pdf 1,09 MB, nytt fönster

More documents

Recommendations

Info

Adoption – Samspel – Möjligheter 2 familjeanknytningen är viktig. Folåsa är Nordens enda behandlingshem med inriktning på adoption.” FEMMIE JUFFER Femmie Juffer, professor, Universitetet i Leiden, Holland. Femmie Juffer är en av få professorer i adoptionsfrågor i Europa. Det arbete hon presenterade på konferensen var utfört av henne tillsammans med hennes kollegor vid ”The Center for Child and Family Studies”. I deras arbete har de fokuserat vid uppkomsten av de mönster som ligger bakom anknytningsfasen samt anknytningsfasens konsekvenser. De har studerat anknytningen i olka typer av familjer och miljöer (exempelvis adoptivfamiljer och förskolan) och man har även lagt vikt på frågan hur man kan främja anknytningsfasen hos barn. Hennes eget arbete handlar framför allt om forskning kring adoption och intervention. Sedan hon fick en professur kring adoptionsfrågor vid Universitetet i Leiden har hon kunnat ägna än mer tid till dessa frågor. – I dag vill jag tala om utvecklingen av anknytningsfasen och vårt arbete vad gäller interventioner i området som handlar om anknytning. Min presentation utgår från två olika perspektiv: För det första vill jag ge er en kort översikt på effektiviteten hos olika interventioner, kunskap baserad på en genomgång och metaanalys av olika anknytningsbaserade interventioner. För det andra vill jag redogöra för våra intryck av vårt arbete med föräldrar och barn, baserat på erfarenhet av arbete med anknytningsbaserade interventioner. Förhoppningsvis ska det ge er en insikt i utvecklingen av anknytningsprocessen, den roll föräldrar spelar i den, och hur vi ska kunna stödja föräldrar genom interventioner.” VAD ÄR ANKNYTNING? Sedan presenterade Femmie Juffer själva konceptet ”anknytning”: Om ett ungt djur eller ett spädbarn konfronteras med rädsla eller osäkerhet är den första reaktionen att söka skydd på en säker plats för tröst, stöd och trygghet. Vikten av denna mekanism visade John Bowlby och Mary Ainsworth vilket resulterade i ”anknytnings-teorin”. De kom fram till det genom bland annat försök med apor på 60-talet. Unga apor föredrog en surrogatmamma Professor Femmie Juffer. framför ingen mamma alls. Dessutom: Om en av de stålfigurerna som fick agera surrogatmamma kläddes med päls föredrog de denna framför den ”kalla” surrogatmamman. Och när dessa apor konfronterades med fara, till exempel en leksaksrobot, sprang de till surrogatmamman och klamrade sig fast vid denna. Detta beteende kan även ses hos barn när de är stressade, rädda eller ledsna. Det naturliga beteendet är att söka trygghet och skydd hos någon av föräldrarna, det vill säga kontakt och närhet. Experiment har också visat att detta beteende är medfött redan hos små spädbarn. ”Barn som är trygga i anknytningsfasen kan hålla en balans mellan behovet att utforska omgivningen och att söka skydd när det blir oroligt.” VARFÖR ÄR ANKNYTNING VIKTIG FÖR BARN? Det handlar inte bara om trygghet, det handlar också om att ge dem redskap; förväntningar och känslor riktade mot andra människor och dem själva. Kan jag lita på människor? Är jag värd att älska? De svaren kommer från den respons man får när man försölker knyta an. – Vi fann att barn som hade bra relationer med sina föräldrar hade bättre relationer med sina kamrater vid sju års ålder jämfört med dem som hade störningar i anknytningsfasen. Barn som är trygga i anknytningsfasen kan hålla en bra balans mellan behovet att utforska omgivningen – natur, leksaker m.m. – och att söka kontakt och skydd när det blir oroligt. Och efter en fara, när barnet fått den trygghet det sökt, vågar det sig ut för att söka reda på äventyret igen. Otrygga barn kan sakna den förmågan, den balansen, de beter sig antingen eller och växelverkan mellan de två tillstånden sker mycket långsammare, så långsamt att de inte hinner med. Detta kan till exempel ge sig i uttryck av otröstlighet. De kan inte pendla mellan de två förhållningssätten på samma sätt.
Adoption – Samspel – Möjligheter 3 Detta beteende, osäker oorganiserad anknytning (insecure disorganized attachment), hittades nyligen av en forskare vid namn Mary Main. Dessa barn visar avvikande beteende under anknytningsfasen: till exempel kan det, på väg att söka skydd hos en förälder, plötsligt frysa i rörelsen, ibland i flera minuter. Det är som om barnet upplever ett dilemma: han eller hon vill till föräldern för skydd men på samma gång är det något i förälderns beteende som skrämmer honom eller henne och som gör att barnet inte kan fullfölja aktionen. Barnet upplever ett nödläge som det inte kan lösa. – Oorganiserad anknytning (disorganized attachment) oroar oss, säger Femmie Juffer, eftersom det förutsäger beteendestörningar och psykopatologi. I dag tror vi att oorganiserad anknytning är ett större problem än den ”vanliga”, otrygga anknytningen. ANKNYTNINGENS FAKTORER 1. Föräldrars förmåga till sensibilitet och lyhördhet, och förmåga att ge svar på barnens signaler, påverkar barnens förmåga att anknyta. 2. Föräldrars mentala tillstånd. Här finns fyra typer av tillstånd. • Avvisande föräldrar – likt undvikande barn motverkar avvisande föräldrar sin förmåga att knyta an, till exempel genom att ”glömma” svårigheter i sin egen barndom eller genom att upphöja sina egna föräldrar till ideal utan att kunna förklara varför. • Föräldrar för upptagna av egna tankar (preoccupied). Dessa, i kontrast till de avvisande, fokuserar helt på relationer och anknytningsfaser, till exempel genom att visa en outtömlig ilska gentemot de egna föräldrarna. • Autonoma, självstyrande föräldrar. Dessa har förmåga att se tillbaka på sin egen anknytningshistoria på ett följdriktigt sätt och se vilka effekter deras uppväxt har haft på dem som vuxna personer. • Obeslutsamma, tveksamma personer påminner om oorganiserade barn; de visar tillfälliga avvikande beteenden i sitt tänkande eller resonerande. Om man kombinerar dessa två variabler, både föräldrars förmåga till sensibilitet och dess mentala tillstånd, skulle man kunna anta att interventioner ämnade att uppmuntra trygg anknytning hos barn borde rikta in sig på både föräldrars mentala tillstånd och deras beteende. 88 OLIKA INTERVENTIONER UNDERSÖKTES Tillsammans med två andra forskare genomförde Femmie Juffer nyligen en narrativ studie och en kvantita- tiv metaanalys av ett stort antal studier om aknytningsbaserade interventioner. 70 studier med 88 olika interventionsmetoder undersöktes. I studierna ingick också en stor mängd familjer och barn och tack vare detta kunde flera hypoteser kontrolleras. Först en titt på den narrativa studien: De flesta interventioner designades för föräldrar och barn i riskzonen, till exempel deprimerade unga mödrar, för tidigt födda barn eller adopterade barn. Bara i fem av 70 studier prövades en intervention i välmående medelklassfamiljer. Interventionernas fokus varierade: En del var inriktade på beteende ämnade att bejaka sensibilitet och lyhördhet. Några av dessa verkar främja sig från Ainsworths definition av sensibiltet i och med att de försökte lära föräldrarna bättre perceptionsförmåga genom att lära dem att noggrant iaktta sina barn. Till exempel bad man dem skriva ner sina iakttagelser av barnen eller att peka på barnens olika reaktioner genom att studera dem på videoinspelningar, allt för att uppmuntra föräldrarna att bli bättre observatörer. Andra interventioner riktade mot sensibilitet verkade vara baserade på den andra delen av Ainsworths definition: att svara på barnens signaler på ett rimligt och snabbt sätt. Hos ytterligare andra interventioner låg fokus på den mentala biten, till exempel genom att tillhandahålla föräldrarna samtal kring anknytningsprocessen eller psykoterapi. Dessutom fanns där kombinationer av olika interven- ”Vi fann en signifikativ effekt i och med att interventionerna faktiskt lyckades förändra det känslomässiga beteendet hos föräldrar.” tioner, till exempel i ett amerikanskt projekt där ekonomisk rådgivning samsades med föräldraklasser för att främja sensibiliteten. MINDRE INTENSIVA LYCKADE Metoderna varierade i intensitet. En del interventioner var väldigt personliga och krävde föräldrarnas aktiva deltagande medan andra var mindre intima; till exempel informationsbroschyrer, videoinspelningar eller att ge föräldrarna en barnvagn. Intressant är att de interventionsmetoder som var mindre intensiva och personliga ofta visade sig vara oväntat lyckade. Men antalet studier med dessa interventioner var relativt få och man kan därför inte dra några långtgående slutsatser från dem. Så till de första resultaten av metaanalysen: Hur lyckade var olika interventioner när det gäller att öka sensibiliteten hos föräldrar? – Vi fann en signifikativ effekt i och med att interventionerna faktiskt lyckades förändra det känslomässiga beteendet hos föräldrar. Det fanns också skillnad mellan
Page 1: Adoption - Samspel - Möjligheter 1
Page 5 and 6: Adoption - Samspel - Möjligheter 5
Page 11: Adoption - Samspel - Möjligheter 1

pdf 1,09 MB, nytt fönster

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?