagbrott kan, som alla vet, se ut på otaliga olika vis. 

Från mord och rån till att titta på film på Internet eller 

sitta ivägen för en skogsmaskin. En fråga som din är 

nästan omöjlig att ge ett bra svar på utan att fylla flera sidor 

i tidningen, eller att ha en tvåvägskommunikation. 

Motivationen att bryta mot lagen kan såklart vara lika olika 

som situationerna du står inför. I visa fall kan det krävas att 

du kollar på befintlig lag och rätt i ett särskilt fall. I Ojnare 

konstaterade domstolen att det inte kunde uteslutas att aktivisternas 

lagbrott var nödvärn, det vill säga att de bröt mot 

lagen för att förhindra ett större lagbrott. I andra fall handlar 

det om moral. Om lagen beslutar att din bästa vän ska kastas 

ut ur landet, vad vore du för vän om du inte gjorde ditt bästa 

för att bryta mot lagen och skydda din vän? 

Lag är inte någonting statiskt, utan förändras, beroende på 

vilka som påverkar lagstiftarna (hej Nordkalk!) eller hur samhällsutvecklingen 

ser ut (hej projekt REVA och den europeiska 

polisstaten!). Att bryta mot lagen kan ibland vara ett sätt 

att uppmärksamma och agera mot lagar som borde ändras. 

Särskilt för de av oss som inte har pengarna eller den dåliga 

smaken att hyra in lobbyister och dylikt. 

Olika sorters civil olydnad, direkt aktion, hur man kommunicerar, 

vad man vill uppnå och andra saker som är viktiga att 

tänka på kan man läsa om i till exempel Fältbiologen 1/2012, 

boken Ventil (Fältbiologernas förlag) eller boken Aktivistens 

lagbok (Federativs förlag). 

”Om lagen säger att Krösus har rätt, då är det fel på lagen.” 

Nalle-Maja 


Ett med 

årstiderna 

Just nu är allting runt mig vinter. Från mina fem lager 

vinterkläder till sysslorna jag utför och maten jag äter. 

Det känns som att jag är en del av vintern jag med. Som 

att jag på något vis får den att hända genom att gå om 

kring här och göra min del. Att ta hand om de installade 

korna och fåren, ploga snö och köra upp slädlass med ved till 

huset med häst, hacka loss isen från hönsens vattenskål och 

sova mellan iskalla lakan när jag inte hunnit med att elda i 

kaminen på rummet. 

Hela jag känns som en enda seg gnistrande köldknäpp i 

mina strävanden i kylan. Det är en häftig känsla. Men den 

får mig att se fram emot våren mer än jag gjort någonsin i 

hela mitt liv. Våren är fantastisk var som helst, så jag undrar 

hur det kommer att kännas att vara våren här på gården. Jag 

börjar redan få vissa föraningar. 

Snart kommer kalvarna och vi har redan byggt en ny kalvkätte. 

Det ilar till av förväntan när jag ser den, den är lite 

vår mitt i vintern, den behövde bli gjord för snart är den här. 

Jag hörde en större hackspett slå sina vårtrumningar när jag 

ledde ut hästen till hagen, och småfåglarna har börjat öva 

sina vårsånger från frostklädda grenar. De känner ljuset. Jag 

hoppas att hönsen också börjar känna sig inspirerade snart, 

för jag har knappt ätit ett ägg sedan produktionen upphörde 

efter första riktigt kalla frostnatten i december. 

till våren kommer jag att känna mig som Idas sommarvisa, 

tror jag: ”Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter 

fart” … Nån är i det här fallet jag och de andra på gården. 

Det är kanske inte jag som gör hela kohagen grön, men jag 

kommer hjälpa till att se över stängslen runt hagen och släppa 

ut korna och kalvarna i den när det blir dags, och genom att 

hålla markerna öppna och så vall på ängarna gör vi vårt för 

att blommorna ska blomma. 

För man blir inte bara en del av årstiderna, man blir en 

del av ett ekosystem. En viktig del, och för en gångs skull ger 

man samtidigt som man tar. 

Elin Sandberg är fältbiolog, bor och arbetar på 

den hästdrivna ekologiska gården Arvidstorp 

vid Billingen i Västergötland.

Att starta en klubb på din ort gör det lättare för dig och dina likasinnade att hitta 

varandra och att göra saker tillsammans! Själva uppstartandet behöver inte 

vara krångligt och det finns massa hjälp att få om man tycker det verkar svårt. 

Fixa ett startmöte! För att starta klubben 

anordnar man ett startmöte. Du behöver: 

ett datum, en lokal och lite fika 

samt Fältbiologernas startmötesprotokoll 

och klubbstadgar som finns att ladda ner från 

Fältbiologernas hemsida. 

Bjud in folk! Inför startmötet 

kan man bjuda 

in vänner man tror är 

intresserade, affischera 

på sin skola och på stan, eller 

kontakta rikskansliet och kolla om 

det finns några medlemmar i närheten 

och skicka ut informationen 

till dem. På mötet behöver det vara 

minst fem personer. 

Internt 

sök pengar till aktviteter! 

Efter att klubben har startats 

kan man ansöka om ett startbidrag 

från riksföreningen. 

För att kunna göra det måste man först 

öppna ett konto i valfri bank och därefter 

fylla i startbidragsmallen som skickas till 

kansliet. Om din klubb av någon anledning 

inte vill skaffa ett eget konto kan 

ni få ha era klubbpengar på riks konto. 

Detta kräver dock fortfarande bokföring 

så att det finns koll på hur mycket pengar 

som finns, samt att räkningar skickas till 

rikskassören med kvitton på era utgifter. 

Självklart får du hjälp av föreningen med allt som du 

undrar över – kontakta kansliet eller riksstyrelsen, 

så svarar de på dina frågor. Du hittar alla papper på 

www.faltbiologerna.se/mallar-for-faltbyrakrater 

bilder: Elsa Sohlberg

Internt 

Gruvnätverket protesterade 

högljutt i Jokkmokk 

Gruvnätverkets första nätverksträff gick av 

stapeln i Jokkmokk och bestod av diskussioner 

om nätverkets framtid, stor demonstration och 

nätverkande med motståndskämpar i norr. 

När vi vaknade upp på lördagsmorgonen i 

Purkijaur sken solen så det gnistrade i snön och 

en älg sprang tyst i den höga snön. Vi började 

diskutera gruvnätverkets framtid och hälsade 

sedan välkommen till Marie Persson, kolossalt 

inspirerande kämpe från Tärnaby i Västerbotten. 

Efter diskussion och utbyte av idéer med henne 

fortsatte vi med frenetisk plakatmålning och 

aktionsövning inför demonstrationen. 

Vi kastade oss i bilarna, ven genom det betagande 

vackra landskapet och befann oss plötsligt 

i en manifestation med mer än 250 personer som 

tågade genom Jokkmokks marknad. När vi sedan 

stannade vid Folkets hus passade vi på att göra 

vår aktion, där vi liksom på riksårsmötet sålde ut 

Sveriges mineraler och resurser till lågt bjudande 

gruvbolag. Aktionen blev väldigt uppskattad. 

Sedan sjönk vi ihop och värmde oss i det lilla 

bokcaféet där vi träffade Tor, aktiv i nätverket 

"Inga Gruvor i Jokkmokk", som bland annat berättade 

att provborrningarna utanför Jokkmokk 

antagligen sätter igång redan till sommaren. 

Så håll några veckor öppna i sommar, packa 

trangia köket och var beredda på motstånd. 

Kunde vi i Ojnare så kan vi i Jokkmokk. 

Gruvnätverket 

Skogsnätverket vid jättegranen 

Den 8–10 februari hade Fältbiologernas skogsnätverk 

möte i en liten skogsstuga utanför 

Degerfors i sydöstra Värmland. Under helgen 

diskuterade vi sommarens kommande inventeringsresa, 

finansiering av kommande möten mm. 

På dagen var vi ute i den snötyngda skogen och 

kollade vinterträd och passade på att krama om 

Jättegranen, som är den största i örebro län. Vi 


spårade också lodjur precis vid stugknuten, och 

tog en kvällsspaning efter vildsvin. Vi såg färska 

spår, men inga svin. Istället hade vi snöbollskrig 

i nattskogen! På kvällen tog vi igen oss med god 

mat och djupa samtal i värmen från kaminen. 

En riktigt fin helg med stugmys och möte i den 

vackra vinterskogen! 

Andreas Hansen, Degerfors 

Havskatten 

fulast på 

Havets hus 

En söndag i mars fick Havets hus i Lysekil 

fint besök av minifältisar från Göteborg, 

Uddevalla och Vänersborg. Det var en händelserik 

resa med observationer av både 

tofsvipa, ejder och ormvråk på vägen dit. 

Väl på plats fick vi bekanta oss med många 

marina arter, ibland på riktigt nära håll. 

Vidare kom vi fram till varför makrillen är vit 

på magen och att havskatten är den fulaste 

fisken. 

Elin Sandberg, minifältisledare 

Nya tider i SUG 

Den senaste tiden har det hänt mycket i SUG! 

Styrelsen har diskuterat distriktets framtid, 

hur vi ska kunna hjälpa klubbarna bäst och 

hur vi ska göra alla miljöhjältar i Stockholm, 

Uppland och Gotland till fältbiologer. 

Till vår hjälp för att göra SUG riktigt super 

har vi numera två nya distriktsinformatörer, 

DISI:sar, Marie Klawitter och Tova Melin. 

Dessutom väntar spännande aktiviteter i vår 

och sommar. Klubbledarkurs tillsammans 

med Skånedistriktet i maj eller distriktets alldeles 

egna fältstation, Fältstation Gotland, i 

juni. SUG-styrelsen 

Skådade fåglar 

Den 16 mars åkte Stockholm City Fältbiologer 

till Sandhamn för att skåda fågel. Många sjöfåglar 

skådades i det fina vädret! 

Stockholms City-klubben

Luftfrågor, lobbying och skeppsskrotning 

på EU-parlamentet 

I slutet av februari åkte Fältbiologerna 

till Bryssel och EU tillsammans med 

Naturskyddsföreningen. Vi träffade EUparlamentariker, 

pratade med EEB (European 

Environmental Bureau) och lärde oss om de 

mest aktuella miljöfrågorna inom EU. Under 

besöket som pågick i två dagar sprang vi runt 

på en massa olika institutioner inom EU och 

träffade alla möjliga personer, parlamentariker 

och tjänstemän. 

Det hela började med att vi trippade in på 

den svenska representationen vid Square de 

Meeûs där vi träffade miljöråden. Miljöråden 

är tre stycken och förbereder alla ministermöten 

när Lena Ek åker ner till Bryssel och träffar 

andra miljöministrar. De tar fram underlag, 

undersöker vilka möjliga samarbeten och koalitioner 

som finns och ordnar det praktiska 

i Bryssel. 

Raskt vidare sprang vi sedan till EUkommissionen 

och den avdelning som jobbar 

med luftfrågor. Just nu håller kommissionen 

på att ta fram ett nytt policypaket för luftföroreningspolitiken. 

Där var svensken Ulf 

Ottosson involverad som expert och han berättade 

om sitt arbete i det projektet. En av 

de största utmaningarna är att faktiskt få ner 

gränsvärdena av farliga partiklar till det som 

Världshälsoorganisationen nyligen rekommenderade. 

Det kan låta som en självklarhet men 

är tyvärr inte det. 

Sist under besöket i Bryssel hälsade vi på hos 

tre stycken svenska EUparlamentariker. Först 

ut var Christoffer Fjellner från Moderaterna 

som berättade om fiskepolitik och slog ett slag 

för hårdför lobbying och hävdade att de flesta 

lobbyister i Bryssel var ideella organisationer. 

Sedan gick turen till Åsa Westlund, socialdemokratisk 

parlamentariker som just nu är fullt 

uppe i kampen mot hormonstörande ämnen. 

En fråga som enligt henne gör sig bäst och får 

mest påverkan om den förs upp på EUnivå. 

Tas besluten på nationell nivå kan vi ändå inte 

kontrollera införseln av farliga ämnen i landet. 

Sist damp vi ner hos Carl Schlyter som bland 

annat berättade om ohållbar skeppsskrotning 

i Bangladesh. Dit förs gamla europeiska skepp 

och plockas sedan isär för hand, inte sällan av 

barn. Det ska ändras på. Han passade även på 

att ge en känga till Christoffer Fjellner och deklamera 

att den avgjort största delen lobbyister 

är här för ekonomiska intressen. 

Sammanfattningsvis var resan väldigt 

nyttig. Till skillnad från i FN så tycks det hända 

en del saker i EU. Alla tre EUparlamentarikerna 

visade på att hårt arbete ibland lönar sig. 

Trots att vår EUsyn säkert förbättrades 

något under dagarna så ligger maktens korridorer 

fortfarande långt ifrån den reella utmaning 

som tornar upp sig vid Bryssels horisont. 

Vi har inte råd med små beslut i rätt riktning 

efter lång kamp. Vi får hoppas att EU:s tid av 

radikala initiativ kommer nu. 

Alva Snis Sigtryggsson 

Fältbiologernas nya riksstyrelse 

Bakre raden från vänster: Ylva Hyrkäs, Alva Snis Sigtryggsson, August Almqvist Jansson, 

Josefin Årevall, Salomon Abresparr, Marina Widén, Joel Haldosén. Främre raden från 

vänster: Ebba Hårsmar, Catarina Antikainen, Sara Vikström Olsson, Orvar Lorimer-Olsson. 

Vårtecken i Lund 

Trots tidig vår gick vi ut för att håva vattendjur 

i dammen vid Höje å. Fynden blev bland 

annat: sötvattensgråsuggor, sötvattensmärlor, 

snäckor, sävsländelarver, småfisk, blå jungfrusländelarv, 

planktonhoppkräfta, bottenslamrörmask, 

mygglarver samt tre överflygande 

tofsvipor som ett glatt vårtecken! 

Lundaklubben 

På skridskor 

I början av februari åkte Uppsalaklubben på 

skridskotur till Lunsentorpet. 

Uppsalaklubben 

Salomon Abresparr, ordförande 

070814 20 82 salomon.abresparr@faltbiologerna.se 

Joel Haldosén, kassör, sekreterare & anställdaansvarig 

073508 72 51 joel.haldosen@faltbiologerna.se 

Sara Vikström Olsson 

073423 79 50 sara.vikstrom.olsson@faltbiologerna.se 

Ebba Hårsmar 

073968 99 37 ebba.harsmar@faltbiologerna.se 

Alva Snis Sigtryggsson 

076053 52 42 alva.snis.sigtryggsson@faltbiologerna.se 

August Almqvist Jansson 

073622 10 04 august.almqvist.jansson@faltbiologerna.se 

Catarina Antikainen 

073686 37 56 catarina.antikainen@faltbiologerna.se 

Orvar Lorimer-Olsson 

073372 59 32 orvar.lorimer.olsson@faltbiologerna.se 

Ylva Hyrkäs 

073202 09 07 ylva.hyrkas@faltbiologerna.se 

Josefin Årevall 

073086 63 80 josefin.arevall@faltbiologerna.se 

Marina Widén 

073759 28 33 marina.widen@faltbiologerna.se 

Hela styrelsen: 

styrelsen@faltbiologerna.se 


Kalendarium 

Våren! Nu är den här! 

Introduktionskurs för nya medlemmar 

12–13 april, Rockstastugan, Stockholm. Undrar du varför du 

är medlem i Fältbiologerna? Denna inspirationsträff förvandlar 

frågor till svar och intresse till action! Den 12–13 april är alla 

nya fältbiologer välkommna till Rockstastugan på Järvafältet i 

Stockholm för att få verktygen att ge sig ut i naturen och in i miljödebatten 

med oss. Vi lär känna varandra, pratar om hur organisationen 

fungerar och lär oss hur man kan göra en massa feta, 

häftiga grejer tillsammans. Har du långt att åka får du självklart 

reseersättning. Anmäl dig senaste 10 april 

till sug.styrelse@faltbiologerna.se 

Stor Gruvdemonstration 

20 april, Stockholm. Vi inbjuder till en stor demonstration i 

Stockholm som riktar sig mot regeringens nyss antagna mineralstrategi 

och den gruvboom regeringen förespråkar. Vi vill ha en 

hållbar framtid med fast mark och rent vatten där vi värnar om 

natur och miljö, kommande generationers möjligheter att leva, 

hållbara näringar och ursprungsbefolkning. Målet är att få så 

många som möjligt att komma till Stockholm. Vi har tyvärr inga 

möjligheter att finansiera varken resor eller boende. Vi räknar 

med att alla lokalt skrapar ihop pengar för att skicka busslaster 

till Stockholm. Kontakt: Salomon Abresparr, 

salomon.abresparr@faltbiologerna.se , 0708142082 

Fåglar vid Falsterbo 

20 april, Falsterbo. Vi besöker några populära fågellokaler på 

Falsterbonäset. Vid den här tiden passerar många fåglar från 

kontinenten för att komma till sina häckningsplatser norröver. 

Vi får en timmes guidad tur från fågelstationen! Där berättas om 

fågelflyttningen och ringmärkning ingår. Vi gör ett besök i fyren 

som har museum, bokhandel och även möjlighet till en fika. Detta 

är en heldagsaktivitet så ta med mat och dryck. Samling: Lunds 

tågstation kl 8.30 (tåget avgår 8.41). Anmälan senast torsdag 18 

april. Kontakt: Jenny Eikestam, 0762206771, 

aguila.je@hotmail.com 

Vitsippor i Finngösaravinen 

28 april, Partille, Östra bäckevägen 37. Nu står vitsipporna i 

full blom, vi åker och kollar. Kontakt: Catarina Antikainen, 

catarinaantikainen@gmail.com, 073 686 37 56 

Vandra Skåneleden och slagga ute 

3–5 maj, Vittsjö-Hässleholm. Ta en helg till fots! Vi åker 

från Lund C kl 15 på fredag eftermiddag och kommer tillbaks 

på söndag eftermiddag. Däremellan har vi gått från Vittsjö till 

Hässleholm, genom ”skånsk regnskog” på branta stigar som leder 

in i Vedemera strövområde. Enkla raststugor på höjden ger skydd 

och du passerar pampiga stenbyggnationer och livfulla vattendrag. 

Anmäl dig till mig så får du mer info och tips på saker som 

kan vara bra att ha med. Kontakt: Josefin Johansson, 

jos.johansson@gmail.com 


KLIMATSKRIKET! 

4 maj, Stockholm, Rosenbad. Nu är det banne oss dags! 

Klimatfrågan ska upp på agendan igen! Vår tids största ödesfråga 

kan inte tappas bort i politikernas stora pappersbuntar. 

Gamla som unga är vi bekymrade, oroliga och förbannade 

över hur vår, våra barn och barnbarns framtid inte tas på allvar. 

Kortsiktigheten går före långsiktigheten och visionerna om ett 

fossilfritt samhälle verkar bortglömda. Vi måste rent ut sagt skrika 

oss till deras uppmärksamhet. Det ska inte gå att undgå att höra 

vad vi vill. Upp med klimatet på dagordningen nu! Det är dags för 

KLIMATSKRIKET. Vi samlas utanför riksdagen och i ett gemensamt 

vrål så att fönstrena skallrar på Rosenbad höjer vi våra röster för 

klimatet. Då kan de inte skylla på att de inte hör oss. Låt detta bli 

den största (och mest högljudda) demonstrationen för klimatet 

på länge! Alla ska vara med! Kontakt: Alva Snis Sigtryggsson, 076 

0535242 alva.snis.sigtryggsson@faltbiologerna.se eller Salomon 

Abresparr, 0708142082 salomon.abresparr@faltbiologerna.se 

Lavexkursion på Särö 

4–5 maj, Göteborgstrakten. Denna dag blir en odyssé i 

Göteborgsområdets bästa lavlokal, Särö Västerskog. Biologen 

Lars Arvidsson har koll på var godbitarna finns och guidar oss. 

Om intresse finns passar väl ingen dag bättre att övernatta i 

klubbens närliggande Valldastuga, där vi kan gå igenom dagens 

Wowmoment och njuta av vårkvällen. Enligt SMHI är medeltemperaturen 

i maj 10–12 grader Kontakt: Catarina Antikainen, catarinaantikainen@gmail.com, 

0736863756 

Fältstation Öland! 

8–12 maj, Öland. Kristihimmelfärdshelgen är det äntligen dags 

för Fältbiologernas största årliga händelse, Fältstation öland! 

Under några dagar samlas fältbiologer från hela Sverige för att 

umgås, skåda fåglar, kolla på orkidéer, gå på fladdermus xq, bada i 

havet eller bara mysa i vårsolen. Missa inte detta! Mer info finns på 

www.faltbiologerna.se/oland Kontakt: oland@faltbiologerna.se 

Minifältisläger och bifotboll 

18–19 maj. Minifältisläger med Lunds Minifältisar! Våren och 

försommaren tycker många är den bästa tiden på året. Inte minst 

fågelskådare och botaniker uppskattar denna årstid. Så temat för 

helgen blir fåglar och blommor! Vi kommer att gå en knapp mil på 

lördagen och ca 6 km på söndagen. övernattningen kommer att 

ske i vindskydd vid Krankesjön där vi grillar och leker roliga lekar 

och tittar på fåglar. Blommorna finns längs vägen och ger oss 

naturliga pauser. Höra gärna av er om ni har frågor eller vill vara 

hjälpledare. Vid ca kl. 14 spelar vi bifotboll på kaninlandet tillsammans 

med Lunds Fältbiologer. En sedvanlig tradition för att ge 

boplatser till solitära bin som finns i området. Kontakt: Minou 

Moon, minou.moon@faltbiologerna.se 

Vårblommor i Vitsippsdalen 

20 maj, Göteborg. Vi träffas i Vitsippsdalen och kollar på vårblommor. 

Kontakt: Pontus Johansson pontus.e.johansson@hotmail.se

Signalartskurs och skogsnätverksmöte 

24–26 maj, Umeå. Innan man ger sig ut i krig måste man komma 

ihåg att vässa sina svärd! Annars lyckas man inte sticka ner många 

fiender. Skogsnätverket ska kanske inte ut i krig, men vi ska ut på 

inventeringsresa, då får vi inte glömma att vässa vår artkunskap! 

Därför arrangerar vi den 24–26 maj en signalartskurs! Det blir en 

långhelg späckad av artkunskap, inventeringstips och även lite 

möte. Vi kommer börja på fredag morgon med möte för att sedan 

ägna resten av långhelgen till exkursioner. Anmäl dej till Robin, 

ange namn, telefonnr. och matpreferens. Kontakt: Robin Pranter 

073841 36 77 robin.pranter@gmail.com och Julia Pettersson 

070256 51 66 

Klugglekurs 

24–26 maj, Skåne. Vill du starta klubb men vet inte hur det 

funkar? Sitter du i klubbstyrelse men är lite osäker på byråkratin? 

Kanske vill du bara ha inspiration till att göra ännu fetare aktiviteter 

och ta klubbengagemanget till nya höjder? Då är Klugglekursen 

något för dig! StockholmUpplandGotland och Skånedistriktet 

anordnar tillsammans en klubbledarkurs för alla distriktens klubbar 

och medlemmar. Föreningsbyråkrati, koll på pengarna och inspiration 

till alla lokala miljöhjältar utlovas. Kursen kommer hållas 

i Skåne. Sista anmälningsdag är 10 maj. Kontakt: Sugstyrelsen på 

sug.styrelse@faltbiologerna.se, 0760535242 eller Robin Pranter 

på 073841 36 77, robin.pranter@faltbiologerna.se 

Dagfjärilar 

27 maj, Göteborg, Apslätten. Sista måndagsträffen innan sommaren 

ska vi lära oss om dagfjärilar, allt ifrån hur man fångar dem 

på ett snällt sätt till hur man känner igen dem och hur de lever och 

vad de äter. Kontakt: Pontus Johansson pontus.e.johansson@ 

hotmail.se 

Grönt spadtag 

1 juni – 31 augusti. Nu är det dags att anmäla sig till Grönt spadtag! 

Det är en fantastisk möjlighet att få uppleva sommaren och 

lära sig mer om fäbodbruk. Under en vecka så praktiserar man på 

en fäbod, och lär sig mer om hur det går till. Man är två och två, 

och hjälper till med allt från att mjölka, mocka skit och ta hand om 

kalvar och killingar. I år så har vi tyvärr inte möjlighet att erbjuda 

reseersättning, men boende och en del mat ingår. Det är bra att 

anmäla sig så tidigt som möjligt, så tveka inte! Kontakt: Tove 

Ortman, tove.ortman@hotmail.com, 0735935888 

Utflykt till Kinnekulle 

2 juni, Göteborg. Som avslutning för Göteborgs minifältisar drar 

vi iväg till Kinnekulle och kollar på orkidéer, växter och djur i största 

almänhet och kanske hinner vi med lite fossil också. 

Kontakt: Pontus Johansson pontus.e.johansson@hotmail.se 

Vandra för Vättern 

2–16 juni, Motala, Gränna, Ödeshög, Jönköping m.fl. Följ 

med östergötlands och Jönköpings fältbiologer på en vandring för 

Vättern i sommar! Vättern är en av Sveriges viktigaste dricksvattentäkter, 

men dess rena vatten hotas av den planerade gruvan i 

Norra Kärr, endast ett par kilometer från sjön. Vi tänker gå för att 

väcka opinion mot gruvan, och för rätten till rent vatten. Vi vill träffa 

folk som bor i trakterna och se hur de kan komma att påverkas av 

gruvan, diskutera med politiker och media, spela musik och ja, det 

är bara att komma med idéer! Inte minst vill vi möta denna vackra 

och mytomspunna sjö och få ett härligt sommaräventyr! Gör något 

viktigt och roligt samtidigt och häng med oss i juni! En behöver inte 

gå med hela vägen. PS. Datumen är inte exakta än. Kontakt: Maria 

Bergström, marialenabergstrom@gmail.com, 072507 64 68 

Cykelsemester på Åland 

5–9 Juni, Åland. I juni far vi på cykelsemester på Åland. Tycker 

du om att tälta och att cykla? Längtar du efter sommaren? Vill du 

umgås med härliga fältbiologer? Kom med! Vi tältar och tar oss 

fram med egen maskin. Lagar vår mat på stormkök och undersöker 

naturen omkring oss! Anmäl er för att säkra en plats! Kontakt: 

Felicia Lindh, 0730228203. 

Botanikläger 

14–18 juni, Halmstad. För andra året i rad anordnar Svenska 

Botaniska Föreningen och Fältbiologerna ett gemensamt läger för 

unga. Detta sker under en långhelg, den 14–18 juni i Halland i samarbete 

med Hallands Botaniska Förening. Lägret riktar sig till dig 

i åldern 12–25 år som vill lära dig mer om våra svenska växter och 

naturtyper. I dagarna tre botaniserar vi och besöker spännande 

halländska naturtyper. Deltagaravgiften är 300 kr, och är den enda 

kostnaden. Föreningarna står för logi, mat och exkursioner. Sista 

anmälningsdag är 14 april. Deltagarantalet är begränsat till 15, så 

först till kvarn gäller! Kontakt: Pontus Johansson, 0700987182, 

pontus.e.johansson@hotmail.se 

Fältstation Gotland 

24–28 juni, Gotland. I sommar är det dags för Stockholm 

UpplandGotlands alldeles egna fältstation! Är du nyfiken på de 

där andra klubbarna i distriktet? Vill du klättra på raukar, skåda 

fågel, bada eller bara hänga med andra sköna SUGare? Nu har du 

chansen! Fältstation Gotland är till för att alla klubbar i distriktet 

ska lära känna varandra bättre, peppa varandra och visionera om 

distriktets framtid. Samtidigt är vi ute i naturen, lär oss om djur 

och växter och njuter av sommarGotland. Anmälan görs till Alva 

senast den 15 juni. Kontakt: Alva Snis Sigtryggsson, 0760535242, 

alva.snis.sigtryggsson@faltbiologerna.se eller Sixten Hillerhag, 

six6_ten10@hotmail.com 

Trädtoppsläger 

24–27 juni, Skåne. Lär dig klättra i upp i höga träd, fritt eller med 

utrustning. Sova högt uppe i trädkronorna eller på marken nedanför, 

laga mat tio meter upp i luften, kanske bygga trädkojor. Plats 

är ej bestämd men preliminärt datum är: 24–27 juni. Kontakt: Olle 

Ekman, 0701481446 

Trollsländekurs 

28–30 juni, Skåne. Skånes Fältbiologer arrangerar en grundkurs 

om trollsländor! Vi kommer ta oss an såväl larver som ”vuxna” 

sländor. Helgen kommer bestå av utflykter, ledda exkursioner, 

artbestämningshjälp och lättare föredrag. Plats är ännu inte 

bestämd men troligtvis är vi i nordvästra Skåne och vi som bor 

i Lund/Malmötrakten kommer samåka i minibuss från Lund. 

Kontakt: Robin Pranter, 0738413877, Johan Runeson, 0768085246 

Slåtterkurs 

Juli. Vi vill genomföra en fyradagars slåtterkurs där vi lär oss 

grunderna i att slå med lie och bruka en äng. Dessutom lär vi oss 

om de arter som gynnas av slåtter. Under kursen kommer vi att 

bo och laga vår mat ute. Datum och plats är inte fastställt än men 

mer information kommer så snart det blir bestämt! Kontakt: Axel 

Löfsved, 070457 52 11, Linnéa Andersson, Anna Börjesson. 

foto: Andreas Hansen 


POSTTIDNING B 

Fältbiologerna 

Brunnsgatan 62 

802 52 Gävle 

ADRESSUPPDATERING 

111 015 300 

Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds 

försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med 

nya adressen sänds till postkontoret. 

110 06 Stockholm 

Då kOMMEr kONTrabuSSEN TIll 

FälTSTaTION ÖlaND. kOMMEr Du? 

FälTSTaTION ÖlaND är FälTbIOlOgErNaS årlIga VårlägEr På SÖDra ÖlaND. bOka IN krISTIhIMMElFärDShElgEN, 

Ta MED EN kOMPIS EllEr hEla DIN klubb Och kOM TIll FälTbIOlOgEr- 

NaS FETaSTE FälTbIOlOgIlägEr! MEr INFO hITTar Du På WWW.FalTbIOlOgErNa.SE/OlaND 

Ute i naturen. Inne i miljödebatten. 

Fältbiologerna är en organisation för miljö och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa 

eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar och blommor eller inventera hotade skogsområden. 

Inne i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras, konfrontera ansvariga politiker 

och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog. Häng med oss ut! 

Bli medlem GRATIS genom att sms:a ”FÄ + ditt personnummer” till 724 56!

Fältbiologen 1/2013.pdf - Fältbiologerna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?