pdf 1,09 MB, nytt fönster

More documents

Recommendations

Info

Adoption – Samspel – Möjligheter 8 Leg. psykolog och författare Lotta Landerholm. • Barn vill inte skämmas. I vissa kulturer har det länge funnits en stor skara med oäkta barn. Det är ovanligt hos oss, men miljön barnet kommer ifrån har det ofta. Samtidigt finns det ingen kultur som premierar att mödrar lämnar ifrån sig sina barn, det är förbundet med skam. Alla har frågor om livet: Vad är biologi? Varför ser jag ut som jag gör? I en adoptionsfamilj är biologi och miljö särskilda. Det blir svårare att få ihop det – olika personer som står för de två delarna. VEM ÄR JAG? – Frågor om biologi och miljö finns för alla – vad beror på vad? Är jag den jag är för att jag i grunden är den jag är? Eller för att jag vuxit upp i den här familjen? De flesta har någon gång fantasier om sina ”riktiga föräldrar”. Att man blivit utbytt på BB etc. För adoptivbarn stöter dessa fantasier mot verkligheten – barnet inser att föräldrar kan faktiskt välja barn! Det inre rummet för fantasin kan krympa, det finns en risk att barnet inte vågar ta ut svängarna. FÅR JAG VARA MED? Lotta Landerholm berättar att det är i relationer som vi lär oss att vara i relationer. De relationer som formas inom familjen är de som formar den adopterades mönster och redskap för att umgås med de erfarenheter det har med sig och de rädslor den väcker. Det är där, i adoptionsfamiljen, man kan lära sig att hantera sig själv som lämnad, vald och olika. Utanför familjen finns det sociala livet med de frågor som är aktuella för alla, frågor om att bli lämnad, väljas och att vara olik andra. De kommer att väckas i skolan – får jag vara med? De kommer att väckas i arbetslivet och i kärleken. Därför är det oerhört viktigt hur frågor och känslor förknippade med att bli lämnad hanteras i den egna familjen. I en adoptionsfamilj, där de finns i själva utgångspunkten för dess formande, blir det särskilt viktigt hur de hanteras. Om sådana känslor måste gömmas blir de farliga. Skuld, tabun, rädsla att inte räcka till. Det kan krävas utveckling av redskap för att hantera livet där alla dessa frågor kommer igen och igen. ATT BLI SUBJEKT Att faktiskt veta vad man känner och behöver, och att hitta uttryck och språk för det, är ena halvan av en ”Att faktiskt veta vad man tycker och känner, och att hitta uttryck för det, är ena halvan av en utveckling. Att veta att andra också känner detta är den andra.” utvecklingsuppgift. Och att erfara och förstå att andra också har känlsor är den andra. Att själv bli subjekt, och att förstå att andra är det, är båda lika viktiga för att relationer ska kunna upprätthållas. 4 FOKUS FÖR PROBLEMANALYS OCH BEHANDLING MED UTGÅNGSPUNKT I DEN EGNA SPECIFIKA HISTORIEN 1: Behov (Lichtenbergs motivationsteori). Förmågan att - kunna känna igen sina behov och - kunna ta hand om behov i samspel när båda parter i samspelet (adoptionsfamilj) har erfarenhet av övergivenhet i bagaget Lichtenbergs 5 grundläggande behov: • att psykiskt utveckla redskap att ta hand om sin kropp Ett övergivet barn saknar kontinuitet kring det fysiska omhändertagtandet, t.ex. att relatera till hunger, kyla och registreta fysiska behov – om detta är avbrutet eler dåligt skött blir det komplikationer. Föräldrar som inte kan få biologiska barn har också erfarenhet av att det fysiska inte är i kontroll av det psykiska. De har inte kunnat behärska sin kropp. • att knyta känslomässiga band
Adoption – Samspel – Möjligheter 9 Hos barn men också hos infertila vuxna som längtar efter en familj – ett brott i själva anknytningen till livet. Även i relationer, olika sätt att hantera kriser. • att få utforska lika med erfara kompetens. Understimulerade barn som inte får upptäcka sin omgivning och utveckla kompetens. Föräldrar: De har inte fått vara med om den utforskning det innebär att bli gravid och föda sitt barn. • att få visa aversion genom att protestera respektive dra sig tillbaka Att få dra sig undan, en grundläggande rättighet. Hur ser det ut på institution? Att aldrig få uppleva att det hjälper att säga ifrån. Föräldrar: infertilitet väcker förtvivlan och raseri. Man förbannar sin kropp, man förbanna partnerns kropp, sina egna föräldrar som födde en. Men det hjälper inte, det blir ändå inga barn. • att få sensuell och senare sexuell njutning. Behov av närhet. Barn behöver beröring, här har det funnits ett brott i utvecklingen. Föräldrar: infertilitetsundersökningar – hemskt. Att behöva utsättas för andras värderingar av ens egen sexualitet. VAD BEHÖVER MAN SOM BEHANDLARE? Allt detta möts i adoptionsfamilj. Om föräldrar hanterat sina erfarenheter så är det kanske de som bäst kan möta dessa barn. Om inte är det vår uppgift som behandlare att verka för det. Det måste man ha som fokus när man bemöter adopterade. Detta måste man som behandlare förstå: Vilka effekter har knutits till behoven? Rädsla? Vilka behov behöver uppmärksammas? Hur upptäcker vi det som inte är närvarande, ex det frånvarande skriket? Måste lirkas fram, arbetas med. 2. Ett andra fokus: Något att förstå och utforska är om kriser förekommit i adoptionsfamiljens historia. Detta barns existens i familjen är en produkt av ett val i ett samhälle som vilar på biologi för bidningen mellan föräldrar och barn. Skilsmässor, död, konkurser med mera får en speciell innebörd för detta barn. Sådana kriser hotar den existentiella grundvalen för alla, men de adopterade är extra utsatta, de har inget annat att falla tillbaka på. Ett sätt att lösa en kris är att hålla tyst om den. Att skämmas. Det är mänskligt och riktigt i viss mån, men det behöver processas inom familjen. Det är extra viktigt för dessa barn, att man erkänner det som känns. När saker blir verkliga står man ut med dem. När saker blir naturliga står man ut med dem bättre än om de anses som onormala. I behandlarens arbete måste man ställa sig frågorna: - finns såna kriser? - hur har de gestaltat sig? - hur har de tolkats? - hur har de givits erkännande, validerats? - hur ser den adopterades nätverk ut i relation till svåra kriser? 3. Vuxenblivandets frågor: • Vem är jag? Alla barn på väg in i ungdom ställer sig den frågan. Många av oss fortsätter undra resten av livet. Hur tillåtet är det att ställa sig den frågan i det sammanhang som den adopterade befinner sig i? I relation till sitt ursprung, i relation till adoptivföräldrar och släkt. Finns beredskap i omgivningen för denna fråga? • Egen person – separation Vad är en egen person? Betyder det att man är ensam i världen? Hur går det att särskilja sig i relation till sin familj? Hur har man löst grupptillhörighetsproblem? Har ”Hur har erfarenheter av att inte vara född i en parrelation, kanske kommit till genom prostitution eller våldtäkt, behandlats inom adoptivfamiljen?” Lotta Landerholm signerar sin bok ”Adopterad. Lämnad. Vald. Och sen?”
Page 1 and 2: Adoption - Samspel - Möjligheter 1
Page 7: Adoption - Samspel - Möjligheter 7
Page 11: Adoption - Samspel - Möjligheter 1

pdf 1,09 MB, nytt fönster

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?