Fältbiologen 1/2013.pdf - Fältbiologerna

More documents

Recommendations

Info

Brytningstider för glesbygden text: Alva Snis Sigtryggsson och Maria Tranvik bild: Magnus Bjelkefelt Det borras och grävs runtom i Sverige. Då priset på mineraler ökat under de senaste åren har flera internationella gruvbolag fått upp ögonen för den svenska berggrunden. Men få tycks vilja förstå att påverkan på landskapet är betydligt större än ett litet hål i marken. Och vad händer när malmen sinat och företaget drar vidare till nästa mineralfyndighet? 24 <strong>Fältbiologen</strong> 1/2013
Om 60 år har den sista personen flyttat ut från Ådalen säger de på Rapport. Avfolkningen är sedan länge ett faktum och behovet av motåtgärder är akut. Samtidigt sveper en våg av nya gruvinvesteringar över landet. Från regeringshåll tycks man tro att gruvnäringen erbjuder en mirakelkur som ger jobb och ett blomstrande samhälle. Men vad händer när malmen är bruten? – Hör du mig? Inez Abrahamssons röst låter lite sprakig där på andra sidan linjen. Du förstår jag måste sitta helt stilla med telefonen, annars blir det så hackigt. Inez bor i Latikberg utanför Vilhelmina, i ett område som är högintressant för gruvindustrin. Hon är också ordförande i föreningen Hela Sverige ska leva som kämpar för landsbygden. Inez påtalar att malmbrytning pågått under lång tid men att exploateringstrycket är större idag än det någonsin varit tidigare. I slutet av februari presenterade regeringen en ny mineralstrategi. Det är ett dokument som fastlägger hur landets resurser under mark ska utnyttjas. Det finns flera anledningar till att så många nu visar intresse för att bryta i Sveriges marker. Malmpriserna utvecklas gynnsamt då tillexempel Kina och Indien har en stigande efterfrågan på mineraler till sina industrier. Men Sverige har länge alltid varit ett land som är intressant för gruvbolagen. Man äger bara sin mark en halvmeter ned i jorden, det är billigt att få brytningsrätt och miljöprövningen kommer in först väldigt sent i tillståndsprocessen. Då ska mycket till för att hela prospekteringsprocessen ska kastas i papperskorgen. på senare tid har frågan kring gruvors miljöpåverkan börjat uppmärksammas på olika håll. Och visst påverkar en gruva naturen. Det är ett av de största ingreppen i ett landskap som görs. Men med en gruvetablering växer också ett helt nytt samhälle fram och det blir människorna där som drabbas hårdast när gruvdriften stakar ut vägen för hur trakten utvecklas. Johan Elwing är aktiv i föreningen Aktion Rädda Vättern som startades för ett år sedan då Försvarsmaktens planer på att provskjuta över Vättern blev kända. Det skulle ha lett till betydande blynedfall över Vättern. Bara några veckor senare fick aktionsgruppen information om ett kanske ännu större hot, gruvprospekteringar i Norra Kärr, ett område i Vätternbranternas tillrinningsområde. Och att Vätterns vatten är hotat är väldigt allvarligt. Sjön riskerar att förgiftas av det dammet från gruvan och gifter från slagghögarna bredvid brottet. Nu väntas Vättern dessutom bli Stockholms primära dricksvattenkälla vilket drastiskt ökar antalet människor som är beroende av vattnet. För Johan är det tydligt vilka som bär skulden – och vilka som drabbas. – Gruvfrågan hänger ihop med hela det ekonomiska systemet. Det är vår extrema konsumtion som gör att vi letar efter nya gruvor. De som får betala är jorden, människorna i lokalsamhällena och kommande generationer, säger han. Det har varit svårare att övertyga folk om motståndet mot gruvan än mot försvarsmaktens provskjutningar. Problemen med att väcka folklig opinion mot malmbrytning känns igen från andra delar av landet. Delar av Malmberget i närheten av Gällivare måste evakueras för att gruvdriften underminerat ”De som bestämmer tror att vi blir glada här uppe bara vi får jobb alltmedan de förstör våra naturresurser.” markerna. I Kiruna har vi kunnat se hur malmbrytningen prioriteras över alla andra intressen och många anförtror gruvan hela stadens utveckling. – En gruva inger hopp. Det är en stor investering som kommer till bygden. Det ger hopp om att kunna bo kvar. Det är svårt att klara av den urbanisering som pågår i Sverige idag, säger Inez Abrahamsson. Hon förstår hur de som vill ha en gruva i sin hembygd resonerar men hon fortsätter: – Det kan vara kortsiktigt bra men aldrig långsiktigt. Ett samhälle som bygger på en gruvboom kommer inte hålla. en gruva varar inte för alltid utan det kommer en tid då det inte längre finns någon brytvärd malm kvar. Då återstår ett samhälle runt hålet i marken som är uppbyggt kring gruvdriften. Något som är värt att notera är att kommunen inte får beskatta företagen eller ta ut avgift för malmen. Deras enda intäkt den kommunalskatt som betalas av de anställda som behagar bo på orten. Men en allt mer tilltagande trend är att folk veckopendlar till gruvorna vilket gör att även den inkomsten går förlorad. Det vanvettigt lite som faktiskt går tillbaka till lokalsamhället, menar Inez: – Det är ju en norm som styr landsbygden! De som bestämmer tror att vi blir glada här uppe bara vi får jobb alltmedan de förstör våra naturresurser. Det här landet styrs av en utsugarmentalitet och det är jag inte rädd för att säga, det får du gärna skriva ner. Och just jakten på jobben tror Johan är något som överskuggar hela debatten. När han varit i kontakt med Länsstyrelsen och lokala politiker tycker han att de verkar konstigt naiva. – De förstår verkligen inte allvaret. När gruvbolagen hävdar att det bara är ett litet stenbrott och att miljöpåverkan kommer bli minimal, då litar de på det. ett ord som återkommer när Inez talar om gruvorna och landsbygden är ”quick fix” – det vill säga att det är en lösning just för tillfället – men det är inte hållbart. Vi måste istället börja fundera över vilken sorts framtid vi vill ha. – Vill vi ha en sådan framtid där vi inte ser längre än 20 år framåt? Vi måste fundera över hur vi ska skapa något hållbart istället, där kortsiktiga ekonomiska intressen inte vinner över långsiktig miljöhänsyn. Hur bygger vi då en hållbar framtid för landsbygden – bortom gruvorna? Johan är snabb med att svara: – Det krävs ett politiskt ansvar, säger han. Gruvorna ska inte få finnas på samma villkor som människorna och naturen. Det vi ser idag är en icke-politik, vi lurar oss själva att vi har världens starkaste miljölagstiftning men det stämmer inte. Det enda vi gör nu är att ge plats gruvbolagen. Vi behöver ordentliga samråd och riktig demokratisk möjlighet att påverka vår närmiljö. Inez håller med. Hon menar att landsbygden har alla resurser som behövs för att ställa om till ett hållbart samhälle. Den potentialen utnyttjas nu inte överhuvudtaget. ••• <strong>Fältbiologen</strong> 1/2013 25
Page 1 and 2: 1/2013 En levande landsbygd?
Page 3 and 4: Fältbiologen är Fältbiologernas
Page 5 and 6: Vårteckenrapporteringen är i full
Page 7 and 8: där livet flyter fram text: Viktor
Page 9 and 10: Vi älskar naturen. Det ingår i v
Page 11 and 12: det är lätt att förstå dragning
Page 13 and 14: Sveriges mark har förändrats frå
Page 15 and 16: med enbart växtproduktion förlora
Page 17 and 18: Spritböna. Phaseolus vulgaris, Bor
Page 19 and 20: Nattsnorkling I början av septembe
Page 21 and 22: ”När vi slutat bearbeta marken h
Page 23: ton. När så tunga maskiner körs
Page 27 and 28: För Råstasjöns räddning text: L
Page 29 and 30: Norrland: Essäer och reportage Po
Page 31 and 32: Att starta en klubb på din ort gö
Page 33 and 34: Luftfrågor, lobbying och skeppsskr
Page 35 and 36: Signalartskurs och skogsnätverksm

Fältbiologen 1/2013.pdf - Fältbiologerna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?