pdf 1,09 MB, nytt fönster

More documents

Recommendations

Info

Adoption – Samspel – Möjligheter 6 Alltså: föräldrar gör skillnad. Och <strong>nytt</strong>an av behandling och interventioner är självklar; det är viktigt att uppmuntra den tidiga relationen mellan föräldrar och barn. KAN MAN BRYTA MÖNSTRET? Till sist berättar Femmie Juffer om en annan studie som pågår just nu och som inte omfattade adoptivfamiljer. Frågan de ställde sig där var: kan man bryta mönstret hos barn som har en otrygg anknytningsprocess? – Det vi vet är att föräldrar med mentala problem gällande anknytningsfasen tenderar att utveckla en otrygg anknytning till sina barn. Är det möjligt att stödja dessa föräldrar så att de kan övervinna sin egen osäkerhet och knyta starka band med sina egna barn? – Vi prövade detta i en grupp om 81 mödrar som alla klassades som ”otrygga” och befann sig i riskzonen. Alla barn var dessutom deras förstfödda. En typ av intervention riktades mot mammans mentala hälsotillstånd och den andra typen av intervention riktades mot mammans beteende, det vill säga i syfte att uppmuntra sensibelt beteende. – Vi hoppades att dessa interventioner riktade mot mamman skulle vara effektiva för barnets möjligheter till trygg anknytning. I den första gruppen (VIPP) riktade man in sig på beteende genom broschyrer och video-återkoppling. Bland annat använde man sig av metoden ”speak for the baby”, dvs. man tittade på videon tillsammans med mamman och förde barnets talan. I den andra gruppen (VIPP-R) kombinerade man en beteendeinriktad intervention med en vars inriktning låg på den mentala hälsan. Förutom broschyren och videon hölls även samtal med mammorna om dera egna anknytnings-upplevelser, om den egna barndomen, om tidigare anknytning/separationer. De resultat som finns gäller interventionen riktad mot moderns sensibilitet, och här fann man en avsevärd skillnad; dessa mammor var betydligt mera sensibla än de i kontrollgruppen. SLUTSATS • Föräldrar kan påverkas! • Oorganiserad anknytning (disorganized attachment) förändrades genom olika typer av föräldrar-interventioner. • Föräldrars sensibilitet i tidig ålder viktig för barnens möjlighet till anknytning. Viktigt för barnens utveckling. ”VETA SIN PLATS” Teatermonolog med efterföljande diskussion av och med Hanna Wallensteen. Hannas teatermonolog handlar om Lotta som sitter häktad för att ha misshandlat en liten pojke. En sevärd teater som tar upp problematiken om att vara Hanna Wallensteen som ”Lotta”. adopterad och söka sin identitet. Lotta besitter ett självförakt som slår över, hon saknar redskap att hantera det faktum att hon är adopterad. Hanna Wallensteen är 32 år gammal och är född i Etiopien. Hon kom till Uppsala när hon var sex månader gammal. Hon har en fil kand i psykologi, och blev allvarligt intresserad av adoptionsfrågor på 90-talet. I dag jobbar hon med adoptionsfrågor på olika sätt, bl. a. i ett nätverk. – Monologen är påhittad, grundad på egna funderingra och berättelser från andra, forskning och fantasi. Jag har spelat den sedan 1999, berättar Hanna. FÖRHÅLLNINGSSÄTT VIKTIGT Sedan följer en diskussion där Hanna uttrycker följande funderingar: • Ordval har stor betydelse. Väldigt ofta kallas adopterade för adoptivbarn. Det är okej så länge de är barn. Det är lite märkligt med 50-åriga adoptivbarn. • Ett förhållningssätt gentemot omgivning är viktigt. Varför ska det vara folks rättighet att ställa närgångna frågor till en förälder med adoptivbarn? Det är en viktig del för hur adoptionsbarn kan skapa en egen integritet. I mångt och mycket handlar det om vilka gränser föräldrarna sätter. Men föräldrarna är inte alltid där. Hanna berättar om hur hon hade det på förskolan där folk dök på henne och skulle ta på hennes hår. Fröken tyckte det var bra, ”då känner de att det inte är något konstigt”. Men Hanna säger: – Jag tyckte det var jättekonstigt, jag ville inte att de skulle ta på mig! Samtidigt ville jag vara snäll så jag lät dem göra det, men jag hatade det. Hon menar att föräldrar och exempelvis skola måste hjälpa till, vara med och markera. – Fortfarande händer det ofta på bussen att folk kommer fram och frågar var jag kommer ifrån eller liknande. Ganska närgångna frågor. I dag kan jag välja om jag vill svara eller inte, men om ingen tidigare visat mig att jag kan välja är det svårt.
Adoption – Samspel – Möjligheter 7 • Frågor kring adoption är ofta laddade och man måste lära sig stå ut med det och hantera det. Ett skäl till att de är laddade är att de berör saker man inte kan förändra, t.ex. hudfärg. • Att få tillgång till sitt ursprung är en viktig process. De flesta adoptivbarn växer upp i medelklass- och överklass, långt ifrån de miljöer de kommer ifrån. Man vill höra till, vill vara som alla andra. Och frågan man ställer sig är: Vad är egentligen normalt? ”EN RÄV I BAGAGET” ”En räv i bagaget – adoptionens innebörd: Risker och möjligheter” av Lotta Landerholm, leg psykolog och leg. psykoterapeut, författare och inhemskt adopterad. Barn i antikens Sparta hade det inte så bra. De skulle härdas. Det fanns en pojke som stal en räv – och gömde den innanför skjortan. Men det han var rädd för var egentligen inte att ertappas för stölden, utan för att vissa smärta. Pojken dog när räven åt sig in i hans hjärta. Pojken var tyst, därför kunde ingen hjälpa honom, därför dog han. – Detta är avgörande för oss människor: Hur vi förmår leva med svårigheter, inte svårigheterna i sig. Så inleder Lotta Landerholm sitt föredrag och fortsätter: – Det dröjde länge innan jag insåg vad det faktum att jag var adopterad gjorde med mig, i relationer med mera. Jag hann bli både psykolog och terapeut innan jag läste en bok om adoption och började intressera mig på allvar. 1994 var hon på en konferens, man diskuterade hur man kan förhålla sig till en fråga som berör en själv. Hennes fråga var: Hur förhåller sig det faktum att jag själv är adopterad till min roll som mor? Hon började forska i ämnet men efter ett tag sökte hon något annat, gick en kurs i att skriva kriminalnoveller och det hela slutade med att hon publicerat två kriminalromaner. Men så satt hon ändå på en massa material om adoption och adopterade. Det var då hon bestämde sig för att skriva en bok i ämnet, ”Adopterad. Lämnad. Vald. Och sen?” Boken är baserad på rapporter där adopterade blivit intervjuade, totalt 1400 intervjuer. BARNET ALLTID BEROENDE AV VUXNA – Adoption har alltid funnits, men det har betytt olika saker i olika tider. Adoption värderas olika, de vuxnas kultur och normer avgör mycket hur livet blir. Men en sak ändrar sig aldrig: barnet är alltid beroende av de vuxna för att överleva. – Även kulturella värderingar är avgörande för hur det ska gå, exempelvis beträffande moderskapet. Moderns status stärktes under slutet av 1800-talet, det behövdes en ideologi för familjen i industrialiseringen, familjen som ideal. Modern står för upprätthållandet av idén om lycka. Blodsbandens kulturella värde är också viktigt. Det ökade i slutet av 1900-talet, bland annat genom det faktum att barn oftast ses som en kärleksprodukt. – Adoption är numera oupplöslig, förut fanns det kryphål. Men ändå värderas släktskap grundade på beslut som mindre stadiga än de förbundna genom blodsband. Och i en adoptivfamilj ingår alltid de biologiska föräldrarna eftersom vi lever i en kultur med starka biologiska värderingar. FYRA GRUNDVILLKOR Oavsett olika tider och kulturer så finns fyra grundvillkor med vid adoption: 1. Kontinuitetsbrott • Barn är meningssökande. Man försöker finna samband – kommer hon om jag gör så? etc. – kopplingen mellan den egna aktiviteten och vad som sker på grund av den. Hjärnan utvecklas i relation till de personer och erfarenheter barnet möter. Adopterade barn har ett avbrott under den här tiden. ”Släktskap grundade på beslut värderas som mindre stadiga än de förbundna genom blodsband. Trots att adoptionen numera är oupplöslig.” Om avbrottet sker gång på gång, om det egna sökandet inte inverkar på omgivningen, får man ingen meningsstruktur, känslan av att kunna påverka påverkas. 2. Separationsupplevelser • Barn är människosökande. Detta finns hos alla adopterade. Redan innan födseln känner barnet igen modern. Ett spädbarn överlever inte ensam. Om avbrott sker ger det en effekt: rädsla, förtvivlan m.m. För adopterade gäller rent krasst: den som ska ta hand om de känslorna finns inte där. 3. Uppväxt i en biologiskt främmande miljö • Barn är sammanhangssäkande. Ett barn försöker hitta tillhörighet. Mycket av detta sker i vanliga fall med biologins grund: ”Åh, vad hon är lik morfar” osv. Den biologiska möjligheten av igenkännelse och referenser finns inte för adopterade. 4. Kulturella värderingar som är i konflikt med adoptionserfarenheten
Page 1 and 2: Adoption - Samspel - Möjligheter 1
Page 5: Adoption - Samspel - Möjligheter 5
Page 11: Adoption - Samspel - Möjligheter 1

pdf 1,09 MB, nytt fönster

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?