Stava - Ödeshögs hembygdsbok

paren befann sig i, när han låg under Olof i bänken, det var ändå inte riktigt
rätt livs nöd som lagen säger i berörda kapitel, eftersom Olof inte brukade
något vapen. Därför kunde inte nämnden värja hans liv. Återstod att döma
Lasse Thoresson från livet.
Då steg den dödes hustru, Brita Bengtsdotter fram. Det var hon som med
sina barn var målsägande. Hon bad för dråparen, att han måtte av höga
överheten bli förskonad till livet och att han måtte utlägga en kristlig bot.
Lasse Thoresson var av häradsrätten dömd att mista livet, men fallet skulle
underställas den kungliga hovrätten. Denna var då belägen i Stockholm.
Göta Hovrätt hade ännu inte inrättats. Ärendet drog ut på tiden.
Den 5 september 1625 dömde häradsrätten Jöns Bengtsson i Stava som
rätt målsman för Olof Svenssons barn i Krokek. Han skulle uppta mansboten
av Lasse Thorsson i Kopparp på deras vägnar. Det var i reda penningar
200 daler i bötespengar och därutöver vänskaps gåva till hustrun, två lispund
koppar.
Den 13 mars 1626 togs på tinget i Heda det sista steget i denna rättsprocess.
Då meddelades domen från den kungliga hovrätten i Stockholm. Den
hade förskonat Lasse Thoresson till livet, att han skall giva målsäganden full
mansbot, konung och häradsbot oförsummat. Så konstaterar rätten, haver
Lasse full mansbot erlagt. Därför fälldes nu Lasse uti Konungssaken till 13
daler och åtta örtugar, sammaledes ock häradet efter det 13 kapitlet i Dråpabalken
och fick av målsäganden fridsbrev.
Vid sommartinget den 23 juni 1629 uppgavs att Joen i Stava och Måns
Jonsson i Österäng var i löfte för Nils Svensson i Österäng. Denne hade vid
föregången häradsdom blivit av hovrätten biltog lagd. Därför blev de detta
sitt löfte kvitt och för Nils Svensson ogild. Vem Nils Svenson i Österäng
var, det vet vi inte. Vi vet bara att han blivit dömd biltog, det vill säga dömd
fredlös. Både av häradsrätt och hovrätt.
Sådant hände i gamla tider. På grund av begånget brott kunde man bli
dömd at stå utanför rättssamhället, rättslös.
Vid sommartinget i Heda den 8 juni 1643 kom Torkel Månsson i Lakarp
för rätten och beskyllde Nils Brånd för stöld av ett par spannar i Lakarp. Per
i Stava hördes som vittne. Mera om detta mål finns att läsa under Lakarp.
Vid samma ting androgs av tiondeinspektören att Per i Stava inte inlevererat
hela sitt tionde. Kyrkoherden var inte närvarande. Därför uppsköts målet.
Jag har inte sett något mera om denna sak, varför vi kan anta att Per betalat
sitt tionde.
Per i Stava anklagade vid tinget i Bunnström den 6 juni 1648 Håkan i
Visjö för att ha tagit fyra liar från honom i skogen förliden sommar. Håkan
nekade. Per hänvisade till två vittnen, Lars i Pilgården i Ösiö och Per i
Gammalsby. Båda dessa kallades till nästa ting. Per i Stava hade till nästa
ting inte kallat dem och då fick länsmannen i uppdrag att göra detta. Jag har
inte funnit något slut på detta mål.
Måns i Visjö klagade vid tinget 1648 till Per i Stava om något arv som
Per skulle ta till sig efter hans styvfader. Per svarade att han inte hade mera
härav än ett stop. Detta stop ålades Per att utlämna till Måns.
Vid tinget 1649 fick Per i Stava stå till svars för några skällsord på Habor
i Skälaby. Hur målet slutade är jag inte riktigt säker på. Detta var sista
14