LFF Ungdom policys och modell - Alpha.pdf - Svenskalag.se

.
Enligt Martens bör tränaren ha klart för sig vad han/hon vill uppnå med feedbacken
- vill du som tränare belöna och stödja spelaren genom feedbacken eller,
- vill du som tränare hjälpa spelaren att förbättra sin prestation eller,
- vill du som tränare förbättra din relation till spelaren
Stapley (2002) menar att det finns många aspekter att ta hänsyn till när feedback ska ges,
exempelvis att inte ge för mycket instruktioner som gör att spelaren/idrottsutövaren bli för
beroende av vad ledaren/tränaren säger istället för att tänka själv. Samtidigt ska det inte bli för
personligt eftersom det kan påverka spelaren känslomässigt t.ex. att de blir arga. För oss
är det viktigt att utveckla en förståelse för hur feedback ska ges. När vi ger feedback genom
att tillrättavisa någon och säga hur de ska göra, riskeras att våra spelare får en sämre självrespekt.
Även om spelare lyder och gör rätt betyder det inte att vi uppmuntrar dem till egna initiativ
och tankar. De måste själva inse att de kan ändra deras beteende och vad det kommer att ge
för effekter för att de ska öka sin självrespekt (Stapley, 2002: 155). Inre motivation är den
bästa och viktigaste motivationen (Intervju Lionel Stapley).
Lionel Stapley (2002) har några riktlinjer som han uppmuntrar till att använda när det gäller
att hjälpa till att minska den potentiella interpersonella konflikt som kan uppstå hos spelaren
när han/hon får feedback.
1) För det första ska en ledare hålla sig på en emotionell nivå så att spelaren blir
uppmärksammad om feedbacken men samtidigt måste ledaren kunna behålla sitt lugn och inte
låta känslorna ta över. Det finns ett problem som ledaren vill ta upp och ge feedback om men
det ska inte göras större än vad det är. (Stapley, 2002: 155)
2) Det är också viktigt att inte attackera spelarens personliga värde som människa. Man
måste skilja på personen och vilket beteende personen har. Spelaren är OK som människa
men det är beteendet hos spelaren som inte är det. Det gäller att inte blanda ihop dessa i sin
feedback (Stapley, 2002: 155).
3) Man ska inte vara för generell i sin feedback. För att spelaren ska kunna utvecklas på det
mest effektiva sättet så måste man vara mer specifik i sin feedback (Stapley, 2002: 155).
4) Om man inte ger feedbacken nära inpå, i rätt tid, så kommer det inte ha samma inverkan på
spelaren i framtiden. Tränaren som håller inne med feedback och väntar tills man har
”tillräckligt mycket” feedback gör bara att spelaren kan gå i försvar. Det blir för mycket för
en spelare att hantera. Man börjar argumentera om ”fakta” och då förstår sällan spelaren vad
han eller hon gjort för fel. Om man skulle bryta in tidigare och ge en feedback i taget och
förändra så blir det lättare för spelaren att ta tag i ett beteende. (Stapley, 2002: 156)
5) Man ska som ledare vara konsekvent för att inte förvirra en spelare. Samma beteende ska
alltid bemötas på samma sätt. Man ska behandla alla lika och inte ha favoriter. Positiv
förstärkning ska ges för prestation inte p.g.a. vem spelaren är. (Stapley, 2002: 156)
6) Att hota en spelare att det blir konsekvenser om ett sådant beteende fortsätter och sen inte
följa upp gör bara att det tappar sin innebörd och spelare lyssnar inte på hoten. När man sedan
fullföljer ett hot blir det oftast ett för hårt straff. Så egentligen är det väldigt enkelt, man säger
vad man menar och menar vad man säger. (Stapley, 2002: 156)
7) Man ska vara rättvis i sin feedback. Ledaren ska undvika att göra problemet större än vad
det är och tvärt om. Oftast vet en spelare vad som förväntas av dem och när de inte uppfyller
de förväntningarna. När de inte gör det tar spelarna gärna emot feedback och kan till och med
vara förvirrande om de inte får det. (Stapley, 2002: 156)
Ärlighet är en viktig del för att feedback ska fungera, det behöver inte
betyda att vi ska vara dum mot någon annan, inte heller ska det betyda att vi förskönar
11