Magazine Nr 2009 - SWEA International
15.09.2013 • Views
Share Embed Flag

Magazine Nr 2009 - SWEA International

Magazine Nr 2009 - SWEA International

Magazine Nr 2009 - SWEA International

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
swea.org

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

START NOW

singapore<br />

<strong>2009</strong> nr 1<br />

magazine<br />

Volvo Ocean Race<br />

intar stan<br />

Har du koll på<br />

hälsokollen<br />

Skilda vägar<br />

– familjerätt i Singapore<br />

RESOR<br />

Greenselipar satsar<br />

på hållbar turism<br />

BaanChivitMai<br />

– hem för nytt liv i Thailand<br />

magazine<br />

1

Ett stort tack till:<br />

Hélène Ahlberger<br />

Mona Ahnstedt<br />

Kerstin Alm<br />

Marikka & Fredrik Andersson<br />

Catherine Bossis<br />

Anna-Karin Byström<br />

Ingela Carlsson<br />

Malin, Mark & Filip Emilson<br />

Caroline Ericson<br />

Tina Eriksson Chong<br />

Madalena Fröman<br />

Solveig Hagberg<br />

Helena Hammarberg<br />

Ann-Marie Hellstöm<br />

Carina Hickling<br />

Scarlet Hotel<br />

John Hotine<br />

Monique Hult<br />

Oskar Kihlborg<br />

Veronica Knive<br />

Margaret Lim<br />

Gunilla Lindgren<br />

Karin Lindwall<br />

Ping & Margareta Lönngren<br />

Catrin Lundström<br />

Adin Mezquida Slette<br />

Anna-Karin Nilsson<br />

Marie Norrbrink<br />

Eva Nyberg<br />

Maria Ohlman<br />

Annelie Olsson<br />

Monica Oscarsson<br />

Anna-Karin Östergren<br />

Susann Palmqvist<br />

Ann Pharaon Guve<br />

Serina Rahman<br />

Kao Samreth<br />

Jenny Sant<br />

Beatrice Simonsson<br />

Carin Spångberg<br />

Lena Sundelin<br />

Gunnar Wenehult<br />

som bidragit med text och bild<br />

till detta nummer<br />

sweatidning@gmail.com<br />

ansvarig utgivare:<br />

Anna-Karin Byström<br />

singapore@swea.org<br />

tryckeri: Xpress Print Pte Ltd<br />

<strong>SWEA</strong> magazine förbehåller sig rätten<br />

att vid behov redigera insända bidrag.<br />

Omslagsfotot på Ericsson 3<br />

är taget av Oskar Kihlborg<br />

Kihlborg Film AB<br />

singapore<br />

innEhåll nummer 1/<strong>2009</strong><br />

04 Redaktörens rader<br />

magazine<br />

06 Ordförandens rader/<strong>SWEA</strong>s sponsorer<br />

07 <strong>SWEA</strong>s styrelse/<strong>SWEA</strong>s årsmöte<br />

09 nya Sweor<br />

10 Volvo Ocean Race<br />

13 high Tea<br />

14 henderson Waves/Baba house<br />

15 Chinese heritage Center<br />

16 Fotokurs<br />

17 Cykling på Pulau Ubin<br />

18 Anna-Karin Byström – <strong>SWEA</strong>s ordförande i Singapore<br />

19 Forskning på Sweor<br />

20 Black & White houses<br />

22 Raffles hotel, Scarlet hotel<br />

24 <strong>SWEA</strong>s matlag<br />

27 idrottsdagen Sverige – norge<br />

28 <strong>SWEA</strong>s skrivtävling<br />

33 TCM med SAS<br />

34 hälsokollen<br />

36 Tema: Mina kvarter<br />

40 <strong>SWEA</strong>s världsmöte i Washington<br />

42 Boktips<br />

46 Flerspråkighet<br />

49 Resor<br />

56 SWA-föredrag om familjerätt<br />

59 Maidguiden online<br />

60 hemvändare<br />

62 Rent vatten i Kambodja<br />

65 Barnhemmet BaanChivitMai<br />

68 <strong>SWEA</strong>s vårfest<br />

72 Jul & luciafirande 2008<br />

77 <strong>SWEA</strong> international<br />

innehåll<br />

magazine<br />

3

4<br />

redaktörens rader<br />

Uppdrag: Singapore<br />

När jag var femton visste jag allt jag visste om Singapore tack vare Luke Macahan. Eller<br />

snarare tack vare Bruce Boxleitner. För så hette skådespelaren som spelade den äldsta av<br />

bröderna i den framgångsrika västernserien.<br />

Luke var den söte i Familjen Macahan – åtminstone min bästis var ett tag dödskär – så<br />

när Bruce Boxleitner ett par år senare hade huvudrollen i en ny tv-produktion var jag förstås<br />

också tvungen att titta. ”Uppdrag i Singapore” hette serien – i original ”Bring ’em back alive”<br />

– och var ett av många försök att haka på framgångarna med den första Indiana Jones-filmen.<br />

Boxleitner spelade storviltjägaren Frank Buck som med baren på Raffles Hotel som bas<br />

jagade vilda djur och spioner samt räddade damer i nöd. Allt med samma schwung i en slags<br />

romantiserad kolonial förkrigstidsmiljö med regnskogen som atmosfärisk bakgrund.<br />

Det hela var naturligtvis inspelat i studio. Lamporna i Raffles longbar var desamma som<br />

hade kastat ljus över Humphrey Bogart och Ingrid Bergman i Casablanca, till Singapores<br />

gatumiljö återanvände man en kuliss från musikalfilmen Annie, djungelscenerna spelades in<br />

på Hawaii och i en botanisk park i Los Angeles. Serien sa förstås mer om det tidiga 80-talets<br />

Hollywood än om verkligheten. Den djupaste lärdomen är kanske att det sedan serien sändes<br />

har gått långt bättre för Singapore än för Bruce Boxleitners karriär.<br />

Nu är de flesta av oss Sweor på alldeles eget uppdrag i Singapore och åtminstone jag själv<br />

lär mig något nytt om denna välordnade lilla statsstat varje dag. Men Singapore är fortfarande<br />

en främmande plats där man ibland kan behöva en smula vägledning. Som sådant kan man<br />

kanske se artiklarna på temat mina kvarter som förhoppningsvis kan tipsa om ett Singapore<br />

som ligger bortom de självklara sevärdheterna.<br />

Under sin tid här passar förstås också många på att resa omkring i regionen och för många<br />

av länderna här är turismen en av de viktigaste inkomstkällorna. Att det inte bara innebär<br />

intryck för resenären utan även sätter spår, bland annat i miljön, vet vi nog alla vid det här<br />

laget. Men det går också att resa ansvarsfullt. Läs och inspireras av hur Catherine Bossis,<br />

fransk expat i Malaysia, startat en sajt som främjar hållbar turism.<br />

Hälsa, språk och familjerätt är andra teman som vi berör i detta nummer – aktuella frågor<br />

för många Sweor. Och så får vi förstås möta vår nya ordförande Anna-Karin Byström som<br />

också rapporterar från 30-årsjubilerande <strong>SWEA</strong> <strong>International</strong>s Världsmöte i Washington.<br />

Trevlig läsning önskar redaktionen genom<br />

Sara Norling<br />

Redaktör,<br />

<strong>SWEA</strong> magazine<br />

Maria Oskarsson<br />

Jessica<br />

Staël von Holstein<br />

magazine<br />

Karin Viertel<br />

vice Redaktör Sara Norling<br />

Redaktör<br />

Maria Luhr<br />

<strong>SWEA</strong> I KORTHET<br />

<strong>SWEA</strong> – Swedish Womens’<br />

Educational Association <strong>International</strong><br />

är en global ideell förening för svenska<br />

och svensktalande kvinnor som är<br />

eller har varit bosatta utomlands.<br />

<strong>SWEA</strong> grundades i Los Angeles<br />

år 1979 av Agneta Nilsson.<br />

Hon har belönats med två<br />

kungamedaljer för sina <strong>SWEA</strong>insatser<br />

samt erhållit utmärkelsen<br />

Årets Svensk i Världen 1995, Årets<br />

Svensk-Amerikan 2006 och Heders-<br />

ÅSKa (Årets Svenska Kvinna) <strong>2009</strong>.<br />

För närvarande är Åsa-Lena Lööf <strong>SWEA</strong><br />

<strong>International</strong>s ordförande och Prinsessan<br />

Christina är <strong>SWEA</strong>s hedersordförande.<br />

<strong>SWEA</strong> är både en träffpunkt och ett<br />

skyddsnät, med länkar över hela<br />

världen, som gör livet utomlands<br />

lättare och ger stöd vid utflyttning<br />

och återkomst till Sverige.<br />

<strong>SWEA</strong>s syfte är bland annat att förmedla<br />

personliga och professionella<br />

kontakter, etablera ett nätverk Sweor<br />

emellan över hela världen genom att<br />

samla Sweor kring det gemensamma<br />

språket, stödja och sprida kännedom om<br />

svensk kultur och svenska traditioner.<br />

<strong>SWEA</strong> stödjer projekt med svensk<br />

anknytning samt utbildning genom<br />

stipendier. <strong>SWEA</strong> har omkring 8 500<br />

medlemmar i 77 avdelningar i 36 länder<br />

på fem kontinenter.<br />

<strong>SWEA</strong> är idag en av de största Sverigefrämjande<br />

ideella organisationerna, vars<br />

mångfacetterade aktiviteter är en del av<br />

Sveriges ansikte utåt och stärker banden<br />

till främmande länder.<br />

Läs mer på <strong>SWEA</strong>s hemsida<br />

www.swea.org<br />

eller<br />

www.swea.org/singapore/

6<br />

ordförandens rader<br />

Svensk sommar väntar bakom hörnet med klara, svala<br />

sommarkvällar. Åtminstone för oss som vänder kosan hemåt under<br />

sommarmånaderna.<br />

Något vi lovade barnen, när vi tog beslutet att lämna Sverige, var att återvända<br />

hem på sommaren och vid jul – för vad kan jämföras med de minnen ens<br />

första somrar gav. Ledigt, soligt, bada i sjöar och hav i ens närhet, läsning i<br />

hammock, kul i kompisars närhet – vem vill inte att ens barn skall få uppleva<br />

detta? Själv ser jag framför mig påtning i trädgården, grillkvällar med<br />

kompisarna, sena kvällar med fäll kring benen i kvällssolens sken, boken i<br />

knät regniga dagar, hm... vad kan jämföras med en svensk sommar!<br />

Varför inte ta med <strong>SWEA</strong> magazine hem till Sverige när ni far. För tidningen<br />

tål att läsas många gånger, för återigen har vår fantastiska redaktion<br />

åstadkommit ett fullmatat nummer. Om nu någon tror att vi Sweor inte har<br />

något för oss annat än att ligga vid poolen och äta choklad och vindruvor så<br />

får ni nog tänka om. Denna tidning är en manifestation på vad Sweor lägger<br />

sin energi på. Utöver att hålla hemmet i ordning, barnen hela och rena, fixa<br />

läxor, fixa allt det praktiska som måste göras på dagtid, arbeta, plugga mm,<br />

så hinner vi utveckla vårt kulturella och kulinariska behov, underhålla de<br />

kroppsliga funktionerna, hålla oss à jour med de senaste inom lag och rätt,<br />

underhålla svenska traditioner och arbeta med att underlätta för andra – är<br />

det inte fantastiskt?<br />

Jag har i mina månadsbrev (som jag hoppas ni ägnar några minuter åt) flera<br />

gånger sjungit Sweornas lov, för all den frivilliga tid som läggs ner på att få<br />

vår verksamhet att gå runt och samtidigt ha kul. Efter min resa till <strong>SWEA</strong><br />

<strong>International</strong>s världsmöte i Washington (finns att läsa mer om på sidan 40)<br />

lärde jag mig att mer än 1 000 kvinnor världen över lägger ner frivillig tid på<br />

att få <strong>SWEA</strong> att frodas och växa i sina respektive avdelningar. Det tycker jag<br />

är ett utmärkt exempel på kvinnokraft. I detta nummer kan ni också läsa om<br />

några tjejer i vårt <strong>SWEA</strong> gäng som lägger kraft och tid på att underlätta för<br />

andra med mindre resurser, också ett gott exempel på kvinnokraft.<br />

Slutligen några rader till alla er som lämnar Singapore för att inte återvända<br />

till hösten – tack för att vi fått äran att lära känna er. Jag hoppas att ni<br />

lämnar Singapore och er tid här med lite saknad i hjärtat – för vi kommer att<br />

sakna er! Lycka till med framtida äventyr och glöm inte att hälsa på. Glöm<br />

ej heller att ni kan fortsätta ert medlemskap i <strong>SWEA</strong> även om ni återvänder<br />

till Sverige.<br />

För alla er som återvänder – välkommen tillbaka till hösten som jag hoppas<br />

skall bli lika bra som denna vår!<br />

Glad sommar<br />

Anna-Karin<br />

magazine

styrelsen i Singapore<br />

Bakre raden från vänster: Carin Spångberg (programgruppen), Anna-Karin Byström (ordförande), Gunilla Lindgren (programgruppen),<br />

Karin Viertel (vice redaktör), Sara Norling (redaktör), Madelaine Clason (web-ansvarig)<br />

styrelsen<br />

Främre raden från vänster: Marja Collin (web-ansvarig), Helen Hurtig (programgruppen), Veronica Knive (vice ordförande), Ingela Carlsson<br />

(sekreterare), Tina Eriksson Chong (medlemsansvarig)<br />

Infälld: Ulrika Hylander (kassör)<br />

Monica Cassidy Löwenberg<br />

och Anna-Karin Byström<br />

<strong>SWEA</strong>s Årsmöte<br />

<strong>SWEA</strong> Singapores årsmöte hölls den 19<br />

februari på Spring Grove. Det var ett kort<br />

möte och ordföranden tackade de avgående<br />

ledamöterna och hälsade de nya välkomna.<br />

Innan det bjöds till buffé fick vi lära oss<br />

lite om slovenska viner under ledning av<br />

Katarina Senicar.<br />

Stort tack till Monica Cassidy Löwenberg<br />

för året som gått och som nu lämnar över<br />

ansvaret som ordförande till Anna-Karin<br />

Byström.<br />

text: Ingela Carlsson, bild: Gunilla Lindgren<br />

magazine<br />

7

Välkomna!<br />

Agnes Arnborg Brandt Jenni Sedersten<br />

Agneta Ekstrand-Läckström Jenny Sant<br />

Beatrice Simonsson Jessica Antonelius<br />

Birthe Carlsson<br />

Katarina Toohey<br />

Carina Hickling<br />

Lian-Yi Kratz<br />

Camilla Hall<br />

Maria Luhr<br />

Christel Bjelke<br />

Mette Hartman<br />

Emelie Rutgersson<br />

Sara Ryberg<br />

Emma Lundwall Segerström Sara Wallin<br />

Helene Cederholm Tina Eriksson Chong<br />

Fadderverksamhet<br />

Som ny i Singapore har man många frågor<br />

och därför kan det var bra att veta att vi i<br />

<strong>SWEA</strong> Singapore driver en fadderverksamhet.<br />

Hit kan du vända dig med allt, som du<br />

som nyanländ funderar över. Det kan vara<br />

frågor om skolor, hur man omvandlar sitt<br />

körkort, bostadsområden, myndigheter –<br />

ja, precis vad som helst. Du är naturligtvis<br />

välkommen att höra av dig även om du bara<br />

vill prata en stund. Vi vet att det finns ett<br />

behov också för detta. Faddrarna representerar<br />

olika ”familjestrukturer”, dvs. familjer<br />

i olika ålderskategorier, med eller utan barn.<br />

På <strong>SWEA</strong>s hemsida kan du leta reda på<br />

den fadder som passar in bäst på din familj.<br />

Kontakta henne – hon hjälper dig gärna!<br />

Ansvarig för fadderverksamheten:<br />

Carin Spångberg<br />

Tel: 6479 5096<br />

E-mail: spaangberg@yahoo.se<br />

Nyanlända Sweor<br />

CARINA HICKLING<br />

Familj: Min man Bill och vår son Casper 4 år.<br />

Bakgrund: Vi kom hit i augusti närmast från Uganda. Tidigare har vi bott<br />

i Australien och Malaysia. Här jobbar jag med min avhandling vid University<br />

of New South Wales, Australien om sexuell och reproduktiv hälsa<br />

vid stora katastrofer såsom jordbävningar och tsunami.<br />

Intressen: Konst och musik, mat, heminredning.<br />

Första intrycket av Singapore: Singapore är härligt och vi trivs redan.<br />

Mycket varmt välkomnande av <strong>SWEA</strong> Singapore.<br />

Saknar i Singapore: Mormor.<br />

BEATRICE SIMONSSON<br />

Familj: Min man John och våra barn Ella 6,5 år och Edward 3,5år.<br />

Bakgrund: Har arbetat som maskiningenjör/konstruktör på Volvo<br />

Lastvagnar i sju år och som applikationsingenjör på Berg Propvision innan<br />

vi flyttade hit till Singapore. Kommer från Göteborg och har precis<br />

sålt huset på Fotö i Göteborgs skärgård.<br />

Tid i Singapore: Kom 2 januari och planerar att stanna i 2–3 år.<br />

Intressen: Matlagning, bakning, shopping och tennis.<br />

Första intrycket av Singapore: Underbart varmt och skönt.<br />

Saknar i Singapore: Familj, vänner och havet utanför dörren.<br />

nya sweor<br />

TINA ERIKSSON CHONG<br />

Familj: Min man Martin.<br />

Bakgrund: Ursprungligen från Malmö. Född i Sverige men mamma<br />

från Vietnam och pappa från Malaysia. Jobbat som visual merchandiser<br />

för Zara, ansvarig för södra Skandinavien. Håller just nu på<br />

att starta eget här i Singapore, är utbildad nagelteknolog så tänkte<br />

jobba med det här.<br />

Tid i Singapore: 3 år<br />

Intressen: Matlagning, träning och shopping.<br />

Första intrycket av Singapore: Väldigt rent och fint.<br />

Saknar i Singapore: Familjen och vänner, men de kommer ju och<br />

hälsar på. Saltlakrits och plockgodis är annars det jag saknar mest.<br />

JENNy SANT<br />

Familj: Min man Peter och våra barn Alexander 9 år och Oliver 6 år.<br />

Bakgrund: I korta drag studerat i USA, i Paris, arbetat i Bryssel i tre år<br />

fram till 1999 då jag åter bosatte mig i Paris och bildade familj. Har<br />

bott i Parisregionen fram tills slutet på 2008.<br />

Tid i Singapore: Stannar minst 3 år.<br />

Intressen: Familj, resor, mat- och folkkultur, böcker och motion.<br />

Första intrycket av Singapore: Varmt och skönt.<br />

Saknar i Singapore: Familjen och vännerna.<br />

magazine<br />

9

10<br />

volvo ocean race<br />

Volvo Ocean Race<br />

intar stan<br />

Hamnen vid Sentosa Cove fick<br />

celebert besök strax efter jul. De<br />

magnifika kappseglingsbåtar som<br />

deltar i Volvo Ocean Race hedrade för första<br />

gången i historien Singapore med ett besök<br />

och en omfattande marknadsföringscirkus<br />

följde med. En hel by hade byggts upp, där<br />

de sponsrande företagen hade utställningar,<br />

aktiviteter och VIP-evenemang.<br />

<strong>SWEA</strong> och SWA for dit på gemensam<br />

utflykt den 14 januari och välkomnades av<br />

Edvard Persson från Volvo. (Edvard var ung<br />

och smärt och inte alls lik sin namne från de<br />

gamla svartvita filmerna. Han förklarade att<br />

hans föräldrar varit övertygade om att ingen<br />

skulle minnas ”den gamle Edvard” medan<br />

han växte upp, men så blev det inte riktigt...)<br />

Edvard berättade om Volvos produkt-<br />

sortiment och visade hastigt Volvopaviljongen<br />

med cocktailområde, körsimulator<br />

och mycket annat. Sedan kom han<br />

in på RACET.<br />

Även marknadsföringsrace<br />

Volvo Ocean Race är inte bara världens<br />

tuffaste seglingstävling, det är också en<br />

enorm marknadsföringssatsning.<br />

magazine<br />

Varje båt kostar mellan tolv och tjugo<br />

miljoner EUR att utrusta och sponsorbyarna<br />

som byggs upp och flyttas mellan de olika<br />

hamnarna är inte heller gratis.<br />

Två av de ursprungligen åtta båtarna<br />

är svenska; Ericsson 3 och 4. Den ena av<br />

dessa har svensk/skandinavisk besättning<br />

medan den andra är internationell. Den<br />

enda ryska båten tvingades bryta och segla<br />

direkt hem från Singapore eftersom pengarna<br />

var slut. Generellt räknar man med att<br />

sponsorsatsningarna betalar sig, men just i<br />

Singapore var man besviken över det låga<br />

antalet besökare i byn. Hur som helst var<br />

Edvard i alla fall väldigt glad att vi var där!<br />

Målgång i Ryssland<br />

Denna upplaga av Volvo Ocean Race startade<br />

i Alicante i Spanien den 11 oktober förra året.<br />

Via Kapstaden i Sydafrika (15 november) och<br />

Cochi i Indien (13 december) nådde båtarna<br />

Singapore.<br />

Den 10 januari hade man ”in-port-race”<br />

här och den 18 januari gick det vidare<br />

mot Qingdao i Kina. Denna sträcka anses<br />

vara den mest svårseglade med trånga<br />

farvatten och besvärliga väderförhållanden.<br />

Från Qingdao (14 februari) fortsatte man ut<br />

på den längsta delsträckan, diagonalt över<br />

Stilla Havet, runt Sydamerika och upp till<br />

Rio de Janeiro (11 april). Sedan bar det av till<br />

Boston (16 maj), Irländska Galway (30 maj),<br />

Marstrand (14 juni) och den 21-25 juni ligger<br />

båtarna vid Skeppsbron i Stockholm.<br />

Där räknar man med minst en halv miljon<br />

besökare i ”Race Village” – åtskilliga gånger<br />

fler än de få som hittade till byn i Singapore.<br />

Sista sträckan går över Östersjön till målgång<br />

S:t Petersburg (27 juni), där staden har tagit<br />

över evenemanget efter den konkursade ryske<br />

miljardären.<br />

Varje båt har en besättning på elva man,<br />

men bara sex kojplatser så de sover i skift.<br />

I år är alla besättningar helt manliga, men<br />

om man hade haft en kvinnlig båt skulle<br />

den enligt reglerna haft rätt till ett par extra<br />

besättningsmedlemmar.<br />

Visst vore det häftigt att ställa upp med en<br />

<strong>SWEA</strong>-båt nästa gång!<br />

Hårt jobb ombord<br />

Besättningen jobbar i tretimmarspass, dvs. tre<br />

timmar segling och tre timmar vila/matpaus.<br />

Seglingen är mycket energikrävande, så mat

måste de försöka få i sig fort de är lediga. Det<br />

är bråttom med att både hinna äta och sova<br />

under de lediga passen. Trots att de äter så<br />

mycket förlorar alla flera kilo i vikt under<br />

racet. Havskappsegling är mycket hårdare än<br />

man föreställer sig – det handlar ingalunda<br />

om några stillsamma söndagseglatser i lätt<br />

sommarbris!<br />

Dramatiken dokumenteras<br />

I varje besättning finns en ”media crew”<br />

som enbart har till uppgift att dokumentera<br />

det som händer ombord. Detta är nytt för<br />

den här omgången eftersom man tidigare<br />

aldrig lyckades få några riktigt bra bilder<br />

från dramatiska händelser ombord. När något<br />

hände förut var alla helt upptagna med att<br />

hålla båten flytande och avvärja katastrofer<br />

så ingen kunde hålla i kameran. I år kan<br />

dramatiken ses världen över.<br />

Medan vi lyssnade på Edvard i hamnen<br />

under gassande sol och ovanligt hård vind,<br />

avlöste båtarna varandra på väg ut och in<br />

från träningsseglatserna. Vid visningens slut<br />

kunde vi se en film om racets historia, besöka<br />

Pumas butik eller köpa speciella Volvo Ocean<br />

Race-produkter.<br />

Sedan tog jag en tur i seglings-simulatorn.<br />

Där satt man i en mörk låda medan en film<br />

från racet spelades upp framför en. När de<br />

stora vågorna på filmen slog in över fören,<br />

hoppade, skakade och kastade sig simulatorn<br />

hit och dit och varmt vatten skvätte ner<br />

från taket på mig och mina skrikande<br />

medpassagerare. Det var olidligt hett och<br />

instängt, inte alls den känsla av frisk frihet<br />

som jag upplevt vid riktiga seglatser – men så<br />

har jag ju aldrig seglat i hård vind i tropikerna<br />

heller!<br />

Kanske svensk seger<br />

Söndagen efter visningen bevittnade några<br />

Sweor starten av nästa delsträcka från Helena<br />

Hammarbergs balkong på 29 våningen.<br />

Bland alla fartyg som låg på redden vid East<br />

Coast syntes tävlingsbåtarna som små prickar<br />

i soldiset. Lättast var det att upptäcka Pumabåtens<br />

klarröda segel.<br />

Kappseglingen består av tio race mellan<br />

hamnarna och den båt som är först i<br />

hamn vinner. Båtarna får poäng för sin<br />

placering vid varje delsträcka men även för<br />

halvtidplacering på de långa sträckorna och<br />

för hamnkappseglingarna (In-Port-racen).<br />

volvo kräftskiva ocean race<br />

Edvard Persson Sweor på plats i hamnen.<br />

I skrivandets stund leder Ericsson 4 och vi<br />

håller tummarna för att det till slut blir en<br />

svensk dubbelseger!<br />

text: Margareta Lönngren<br />

bild: Mona Ahnstedt,<br />

Gunilla Lindgren, Karin Viertel<br />

Deltagande båtar<br />

Telefonica Black (spansk)<br />

Telefonica Blue (spansk)<br />

Puma (amerikansk)<br />

Green Dragon (kinesisk/irländsk)<br />

Ericsson 3 (svensk)<br />

Ericsson 4 (svensk)<br />

Delta Lloyd (holländsk)<br />

Etappsegrare<br />

Etapp 1 Kapstaden: Ericsson 4<br />

Etapp 2 Co Chin: Ericsson 4<br />

Etapp 3 Singapore: Telefonica Blue<br />

Etapp 4 Qingdao: Telefonica Blue<br />

Etapp 5 Rio: Ericsson 3<br />

Etapp 6 Boston: Ericsson 4<br />

Följ det spännande slutet på<br />

www.oceanracestockholm.se<br />

magazine<br />

1 1

Karin Malmgren En av de 102 tesorterna på menyn.<br />

Monica Oscarsson<br />

<strong>SWEA</strong>s traditionella High Tea<br />

Vårterminen började storstilat med High<br />

Tea på Shangri-La Hotel i mitten av<br />

januari. Efter mingel och jullovsberättelser<br />

sjönk 36 hungriga kvinnor ner i de mjuka<br />

fåtöljerna på hotellrestaurangen, The Rose<br />

Veranda, som självklart var smyckad med<br />

stora, rosa rosenbuketter.<br />

Att välja bland de 102 högklassiga<br />

tesorterna på menyn tog sin tid. Därefter<br />

måste man välja vilka rätter som ser godast<br />

ut på den dignande buffén, för det är inte<br />

många som orkar smaka av allt; sushi och<br />

sashimi, dim sum, sallader, kallskuret, nudlar,<br />

curryrätter, soppor och så ett överdådigt fruktoch<br />

dessertbord med en lyxig chokladfontän<br />

i mitten.<br />

Vi åt och pratade, åt och pratade och åt lite till.<br />

Personligen tyckte jag bäst om sparrissoppan<br />

och laxen, förmodligen för att jag sällan<br />

äter det numera. En munsbit operatårta var<br />

en perfekt avslutning på måltiden. Att äta<br />

buffélunch i nästan tre timmar är kanske inte<br />

att rekommendera varje dag, men nog är det<br />

härligt att skämma bort sig själv ibland.<br />

Traditionen med High Tea kommer<br />

självfallet från britterna, men dagens<br />

singaporianska varianter är kanske inte så<br />

brittiska längre. Afternoon Tea avser ett<br />

eftermiddagsmål med te och vanligtvis<br />

smörgåsar med gurka, ägg eller lax, scones<br />

med sylt och olika bakverk. Munsbitarna<br />

serveras ofta från en särskild ställning med<br />

fat i tre nivåer.<br />

Afternoon Tea introducerades i mitten av<br />

1800-talet av hertiginnan av Bedford, som<br />

blev hungrig mellan lunch och middagen<br />

som inte serverades förrän efter åtta på<br />

kvällen. De engelska societetsdamerna<br />

inviterades till hennes tebjudningar och snart<br />

var Afternoon Tea en populär umgängesform<br />

bland överklassens kvinnor.<br />

High Tea var ursprungligen ett lite kraftigare<br />

mål, som serverades vid kvällningen. Det var<br />

mera buffélikt med kallskuret kött, ägg, fisk,<br />

smörgåsar, kakor, kanske frukt och så te så<br />

klart.<br />

Gunilla Lindgren<br />

text: Maria Oskarsson<br />

bild: Gunilla Lindgren, Maria Oskarsson<br />

Susanne Johansson<br />

high tea<br />

magazine<br />

1 3

aktiviteter<br />

Promenad på stans mest vågade bro<br />

Med hjälp av den ovärderliga GPS:n<br />

hittar jag fram till danska kyrkan, som<br />

den här novemberdagen är vår mötesplats för<br />

<strong>SWEA</strong>s promenad på Henderson Waves. Det<br />

är min absolut första utflykt med <strong>SWEA</strong> sedan<br />

jag blev medlem och jag har bara träffat en<br />

enda svenska sedan jag landade i Singapore<br />

i mitten av september. Men jag ser genast en<br />

grupp sportiga kvinnor som onekligen ser<br />

svenska ut och går fram och säger hej.<br />

På angivet klockslag avtågar sällskapet i<br />

relativt rask takt. Skönt att ha några med som<br />

verkar ha gått här förut, eftersom det inte är<br />

alldeles enkelt att tolka skyltarna eller veta<br />

vad som är en lagom lång tur. Vi går över den<br />

märkliga bro som jag tidigare sett nerifrån<br />

vägen – man har fin utsikt åt flera håll.<br />

När vi blivit lite lagom svettiga och det<br />

är dags för en paus i Hort Park visar det sig<br />

tyvärr att caféet inte öppnat ännu. Vi tar en<br />

tur runt parken medan vi funderar på vart vi<br />

ska gå istället. Strax har någon i sällskapet<br />

ett nytt förslag på fikaställe i närheten och<br />

efter en stund sitter vi alla med varsin kopp.<br />

Några av oss prövar också en toast med kaya.<br />

Helt okej om man är sugen på något sött!<br />

Det hinner komma en lätt regnskur medan<br />

vi sitter där, men den passerar och vi tar en<br />

lika rask promenad tillbaka till parkeringen<br />

vid kyrkan.<br />

Sammanfattningsvis: Enkelt, opretentiöst<br />

och trevligt! Känns också avkopplande att<br />

emellanåt få småprata på sitt modersmål och<br />

som i mitt fall dryfta funderingar och frågor<br />

med andra nykomlingar.<br />

text: Maria Ohlman<br />

bild: Carin Spångberg, Eva Nyberg<br />

Vi som var med på turen var: Irene Sjödahl, Monica Oscarsson, Anna-Karin Nilsson, Teresia<br />

Kevin, Karin Wallnäs, Susanne Johansson, Jenny Westphal, Carin Spångberg, Veronica Knive,<br />

Annelie Sandberg, Monika Sigurdson.<br />

14<br />

magazine<br />

Med på turen var: Annelie Sandberg, Annie Julander<br />

Norell, Helen Hurtig, Jenny Westphal, Susanne<br />

Johansson, Maria Ohlman, Carin Spångberg, Lotta<br />

Beckelin och Karin Malmgren.<br />

Henderson Waves<br />

– är Singapores högsta gångbro (36 m<br />

över marken som högst) och binder ihop<br />

Mount Faber Park med Telok Blangah<br />

Hill Park.<br />

– Bron är del av den vandringsled som<br />

går genom det så kallade Southern<br />

Ridges: En nio kilometer lång kedja<br />

av sammanbundna grönområden som<br />

sträcker sig mellan Mount Faber och<br />

West Coast Park.<br />

– Brons unika vågform är konstruerad av<br />

böljande stålribbor och gult balau-trä.<br />

Tidsresa till 1920-talet<br />

Torsdagen den 20 november fick vi en guidad<br />

rundvisning på Baba House, ett museum som visar<br />

ett traditionellt Peranakan hus.<br />

Peranakan-kulturen härstammar ursprungligen från en<br />

tidig kinesisk koloni som bosatte sig i Malacka-regionen<br />

under 1600-talet. Huset byggdes 1928 och är ett av de få<br />

intakta Peranakan-husen i Singapore. Det har sedan det<br />

byggdes varit i familjen Wees ägo. Husets förste ägare,<br />

Wee Bin (1823-1868), immigrerade från Fujian och blev<br />

en shipping-pamp i Singapore. Huset ägs idag av Wee<br />

Lin, 6:e generationen från Wee Bin.<br />

I april 2005 donerade Agnes Tan fyra miljoner USD<br />

till National University of Singapore. Pengarna användes<br />

till att renovera Baba House. Den 15 september 2008<br />

öppnades muséet för allmänheten. Baba House, 157 Neil<br />

Road i Chinatown, kan endast besökas genom förbokade<br />

visningar.<br />

text & bild: Anna-Karin Nilsson

Historiska miljöer i Chinatown<br />

Fredagen den 13 mars trotsade en liten<br />

skara Sweor med gäster, både skrock<br />

och vädergudar för att besöka Chinatown<br />

Heritage Centre i Chinatown.<br />

Museet är bara sju år gammalt men designat<br />

och inrett för att ge ett gammalt intryck.<br />

Till och med trappstegen mellan de olika<br />

våningplanen har det rätta ojämna slitaget.<br />

Livet i Singapore var inte enkelt för de<br />

kineser som flydde från krig, fattigdom och<br />

orättvisor i södra Kina. Om de väl överlevde<br />

resan tillsammans med de 200–300 andra<br />

som färdades i de små djonkerna, fick de<br />

sedan trängas i små hyrda rum i shophouses<br />

i Chinatown. Rummen var minimala,<br />

överbelagda och sjukdomar frodades.<br />

Passande nog ligger museet i tre renoverade<br />

shophouses. Varje våningsplan i Centret tar<br />

dig till olika delar av historien. Från år 1821 då<br />

de första immigranterna slog sig ned i Bullock<br />

Cart Water, som Chinatown då kallades,<br />

vidare till tiden med Death houses, dödshusen<br />

som existerade fram till år 1961. Den sista<br />

våningen visar 50-talets Golden Years. Tiden<br />

under den japanska ockupationen (feb. 1942aug.<br />

1945) hoppar man dock helt över. Man<br />

visar däremot hur immiganterna sökte tröst i<br />

de fyra synderna; opiumrökning, prostitution,<br />

spel och hemliga sällskap.<br />

Det mest intressanta på rundvandringen<br />

kommer på slutet då man får en inblick i<br />

hur hårt livet var. Man har återskapat de<br />

miljöer som fanns i shophouses och får en<br />

skrämmande inblick i hur livet såg ut för<br />

t. ex. snickaren, hawker- eller målarfamiljen<br />

där tio personer bodde i samma rum. Man<br />

kan riktigt känna dofterna från köket blandat<br />

med värmen och stanken från toaletten.<br />

Turen avslutas med att man besöker<br />

skräddarens del av huset och själva butiken.<br />

Interiörerna har byggts upp med hjälp<br />

av nationella arkiv och donationer från<br />

familjer som själva växt upp i shophouses<br />

i Chinatown. En av dessa familjer är<br />

aktiviteter<br />

Med på turen var: Christel Bjelke, Monica Ljung,<br />

Susanne Jakobsson, Maria Luhr, Emelie Rutgersson,<br />

Gunnel Luhr, Sara Wallin, Inga-Lill Guve Snell,<br />

Ana Pharon Guve och Berit Guve.<br />

författarinnan See Cheng (Si Jing) som har<br />

beskrivit sin uppväxt, bland annat i böckerna<br />

Lotus from the Mud och Down Memory Lane<br />

in Clogs. Kanske något att läsa efter man har<br />

gjort ett mycket intressant besök i Chinatown<br />

Heritage Centre.<br />

text & bild: Maria Luhr<br />

Chinese Heritage Center<br />

Adress: 48 Pagoda Street<br />

Öppettider: 09.00 – 20.00 alla dagar<br />

Guidad tur tar ca 1 timme<br />

SGD 9,80 Vuxen<br />

SGD 6,30 Barn<br />

magazine<br />

1 5

aktiviteter<br />

Jakten på den perfekta bilden<br />

– på fotokurs med <strong>SWEA</strong><br />

En torsdagförmiddag i februari var vi tio<br />

glada Sweor som samlades på Knowledge<br />

Bowl i Fortune Center och kastades rakt in i<br />

en värld av nya engelska glosor – Aperture,<br />

White balance, ISO, Panning, Shutter speed,<br />

Focal length, Depth of field, Rule of thirds…<br />

Tolv timmar fotokurs stod på schemat<br />

fördelade över sex veckor. Steven Yee, en<br />

välkänd fotograf i Singapore och Nikonfantast,<br />

var vår lärare. Han visade upp ett urval av<br />

sina egna foton och berättade att efter kursen<br />

skulle vi också kunna ta lika fina bilder (nåja,<br />

det krävs nog lite träning också).<br />

Dollar fixar fina bilder<br />

Efter en kort teknisk introduktion fick vi börja<br />

bekanta oss med våra kameror. Det var inte<br />

helt lätt eftersom vi alla hade olika märken<br />

och modeller.<br />

Vi provade oss fram mellan knappar<br />

och rattar. Steven förklarade hur ljus och<br />

rörelse påverkar fotografiet, hur man själv<br />

kan förbättra resultat och kvalitet genom<br />

inställningar på kameran.<br />

16<br />

magazine<br />

Men det är inte bara det tekniska som<br />

gör ett intressant foto, utan också hur man<br />

komponerar bilden. Att tänka på att titta<br />

på vad som finns i bakgrunden, var man<br />

fokuserar, varifrån ljuset kommer, hur hårt<br />

ljuset är. Om man flyttar sig en meter åt<br />

sidan, eller sätter sig på knä kan man få en<br />

helt annan bild.<br />

När vi beundrade Stevens fina foton från<br />

den årliga resan till Burma berättade han hur<br />

man arrangerar en bild; att man med några<br />

US-dollar kan be dörrvakter, munkar eller<br />

försäljerskor stå på ett ställe med snygg<br />

bakgrund en stund.<br />

Praktiska övningar<br />

För att sedan använda oss av våra nya<br />

tekniska kunskaper spenderade vi en<br />

förmiddag i Botanic Garden. Garderade<br />

med laddade batterier i våra kameror och<br />

nyinköpta fotostativ övade vi på olika<br />

inställningar i kameran, beroende på ljus<br />

och om vi ville ”frysa” vattendropparna i ett<br />

vattenfall eller få ett mjukt suddigt vatten.<br />

Vid kvällsfotograferingen träffades vi i<br />

Merlion Park och fick fina bilder av Esplanade<br />

och båtarna på floden.<br />

Bra inspiration<br />

Under den sista lektionen lärde vi oss en del<br />

om verkligheten i dagens fotografering, hur<br />

man med datorns hjälp retuscherar bilder.<br />

Vi lärde oss att göra bilderna ljusare eller<br />

mörkare och dessutom att till exempel ta<br />

bort påsar under ögonen eller rynkor etc. i<br />

ansiktet.<br />

Det finns mycket kvar att lära sig, men<br />

fram för allt handlar det mycket om övning.<br />

Summan av kursen var att vi lärde oss att<br />

tekniskt använda våra kameror och inte<br />

bara sätta dem på automatik. Samtidigt fick<br />

vi väldigt mycket inspiration av vår lärare<br />

Steven, och nu är man otroligt sugen på att<br />

gå ut och fotografera, snygga till bilderna och<br />

sedan förstora dem.<br />

text: Caroline Ericson<br />

bild: Caroline Ericson, Sara Norling,<br />

Monica Oscarsson

Cykelburen paus<br />

från storstadslivet<br />

Pulau Ubin är en liten singaporiansk ö som ligger nordost om stora<br />

Singapore. Den räknas som en av de sista byarna (kampung) i<br />

Singapore och ett besök där tar en tillbaka till 1960-talets Singapore<br />

med dess enkla liv. Förändringen märks redan med det lugna tempot vid<br />

färjeterminalen och väl framme kan du verkligen lämna storstadslivet<br />

bakom dig.<br />

Vi var nio sweor och två utlånade föräldrar på besök, som samlades<br />

tidigt en solig morgon i slutet av mars, för att tillsammans utforska<br />

Pulau Ubin på cykel. Vid Changi Point Ferry Terminal, som ligger vid<br />

Changi Village Hawker Centre, tog vi en ”bumboat” över till ön – en<br />

kort resa på ca tio minuter.<br />

I Ubin Town hyrde vi våra cyklar, några med tjusiga cykelkorgar i<br />

form av sönderklippta plastdunkar med ståltråd, allt för att få in den<br />

rätta spartanska känslan. En liten provrunda vid cykeluthyrningen för<br />

att testa bromsarna och sedan bar det iväg. Vi cyklade på asfalterade<br />

småvägar, under svajande kokospalmer, men upptäckte även små,<br />

skuggiga grusstigar i överväxta gummiplanteringar.<br />

Vårt första mål med turen var öns utsiktstorn med många trappsteg.<br />

Visst svajade även tornet, men vilken fin utsikt man har där uppifrån.<br />

Därifrån gick vi vidare till fots utmed ett mangroveträsk där det fanns ett<br />

rikt djurliv. Vi såg krabbor, fiskar med ”ben” och till och med en liten<br />

orm! På många ställen på ön mötte vi både lösa hundar och vilda apor,<br />

men ingen av dem utgjorde något hot.<br />

Efter ett par timmars utflykt var det äntligen dags för en välförtjänt<br />

lunch. Vi beställde in massor av olika slags rätter för att sedan gemensamt<br />

dela på allt det goda. Mycket nöjda, efter en annorlunda dag i Singapore,<br />

åkte vi sedan tillbaka till ”fastlandet” med vår lilla ”bumboat”.<br />

text: Carin Spångberg<br />

bild: Anna-Karin Nilsson<br />

Cykelsällskapet<br />

bestod av:<br />

Anna-Karin Nilsson,<br />

Carin Spångberg,<br />

Karin Lindwall,<br />

Maggi Lönngren,<br />

Jessica Antonelis,<br />

mor & far Renulfs,<br />

Emelie Rutgersson,<br />

Jenny Westphal,<br />

Mette Hartman och<br />

Christel Bjelke.<br />

Så kommer du till Pulau Ubin<br />

Kostnad bumboat: SGD 2,50/person<br />

aktiviteter<br />

Ställ er i kö, båtarna lämnar kajen så fort den fyllts upp<br />

med 12 personer. Man kan också betala 30 SGD för hela<br />

båten och åka iväg med en gång. Bumbåtarna kör från<br />

soluppgång till solnedgång, men man kan även göra<br />

speciella arrangemang för resor efter mörkrets inbrott.<br />

Hyra av cykel: SGD 6–8/cykel. Det går också bra att ta<br />

med sin egen cykel på båten mot en liten avgift.<br />

Man behöver inte cykla på Ubin, utan det går även<br />

utmärkt att bara promenera runt. Det finns relativt<br />

välmarkerade vägar och stigar på ön. Karta kan man få i<br />

informationskiosken nära Ubin Jetty.<br />

magazine<br />

1 7

18<br />

swea singapores nya ordförande<br />

magazine<br />

Anna-Karin Byström<br />

Aktuell som: Ny ordförande i<br />

<strong>SWEA</strong> Singapore.<br />

Kom hit: Hösten 2007.<br />

Familj: Leif, Felix 11 år, Freja 14 år<br />

och Frida 17 år.<br />

Det bästa med Singapore:<br />

Möjligheterna till ett enkelt och<br />

avslappnat liv.<br />

Inte så bra med Singapore:<br />

Byråkratin och dess fokus på pengar.<br />

”Jag kan inte låta bli att engagera mig”<br />

Från svensk pappersindustri till <strong>SWEA</strong>s pappersarbete. Anna-Karin<br />

Byström, ny ordförande i <strong>SWEA</strong> Singapore, är van att leda. Hon ser<br />

nätverkandet och stödjandet som <strong>SWEA</strong>s kanske viktigaste uppgifter.<br />

Sommaren 2006 började familjen Byströms<br />

utlandsäventyr. Anna-Karins man, Leif<br />

fick jobberbjudande i Kina och flyttlasset gick<br />

från Örnsköldsvik med 60 000 invånare till<br />

Shanghai med en befolkning på 20 miljoner.<br />

En stor omställning, men den kulturchock<br />

man brukar tala om uteblev:<br />

– Både jag och Leif har hela tiden haft internationella<br />

jobb. Jag har varit heltidsarbetande<br />

de senaste arton åren innan vi for och och<br />

jag har alltid varit ute och rest mycket innan.<br />

Jag hade ju min chef i Finland så jag var ju i<br />

Helsingfors minst två gånger i veckan, och i<br />

mitt gamla arbete hade vi produktionsenheter<br />

runt i hela Europa, säger Anna-Karin.<br />

Lätt att släppa jobbet<br />

Själv började hon i pappers- och massaindustrin<br />

som miljöingenjör på MoDo R&D, för att<br />

så småningom gå över till deras kommunikations-<br />

och marknadsavdelning som miljökommunikatör.<br />

När företaget runt millenieskiftet<br />

köptes upp av finska M-real blev hon ansvarig<br />

för företagets kommunikation kring corporate<br />

responsibility, det vill säga frågor om socialt-,<br />

ekonomiskt- och miljöansvar.<br />

Att släppa jobbidentiteten gick ganska lätt.<br />

– En framgångsfaktor som expat-familj, det är<br />

nog just att kunna släppa loss. Det är kanske<br />

enklare för mig, jag har jobbat så länge och<br />

åstadkommit ganska mycket genom åren. Jag<br />

lämnade inte jobbet för att jag inte klarade av<br />

det, utan för att jag tyckte att det här var något<br />

vi behövde göra tillsammans, inte minst för<br />

barnens skull. Jag tyckte bara att det var skönt.<br />

Men om man kämpar med sin identitet, då kan<br />

det bli ett problem.<br />

Men när det redan efter ett år i Shanghai<br />

blev dags för ny flytt – nu till Singapore – blev<br />

det jobbigare:<br />

– Jag tror att vi fick kulturchocken när vi kom<br />

hit. Det var lättare att lära känna folk i Shanghai.<br />

Skolan där var suverän och det betyder<br />

mycket – den var liten, med väldigt engagerade<br />

lärare, väldigt personlig, man drogs in<br />

i verksamheten och jag träffade massa människor.<br />

Det tog bara tre–fyra veckor så hade jag<br />

ett stort nätverk av kompisar.<br />

Ordförandematerial<br />

I Shanghai var hon också påtänkt som<br />

ordförande i Swedeladies, en slags motsvarighet<br />

till <strong>SWEA</strong> som bara finns där.<br />

– Men det fick jag ju ge upp, skrattar Anna-<br />

Karin.<br />

Väl här märkte hon att det var betydligt trögare<br />

att knyta kontakter i Singapore:<br />

– Singapore är en mognare marknad – om man<br />

kan använda ett sådant uttryck. Väldigt många<br />

har redan upparbetade kontakter. Jag upplever<br />

Singapore som ett träd med årsringar. Du har<br />

en inre kärna av folk som bott här länge och<br />

så blir det som vänskpaband mellan de som<br />

kommer samma år. Sedan blir det ett nytt år<br />

och ett nytt år… Som jag upplever det är det<br />

inte särskilt mycket kompisinteraktion mellan<br />

årsringarna.<br />

Sakta men säkert växte även kontaktnätet<br />

här och för Anna-Karin var det från början<br />

självklart att gå med i <strong>SWEA</strong>, just för nät-<br />

verkets skull. I februari valdes hon till<br />

ny ordförande i <strong>SWEA</strong> Singapore, trots<br />

att hon egentligen inte hade tänkt engagera<br />

sig, utan istället ägna tiden åt sin licentiat-<br />

avhandling. Hon har nämligen tagit time<br />

out från jobbet för att forska i organisations-<br />

kultur och interkulturell kommunikation vid<br />

institutionen för kultur och media vid Umeå<br />

universitet.<br />

Från gubbar till kvinnor<br />

Nu känner hon att ordförandeskapet kan vara<br />

ett bra sätt att ”tagga upp” inför återkomsten<br />

till Sverige och arbetslivet om drygt ett år.<br />

– Jag är en person som aldrig kan låta bli<br />

att engagera mig. Från mellanstadiet har jag<br />

varit kårordförande på alla skolor jag har gått<br />

i – på Kalmar högskola var jag ordförande i<br />

två år. Sedan har jag suttit i facket och varit<br />

löneförhandlingssansvarig för cilvilingenjörsförbundet<br />

under många år. Jag kan bara inte<br />

låta bli, säger Anna-Karin.

Fackarbetet gav hon sig in i för att ”lära sig<br />

handskas med gubbar”:<br />

– Jag var ju en ”miljönissa”, extremt engagerad,<br />

entusiastisk och mycket kvinnlig och<br />

emo-tionell i mitt sätt att agera. Sedan kom<br />

jag till pappersindustrin och där har man ingen<br />

fördel om man är emotionell. Det tog mig<br />

många år innan jag lärde mig att handskas<br />

med mina känslor.<br />

Så hur gick det med gubbarna?<br />

– Jo, jag fick en komplimang en gång av<br />

miljöchefen på MoDo, skrattar Anna-Karin.<br />

Efter tio års samarbete sa han till mig ”Anna-<br />

Karin, nu tycker jag att du har mognat, du har<br />

verkligen kommit igång…”<br />

Nu ska hon istället leda idel kvinnor i<br />

<strong>SWEA</strong> Singapore. På frågan hur detta ska<br />

bli svarar Anna-Karin något, låt oss kalla det,<br />

diplomatiskt. Men hon tycker sig se att <strong>SWEA</strong><br />

håller på att förändras i takt med att organisationen<br />

sprids över världen.<br />

<strong>SWEA</strong> förr och nu<br />

När organisationen grundades i USA för<br />

trettio år sedan var grundbulten att bevara<br />

svensk kultur och identitet, idag är kanske<br />

annat viktigare och Anna-Karin vill gärna<br />

lyfta fram frågor som stödfunktionen och<br />

försöka jobba för att <strong>SWEA</strong> blir mer medvetet<br />

om aktuella samhällsfrågor:<br />

– Jag kommer ju direkt från Sverige, jag har<br />

inte så stort behov av att upprätthålla mina<br />

svenska traditioner, de är så väl grundade i mig<br />

ändå. För mig är <strong>SWEA</strong> att vi behöver varandra.<br />

Speciellet om man bara bor här några<br />

år, då kan <strong>SWEA</strong> erbjuda ett stöd, en trygghet,<br />

ett nätverk och det finns information att hämta<br />

från folk som har varit här ett tag.<br />

Men <strong>SWEA</strong>s traditioner som kräftskiva och<br />

Lucia är också viktigt framhåller Anna-Karin.<br />

I hennes eget fall är det julen som är helig.<br />

Varje år under Asienvistelsen har familjen åkt<br />

hem till Ångermanland för att fira med hela<br />

släkten – rena Fanny och Alexander-jularna<br />

säger hon själv. Men man är nog aldrig så<br />

svensk som när man inte bor hemma, påpekar<br />

Anna-Karin:<br />

– När kronprinsessan Viktoria var i Shanghai<br />

i samband med Ostindienfararen Götheborgs<br />

besök stod jag där och tog henne i hand. Det<br />

skulle jag inte ens fundera på om hon var på<br />

Eriksgata i Ö-vik, men där kändes det rätt på<br />

något vis, säger Anna-Karin.<br />

intervju: Sara Norling<br />

bild: Anna-Karin Byström<br />

intervju<br />

5 frågor till Catrin Lundström<br />

Varför forskar du på Sweor?<br />

Vem är du?<br />

– Jag heter Catrin Lundström och jag är forskare i sociologi vid Uppsala universitet. Där har<br />

jag studerat och arbetat som lärare sedan 2001, men har under åren bott kvar i min lägenhet<br />

på Södermalm i Stockholm. Just nu befinner jag mig i Singapore i samband med mitt forsk-<br />

ningsprojekt om svensk migration där jag gör intervjuer med svenska kvinnor, de flesta<br />

medlemmar i <strong>SWEA</strong>.<br />

Hur kommer det sig att du vill titta på just expat-kvinnors erfarenheter?<br />

– Jag är intresserad av frågor som rör genus, migration och kulturell identitet och hur kvinnors<br />

utlandsboende på flera sätt skiljer sig från mäns.<br />

– I projektet jämför jag kvinnors erfarenheter i tre regioner: USA, Europa (Spanien) och<br />

Asien (Singapore). Även om kvinnorna i dessa olika länder har flyttat ut av olika an-<br />

ledningar; exempelvis relationer, arbete eller medföljande, finns det gemensamma<br />

nämnare bland de svenska kvinnorna. Flera har till exempel gjort ett avbrott i sin karriär.<br />

Men de behåller också ofta en nära kontakt med Sverige genom familj och vänner och många<br />

har sommarhus i Sverige som de åker till varje sommar.<br />

– Jag är alltså nyfiken på olika aspekter av utlandsboende bland svenska kvinnor. Men expaterfarenheten,<br />

det vill säga att vara stationerad utomlands ett par år, rymmer flera spännande<br />

aspekter, som till exempel att vara boende en begränsad tid i ett land och att ha rollen som<br />

medföljande vilka ofta utgör stora förändringar i svenska kvinnors liv.<br />

Varför Singapore?<br />

– Singapore representerar på flera sätt ett nav i den asiatiska regionen och utgör en relativt ny<br />

destination för svensk migration, jämfört med USA dit svenskar har migrerat sedan mitten av<br />

1800-talet. Jag har valt att undersöka svenska kvinnors erfarenheter i Singapore eftersom de<br />

representerar en annorlunda form av utlandsboende som ofta är tidsbegränsad med specifika<br />

mål och med ganska stora omställningar i vardagen.<br />

Vad ska du använda resultatet av forskningen till?<br />

– Forskningen kommer dels att publiceras i olika artiklar, men slutmålet är en bok där jag sammanställer<br />

och jämför de olika regionerna. Det kommer nog att ta lång tid innan forskningen<br />

finns i bokform, men när den publiceras kommer jag naturligtvis att kontakta <strong>SWEA</strong>.<br />

Vad gillar du bäst med Singapore?<br />

– Som omväxling till vintern i Sverige är naturligtvis vädret jätteskönt. Sedan är ju maten<br />

fantastisk, om man är förtjust i asiatisk mat, vilket jag är. I övrigt tycker att staden/landet är<br />

väldigt spännande, modernt och det är enkelt att ta sig runt. Dessutom har jag haft förmånen<br />

att hälsa på goda vänner, vilket har gjort resan än mer lyckad.<br />

text: Maria Luhr<br />

bild: privat<br />

magazine<br />

1 9

20<br />

aktiviteter<br />

På tur genom Singapores<br />

svart-vita arv<br />

Mitt bland Singapores moderna glasfasader ligger de gömda – de vackra<br />

svart-vita husen, som inte bara påminner om den brittiska kolonialtiden,<br />

utan också är exempel på att man redan då byggde miljöanpassat.<br />

Så var det åter dags för en av <strong>SWEA</strong>s<br />

mest populära utflykter, ”Black and<br />

White Houses Tour”. Fredagen den 20<br />

februari samlades ett 20-tal intresserade<br />

på parkeringsplatsen vid Dempsey för att<br />

sedan åka vidare i chartrad buss. Vår guide,<br />

Geraldene Lowe, underhöll oss under hela<br />

dagen, inte bara med kunskap om arkitektur,<br />

utan även med information om hus och<br />

områden vi passerade, och berättelser om<br />

Singapores historia och flora.<br />

Black and White-husen representerar inte<br />

bara en unik arkitektur, utan är också ett viktigt<br />

historiskt arv från den brittiska kolonialtiden<br />

i Singapore. De flesta husen byggdes i slutet<br />

av 1800- och början av 1900-talet i en sorts<br />

hybridstil där engelsk Tudorarkitektur möter<br />

den tropiska. Influenserna kommer både<br />

från Indien, med dess typiska fyrkantiga<br />

bungalows, och från malaysiska hus. De<br />

sistnämnda byggdes på höga pelare för att<br />

skydda från både regn och ormar.<br />

Ekologiska byggen<br />

Vi fick lära oss av Geraldene att till skillnad<br />

från malaysiska hus så är grunden i Black<br />

and White-husen av sten, vilket också gör att<br />

de har hållit bra genom åren och har kunnat<br />

renoveras. Överdelen är dock byggd av<br />

trä i korsform med öppna fönster för att få<br />

ventilation i husen. Trädetaljerna runt fönster<br />

och på väggar är målade med den typiska<br />

svarta färgen som också skyddar träet från<br />

angrepp. Verandor runtom husen ger svalka,<br />

liksom de höga taken som är byggda som en<br />

sorts naturlig skorsten, pagodliknande med<br />

två till tre tak för att driva ut värmen. En<br />

ekologiskt sund byggstil!<br />

Pelarna som håller upp överbyggnaderna<br />

ser också olika ut beroende på ålder på husen,<br />

runda pelare hos de äldre husen, fyrkantiga<br />

på de nyare. Köket ligger ofta vid sidan av<br />

huset och många hus har två kök, ett för<br />

västerländsk matlagning och ett för asiatisk.<br />

Köket ligger avsides för att inte matångor<br />

och os skall störa, men också för att minska<br />

brandrisken. De flesta av husen byggdes för<br />

magazine<br />

brittiska officerare men även för brittiska<br />

företag och banker. När britterna lämnade<br />

Singapore år 1959 överlämnades ägandet till<br />

den singaporianska staten.<br />

Charm med strikt regelverk<br />

Det första huset vi besökte låg i Tanglinområdet.<br />

Detta område var från början en<br />

djungel, men Sir Stamford Raffles valde att<br />

börja bygga hus här och flyttade från Fort<br />

Canning Hill, som låg närmare vattnet, för<br />

att undfly myggen och malarian. Huset låg<br />

beläget i en före detta gummiplantage, med<br />

kvarvarande gummiträd på tomten.<br />

Vi fick höra historien om hur frön<br />

till gummiträden smugglades in i en<br />

engelsmans paraply. I huset bor i dag en<br />

irländsk psykiatriker och författare. Man<br />

har bevarat mycket av originaldetaljerna<br />

i huset, som är byggt 1930. Fönstren är<br />

exempelvis fortfarande enbart täckta med<br />

fönsterluckor utan insatt glas. Man har<br />

ingen luftkonditionering utan lever med<br />

husets naturliga ventilation och fläktar. Även<br />

Fönster utan glas i hus nummer ett.<br />

IKEA och bambujalusier i skön kombination.<br />

Typiska svarta trädetaljer på ett hus med fyrkantiga pelare.<br />

inredningen var anpassad till huset och gav<br />

ett väldigt genuint intryck. Mitt favorithus av<br />

de fyra vi tittade på!<br />

De flesta husen ägs fortfarande av den<br />

singaporianska staten. Det är ett mycket strikt<br />

regelverk kring husen berättade Geraldene.<br />

Efter 1945 var det många som byggde till<br />

ett extra hus i trädgården, vilket man i dag<br />

inte längre får göra. Man får heller inte gräva<br />

ner en pool och om man målar om väggarna<br />

eller sätter in luftkonditionering måste allt<br />

återställas när man flyttar ut. Hyran ligger<br />

oftast på runt 30.000 SGD per månad, men på<br />

grund av den ekonomiska krisen står faktiskt<br />

en del hus tomma och man kan exempelvis<br />

hyra ett hus för 17.000-18.000 per månad om<br />

det ligger en bit från centrum.<br />

Populärast bland expats<br />

Nästa hus vi besökte låg på Malcolm Road.<br />

Vi fick höra att det inte var så populärt<br />

att bo i området då det var en gammal<br />

begravningsplats. Över huvud taget vill inte<br />

asiater bo i Black and White-husen, då både<br />

den svarta och vita färgen associerar till död.<br />

Det är mest expats som bor i husen idag.<br />

Huset vi fick hälsa på i var ett mindre<br />

tvåplanshus i bungalowstil och beboddes<br />

av en fransk familj där hustrun var mycket<br />

konst- och designintresserad, vilket märktes<br />

i inredningen. Geraldene berättade om hur<br />

husets ägarinna vid en renovering hade<br />

lyckats rädda både gamla fönster och dörrar<br />

från att forslas bort.<br />

Hus nummer tre låg på Swiss Cottage<br />

Estate. Här hade ägarna tröttnat på att<br />

diskutera målning varje år, så de svarta<br />

trädetaljerna var tyvärr ommålade i vitt. På<br />

den öppna verandan bakom huset hade man

Geraldene i berättartagen.<br />

vackra bambujalusier till skydd mor solen.<br />

Numer fodras de ofta i vit eller grön plast för<br />

att öka hållbarheten.<br />

Inne i huset hade man målat väggarna både<br />

i rött, gult och andra färger, vilket gjorde att<br />

hela huset gav ett helt annat intryck. Huset<br />

hade dock den typiska centrala trappan och<br />

en liten baktrappa för tjänstefolket.<br />

Rik historia i Alexandra Park<br />

På väg till vårt fjärde och sista hus passerade<br />

vi Alexandra Road. Här låg de så kallade<br />

“transit houses” där de brittiska officerarna<br />

bodde tillfälligtvis i väntan på förflyttning<br />

till Borneo, Malaysia eller på hemresa till<br />

England. Vi fick mycket information om<br />

Alexandra Park som varit både peppar- och<br />

trädplantage samt plats för opiumfabrik.<br />

Alexandra Hospital var tidigare British<br />

Military Hospital och den gamla<br />

medicinalträdgården finns bevarad.<br />

Huset vi besökte i Alexandra Park hyrdes<br />

av en engelsk familj. Här var det mest i<br />

ögonfallande det öppna parklandskapet.<br />

De andra husen låg alla lite inklämda i<br />

växtligheten, men här var det väldigt öppet<br />

och tomten var minst lika stor som en<br />

fotbollsplan.<br />

aktiviteter<br />

Öppna ytor som en egen fotbollsplan.<br />

Fikapaus bland shophouses<br />

Förutom de fyra husen hann vi också med<br />

ett kaffestopp på Speakeasy på Blair Road,<br />

med utsikt över gatans vackra shophouses.<br />

På kvällarna kan man besöka denna bar<br />

för vinprovning och det är fritt flöde av<br />

champagne på fredagarna. Turen avslutades<br />

med ett besök i en liten dansk inredningsbutik<br />

på Loewen Road i Dempsey och delar av<br />

gruppen stannade kvar i området och rundade<br />

av med en sen, god lunch på PS Café innan<br />

det var dags att rusa iväg till Svenska skolan<br />

och fredagsmyset.<br />

text: Maria Luhr<br />

foto: Sara Norling & Karin Viertel<br />

magazine<br />

2 1

22<br />

aktiviteter<br />

Historiens vingslag ...<br />

Sweorna som var med på turen heter; Anna Wisborn,<br />

Ann-Marie Hellström, Anna-Karin Nilsson, Annelie Sandberg, Sara Wallin,<br />

Anna-Karin Byström, Kerstin Sandström, Maria Kling, Susann Palmqvist, Helena Hammarberg,<br />

Emelie Rutgersson, Anna-Karin Östergren, Monika Sigurdson, Carin Spångberg och Maria Anderberg.<br />

... på Raffles Hotel<br />

För många turister är ett besök på Raffles Hotel för en klassisk Singapore<br />

Sling helt enkelt ett måste. Hotellet och Singapores historia är nära förknippade<br />

och den 2 april samlades vi för att få veta mer. Kirsten Vogel,<br />

vår guide, hade mycket att berätta under en faktaspäckad rundvandring.<br />

Thomas Stamford Raffles (1781–1826)<br />

var guvernör i Bencoolen i nuvarande<br />

Indonesien. Raffles grundade Singapore<br />

år 1819 och tog upp konkurrensen med<br />

holländarna på Bintan och Batam som hamn<br />

för fartygen på resa mellan Europa och Kina.<br />

Holländarna tog ut en tullavgift vilket snart<br />

gjorde singapores skattefria hamn attraktiv.<br />

Stamford Raffles blev adlad för sina insatser<br />

för det brittiska inperiet. Kristen berättar<br />

att Raffles fru, Sofia födde deras första barn<br />

på en resa till Europa. Raffles, som var en<br />

bokmal, studerade i princip dygnet runt och<br />

var ovetande om att att han blivit pappa, vilket<br />

låter osannolikt i våra öron. Livet i tropikerna<br />

var hårt och sjukdomar härjade. Tre av deras<br />

barn dog i sjukdomar innan paret återvände<br />

sjukliga till England med endast dottern Ella<br />

kvar i livet. Dagen före sin fyrtiofemårsdag<br />

dog Stamford Raffles av ett slaganfall.<br />

Champagne mot sjösjuka<br />

Det var ingen jetlag på den tiden men väl<br />

ett långt lidande för de som led av sjösjuka<br />

eftersom resan till Europa tog hela 120<br />

dagar. När Suezkanalen kom i drift år<br />

1869 förkortades restiden till 50 dagar då<br />

fartygen inte längre behövde åka runt Afrika.<br />

magazine<br />

En flaska champagne och en flaska portvin<br />

rekommenderades till damerna för att uthärda<br />

sjösjukan och ev. depression på den långa<br />

båtfärden. Bagagevikten för en koffert var i<br />

snitt 160 kilo på den tiden, att jämföra med<br />

dagens 20 kilo.<br />

Bröderna Sarkie öppnar hotell<br />

År 1887 startade bröderna Sarkie ett hotell i<br />

Raffles namn. De drev då redan Eastern och<br />

Hotellreklam anno dazumal,<br />

men Esplanade är från vårt sekel.<br />

Oriental Hotel i Penang. Raffles Hotel blev<br />

snart populärt bland dåtidens globetrotters.<br />

Beach Road, som vägen heter vid huvudentrén<br />

låg mycket riktigt vid stranden och från de<br />

många verandorna kunde man njuta av den<br />

svalkande sjöbrisen. Hotellet var först med<br />

att få elektricitet i Singapore, trots det behöll<br />

man systemet med ”fläktpojkar”, det vill säga<br />

fläktarna i hotellrummen drevs via snören<br />

knutna i malaypojkars tår. Enligt Kirsten<br />

kunde pojkarna till och med jobba medan de<br />

sov.<br />

Den sista tigern<br />

Bar och Billiard Room hade skapats för att<br />

herrarna skulle få vara i fred från damer och<br />

få röka cigarrer i lugn och ro efter middagen.<br />

De borde haft god möjlighet att vila öronen<br />

då det i kolonin gick åtta män på en kvinna.<br />

Ungkarlarna som kom hit hade inskrivit i sina<br />

kontrakt att de inte fick gifta sig, eftersom de<br />

inte kunde försöja en familj på sin knappa<br />

lön.<br />

År 1902 sköts enligt sägnen den sista<br />

tigern som gömt sig under Bar och Billiard<br />

Room som då var byggt på pålar. Den erfarne<br />

jägaren Mr. Philips blev väckt mitt i natten<br />

av den vettskrämde bartendern som blickat<br />

in i ögonen på den förrrymda cirkustigern.<br />

Yrvaken och i pyjamas, något förfriskad efter<br />

att ha varit på en tillställning hos guvernären<br />

kvällen innan, blev Philips en hjälte när han<br />

sköt tigern med tre skott.<br />

Glansdagarna år 1915<br />

Det har varit många baler och prominenta<br />

gäster genom åren på hotellet. En aktivitet har<br />

varit att åka rullskridskor i lokalerna. I och<br />

med 30-talets depression blev det ekonomiskt<br />

kärvare att driva hotellet. Efter andra<br />

världskriget, när den japanska ockupationen<br />

av Singapore tog slut, blev hotellet en transit<br />

camp för frisläppta krigsfångar.<br />

Kirsten visar bilder med hotellrum inredda<br />

i 50-talsstil och det är precis som hon säger;<br />

det passar helt enkelt inte. År 1989 stängdes<br />

Raffles och ett omfattande renoveringsarbete<br />

med att återskapa hotellet till 1915 års<br />

glansdagar vidtogs. Hotellet invigdes på nytt<br />

i september 1991.<br />

Idag kan man se den ursprungliga longbaren,<br />

vars namn kommer av att den är skapad i ett<br />

trästycke i hotellets reception. Grönskan på<br />

innergårdarna gör hotellet än i dag till en lugn<br />

oas mitt i storstaden.<br />

Vi avslutar turen med att gå ned till<br />

Esplanade Theatre, där Kirsten tar oss med upp<br />

på uteterassen på fjärde våningen. Vi får en<br />

fantastisk vy över stan och ned mot Merlion.

Grönskan på hotellets innergårdar<br />

utgör en lugn oas.<br />

Singapore Sling – en drink för damer<br />

Slingen skapades år 1915 av bartendern<br />

Ngiam Tong Boon för att svalka damerna i<br />

den tropiska hettan. Receptet är för en person<br />

men räcker kanske för två nu när vi har<br />

aircondition.<br />

Singapore Sling recept<br />

3 cl gin<br />

1,5 cl cherry brandy<br />

0,75 cl cointreau<br />

1 droppe angostura bitter<br />

12 cl ananas juice<br />

1,5 cl färskpressad limejuice<br />

1 cl grenadine<br />

0,75 cl Dom Benedictine<br />

likör<br />

Emelie Rutgersson som var med på turen<br />

berättade att cherry brandy flaskan anno 1888<br />

på Raffles museum är skänkt av svensken<br />

Jörgen Tilander. Han äger Peter F Heering<br />

Company som tillverkar originalet till Cherry<br />

brandyn som ger drinken dess rosa färg.<br />

text: Susann Palmqvist<br />

foto: Susann Palmqvist, Carin Spångberg<br />

På www.raffles.com kan man följa hotellets<br />

historia från år 1887 fram till i dag på en<br />

tidsaxel med fotografier.<br />

Ett standardrum på Raffles är 70 m 2 och<br />

kostar ca 1.000 dollar per natt.<br />

Kirsten visade oss en oas bakom hotellet<br />

som de flesta av oss ännu inte hittat till,<br />

där finns det bl. a. en trevlig butik, Thos S,<br />

(# 01-30/31) som har choklad, vin och<br />

andra presenter att kanske ta med i<br />

resväskan hem till Sverige eller för att<br />

visa våra besökande gäster.<br />

aktiviteter<br />

Rum för fantasier på the Scarlet<br />

Då de flesta av oss har rika erfarenheter<br />

från all världens mångstjärniga hotell<br />

var det utan större förväntan vi grupperade<br />

oss inför visningen av Scarlet Hotel, i väntan<br />

på att SAS och doktorn Freddie Sun startade<br />

föreläsning om TCM. Men vår grupp hade<br />

tur, för vi blev omhändertagna av en riktig<br />

entertainer: Jack Chen, Assistant Director of<br />

Sales.<br />

Han berättade engagerat om hotellets<br />

speciella profil. Namnet troget går mycket av<br />

inredningen i scharlakansrött och eftersom<br />

det är jämförelsevis litet, med mindre än<br />

100 rum och inrymt i kulturellt intressanta<br />

gamla shophouses, har det fått beteckningen<br />

”boutique hotel”. Det var vindlande, lutande<br />

korridorer med lågt tak och med känsla av<br />

gammalt labyrintiskt Londonhotell.<br />

Standardrummen var små och originella,<br />

men det var sviterna som var den stora<br />

behållningen. När Jack berättade om<br />

sviterna fnissade han förtjust. Vi tittade<br />

först misstroget och frågande på varann.<br />

Vad var det egentligen han sa? Hörde vi<br />

verkligen rätt?<br />

Men jodå, vi hade förstått konceptet precis.<br />

Scarlet är ett hotell utöver det vanliga;<br />

trendigt, provokativt och lite äventyrligt. Där<br />

uppmuntras man leva ut sina innersta lustar<br />

och hemliga fantasier i luxuösa sviter som för<br />

tankarna till boudoirer avsedda för svunna<br />

tiders konkubiner.<br />

Sviterna är individuellt dekorerade i svart<br />

och guld, purpur och silver eller olika nyanser<br />

bild: Scarlet<br />

av röd-rosa och svart och bär namn som t. ex.<br />

Opulence, Splendour och Passion. Den<br />

sistnämnda har en egen terass med hammock<br />

och privat jacuzzi. Inredningen präglas av<br />

lyxigt överdåd och varje detalj är genomtänkt<br />

för att passa par som vill ägna sig helt åt<br />

varandra. Om man känner sig lite ”naughty”<br />

tillhandahåller hotellet också rekvisita i form<br />

av t. ex. ögonbindlar, handklovar och piskor.<br />

På Valentines Day har man fullbokat långt i<br />

förväg...<br />

Efterhand blev det mer och mer fniss<br />

och vi insåg att nästan allt på hotellet hade<br />

sexanspelning på något vis. Alltså inte precis<br />

något familjehotell, dessutom ganska dyrt<br />

och med risk att barnen skulle gå vilse i<br />

korridorerna. Men – att låta hemhjälpen ta<br />

hand om barnen och överraska maken på<br />

bröllopsdagen kanske inte vore så dumt?<br />

text: Margareta Lönngren<br />

bild: Karin Lindwall<br />

magazine<br />

2 3

24<br />

mat<br />

Italienska klassiker<br />

magazine<br />

RiCOTTA FRiTTA COn inSAlATA di POdOMORi<br />

700 g ricotta<br />

3 msk nyriven parmesan<br />

2 msk mjöl<br />

havssalt<br />

nymalen peppar<br />

2 st ägg<br />

Gör så här<br />

MIDDAG<br />

MED<br />

MATLAGET<br />

Ett fjärde matlag har dragit i gång med en bra blandning av både nya och bekanta<br />

Sweor.<br />

Vi träffades för andra gången hemma hos mig och temat blev Italien. Efter en klassisk<br />

Bellini på balkongen så satte vi igång att laga diverse italienska rätter. Förrätt var<br />

”Friterad ricotta med en liten tomatsallad”, huvudrätt blev en ”Sparrisrisotto med<br />

rosmarinmarinerade lammkotletter” och vi avslutade med en ljuvlig ”Tiramisu”.<br />

BEllini<br />

1 flaska prosecco<br />

8 st vita persikor eller juice<br />

några hallon<br />

Gör så här<br />

1. Använd en juicepress för att<br />

göra persikojuicen eller använd<br />

färdig persikojuice.<br />

2. Om inte persikan har den rätta<br />

rosa färgen så kan man lägga i<br />

några hallon.<br />

3. Häll ca en tredjedel persikojuice<br />

i varje glas och fyll sedan på med<br />

Prosecco.<br />

AllA RECEPT ÄR AVSEddA<br />

FöR 8 PERSOnER<br />

text & bild: Jessica Staël von Holstein<br />

800 g blandade tomater<br />

4 st kvistar färsk basilika<br />

1,5 st hackad chili<br />

jungfruolja<br />

olivolja<br />

riven muskot<br />

1. Blanda ricottan med parmesanosten (spara lite<br />

parmesan till serveringen), mjöl, lite salt och äggen.<br />

Smaka av med svartpeppar. Ställ kallt.<br />

2. Halvera tomaterna, kärna ur dem. Skär dem i lite<br />

mindre bitar. Riv basilikan i bitar. Blanda ihop tomater,<br />

basilika och chili. Salta och peppra och tillsätt en skvätt<br />

jungfruolja och vinäger.<br />

3. Värm upp en stekpanna (medelvarm) och häll i en<br />

skvätt olivolja. Klicka i några skedar ricottasmet (det<br />

ska bli ca 2 ”plättar” per person). Stek dem gyllenbruna<br />

på båda sidor.<br />

4. Servera med tomatsalladen. Peppra och toppa med<br />

lite färskriven parmesan. Ringla ev. lite olivolja över<br />

om det behövs.<br />

MEnY<br />

Fördrink: Bellini<br />

----------<br />

Friterad ricotta med<br />

en liten tomatsallad<br />

----------<br />

lammkotletter med<br />

vitlök och rosmarin<br />

med Sparrisrisotto<br />

----------<br />

Tiramisu<br />

Lammkotletter med sparrisrisotto.<br />

RiSOTTO dE ESPARgOS<br />

8 dl risottoris<br />

2,4 l grönsaksbuljong<br />

900 g färsk grön sparris<br />

2 st vitlöksklyftor<br />

3–4 dl vitt vin<br />

120 g parmesanost (ca 4 dl riven)<br />

5 msk finhackad slätbladig persilja<br />

5 msk olivolja extra virgine<br />

5 msk smör<br />

salt<br />

nymald svartpeppar<br />

Gör så här<br />

1. Gör en egen buljong eller använd<br />

buljongtärning. Buljongen ska hållas varm<br />

under hela koktiden.<br />

2. Tvätta sparrisen och skär bort den vita<br />

delen av sparrisstjälken (ca 1/3). Dela<br />

sparrisen i drygt centimeterstora bitar.<br />

3. Koka sparrisen i vatten i ett par minuter.<br />

Häll av vattnet och ställ åt sidan.<br />

4. Hacka vitlök och persilja. Häll olivoljan

Karin Malmgren, Margareta Lönngren och Jenny Westphal.<br />

Ricotta med tomatsallad.<br />

i en stor tjockbottnad kastrull. Tillsätt<br />

den hackade vitlöken och persiljan<br />

och fräs försiktigt på svag<br />

värme tills vitlöken blivit mjuk utan<br />

att ta färg.<br />

5. Tillsätt riset och höj värmen. Stek tills<br />

riset är genomskinligt. Häll på vinet och<br />

låt det evaporera (koka bort).<br />

6. Sänk värmen, salta och häll på den<br />

varma buljongen slevvis lite i taget under<br />

omrörning under hela koktiden. Det är<br />

viktigt att all buljong kokar in i riset innan<br />

man häller på mer. Risotton ska koka på<br />

svag värme i ca 16–20 min, riskornen<br />

ska vara “al dente” och risotton ska ha en<br />

krämig konsistens.<br />

7. Lägg i sparrisen efter ca 15 minuter.<br />

Ta sedan av kastrullen från spisen och<br />

klicka i smöret och strö över den rivna<br />

parmesanosten. Låt vila några minuter<br />

under lock tills smöret smält.<br />

8. Smaksätt med nymalen svartpeppar.<br />

Tiramisu.<br />

lAMMKOTlETTER MEd<br />

ViTlöK & ROSMARin<br />

24 st enkla lammkotletter<br />

4 msk olivolja<br />

8 krm salt<br />

4 krm peppar<br />

4 st vitlöksklyftor<br />

8 krm rosmarin<br />

4 krm oregano<br />

ruccola<br />

Gör så här<br />

1. Snitta fettkanten på köttet. Gnid in<br />

köttet med olivolja, salt, peppar, pressad<br />

vitlök, rosmarin och oregano.<br />

2. Grilla kotletterna i en grillpanna ca<br />

1 1/2–2 minuter per sida eller stek dem<br />

2–3 minuter per sida i ett stekjärn.<br />

3. Servera med en klick sparrisrisotto<br />

och några blad ruccola.<br />

Fakta om Bellini<br />

Originaldrinken skapades av Giuseppe Cipriani på<br />

Harrys bar i Venedig men även Ciprianis i New York<br />

anses göra en ”äkta” Bellini. Den ska allra helst göras<br />

på vit persika från Italien.<br />

Namnet ”Bellini” fick den efter konstnären Giovanni<br />

Bellini. Han hade gjort en tavla med ett helgon som<br />

bar en toga i precis den härligt gulrosa nyansen som<br />

den kända drinken.<br />

Helena Hammarberg och Susann Palmqvist.<br />

TiRAMiSU VElOCE<br />

30 st savoiardikex<br />

570 ml starkt kaffe<br />

8 msk florsocker<br />

800 g mascarpone<br />

4 st vaniljstänger<br />

Gör så här<br />

magazine<br />

mat<br />

280 ml söt sherry<br />

2 st pressade apelsiner<br />

lite apelsinskal<br />

200 g mörk choklad<br />

form, ca 40 x 50 cm.<br />

1. Fördela kexen i rad ovanpå varandra. Sockra<br />

kaffet med 4 msk av sockret och häll kaffet över<br />

kexen. Se till att det översta kexlagret är fuktigt.<br />

Kaffet kommer att sugas upp.<br />

2. Vispa mascarponen med resten av sockret.<br />

Skär en skåra i vaniljstängerna och skrapa ur<br />

fröna i mascarponen. Häll på sherryn under<br />

fortsatt vispning. Använd lite apelsinsaft om den<br />

smeten känns för tjock.<br />

3. Häll apelsinjuicen över kexen.<br />

4. Bred ut mascarponesmeten över kexen och<br />

riv choklad och apelsinskal över.<br />

5. Ställ kallt tills det är dags att servera.<br />

2 5

26<br />

mat<br />

magazine<br />

Mitt kök i Singapore<br />

Det gäller att man är lite kreativ när man skapar sitt ”svenska” kök i Singapore. Dels kan<br />

man experimentera lite på egen hand eller så får man ta sig tid att hitta en del varor som<br />

hemma är självklara i vilken butik som helst. Här är några tips:<br />

Bakpulver<br />

Det finns bakpulver som påminner om svenskt<br />

på German Market Place<br />

Bröd<br />

Det finns ingen riktig motsvarighet till svenskt<br />

bröd men på German Market Place har man<br />

dagsfärskt bröd och frallor som smakar bra.<br />

The Swiss Bakery, Cedele och Bread Talk har<br />

också flera goda bröd.<br />

Fil<br />

Det finns ”Butter Milch” på Market Place och<br />

Cold Storage. Det är filmjölk som är betydligt<br />

mindre fet än vad vi är vana vid. Den smakar<br />

inte riktigt så gott som den svenska men<br />

fungerar utmärkt att använda vid matlagning.<br />

Dessutom finns kefir på German Market Place<br />

och Market Place på Tanglin Mall.<br />

Florsocker<br />

Florsocker kan man göra själv genom att köra<br />

strösocker i en matberedare eller i en mortel<br />

om man inte ska ha så mycket. Det finns också<br />

”Puder Zucker” på German Market Place som<br />

motsvarar svenskt florsocker.<br />

Gelatin<br />

Jag har hittat gelatin på flera olika ställen men<br />

German Market Place har ”Oetkers white<br />

grinded gelatin”. Den är jämförbar med de<br />

sorter vi använder i Sverige.<br />

Jäst<br />

Jag ber släkt och vänner att skicka torrjäst i<br />

kuvert så har man alltid jäst att baka med när<br />

andan faller på. Det finns dock färsk jäst att<br />

köpa på German Market Place.<br />

Kaffe<br />

Det finns Gevalia på Tierneys och ibland har<br />

Ikea också kaffe.<br />

Kalvfond<br />

Det finns bra okoncentrerad fond på den<br />

organiska sektionen på Market Place eller<br />

på Jones the Grocer som säljs i enliters<br />

plastförpackning.<br />

Kardemumma<br />

Det allra godaste är att mala sin egen<br />

kardemumma i mortel. Det finns ”cardamom<br />

seeds” i kryddhyllan i nästan alla affärer. Det<br />

går att få tag i mald kardemumma i Little<br />

India.<br />

Kesella / Keso<br />

Den lättare creme fraichen kan ersätta kesella i<br />

matlagning. Keso heter ”Cottage Cheese” och<br />

finns i de flesta matbutiker.<br />

Kokosflingor<br />

Det finns kokosflingor på Great World City.<br />

Jag tycker att de från märket Red Mill är lite<br />

saftigare än de andra.<br />

Kryddpeppar<br />

Kryddpeppar heter ”Allspice” och finns i de<br />

flesta matbutiker.<br />

Mandelmassa<br />

Jag har inte hittat någon bra mandelmassa,<br />

men det är faktiskt ganska enkelt att göra<br />

själv. Dessutom så slipper man de trista<br />

konserveringsämnena som finns i den svenska<br />

mandelmassan:<br />

Skålla och skala 200 g mandel (det<br />

finns färdigskållade att köpa). Kör den i<br />

matberedaren tills den är mald. Häll i 200 g<br />

socker och fortsätta köra tills konsistensen<br />

liknar mandelmassa. Om man vill, kan man<br />

testa andra nötter såsom pistage eller pinje.<br />

Mannagryn<br />

Förr så användes frön från mannagräset<br />

men i dag är mannagryn en biprodukt vid<br />

mjölberedningen. Mannagryn är detsamma<br />

som ”Semolina” som finns i de större affärerna<br />

såsom Market Place och Cold Storage.<br />

Nyponsoppa<br />

Man hittar nyponsoppa på Tierneys. Ett gott<br />

(och faktiskt betydligt nyttigare) alternativ är<br />

nyponte som man kan söta själv. ”Rosehip<br />

Tea” finns i hälsokostbutiken.<br />

Ost<br />

Jarlsberg finns i de flesta butiker. Även Gouda<br />

påminner om våra ”svenska” ostar. Om man<br />

söker ett större utbud av ost så ska man besöka<br />

Jones the Grocer. Här finns all ost man kan<br />

tänka sig (utom våra svenska frukostostar).<br />

Pärlsocker<br />

Det finns pärlsocker på German Market Place<br />

som heter ”Coarse Sugar”.<br />

Saffran<br />

Undvik att köpa ”Wild Saffron” eller<br />

”American Saffron”. Det är inte äkta saffran<br />

utan från en färgtistel och ger mer färg än smak.<br />

Se också upp för saffran som säljs i pulver –<br />

det fuskas mycket med det. Det säkraste är att<br />

köpa saffran där man tydligt ser att den består<br />

av trådar. Saffran från Kashmir och L’Aquila<br />

(Italien) anses vara den bästa.<br />

Sirap<br />

Den sirap som heter ”Golden Sirup” är den<br />

som påminner mest om svensk sirap. Den har<br />

jag använt till knäck och andra bakverk.<br />

Vaniljsocker<br />

Vi använder vaniljsocker i många bakverk<br />

hemma men om man ska vara ärlig så är<br />

vaniljsmaken från svenskt vaniljsocker från<br />

aromämnet vanillin och inte från den ljuvliga<br />

vaniljstången. Mitt råd är att göra eget<br />

vaniljsocker genom att köra 2 dl socker med<br />

en vaniljstång i en matberedare. Förvarad i<br />

burk så håller den minst tre månader. Det finns<br />

”vanligt” vaniljsocker på German Market<br />

Place.<br />

Yoghurt<br />

Yoghurten här är betydligt sötare än vad vi<br />

är vana vid. Jag brukar köpa osötad yoghurt<br />

utan smak (plain). Den blandar jag sedan med<br />

tinade (frysta) bär.<br />

Adresser till butikerna:<br />

text: Jessica Staël von Holstein<br />

German Market Place<br />

609 Bukit Timah Road<br />

De har leverans av kylvaror varannan<br />

fredag. Då gäller det att hänga på låset för<br />

potatissalladen, sillen, risifruttin, jästen etc.<br />

tar slut illa kvickt<br />

Jones the Grocer<br />

Dempsey Road, #01–12 Block 9<br />

Tierneys<br />

10 Jalan Serene, #01–02 Serene Centre

Landskamp med blixt och dunder<br />

många år har den norska och svenska<br />

I kyrkan i Singapore arrangerat en årlig<br />

idrottsdag som innebär en landskamp mellan<br />

Norge och Sverige. I år gick den av stapeln<br />

den 7 mars på Singapore Polytechnic Sport<br />

Complex. Över 500 deltagare i alla åldrar<br />

samlades klockan 11 för att stämma in i ”Du<br />

gamla, du fria” eller ”Ja vi elsker”. Efter att<br />

prästerna, Katarina Bäckelin och Tim Georg<br />

Engelsvold förklarat spelen öppna, värmde<br />

ett hav av blågul- och rödvitblå-klädda upp i<br />

ett svettigt aerobicspass på 15 minuter under<br />

ledning av Chatarina Gjärdman.<br />

De första som började sitt tävlande var<br />

de allra yngsta i åldrarna 0–3 år. De skulle<br />

ta sig tio meter på löparbanan. Den yngsta<br />

deltagaren, Elvira Esmaeili, bara fem månader<br />

och en vecka gammal och klädd i en något<br />

stor blågul tröja tog hon sig över mållinjen<br />

med mycket hjälp av mamma Karin. Därefter<br />

löpte 4–6 åringarna 40 m och de äldre barnen<br />

(6–9 år, 9–13 år och 13–17 år) sprang 60 meter.<br />

När man inte sprang sina meter så väntade<br />

en hoppgrop på andra sidan av stadion<br />

där det gällde att prestera i längdhopp.<br />

Alla deltagande barn belönades därefter med<br />

varsin guldmedalj för god insats. Alla resultat<br />

bidrog till den sammanlagda poängräkningen<br />

i den landskamp som pågick under hela<br />

dagen.<br />

Föräldrar och andra vuxna fick också visa<br />

prov på sina atletiska talanger då även de<br />

skulle springa 60 m och hoppa längd. Precis<br />

när de sista männen passerat mållinjen<br />

och det skulle dra ihop sig till stafett och<br />

fotbollsmatcher så mulnade himlen till och<br />

kraftigt regn med blixtar och dunder satte<br />

stopp för fortsatt<br />

tävlande. Alla del-<br />

tagare hänvisades<br />

upp till läktaren för<br />

pokalutdelning till<br />

barnen med de tre<br />

snabbaste tiderna och<br />

de tre längsta hoppen<br />

i varje åldersklass.<br />

Vi väntade in<br />

i det sista för att<br />

eventuellt få spela<br />

idrottsdagen<br />

någon fotbollsmatch och i samråd med<br />

läkare och domare fick vi klartecken för att<br />

spela herrmatchen eftersom alla herrar hade<br />

fotbollsskor och därmed inte riskerade skador<br />

på den blöta och hala fotbollsplanen. Det<br />

blev en spännande och jämn kamp mellan<br />

mycket taggade svenska och norska herrar.<br />

Dock vann norrmännen en uddamålsseger<br />

med siffrorna 4–3.<br />

Trots regn och oväder blev det totalt sett en<br />

mycket trevlig dag för hela familjen där alla<br />

gjorde sitt yttersta för att bidra till den totala<br />

segern. Norge hade flest deltagare och fick<br />

därmed de tre bonuspoängen. De hade drygt<br />

350 deltagare medan Sverige ställde upp med<br />

drygt 150 deltagare.<br />

I år vann Norge landskampen med<br />

poängen 76–46. Nästa år är det dags för en<br />

ny idrottsdag och då hoppas vi på bra svensk<br />

uppslutning för att ge en rättvis kamp mot<br />

Norge och därmed fixa en blågul seger.<br />

text: Gunnar Wenehult<br />

foto: Margareta Lönngren & Karin Viertel<br />

magazine<br />

2 7

28<br />

skrivtävling<br />

6 ÅR:<br />

1:a John Hotine – “Det var en gång...”<br />

2:a Axel Mönnich – “Ett litet hus...”<br />

3:a Emilia Slette – “Mitt favoritdjur är en hamster”<br />

4:a Emilie Guinchard – “Min favoritsport - gymnastik”<br />

KLASS 1 - 2:<br />

1:a Malin Emilson – “Min favoritsport – gymnastik”<br />

2:a Tom Wikström – “Alex och ormen”<br />

3:a Amelie Lewenhaupt – “Mitt favoritdjur!”<br />

4:a Maximus Staël von Holstein – “Skattjakten...”<br />

Varje vår ordnar <strong>SWEA</strong> en skrivtävling för svenska barn<br />

och ungdomar i Singapore. Tävlingen är uppdelad i fem<br />

åldersklasser med på förhand bestämda ämnen att välja<br />

mellan. Bidragen bedöms anonymt och jurygrupperna, som består<br />

av personal från Svenska Skolan, är sammansatta så att ingen ska<br />

bedöma en åldersklass där de har egna barn eller elever.<br />

magazine<br />

<strong>SWEA</strong>s skrivtävling <strong>2009</strong><br />

Årets vinnare<br />

Det blev storslam för familjen Emilson i årets upplaga av <strong>SWEA</strong>s skrivtävling. Syskonen Malin, Mark och Filip vann tre av<br />

tävlingens fem klasser. Vi bad <strong>SWEA</strong> Singapores ordförande Anna-Karin Byström ställa ett par frågor till den framgångsrika trion:<br />

Mark Emilson<br />

1) Jag gillar Alex Rider-serien.<br />

2) Tycker nog att det är enklast att skriva om<br />

sådant man gillar...<br />

KLASS 5 - 6:<br />

1:a Ping Lönngren – ”En dag i mitt liv i Singapore”<br />

1) Vilken är din favoritbok? 2) Vad gillar du att skriva om?<br />

Malin Emilson<br />

1) Sigge-böckerna gillar jag.<br />

2) Jag tycker om att skriva om sport, där det<br />

händer något som gymnastik och fotboll<br />

KLASS 3 - 4:<br />

1:a Mark Emilson – “Mitt favoritdjur...”<br />

2:a Rebecka Norrbrink – “Skattjakten...”<br />

3:a Alicia Hylander – “Mitt favoritdjur är en hund”<br />

4:a Nicholas Staël von Holstein – “Det var en gång<br />

en dag i Singapore”<br />

KLASS 7 - 9:<br />

1:a Filip Emilson – “Skattjakten...”<br />

2:a Rebecka Lönngren – “Min dröm...”<br />

3:a Emil Beckelin – “Min dröm...”<br />

4:a Freja Byström – “Min dröm...”<br />

I år kom det in totalt 41 bidrag; 10 till klassen 6 år, 14 till klass 1–2,<br />

11 till klass 3–4, bara 1 till klass 5–6 och 5 till högstadiekategorin. Av<br />

de inlämnade bidragen var tre från elever utanför svenska skolan.<br />

Helt sensationellt vann alla barnen från familien Emilson första pris i<br />

sina kategorier. Även familjen Lönngren och familjen Staël von Holstein<br />

var flitigt representerade bland de placerade bidragen.<br />

Filip Emilson<br />

1) Svårt, hm… läste precis Skattkammarön<br />

som jag tyckte var spännande.<br />

2) Jag gillar mest att skriva om äventyr, när<br />

det är lite mystiskt sådär.

Vinnare 6 år<br />

John hotine<br />

Juryns motivering:<br />

En mycket rolig och fantasifull<br />

berättelse med ett oförutsägbart slut!<br />

Författaren har med lite text, skickligt<br />

lyckats få ett stort innehåll!<br />

En fredag vaknade jag uppoch börja äta<br />

frukost, klädde på mig och gick till<br />

skolan. Det var en fredag så jag visste att det<br />

skull bli en lång dag. På morgonen hade vi<br />

gymnastik och då sprang vi som tusan, vi<br />

sprang hit, dit, och överallt. Det blev man<br />

jättetrött av.<br />

När skolan var slut var vi tvungen att gå högst<br />

upp eller nästan högst up till tredje våningen.<br />

Linda och jag kämmpade oss uppför alla<br />

trappor men till sist var vi uppe. Vi kom in i<br />

klass rummet och endel elever var redan där<br />

tillexempel Marcus och Jakob. Jag fattar inte<br />

hur dom kunde komma före oss. Humm, ett<br />

mysterium...<br />

Vi började lektionen och gjorde mycket jobb<br />

men sen när lärraren sa att det var dags för<br />

bibloteket... alla börja springa upptill den<br />

fjärde våningen.<br />

Jag, Linda, Marcus, och Jakob hittade<br />

en bok som hette ”Hjärtan och någonting“.<br />

Marcus tog ut boken och börja läsa. Det var<br />

kul för att Marcus blädra de upp en sida som<br />

Den besta fogeln<br />

En dag i mitt liv i Singapore<br />

skrivtävling<br />

Det var en gång en fogel som kunde springa på tvo ben snabare än en motorsikel.<br />

När en kat kom brukade fogeln hoppa över katen och bita den i svansen.<br />

Fogeln behufde inte sova den kunde yuma sig i murkret. Det var den besta fogeln.<br />

illustration: Annelie Olsson<br />

hette ”min dröm tjej/kille“. Han började läsa<br />

“Han ska vara blond“ då sa han ” Ja det e man<br />

ju“. Sen stog det ”Han ska ha bruna ögon“.<br />

Då slutade Marcus läsa. Hehe.<br />

När vi kom tillbaka jobade vi lite till och<br />

skrattade jätte högt så att läraren var tvungen<br />

att säja till oss Fredagar är den bästa dagen<br />

för att vi har svenska skolan. Där har jag<br />

roliga kompisar och har kul med dom.<br />

Jakob hittade en<br />

bok som hette<br />

”Hjärtan och<br />

någonting“<br />

Vinnare klass 5–6<br />

Ping lönngren<br />

Juryns motivering:<br />

En entusiastisk och<br />

medryckande berättelse med klar<br />

verklighetsförankring. Humoristiskt<br />

och öppenhjärtigt gläntar författaren på<br />

dörren till sin skolvardag i Singapore<br />

magazine<br />

2 9

30<br />

skrivtävling<br />

Vinnare klass 1–2<br />

Malin Emilson<br />

Juryns motivering:<br />

Härlig berättelse skrivet av en entusiast,<br />

som på ett glatt och trevligt sätt skriver om<br />

drömmar, hopp, respekt och framtidstro. Bra<br />

skrivet med ett flyt i språket och en röd tråd<br />

går igenom hela berättelsen<br />

Mitt favoritdjur<br />

Jag har alltid önskat mig en hund. Någon<br />

at leka med, någon att kjela med och<br />

någon att busa med. Min mamma tycker att<br />

det kommer at vara för mycket jobb och när<br />

vi reser kommer vi inte kunna ta hand om<br />

hunden.<br />

En dag så fick min morfar en hund som<br />

heter Simba. Han fick den av min mammas<br />

bror Tor och från min mamma därför min<br />

mormor är jättesjuk och hon bor på ett<br />

vårdhem. Då fick morfar sällskap och en ny<br />

kompis.<br />

Simba är 2 år fast han har supermycket energi.<br />

Han är en liten lurvig vit boll som jag inte vet<br />

rasen på. Han är den vildaste hunden som jag<br />

har någonsin sett.<br />

Den första gången jag såg Simba så blev<br />

han jätteglad och då ställde han sig på två ben<br />

och viftade med tassarna. Jag blev också glad<br />

därför jag älskar hundar spesiellt dom som<br />

har mycket energi.<br />

Dom enda gångerna som jag tycker han<br />

är jobbig är när jag just har vaknat då river<br />

morfars hund mig med sina vasa tassar på<br />

mina lår och de gör ont. När han river mig så<br />

brukar jag bara putta bort honom och säja ”fy<br />

Simba fy” argt och pekar med fingret.<br />

magazine<br />

Min Favoritsport<br />

Jag är en gympatjej. Jag älskar att hänga up<br />

och ner, jag älskar att springa snabbt och<br />

hoppa hög. När jag kommer in i gympahallen<br />

då ser jag hoppgropar, masser av stora duktiga<br />

tjejjer och många redskap. Jag skulle villa va<br />

en av dom. När jag kommer till Sverige då<br />

vill jag fortsätta med gymnastik i Sollentuna.<br />

Ibland tyker jag det är jobbet att strätsha.<br />

Fast om man vill bli en bra gymnast då måste<br />

man träna myke och man måste tyka det är<br />

kul.<br />

Hemma gör jag gympa för att det är kul. Då<br />

släpar jag fram alla madrasser och kuddar<br />

så jag kan göra gymnastik. Jag brukar göra<br />

vollter, öva på mina gymnastikserier och stå<br />

på händer. Men min bror gillar inte det för när<br />

jag jular då slår jag honom med fötterna och<br />

då hamnar vi bara i bråk.<br />

Simba är också ett bland de roligaste djuret<br />

jag har sett. När han ser en katt då springer<br />

han så snabbt han kan efter katten fast katterna<br />

är smartare och klättrar upp i något träd. Då<br />

står en förvånad Simba där och skäller, fast<br />

då hämtar morfar Simba och säjer ”fy Simba<br />

fy” argt och pekar med fingret.<br />

Han springer som om<br />

det fanns flera påsar med<br />

hundgodis framför honom.<br />

Var enda gång mofar åker för att träffa min<br />

familj här i Singapore blir Simba jättelesen.<br />

Han brukar krypa ihop som en liten boll och<br />

nästan gråta. När morfar åker behöver Simba<br />

bo hos Tor och Simba gillar inte Tor.<br />

När jag kommer och hälsar på Simba så<br />

springer han helt galet. Han springer som om<br />

det fanns flera påsar med hundgodis framför<br />

honom. Och nästa dag så brukar han bara<br />

sova för at han sprang för mycket.<br />

Jag längtar jättemycket efter Simba. Han är<br />

så glad och det är väldigt roligt at leka med<br />

honom. En hund är värkligen mäniskans<br />

bästa vän.<br />

Om jag ska göra en gympa tävling då måste<br />

jag träna myke om jag vill vinna. När jag<br />

ska tävla då är jag alltid nervös. Det är läskit<br />

för det finns många andra dukdiga tjejer, det<br />

är läskit för att man måste vänta på sin tur<br />

och det finns många som tittar. Om man får<br />

medalj då blir man så glad så man får tårar i<br />

ögonen.<br />

Nu vet du hur roligt det är att va en gymnast!<br />

Om man får medalj<br />

då blir man så glad<br />

så man får tårar i<br />

ögonen.<br />

Vinnare klass 3–4<br />

Mark Emilson<br />

Juryns motivering:<br />

För en intresseväckande inledning och<br />

en varm berättelse som väcker känslor,<br />

samt för en målande beskrivning av en<br />

nyvunnen och stark vänskap mellan<br />

människa och hund

Vinnare högstadiet<br />

Filip Emilson<br />

Juryns motivering:<br />

En omsorgsfullt genomarbetad och<br />

fängslande historia med fin struktur och<br />

rikt, omväxlande språk. Innehåller både<br />

spänning & sensmoral och vidrör teman<br />

som vänskap, värderingar och mod.<br />

Skattjakten<br />

Längst uppe på kullen stod det övergivna<br />

1500-tals slottet Bedford. Det<br />

såg ut som ett stort monster med dom<br />

fyra tornen och dom höga murarna runt<br />

om det. Jag sa tyst till mig själv att lugna<br />

ner mig, men när en skinande blixt slog<br />

ner precis bakom det kusliga slottet tog<br />

rädslan över. Korparna började kraxa<br />

och jag ville vända tillbaka. Jag såg på<br />

Jonas att han också ville gå tillbaka,<br />

men om vi inte gick in i slottet skulle vi<br />

inte kunna hämta skatten och bli kallade<br />

fegisar av alla.<br />

Jag heter Fredrik och bor i England i en<br />

liten stad utanför London. Jag är 13 år<br />

gammal. Jag är inte så populär i skolan<br />

och har bara en bra kompis. När man är<br />

13 vill man ha mycket kompisar och vara<br />

tuff, men jag är jättefeg och skulle inte slå<br />

ihjäl en fluga i onödan. Hela stan kallar<br />

mig fegis och hur jag än försöker kan jag<br />

bara inte ändra på det. Jag har ljusbrunt<br />

hår och ett runt ansikte med gröna ögon.<br />

Jag är tunn och spinkig, men har starka<br />

ben för att jag springer mycket. Mest och<br />

fortast när jag är rädd. Min bästa och enda<br />

kompis heter Jonas. Han är lite knubbig<br />

men fortfarande stark. Han har ett ovalt<br />

huvud med blont hår och blåa ögon.<br />

illustration: Annelie Olsson<br />

skrivtävling<br />

magazine<br />

3 1

skrivtävling<br />

Han har alltid hjälpt mig när jag behöver det<br />

och han är jättesjyst. Vi har gjort allt tillsammans<br />

sedans vi möttes på dagis.<br />

En dag fick vi nog av att bli kallade fegisar.<br />

Vi gick fram till killarna i klassen och sa att vi<br />

kunde bevisa motsatsen genom att göra precis<br />

vad som helst. Först bara skrattade de åt oss.<br />

Vi sa till dom på allvar och efter en minuts<br />

förvirrande blickar sa en av dom: ”Om ni tror<br />

att ni är så tuffa måste ni bevisa det genom<br />

att övernatta i det gamla slottet och hämta<br />

det magiska svärdet. Svärdet som har kraften<br />

att uppfylla tre önskningar och nämns i Bedfordlegenden.”<br />

Jag tänkte efter och kände en<br />

rädsla från magen, men jag ignorerade den<br />

och och tog utmaningen. Vad kunde hända?<br />

Vi gick hem och packade. Vid det här laget<br />

hade det redan börjat mörkna och ett oväder<br />

var på väg. Längst uppe på kullen stod det<br />

övergivna Bedfordslottet. Den stora porten<br />

såg ut som en mun och ovanför fanns det två<br />

fönster som liknade ögon. Jag blev helt borta<br />

av rädsla. När det plötsligt började åska lät<br />

det som om det var slottet som röt. Jag ville<br />

verkligen inte bli kallad fegis. Jag letade efter<br />

det lilla mod jag hade och bestämde mig att<br />

gå in.<br />

Vi gick långsamt upp mot kullen till det stora,<br />

skräckinjagande slottet. Vi hade våra stora<br />

tunga ryggsäckar på ryggen som innehöll lite<br />

proviant, sovsäckar, ficklampor och annat<br />

nödvändigt. När vi väl var inne så bestämde<br />

vi oss för att sova och leta efter skatten när<br />

det blev ljusare. Hallen var stor och elegant.<br />

På väggarna satt det porträtt av massor av<br />

gamla personer. Vart vi än gick så kändes<br />

det som att dom kollade på oss. Det fanns en<br />

bred trappa som ledde till övervåningen och<br />

på relingen satt det två drakhuvuden av sten<br />

och vaktade. På varsinn sida av rummet fanns<br />

det en dörr som ledde in till andra rum men<br />

vi fick aldrig veta vad som fanns där bakom<br />

för vi vågade aldrig gå in för att dörrarna var<br />

täckta av spindelväv.<br />

Jag var verkligen tacksam att Jonas var med<br />

mig för vi lungnade ner varan-dra. Vi hörde<br />

olika ljud som knarrningar och röster. Dom<br />

viskade oförståndliga ord till oss i spökliga<br />

röster. I ögonvrån kunde jag ofta se olika figurer<br />

som kom emot oss, men när jag tittade<br />

åt det hållet så var dom borta. Jag andades<br />

hela tiden tungt och mitt hjärta har aldrig slått<br />

fortare. Efter ett tag så somnade vi tätt intill<br />

varandra.<br />

32<br />

magazine<br />

När jag vaknade<br />

var det<br />

något som inte<br />

stämde. I hallen<br />

hade det<br />

funnits fönster<br />

men inget ljus<br />

kom igenom.<br />

Klockan var<br />

redan åtta. Jag<br />

upptäckte att<br />

vi var i ett helt<br />

annat rum. Det<br />

var kyligt och<br />

mörkt och det<br />

var massor av småkryp runt omkring oss. Jag<br />

skrek till och då vaknade Jonas också. Det var<br />

inte småkrypen jag var rädd för, men skelettet<br />

som hängde på väggen med spikar igenom<br />

kroppen. ”Vad är...” sade Jonas, men såg<br />

svaret innan han fick fram frågan. ”Vi borde<br />

nog gå nu,” sade jag skrämt. ”Vi måste hitta<br />

ut härifrån, det är redan tillräckligt läskigt.”<br />

Han bara nickade och sen började vi packa<br />

ihop grejerna.<br />

Plötsligt hörde vi en röst som hotade oss. När<br />

vi vände oss om var det en gammal man med<br />

massor av ärr överallt. Han hade en hammare<br />

i ena handen och i andra hade han likadana<br />

spikar som på skelettet. Min och Jonas blickar<br />

möttes och samtidigt skrek vi ”SPRING!”<br />

När det plötsligt började<br />

åska, lät det som om det<br />

var slotteat som röt.<br />

Vi kutade nerför korridoren och vi sprang<br />

förbi massor av öppna dörrar som gick in i<br />

rum som tydligen hade varit plågokammare.<br />

Den gamla mannen var på något konstigt<br />

sätt snabb och när jag såg att han närmade<br />

sig kickade rädslan in och jag sprang ännu<br />

fortare. I slutet av korridoren var det bara ett<br />

rum, men inga mer dörrar. Det var en återvändsgränd.<br />

Vi stannade i mitten av rummet<br />

och när vi vände oss om så stod mannen i<br />

dörröppningen.<br />

”Ha ha ha, nu har jag er!” sade han i en hes<br />

och skrovlig röst. Han gick långsamt emot<br />

oss och för varje steg han tog så backade vi.<br />

Till slut så slog vi i väggen och då kände jag<br />

att det var en lös sten. Jag tog ut stenen och<br />

som ett mirakel låg svärdet där och sken. Jonas,<br />

som var starkare, tog ut det och höll det<br />

framför honom. När mannen var tillräckligt<br />

nära så slungade Jonas svärdet men det gick<br />

bara rakt igenom honom utan en repa. Då<br />

kom jag på den magiska kraften som svärdet<br />

hade. Jag tog svärdet och sa ”Jag önskar att<br />

du aldrig skulle ha funnits.” till mannen och<br />

när jag sa dom orden så smulades han ner till<br />

aska.<br />

Vi pustade ut och bestämde oss för att<br />

gå tillbaka den vägen vi kom ifrån. Fick-<br />

lamporna var svaga så det var svårt att se. Det<br />

fanns en trappa som gick upp på den andra<br />

ändan av korridoren, vi gick upp för trappan<br />

och kände inte alls igen oss. Vi gick runt i<br />

slottet och letade efter utgången men vart vi<br />

än gick så kunde vi inte hitta ut. När en av<br />

våra ficklampors batteri dog ut så bestämde<br />

vi oss för att prova svärdet och önska oss ut.<br />

Båda av oss grep svärdets handtag och sam-<br />

tidigt så sa vi, ”Vi önskar att vi var utanför det<br />

här slottet.” Efter en sekund så var vi ute.<br />

”Wow, äntligen ute. Jag önskar att killarna<br />

var här.” sa Jonas utan att riktigt tänka efter<br />

att önskningen skulle uppfyllas. Efter en<br />

sekund till så stog killarna framför oss och<br />

applåderade. ”Bra jobbat, vi trodde ni skulle<br />

backa ut.” sa en av dom. ”Och ni har svärdet”<br />

ser jag. ”Wow, nu har ni tre önskningar, ni<br />

kan få vad ni vill.” sa en annan. Vi kollade på<br />

varandra och vill inte erkänna hur vi använt<br />

svärdets magi. Blixtsnabbt sa jag, ”Nej, det<br />

var bara en myt med dom där önskningarna.<br />

Svärdet är helt värdelöst.” medans jag blinkade<br />

till Jonas med ena ögat.<br />

När jag och Jonas var hemma igen sa han,<br />

”Vilken skattjakt, svärdet är vår skatt, eller<br />

hur?” ”Ja det var det, men den mest värdefulla<br />

skatten vi fick var ändå ’Respekt och<br />

Mod’.” sa jag.<br />

~ ~ ~ Slutet gott allting gott ~ ~ ~

En tusenårig kunskapsbank<br />

– traditionell kinesisk medicin<br />

slutet av mars bjöd SAS in till en föreläsning<br />

I om traditionell kinesisk medicin, TCM på<br />

Scarlet Hotel. Cirka 20 norska och svenska<br />

kvinnor lyssnade på föreläsaren Dr. Freddie<br />

Sun som har lång erfarenhet från området.<br />

TCM är en läkekonst som utvecklats under<br />

många tusen år och där kunskapen samlats<br />

i en stor visdomsbank. TCM bygger på att<br />

man analyserar förändringar i kroppen.<br />

Förändringar framkallar obalans som<br />

kroppen signalerar i form av symtom. För<br />

att bota symtomen måste balansen i kroppen<br />

återställas. Man behandlar alltså inte enbart<br />

symtomen utan även roten till sjukdomen.<br />

Läkekonsten innehåller många principer<br />

och begrepp, viktigast av allt är helhetssynen.<br />

Man tar hänsyn både till kropp och psyke,<br />

individen och dess miljö samt hälsohistorik<br />

som kan påverka individen. De viktigaste<br />

principerna är; Yin och Yang, de Fem<br />

Elementen (eld, jord, metall, vatten och<br />

trä), Zang Fu, Meridianer, de Sex Externa<br />

Orsakerna och de Sju Interna Orsakerna.<br />

I TCM använder man läran om Yin och Yang<br />

(samspelet mellan motpoler som uppehåller<br />

och skapar livet) både vid förklaringar av<br />

fysiologiska funktioner och vid sjukliga<br />

tillstånd. Att återskapa balansen mellan Yin<br />

och Yang, det vill säga återskapa harmoni<br />

mellan de inre organen, är en av de viktigaste<br />

behandlingsprincierna i TCM.<br />

De Fem Elementen,“Wu Xing”, förklarar<br />

processen som är grundläggande för naturens<br />

kretslopp och som också relateras till kroppen<br />

via meridianerna och organsystemen. Ordet<br />

“xing” står för processen, hur saker och ting<br />

påverkar varandra.<br />

Zang Fu är en indelning av organen i<br />

kroppen. Zang hör till Yin-organen (hjärta,<br />

perikardium – säcken runt hjärtat, lungor,<br />

mjälte, lever och njurar) och Fu hör till Yangorganen<br />

(tunntarm, trippelvärmare, magsäck,<br />

tjocktarm, gallblåsa och urinblåsa). De tolv<br />

olika organen korresponderar med tolv<br />

meridianer som finns i kroppen. Organen<br />

klassificeras enligt sin funktion som är<br />

produktion och lagring av vätskor (yinorganen)<br />

och nedbrytning av födoämnen<br />

och näringsöverföring (yang-organen).<br />

Funktionen är bredare och organen ses som<br />

sammanhängande enheter jämfört med<br />

traditionell medicin. En trippelvärmare<br />

är inget egentligt fysiskt organ utan en<br />

funktionell enhet, en sorts meridian.<br />

I TCM anser man att det finns ytterligare ett<br />

informationssystem, Meridianerna, som<br />

agerar parallellt med övriga informations- och<br />

transportsystem, som blodkärl, lymfbanor,<br />

nerver, hormoner, elektrolyter/mineraler och<br />

liknande. Något förenklat kan man säga att<br />

meridianer är flöden av svagström i kroppen.<br />

Meridianerna står i förbindelse med inre<br />

organ, vävnader och funktioner utmed sitt<br />

utbredningsområde. Alla informationssystem<br />

samverkar för att upprätthålla mänskligt<br />

liv, enligt TCM. Utmed meridianerna finns<br />

speciella områden, akupunkturpunkter, där<br />

man kan reglera de inre organens funktioner.<br />

Det finns cirka tusen meridianpunkter.<br />

Akupunkturpunkterna behandlas vanligen<br />

med nål och koppning, men även med<br />

kinesisk massage, tui-na.<br />

De Sex Externa Orsakerna kommer<br />

huvudsakligen från disharmoni i klimat-<br />

relaterade tillstånd. Dessa är vind, kyla,<br />

värme, fukt, torka och sommarhetta. De<br />

påverkas av hur vi lever och av kroppens<br />

egna förändringar.<br />

De Sju Interna Orsakerna kallas också för<br />

de sju psykiska tillstånden. Det vill säga,<br />

sjukdomar som har uppkommit genom starka<br />

och förtryckta känslor. Dessa är nedstämdhet,<br />

sorg, oro, rädsla, skräck, vrede och glädje.<br />

För att slippa sjukdom rekommenderade<br />

Freddie Sun oss att ha sunda matvanor, bra<br />

levnadsvanor, motionera samt att undvika<br />

sjukdomsframkallande ämnen.<br />

Avslutningsvis fick vi en andningsövning<br />

med oss, kallad “Seven-Eleven”. Gör enligt<br />

följande: 1) Titta på din nästipp, 2) Slut dina<br />

ögon, 3) Drag in ett djupt andetag och räkna<br />

till sju, 4) Håll andan och räkna till tre, 5)<br />

Andas ut och räkna till elva. Gör gärna den<br />

här övningen regelbundet för att må bra och<br />

koppla av.<br />

magazine<br />

hälsa<br />

Dr. Freddie Sun, 52 år.<br />

Demonstration av koppning.<br />

Norska och svenska föredragslyssnare.<br />

För egen del fick jag mycket med mig från<br />

den här föreläsningen och har läst vidare på<br />

nätet genom tips jag har fått. I Stockholm<br />

finns det en vårdcentral, BNQ Kinesisk<br />

Medicinsk Vårdcentral, där man kan få TCMbehandling<br />

och där flera kinesiska läkare<br />

arbetar. Från deras hemsida har jag lånat en<br />

del av det som skrivits här.<br />

text: Ann-Marie Hellström<br />

foto: Margaret Lim SAS & Margareta Lönngren<br />

3 3

34<br />

hälsa<br />

Har du koll på hälsokollen?<br />

Handen på hjärtat, när var det egentligen du kontrollerade ditt blodtryck senast? Eller den där<br />

mammografin, visst gjorde jag väl en sådan för... få se nu... två år sedan... eller var det tre?<br />

När man flyttar iväg från det trygga,<br />

kontrollerade Sverige halkar man också<br />

automatiskt ur systemet med de regelbundna<br />

hälsokontroller som erbjuds. Ansvaret läggs<br />

på dig och då gäller det att veta vad som är<br />

relevant att göra i olika skeden av livet. De<br />

kontroller du behöver göra är förstås också<br />

individuella utifrån din egen och släktens<br />

hälsohistoria.<br />

Det är alltså bra att vara påläst när du<br />

beställer tid för kontroll. I Singapore kan du<br />

20–30 år<br />

Här är det bra att etablera kontakt med en gynekolog. Se över<br />

preventivmedelsanvändningen. Spiral (IUD), även hormonspiral<br />

(märke: Mirena), kan du byta på en gynekologisk mottagning<br />

här i Singapore. Från 23 års ålder är det dags att börja gå på<br />

regelbundna kontroller med cellprov (PAP-smear) vart tredje år.<br />

I Sverige insjuknar ca 400 kvinnor per år i livmoderhalscancer.<br />

Denna orsakas av en kronisk infektion med ett virus kallat HPV.<br />

Man räknar med att 80 procent av alla kvinnor och män i vuxen<br />

ålder har haft denna infektion och alltså redan har antikroppar<br />

mot HPV. Om man är över 30 och sexuellt aktiv är det därför<br />

ingen idé att vaccinera sig med det vaccin som finns idag. Endast<br />

10 procent av de som smittas med HPV får en kronisk infektion.<br />

Om man är yngre eller tonåring bör man absolut överväga en<br />

vaccination. Vaccinet är registrerat för pojkar och flickor i åldrarna<br />

9–15 år och för enbart flickor/kvinnor upp till 26 års ålder.<br />

I Sverige ingår<br />

vaccinet i högkostnadsskyddet<br />

om man är flicka<br />

och mellan 13–17 år. Det kan alltså<br />

ekonomiskt löna sig att vänta med<br />

vaccinationen om<br />

man är på väg<br />

att flytta hem. Man har beslutat att<br />

vaccinet kommer att ingå i allmänna<br />

vaccinationsprogrammet för flickor<br />

i 12–13 års ålder från och med år<br />

2010. Viktigt är att man fortsätter<br />

gå på cellprovskontroller även<br />

om man är vaccinerad eftersom<br />

vaccinationen inte skyddar<br />

hundraprocentigt<br />

mot cancer.<br />

magazine<br />

få i stort sett allt utfört, men minns att det är<br />

ett land där man också tjänar pengar på de<br />

undersökningar som utförs och de mediciner<br />

som skrivs ut, så det gäller att göra ”lagom<br />

mycket”. Många av de regelbundna kontroller<br />

som utförs i Sverige, görs med intervall<br />

som är medicinsk värderade för att<br />

hitta sjukdomar i så god tid att<br />

de kan botas, samtidigt som<br />

man inte skall orsaka skada<br />

av själva undersökningen<br />

illustration:<br />

Annelie Olsson<br />

30–40 år<br />

(t. ex. mammografi). I Sverige är också del-<br />

tagandet i hälskontroller högt jämfört<br />

med många andra länder. Screening för<br />

livmoderhalscancer med hjälp av cellprov<br />

infördes exempelvis i slutet av 1960-talet<br />

och medförde en halvering av<br />

insjuknande och dödsfall.<br />

Nedan hittar du en lista på<br />

kontrollerna du inte bör<br />

glömma.<br />

De flesta av oss börjar väl inte tänka på hälsokontroller i den här åldern.<br />

Man är ju fortfarande ung och i form. Men har du en familjehistoria<br />

med bröstcancer, äggstockscancer eller tjocktarmscancer så kan det<br />

vara bra med en gynekologisk kontroll och en mammografi vid 35 års<br />

ålder som utgångsundersökning. Det kan också vara bra att lämna ett<br />

avföringsprov för kontroll av små mängder blod, som inte syns för ögat,<br />

(F-Hb) som screening för tjocktarmscancer. Om provet är positivt för<br />

blod får man sedan göra en undersökning av tarmen.<br />

Självklart undersöker du brösten regelbundet i duschen, bäst veckan<br />

efter mens.<br />

Om du har haft högt blodsocker eller så kallad graviditetsdiabetes under<br />

graviditeten ska du följa upp detta med en blodsockerbelastning efteråt.<br />

Om denna är normal ska du ändå kontrollera blodsocker, blodfetter och<br />

blodtryck vart tredje år. Om värdena inte är normala ska du gå årligen.<br />

Har du haft havandeskapsförgiftning eller förhöjt blodtryck som krävt<br />

behandling under graviditeten bör du kontrollera blodtryck årligen.<br />

Cellprov ska du lämna vart tredje år.

40–50 år<br />

Här kanske det börjar komma lite krämpor.<br />

Ont i ryggen och nacken av och till, kanske<br />

lite gallstensbesvär. Svårare att hålla vikten?<br />

Håll igång och håll koll på ditt BMI för att<br />

minska risken för framtida sjukdomar!<br />

Om du inte har någon ärftlighet för bröst-<br />

äggstocks- eller tjocktarmscancer kan du<br />

göra din första mammografi nu. Bröstcancer<br />

är den vanligaste cancerformen hos kvinnor,<br />

ca 7 000 insjuknar per år. Överlevnaden har<br />

dock förbättras enormt de senaste åren och<br />

ligger på 85–90 procent, där tidig upptäckt<br />

förstås är den viktigaste faktorn. Bidragande<br />

är också att det idag finns en mängd nya<br />

effektiva behandlingar.<br />

Mammografi ska du göra vartannat år.<br />

I Sverige är det landstingen själva som<br />

beslutar från vilken ålder man börjar<br />

kalla för screeningkontroller, dvs. det kan<br />

variera beroende på landstingens ekonomi.<br />

Socialstyrelsen rekommenderar dock<br />

kontroller från 40 års ålder, vilket endast vart<br />

tredje landsting kunde leva upp till år 2005!<br />

Från 45 års ålder kan det vara dags att<br />

göra blodprovskontroller med blodsocker,<br />

blodfetter (lipids), ämnesomsättningsprov<br />

(thyroid testing) och EKG. Det kan vara bra<br />

att göra dessa kontroller vartannat år.<br />

Cellprov ska du fortfarande göra vart tredje<br />

år.<br />

50–60 år<br />

Nu är perioden då klimakteriet slår<br />

till! I denna åldersgrupp är vinsten av<br />

mammografiscreening störst – så missa inte<br />

kontrollen vartannat år. Däremot kan man<br />

glesa ut cellprovstagningen till vart femte år.<br />

Regelbunden hälsokontroll med blodprover<br />

och blodtryck som du gjorde vartannat år<br />

tidigare, bör du nu göra årligen.<br />

Många kvinnor är inte medvetna om att<br />

hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste<br />

dödsorsaken hos kvinnor och står för 42<br />

procent av dödsfallen, där cancersjukdomar<br />

endast bidrar med 23 procent. I samband med<br />

den årliga hälsokontrollen bör man därför nu<br />

också kontrollera EKG och vara frikostig<br />

med arbetsprov. Hjärt- och kärlsjukdom ter<br />

sig ofta annorlunda hos kvinnor jämfört med<br />

hos män.<br />

I Sverige debatteras fortfarande om<br />

allmän screening för tjocktarmscancer ska<br />

genomföras. Det infördes i USA år 2001<br />

och i EU år 2003. I Sverige anser man att<br />

det behövs fler studier. Har du ärftlighet för<br />

detta bör du dock kontrollera avföringsprov<br />

årligen och ev. coloskopi vart femte år.<br />

För männen bör man överväga screening för<br />

prostatacancer med ett blodprov som heter<br />

PSA (prostataspecifikt antigen). Ett förhöjt<br />

PSA-värde visar på ökad risk. Här finns<br />

faktiskt inga klara riktlinjer utom för män<br />

som har två nära släktingar som insjuknat i<br />

prostatacancer. Då ska man definitivt ta PSA<br />

även utan symtom.<br />

60–70 år<br />

Mammografikontroll vartannat år och cellprov<br />

vart femte år. Blodprover och EKG som<br />

tidigare.<br />

När du kommit in i menopausen bör du<br />

tänka på kontroll av ev. benskörhet. Har du<br />

redan haft en fraktur, speciellt om orsaken<br />

var ett lindrigt fall, bör du definitivt göra en<br />

bentäthetsmätning. Är du magerlagd, rökare<br />

eller äter cortison likaså.<br />

Många länder rekommenderar en bentäthetsmätning<br />

vartannat år från 65 års ålder.<br />

Nu kan det också vara bra att börja göra syn-<br />

och hörselkontroll årligen.<br />

För männen kommer man i Sverige att<br />

införa allmän screening för bråck på stora<br />

kroppspulsådern. Varje år dör 600 män av<br />

brustet åderbråck på stora kroppspulsådern.<br />

Det är oftast helt symtomfritt fram tills att det<br />

brister. Det är vanligare hos män med högt<br />

blodtryck och övervikt. Många landsting<br />

har redan börjat och erbjuder undersökning<br />

med ultraljud för alla män över 65 års ålder.<br />

Det är inte lika vanligt hos kvinnor och man<br />

har inte undersökt tillräckligt om screening<br />

för kvinnor skulle vara lika kostnadseffektiv<br />

(dvs. man har inte gjort studier på kvinnor!)<br />

Kände du dig frisk när du började läsa<br />

detta men kanske blev lite orolig just nu.<br />

Tänk på att ett bra sätt att fortsätta känna sig<br />

frisk är att faktiskt ha koll på läget!<br />

magazine<br />

hälsa<br />

text: Maria Luhr, distriktsläkare<br />

med specialinrikting palliativ vård<br />

3 5

36<br />

mina kvarter<br />

Det anses ge tur att röra vid buddhastatyn som står vid ingången till Kuan Yin Temple på Waterloo Street.<br />

Mina kvarter: Waterloo Street<br />

Vill du se ett underbart folkliv och udda människor? Kom då till Waterloo Street!<br />

En gågata med liv och rörelse så gott som dygnet runt.<br />

Det centrala på Waterloo Street är två<br />

tempel: ett kinesiskt och ett hinduiskt.<br />

Kwan Im Thong Hood Cho templet eller<br />

Kuan Yin Temple (178 Waterloo Street) som<br />

det också kallas, byggdes år 1884 och är ett<br />

av Singapores äldsta buddhistiska tempel.<br />

Här tillber man barmhärtighetsgudinnan<br />

Guan Yin (Kuan Yin).<br />

Enligt legenden var Guan Yin precis på väg<br />

till Nirvana när hon hörde gråt från jorden.<br />

Hon gav då upp sin plats i paradiset för<br />

att hjälpa och trösta människorna nere på<br />

jorden. Templet har sedan 1997 engagerat<br />

sig mycket i välgörenhetsarbete. Det finns en<br />

stor Buddhastaty i brons vid ingången. Titta<br />

noga då människorna pussar och klappar<br />

denna staty (ingen bacillskräck här inte).<br />

Den 1:a och 15:e dagen varje månad (lunar<br />

month) – vid nymåne och fullmåne – kommer<br />

det extra mycket människor till templet.<br />

magazine<br />

Sri Krishnan Temple (152 Waterloo Street) är<br />

det enda sydindiska templet i Singapore där<br />

man enbart tillber Sri Krishna. Detta tempel<br />

är också gammalt och byggdes år 1870. Även<br />

många kineser går hit till detta hindutempel<br />

och offrar rökelse – för säkerhets skull. Det<br />

har till och med byggts ett speciellt altare för<br />

Guan Yin, barmhärtighetsgudinnan, inne i<br />

Sri Krishnan templet. (Återigen ett bevis för<br />

singaporianernas tolerans för olika religioner,<br />

härligt!)<br />

Här på Waterloo Street samlas tusentals<br />

människor varje dag för att tillbe de olika<br />

gudarna. Blommor att offra och rökelse finns<br />

överallt att köpa.<br />

De unika människorna på Waterloo Street<br />

finns här dagligen. Som till exempel den<br />

gamla mannen som bygger vackra prydnadssaker<br />

av gamla tomburkar, mannen som sitter<br />

med bar överkropp – ofta med en kartong<br />

på huvudet och säljer pappersnäsdukar eller<br />

mannen som är klädd som en kvinna och som<br />

kan spå dig.<br />

Ser du människor sittande under parasoll<br />

och med en karta i handen är det spåkvinnor/<br />

män. Problemet här är att de allra flesta bara<br />

pratar kinesiska, så om din mandarin inte är<br />

den bästa kan det vara svårt om du vill bli<br />

spådd.<br />

Jag älskar denna gata som alltid har något<br />

nytt att erbjuda vad gäller upplevelser! Här<br />

kan du sitta i timmar och bara “vara”!<br />

text & bild: Helena Hammarberg<br />

Vill du också berätta om dina<br />

favoritkvarter i Singapore?<br />

Skriv till redaktionen:<br />

sweatidning@gmail.com.

Ur folkvimlet på Waterloo Street.<br />

mina kvarter<br />

magazine<br />

3 7

38<br />

mina kvarter<br />

magazine<br />

Efter två år i omedelbar närhet av East Coast<br />

Park flyttade vi in till stan. Vid Orchard<br />

Road känns det på något vis inte lika lockande<br />

att sätta sig på cykeln iförd endast shorts och<br />

linne och ge sig ut att trampa. Och poolen på<br />

vårt nya ställe är så liten att det räcker med 10<br />

simtag för att ta sig runt. Knappt värt besväret<br />

att sätta på sig baddräkten så motionssimning<br />

är det bara att glömma. De första månaderna<br />

efter flytten blev jag helt förslöad. Det är ju<br />

gångavstånd till alla trevliga fik, lunchställen,<br />

bio, shopping och andra icke-energikrävande<br />

aktiviteter!<br />

Precis när jag höll på att förfalla helt av<br />

inaktivitet upptäckte jag hur nära det är till<br />

Fort Canning Park. Denna frodiga kulle<br />

mellan River Valley Road, Hill Street och<br />

Clemenceau Avenue har blivit mitt nya<br />

paradis. Inte konstigt att Sir Stamford Raffles<br />

år 1822 valde att låta bygga sin bungalow<br />

där, med utsikt över inloppet till Singapore<br />

River – det är en ovanligt vacker plats!<br />

Längre in på 1800-talet övertog militären<br />

kullen och byggde befästningsmurar och satte<br />

upp kanoner. Än idag finns ”Old Unmarried<br />

Soldiers Quarter” kvar och många platser<br />

bär namn efter framstående militärer och<br />

kolonialherrar. Under andra världskriget låg<br />

det brittiska militärhögkvarteret för fjärran<br />

östern här, dolt i tunnlarna i ”Battle Box”.<br />

Med hjälp av guidade turer bland vaxdockor<br />

i kullens inre kan man låta sig förflyttas bakåt<br />

i tiden till 15 februari 1942 och dramatiken<br />

före den japanska invasionen.<br />

Mina kvarter:<br />

När engelsmännen på 1800-talet började<br />

gräva och bygga här, upptäckte man<br />

rika lämningar från Singapores tidigare<br />

storhetstid. Redan på 1300-talet fanns här<br />

den blomstrande handelsstaden Temasek och<br />

på tavlor runtom i parken kan man läsa om<br />

olika episoder från svunna tider. Det finns<br />

också en arkeologisk utgrävning där man kan<br />

studera en del av de otaliga fynd som gjorts<br />

här och en gravplats, ”Keramat” som vördas<br />

av singaporianer oavsett religion. Den anses<br />

innehålla kvarlevorna av den siste kungen<br />

från ”första guldåldern”, Sultan Iskandar<br />

Shah, men ingen vet säkert om det verkligen<br />

är han som ligger där.<br />

Singapores första botaniska trädgård anlades<br />

här av en dansk (!) redan på Raffles tid.<br />

Fortfarande finns det en artrik kryddträdgård<br />

med skyltar som anger växternas namn och<br />

dess användning, både i matlagning och som<br />

medicin mot de mest varierande åkommor.<br />

Växtligheten är rikt varierad även i resten av<br />

parken – all världens tropiska växter verkar<br />

finnas representerade.<br />

En av mina favoriter är ”Flame of the<br />

Forest” med ursprung från Madagaskar.<br />

Det är ett jättelikt träd med bark som liknar<br />

elefanthud. I kronan finns skira gröna blad<br />

och ett överdåd av orangeröda blommor.<br />

Enligt skylten ska det bara blomma intensivt<br />

i några dagar efter en period av flera veckors<br />

torka – men nu har det prunkat lika vackert i<br />

mer än två veckor och det är fortfarande fullt<br />

av kaprisliknande blomknoppar.

Fort Canning Park<br />

Djurliv finns det också i parken; ekorrar, en<br />

brokig frigående tupp, ett par hönor, allehanda<br />

fåglar, fjärilar, myror, tusenfotingar och andra<br />

småkryp i skiftande färger och format. Halvt<br />

murknande träskulpturer finns utplacerade<br />

här och var. En del smälter in i naturen som<br />

gamla stubbar, medan andra har färg och udda<br />

former. De kom till i samband med “First<br />

Singaporean Woodcarving Symposium”<br />

2007. Det finns också skulpturer i andra<br />

material i ASEAN Sculpture Garden.<br />

Parkarbetare sopar oförtröttligt tegel-<br />

stigarna rena från nedfallna löv varenda dag<br />

och grupper av män far omkring i golfbilar<br />

och avlägsnar ruttna trädgrenar och skräp.<br />

Motionärer finns det förstås också. Några<br />

joggar eller springer energiskt uppför de<br />

branta trapporna, men de flesta ägnar sig åt<br />

betydligt lugnare aktiviteter. De gigantiska<br />

träden skänker behaglig skugga och det finns<br />

ett virrvarr av stigar, vägar och trappor att<br />

välja på. Inte är det överfullt heller; de få man<br />

möter hälsar, ler eller nickar.<br />

En elegant dam i 65-årsåldern brukar<br />

göra vackra välkontrollerade rörelser med<br />

sitt svärd vid Raffles Terrace och det finns<br />

ett flertal åldriga tai chi-utövare på andra<br />

platser. Ibland har jag stött på en storväxt<br />

västerländsk man som koncentrerat ägnar<br />

sig åt ”boxercise” med sin vältrimmade lille<br />

indiske tränare. Indiern springer lätt uppför<br />

backarna och peppar på sin adept, som pustar<br />

och slår så att svetten skvätter.<br />

En liten träningsstation är anlagd på en<br />

terrass med utsikt mot Clarke Quay. Det är en<br />

speciell känsla att göra sina sit-ups i skuggan<br />

av en grön bananplanta medan vinden jagar<br />

de vita molntussarna över en klarblå himmel.<br />

Jag gör inte så många – och ibland gör jag<br />

inga alls, för det händer att den snedställda<br />

brädan är fläckad av andra motionärers<br />

utsöndringar.<br />

För det mesta är man dock ganska ensam<br />

i Fort Canning Park. Man kan ägna sig åt att<br />

lugnt strosa, läsa i en bok, dricka något eller<br />

äta en frukt i skuggan på picknickterrassen<br />

eller helt enkelt bara lukta på blommorna...<br />

Ibland har de konserter och utomhusteater<br />

i parken och det finns också ett par bra<br />

restauranger. Vid Canning Rise ligger Registry<br />

of Marriages där man kan se uppklädda<br />

brudpar svettas framför fotograferna.<br />

I National Archives finns Singapores<br />

historiska dokument och register bevarade<br />

och mikrofilmade i klimatkontrollerade<br />

arkiv. MICA (Ministry of Information,<br />

Communication and the Arts) med sina<br />

färgglada fönsterkarmar ligger också i ett<br />

hörn av parken.<br />

I Fort Canning Park finns ett koncentrat av<br />

det kulturella Singapore<br />

genom tiderna.<br />

Missa inte denna<br />

mångfacetterade<br />

gröna oas i<br />

skyskrapornas<br />

skugga!<br />

mina kvarter<br />

text & bild: Margareta Lönngren<br />

magazine<br />

3 9

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!