Nr 15 Kreativitet: PDF-version - Populär Poesi

"Och tag farväl av det Alexandria du förlorar"
En lyrisk spegling hos Kavafis och Cohen
Att litteratur ofta skapas av litteratur är en insikt det
kan bära emot att ta till sig. Föreställningen om den
suveränt skapande författaren, den romantiska projek-
tionen av det kreativa snillet vars inspiration stiger ur
den egna själens djupa schakt är tilltalande. Naturligt-
vis måste ett konstnärligt alster växa (och kanske
värka) fram ur ett enskilt temperament, men att döma
av litteraturhistorien kommer inspirationen och den
förlösande impulsen inte sällan från andra konstverk.
Diktare kan mötas och samtal föras över sekler och
kulturer. Det känner vi till. Verken kastar ljus på var-
andra varigenom kontraster förtydligas och ny förstå-
else kan födas. Lindegrens Ikaros som störtar på
1940-talet anropar Ovidius tragiske yngling. Sonja
Åkesson ger en replik till Lawrence Ferlinghetti i
”Självbiografi”. Björn Håkanson skriver en ny ”Det
eviga” anpassad till konsumismens tidsålder. I vidare
mening står Dantes Gudomliga komedi mot Balzacs
mänskliga dito – en hierarkisk-statisk medeltid mot ett
socialt rörligt, pengabesatt 1800-tal. Denna text vill
24
beröra ett möte mellan två lyriker som skils åt av ett
sekel men förenas i en lyrisk spegling.
Poeten Konstantin Kavafis (1863-1933) som nu är ett
världsnamn men trots det fortfarande något av poe-
ternas poet, var under sin livstid nästan okänd utanför
en trängre krets beundrare. Han skrev på grekiska
men är intimt förknippad med det kosmopolitiska
Alexandria i Egypten där han föddes i en mycket
välbärgad familj. Efter att ha bott i England och Istan-
bul slog han sig i mitten av 1880-talet för gott ner i
den historiskt överrika hamnstaden, där han rörde sig i
den grekiska minoriteten. Familjens en gång så in-
komstbringande handelsfirma hade nu gått omkull.
Konstantin Kavafis kom att leva tillbakadraget och i
små omständigheter som underordnad tjänsteman vid
bevattningsministeriet. Hans bostad låg intill, sade han
själv, ”tillvarons tre centra: en bordell som tillgodoser
köttets behov, en kyrka som förlåter synder och ett
sjukhus där man kan dö”. Det påstås att hans besöka-
re ibland tog fel ingång och hamnade i bordellen...