Bromöllas rapport: Ung i Bromölla (pdf, 792 kb) - Ungdomsstyrelsen

Det politiskt korrekta svaret är att starta en dialog, att anställa en ungdomsansvarig, att
verkligen lyssna på ungdomarna och deras vilja, att bereda dem möjlighet att få ett verkligt
inflytande över kommunpolitiken, så att ungdomar känner och upplever att deras röster blir
hörda. Det gäller att möta de ungdomsgrupper som finns och inte moraliskt stänga ute någon,
även om de på papperet inte passar in i samhället. Att vara öppen för dialog även med
marginaliserade grupper. Ungdomar efterfrågar inflytande och vill ha inflytande enligt denna
studie. Samtidigt kan vi se att förtroendet för politiker och tjänstemän i kommunen inte är
högt, ungdomar har en känsla av att man inte blir lyssnad på. I sammanhanget är det möjligt
att undra hur politiker och tjänstemän skall ha tid att lyssna på ungdomar och alla andra
intressenter i kommunpolitiken?
I studien har vi funnit att de flesta som besvarat enkäten känner sig trygga, rättvist behandlade
och i stort mår bra i Bromölla kommun. Samtidigt finner vi ett antal ungdomar med en hel del
problem. Det är möjligt att tänka sig att vissa ungdomar överdriver sin utsatta situation,
eftersom draget av offer kan kännas skönt att positionera sig i. På samma gång är det möjligt
att många överdriver sitt välbefinnande alternativt sin icke-utsatta position. Som en
självuppfyllande profetia vill man inte kännas vid de besvär man har. Det känns bättre att säga
att allt är bra än motsatsen. Det tycks förekomma en upplevelse av en hotbild hos vissa
ungdomar. En hotbild som kan vara resultatet av medias ibland överdrivna fokusering på våld
i samhället. Det är möjligt att undra i vad mån skriverierna leder till en accentuering av
känslan att samhället är farligt. Det finns rapporter om att ungdomar beväpnar sig med kniv
för att det är farligt att gå utan, och bär man kniv är det lättare att använda den i en situation
där man i vanliga fall inte hade använt vapen. Vi får återkommande höra om knivskärningar
mellan ungdomar (vilket i sin tur leder till tanken att ungdomarna har rätt, det är farligt).
Mobbing förekommer i Bromölla, enligt studien främst inom skolans område. Det är inte
förvånande då mobbing tråkigt nog verkar vara en farsot i Sverige, även bland vuxna. Och det
är inte konstigt att det mest sker på skolor eftersom en mängd ungdomar med ofta heterogena
bakgrunder och intressen samlas där och skall ”strida” om uppmärksamhet och position. Vi
finner också att det är ca 20 % av ungdomarna i studien som menar att rasism förekommer
inom skolans väggar 25 . Sammantaget kan man möjligen påstå att det inte råder ett desperat
läge i Bromölla, det känns relativt stabilt. Men det finns också tendenser, som i övriga
Sverige, till att osäkerhet och otrygghet breder ut sig. I dess spår följer oftast ofördragsamhet
med oliktänkande, segregering, marginalisering och våld.
Alla som bör ingå i en relation och en kommunikation har del i ansvaret för relationen och
kommunikationen. När det gäller ungdomar så är de enligt FN: s barnkonvention barn tills de
fyller 18 år och alltså inte ansvariga i samma grad som vuxna människor. Det går också att
mena att de som arbetar som politiker och tjänstemän i en kommun frivilligt har tillträtt sina
tjänster, men barn som går i skolan och som tillhör en kommun har fötts in i de strukturer som
gäller, de har inte medverkat i uppbyggandet av dem och kan alltså inte anses vara ansvariga
för det som råder i samma grad som de vuxna. I varje relation och kommunikation finns det
svagare och starkare positioner, och det går att mena att de starkare positionerna är mer
ansvariga just i kraft av sin position i förhållande till dem som är svagare i relationen. Av det
följer att även i detta fall är vuxna och kommunens politiker och tjänstemän mer ansvariga för
25 I höst stundar ett val och det skall bli intressant att se om rasistiska och främlingsfientliga grupper får
framgång. Det är i viss mån underligt att dessa grupper fortfarande är näst intill obefintliga i Sverige och det går
att undra vad det beror på. I valet 2002 fick sådana grupperingar ca 0,5 % på riksnivå. Det kan jämföras med
övriga Europa, där de flesta länderna på olika sätt var inblandade eller utsatta för Nazitysklands ageranden, och
där dessa ultranationalistiska grupperingar har runt 20 % av rösterna eller mer.
53