pdf 1,09 MB, nytt fönster

More documents

Recommendations

Info

Adoption – Samspel – Möjligheter 10 familj? Hur har man löst grupptillhörighetsproblem? Har asocialitet eller sexualitet blivit lösningar? • Könsidentitet och sexualitet Inte helt ovanligt att adopterade tjejer får mens väldigt tidigt, det kan hänga ihop med undernäring och sen påfyllning. Det är tufft att få mens i trean. Och man vet att ens biologiska föräldrar haft sex – men hur har de här föräldrarna sex? 4. Ett fjärde fokus för utforskande och förståelse: De fyra grundvillkorens (som tidigare nämnts) gestaltning: Före och under adoptionen. I adoptionsfamilj. Senare, samt nu. Hur har dessa sett ut? 1. Kontinuitetsbrott Hur ser de tidigaste erfarenheterna ut? Hur har möjligheterna till meningssammanhang varit möjliga att bygga upp i adoptionsfamiljen? Sådana skeden väcker känslan av att inte förstå. Kanske förstår man faktiskt inte, kanske inte språket blivit tillräckligt utvecklat eller så saknar man andra redskap för kommunikation. Man känner sig dum och liten, skammen tar överhanden. Krav i behandling: kontinuitet och tydlighet. Och att normalisera. 2. Separationsupplevelser Hur ser de tidigaste erfarenheterna ut? Hur har möjligheterna att arbeta med separationer varit i adoptionsfamiljen? Separationer väcker maktlöshet, vrede, förtvivlan, ibland skam och i bästa fall sorg och saknad. Krav i behandling: respekt för separationens innebörd och att arbete med den. Och att normalisera. 3. Vara annorlunda i sånt som anses viktigt Hur har erfarenheterna av annorlundaskap kunnat behandlas i adoptivfamiljen? Har redskap utvecklats för att kunna ta hand om annorlundaskap utanför familjen? Önskan att inte vara annorlunda är stark. Den leder ofta till förnekande som gör det svårt att hantera sitt faktiska annorlundaskap. Krav i behandling: respekt och lirkande. Och att normalisera. 4. Avvika gentemot normer förknippade med skam Hur har erfarenheter av att inte vara född i en parrelation, att vara ”oäkta”, att kanske ha kommit till genom prostitution eller våldtäkt, behandlats inom adoptivfamiljen? Krav i behandling: Humanistisk grundsyn. I djupet är vi alla människor. Förståelse för hur det är att vara en som avviker gentemot skam-normer. Förståelse av vad den kultur vi lever i får för konsekvenser för de adopterades avvikelser. Och att normalisera. AVSLUTNING – Konsten är att hjälpa till att få kontakt med det ursprungliga och hjälpa att hitta sätt att uttrycka det som fungerar i relationer. Det är i relationen, i samspelet, som föreställningar och reaktionsmönster skapas. Det är i relationer vi kan förändra och det ger oss hopp. AMANDA FREDRIKSSON Socialsekreterare Amanda Fredriksson. Sist ut är Amanda Fredriksson, 29 år och socialsekreterare från Uppsala. Hon berättar om sin egen uppväxt som utlandsadopterad och om sitt sökande efter – och hur hon fann – sitt ursprung. Jag och min tvillingsyster är födda i en hydda i Etiopien. Mina föräldrar var unga jordbrukare och hade redan två barn. Jag var sjuk och undernärd och hamnade på sjukhus där man oroade sig för mig. Det var inte alltid bara glädje att få tvillingar, det var två munnar som måste mättas och det förekom att man valde att klara ett av barnen.” Sjukhuset Amanda kom till drevs av svenska missionärer. Det var också där tanken om adoption föddes. – När min mamma kom hem till min pappa och föreslog adoption blev han rasande. Mitt barn är ingen hund, sa han. Men Amanda var sjuk och undernärd och hennes pappa lät sig övertalas. När hon var drygt ett år landade hon på Kallax flygplats utanför Luleå, hennes nya hemstad. Totalt finns det fem barn i familjen, varav tre är adopterade. – Jag har träffat min mamma i vuxen ålder. Vad tänkte hon? Det kunde hon inte svara på. ”JAG RÄKNADES INTE RIKTIGT” – Jag kände mig annorlunda i skolan, det var bara jag och mina syskon som var färgade. Jag är en social person, jag hade lätt att få kontakt med folk, men det fanns ändå inom mig att jag var annorlunda, att jag inte riktigt räknades till de andra. Under tonåren var detta väldigt tydligt. Jag kände mig androgyn – jag var tjej, men jag kunde
Adoption – Samspel – Möjligheter 11 det gällde att kolla in killar etc. – Jag önskade att jag såg annorlunda ut. Det är inget ovanligt, det är något de flesta tonåringar upplever, men med en stor skillnad: jag kunde inte göra något åt det och jag hade ingen relation bakåt. Vad tillhör jag? Och så skämdes jag över Etiopien. Det enda jag och alla andra visste om Etiopien var att där rådde svält, krig och elände. Som vuxen har Amanda insett att mycket handlar om att ha något att relatera till. Hon kände inte till den etiopiska kulturen, hon hade inget social sammanhang, exempelvis ett nätverk för adopterade. Hon minns heller inte att hon pratade med sina föräldrar om det hon kände, trots att de alltid varit väldigt förstående. En dag gick hon till sin mamma och sa: ”Jag älskar dig men min mamma älskar jag och henne vill jag träffa.” – Jag tror det är vanligt. Jag ville inte göra dem ledsna eller oroliga, jag var rädd att inte bli förstådd. ”... MEN MAMMA ÄLSKAR JAG” Under uppväxten tänkte hon mycket på sin riktiga mamma. Tankar som inte var så välformulerade, men de fanns där. En dag gick hon till sin mamma och sa: – Jag älskar dig men min mamma älskar jag och henne vill jag träffa. Amandas föräldrar ställde upp, tillsammans hittade de Amandas biologiska föräldrar och hon fick kort på dem med posten. – Sen rann det ut i sanden. Jag var nöjd för tillfället. Jag var också tacksam över hur mina föräldrar hanterade det hela. I adoptionen som fenomen finns det ofta en inbyggd rädsla för den riktiga mamman och det andra livet. ”RESAN FÖRÄNDRADE MITT LIV” Nu hade Amanda hunnit bli 20 år. Några kompisar skulle resa till Etiopien, till den stad där Amanda var född. Hon bad dem söka upp hennes familj och hälsa. De kom hem med foton, det var då hon bestämde sig för att åka. – Jag åkte ner med mina föräldrar och min bror, det förändrade mitt liv. Vi var där i två veckor och tillbringade några dagar hos mina biologiska föräldrar. Det var ett omtumlande möte, ett starkt möte. En av de starkaste insikterna jag gjorde var att de faktiskt hade saknat mig! Min pappa sa att han hade tänkt på mig varje dag i 20 år. Amanda har varit i Etiopien ytterligare fyra gånger, två av dem helt själv. Senast tillbringade hon sex månader där och kom närmare både kulturen och sin familj. – Folk frågar mig ofta om jag är svensk. Det är en svår fråga, svaret beror på vilket humör jag är på. Men min grundinställning är den att jag är etiopier men uppvuxen i Sverige. Det ställningstagandet har blivit en trygghet för mig, det syns på mitt utseende att jag inte är svensk. – Dessutom har jag alltid känt mig välkommen i Etiopien. De har alltid sagt: du är en av oss. Så känns det inte alltid i Sverige. Det finns en trygghet i att bo här och kunna åka dit. SVÅRT KÄNNA TACKSAMHET Amandas tvilllingsyster är gift och har tre barn. Liksom sina föräldrar driver hon och hennes man ett mindre jordbruk. Det är ett hårt liv, ett helt annorlunda liv mot det som Amanda fick i Sverige, med en helt annan standard. – Men jag har mött något i Etiopien som gör att jag har svårt att känna någon speciell tacksamhet över att ha fått växa upp och leva i Sverige. Ja, jag är glad att jag överlevde, jag har haft det bra, men jag hade kunnat få det bra där också. – Det finns ingen ursäkt till att inte uppmuntra sina adopterade barn att söka efter sina biologiska föräldrar. Amanda talar om en oro som många adoptivföräldrar känner: rädslan för att ens barn ska bli mobbat, känna utanförskap. – Den oron är befogad, men man får inte skydda sitt barn för mycket, man kan inte bara säga: ”Du är som alla andra.” Det är viktigt att få bejaka sitt annorlundaskap, att lära sig vara stolt över den man är. – Jag har levt med ett självförakt som jag äntligen lyckats vända till något positivt. Jag tror det beror på mina resor, jag har fått något att relatera till, sett fina saker och mött fina människor i Etiopien. – Som adopterad har man ofta en okänd historia och frågor utan svar. Det skapar ett tomrum man fyller med annat, kanske destruktiva saker. Men man kan också fylla det med annat: andra adopterade, prata med sina föräldrar här, ta reda på saker om sitt ursprung, åka dit om man vill. – Jag är hel idag för att jag har återerövrat mitt etiopiska ursprung. Text och foto: Andreas Stickler/Journalisthuset i Sundsvall EN KONFERENS ARRANGERAD AV: Folåsa BEHANDLINGSHEM
Page 1 and 2: Adoption - Samspel - Möjligheter 1
Page 9: Adoption - Samspel - Möjligheter 9

pdf 1,09 MB, nytt fönster

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?