Fältbiologen 1/2013.pdf - Fältbiologerna

ton. När så tunga maskiner körs ute på åkern
blir det ett stort tryck som fortplantar sig ner
i marken. Maskgångar, sprickor och porer
trycks ihop och det blir mindre luft i jorden.
Det innebär att det blir svårare för växternas
rötter att tränga ner i marken och att rötterna
får mindre utrymme att växa i. Ett annat
problem är att det tar längre tid för vattnet
att rinna genom marken, vilket medför att
växternas rötter dränks. Växterna behöver
visserligen vatten för att växa, men rötterna
behöver luft också. Är marken för blöt och
kompakt resulterar det i mindre skörd och
ett sämre nyttjande av åkermarken.
markpackning på djupare nivåer innebär
i princip en oåterkallelig påverkan. I ytligare
jordlager kan det däremot åtgärdas. Det går
att luckra jorden på olika sätt, till exempel
genom att plöja eller odla växter med djupgående
rötter. Processen sker även naturligt då
maskarnas gångar och vinterns frostsprängningar
hjälper till att luckra jorden. Längre
ner i jorden avtar den biologiska aktiviteten
och vinterns kyla når inte ner. Det blir nästa
istid som får luckra de djupare jordlagren.
Ett sätt att minska markpackningen utan
att minska storleken på maskinerna är att
köra med dubbla hjulpar, då fördelas tyngden
på större yta. Det senaste är bandtraktorer.
Istället för hjul har de band precis som en
bandvagn. Ytterligare en variant är att ha
fasta körspår. Då trycks marken visserligen
ihop, men på samma ställe varje gång. Denna
metod kräver dock planering från bonden
och att de olika maskinerna och redskapen
har samma bredd. Det är också viktigt att
inte köra när marken är för blöt, då trycks
den ihop lättare.
För att undersöka markpackningen tas
prover på olika djup. Som djupast borras det
ända ner till 70 centimeters djup för att ta
cylinderprover. Det är tungt att borra ner i
leran, så det gäller att utrustningen är välservad.
Under en lång arbetsdag tas 80 cylindrar
med jord på olika nivåer i marken. Totalt ska
400 cylindrar tas ut på de fem olika åkrarna
som undersöks. Fältarbetet tar en vecka eller
två, vilket kan tyckas vara mycket tid, men
det är inne på markfysiklaboratoriet som det
verkligt tidskrävande arbetet börjar.
Markfysik handlar om markens porsystem
All jord som sticker upp ovanför cylinderkanten skärs bort inför
analysen på det markfysikaliska laboratoriet.
Forskaren Ararso Etana använder penetrometern för
att mäta vilket tryck som behövs för att sticka ner
metallstaven i marken. Det är en av metoderna för
att få ett mått markpackningen i åkerjorden.
och hur vatten och luft rör sig i marken. Jord
byggs upp av delar som lera och sand, grus
och sten. Men i jorden finns också växtrötter
och förmultnade växtdelar, maskar och
småkryp, vatten och luft. De olika beståndsdelarna,
och proportionerna dem emellan,
styr vilka egenskaper jorden har.
Flera olika markfysikaliska egenskaper
undersöks i jorden som är i cylindrarna.
Bland annat genomsläpplighet, hur lång tid
det tar för vattnet att rinna genom jorden,
och porositet, hur lucker jorden är.
de olika undersökningarna ger ledtrådar
som tillsammans talar om tillståndet i marken.
När analyserna är klara efter flera månaders
laboratoriearbete, kan värdena jämföras
med tidigare år. Övervakningsprogrammet
är upplagt för 256 år, och hittills har bara
några platser hunnit undersökas två gånger.
Det kommer att ta decennier innan några
tydliga trender kan ses. Resultaten kommer
vara till stor nytta för att vi ska kunna bruka
vår jordbruksmark på bästa sätt. •••
Fältbiologen 1/2013 23