Stava - Ödeshögs hembygdsbok

material, cement och tegel mm lossas här att av förbrukare avhämtas till
billiga fraktkostnader. Av denna korta situationsbild framgår att Stava
hamn och dess fortfarande bestånd är av stor betydelse för den vidsträckta
skogsbygden.
Men nu ligger hamnen raserad och ägarna av området känner föga lust
att på nytt upptaga kampen mot de övermäktiga vågorna. Nytt kapital är de
efter vad som sports inte villiga att offra, och ingen får förtänka dem
olysten, då de nu skådar ner på ruinerna av sitt verk.
Skall den rörliga trafiken, den av arbetslust mättade livaktigheten , kamratändan
mellan leverantörer, uppköpare, skeppare och hamnarbetare för
framtiden upphöra, tystna och försvinna? Vi hoppas att så icke blir fallet.
Nya krafter skola gripa verket an. Ett yngre släkte med blick för framtiden
inser sannolikt den omistliga fördelen av hamnens iståndsättande.
Nu är ett sammanträde med intresserade planerat att hållas i Stava nästa
lördag i avsikt att bilda ett hamnaktiebolag. Intresset lär vara livligt i hela
skogsbygden. Vi hoppas anslutningen blir stor och vilja uttala vårt hopp om
förslagets förverkligande.
Så långt denna artikel från 1928. Något osäker är jag. Det kan ha varit
1926. Det blev ändå en reparation av hamnen. Gunnar Hård har berättat att
en sådan reparation skedde 1926.
Som vi sett var även vägen till Stava hamn en allmän väg. Den upphörde
att vara allmän 1937. Då ansåg vägstämman att vägen från Stockholmsvägen
till Stava hamn icke hade sådan betydelse för den allmänna samfärdseln
att den bör bibehållas som allmän väg. Det var vid denna tid som verksamheten
i hamnen upphörde.
Något enstaka besök av en ångbåt skedde även senare, men det är en
annan sak.
Kvarn vid bäcken
Stava kvarn är av gammalt datum. Platsen var idealisk. Bäcken hade god
vattenföring och högt fall nedför sluttningen. Under 1840-talet förekom
tvister mellan Stava och Holkaberg. I Holkaberg fanns en kvarn som då var
nedgången och krävde mycket vatten. Det blev därför tvister om vattenuppdämning.
Stava kvarn var effektivare och bygdens folk skrev framställningar
om att denna kvarn borde gynnas eftersom de annars fick åka långa vägar
för att mala. Från 1860-talet finns också titeln mjölnare angiven i husförhörslängderna.
Mjölnaren hette Lars Adolf Johannisson och var född i
Vireda 1825. När kvarnverksamheten upphörde har jag ingen uppgift om.
Kanske 1920-talet?
Ivar Andersson i Holkaberg har berättat om hur bönderna från Getingaryd
och Boeryd i äldre tider klövjade till kvarnen i Stava. De använde då en
stig som från Getingaryd gick ovanför Tongaberget vid länsgränsen. Stigen
gick sedan vidare ovanför bergsbranten fram till i höjd med Blå Port. Där
utmed stigen finns en mystisk stenformation, ännu synlig. Sedan vek stigen
ned för bergssluttningen till kvarnen i Stava. Ivar visade mig stigen sommaren
1990.
Vid storskiftet 1791 antecknades att de båda halvgårdarna i Stava hade
var sin kvarn. Samma var förhållandet vid laga skiftet 1834.
7