Nr 15 Kreativitet: PDF-version - Populär Poesi

Med 2 steg från paradise fann sig nog Hell-
ström ha nått fram till ett artistiskt stängsel.
För att kunna passera, och på allvar ta steget
in i den mogna vuxenvärlden, krävdes en
självrannsakan. Så vad kommer han fram till?
En av slutsatserna är att man aldrig kan slita
sig loss från sin egen bakgrund. I "Dom där jag
kommer från" ges en finkänslig beskrivning av
alla de subtila beståndsdelar som bygger upp
scenen Göteborg. I samma låt sjunger han
också om hur han "jobba mig med veteranen,
Totta svara över axeln/du vet inget om bluesen
förrän du ätit'sten/Totta nu vet jag vad du menade".
Ätit sten går säkert att tolka på olika sätt, men det för
oss åtminstone in på nästa viktiga slutsats: man måste
gå igenom en hel del för att verkligen kunna leva, och
kanske också skapa, musikaliskt och poetiskt. "Man
måste dö några gånger innan man kan leva", som en
annan av låtarna heter. I denna blir det alldeles up-
penbart att albumet är uppgörelse med Hellströms
egen ungdom:
och jag såg min ungdom
trampa gasen i botten
och sen köra rakt in i en bergvägg
man måste dö några gånger innan man kan leva
37
Men hur ska man då uthärda detta faktum, att ung-
domen kraschat in i vuxenlivets bergvägg? Jag är
knappast rätt person att svara, då jag nätt och jämnt
hade börjat dagis när Hellström tog studenten. Låt oss
därför se efter hur han själv utvecklar temat på 2 steg
från paradise. Med tanke på albumets titel kan man
anta att bilden av ett paradis hägrar, eller åtminstone
bör hägra, som en magnetisk pol för vår levnads
kompass. Men Hellström finner sig inte bara ett steg
därifrån, utan två. Kanske lever vissa med en chimär
om att ungdomen ska följas av just en slags paradisisk
tillvaro, där man kan slå sig till ro efter att ha ramlat
runt i några år?
Men vi vet att allt byts ut
Vad som betytt något
Foto: Per Hillerborg