Aktum nr 4 - Umeå universitet

Nilssons bagge – ett irländskt dragplåster
Hört talas om Nilssons småpalpbagge? Inte? I våras var den
dragplåster på en irländsk konferens. För 25 år sedan upptäckte Umeåekologen
Anders Nilsson baggen i en västerbottnisk sjö. Då var den
världsunik. Nu har det visat sig att den också finns på Irland.
Sommaren 1985 arbetade Anders Nilsson med
sin avhandling. I ladugården vid hans hus finns
inga hungriga kor som råmar efter hö, däremot
vattenbaggar. De behöver också mat. Anders
begav sig till Västra Skärträsket, en sjö mellan
Vindeln och Lycksele, för att samla in levande
larver av små fjädermyggor till baggarna. Med
en liten finmaskig håv fångar han upp små
klumpar av gegga från sjöns botten. Förutom
mygglarver fastnar också några små baggar i
håven.
– De flesta skulle väl inte reflektera över vad
det var för något, men jag hade som ambition
att kartlägga alla vattenlevande insekter, berättar
han.
Oupptäckt art
Väl hemma tar han titt på dem i mikroskopet.
Han känner inte igen dem och skickar dem
därför till en expert i Tyskland. Det visar sig att
det är en oupptäckt art, med sin närmaste släkting
i bergsbäckar i Alperna.
– Sverige har i princip inga egna arter. Det
här var extremt förvånande, säger han.
Den tyska forskaren publicerade en artikel
i en vetenskaplig tidskrift med en beskrivning
4 Aktum • Oktober • 4/2010
av baggen som fick det latinska namnet Ochthebius
nilssoni, namngiven efter Anders. På
svenska fick den heta Nilssons småpalpbagge.
Ordet palp syftar på små ledade utskott kring
munnen, som hos de här djuren är ovanligt
långa. Baggen lever hela sitt nere på sjöbotten
genom att utnyttja syre från alger. Detta utgör
ett undantag mot regeln som säger att vattenskalbaggar
går upp på land och gräver ned sig
inför förpuppningen.
En millimeter stor
Anders Nilsson tar fram en liten burk och i den
skymtar en småpalpbagge, som inte är mer än
en dryg millimeter stor. Han berättar att han
tillsammans med de internationella forskarkollegorna
vadade ut i en irländsk sjö med stövlarna
på. Där plockade de upp algklumpar som
innehöll tusentals småpalpbaggar av detta slag.
– De tre irländska sjöarna där baggen finns
ser absolut inte ut som den näringsfattiga sjön
Västra Skärträsket mitt ute på tallheden, snarare
liknar de Alvaret på Öland. Sjöarna på
Irland ligger i ett kalkområde och deras botten
täcks av så kallad kalkbleke. Men två saker är
gemensamma för sjöarna i Sverige och på Irland
– på botten finns en algfilt och de har extremt
klart vatten, berättar Anders.
Irländarna var oerhört glada över att äntligen
få hysa en vattenbagge som inte engelsmännen
har, eftersom den i övrigt gröna öns fauna
bäst kan karakteriseras som en betydligt magrare
variant av den brittiska.
Ny motivation
Forskarna uppskattar att de irländska och
svenska baggarna har varit skilda åt i minst
12000 år och att deras livsmiljö numera har
blivit väldigt ovanlig.
– Jag har sökt efter baggen på flera andra
ställen, men utan resultat. Än så länge har jag
bara upptäckt den på en 20 meter lång strandremsa
i Västra Skärträsket. Konferensen gav
mig motivation att bege mig ut på en ny jakttur.
Faktum är att han känner till några jämtländska
sjöar som liknar de irländska. Det är
mycket troligt att han beger sig dit på upptäcktsfärd
nästa sommar.
Text: Karin Wikman
Foto: Karin Wikman och Garth Foster
Illustration: Franz Hebauer