Stava - Ödeshögs hembygdsbok

I början av 1600-talet fanns mindre än 10 personer mantalsskrivna i Stava.
Medellösa eller utfattiga upptogs inte i mantalslängden. Jag tror ändå
inte att 1600-talets invånarantal i Stava var flera än 15-20 personer. Vid
mitten av 1800-talet bodde 60-70 personer i byn. Vid sekelskiftet 1900 bodde
här ett 50-tal personer. År 2000 bor här ca 20 personer permanent.
Hamnen i Stava
Före tillkomsten av Stava hamn eller Stava brygga hade holavedsbönderna
fraktat sina skogsprodukter till Blå port. Blå port utgörs av ett ca 30
meter högt tvärbrant klippstup. Någon hamn kunde inte anläggas där, men
där fanns god ankarbotten. Därför kunde skutorna ligga för ankar en bit ute i
sjön, medan man lastade. Virket släpptes utefter en stor trätrumma ned till
vattnet, och sedan roddes det ut eller släpades med roddbåtar till skutorna.
På bergssidan fanns långa stegar för att klättra på från vägen ned till botten
av stupet. Där kunde roddbåtar angöra.
Lussebohamnen tillkom inte förrän mot slutet av 1800-talet. Den första
bryggan eller lastkajen byggdes 1892. Om det funnits något provisoriskt
dessförinnan är osäkert, men ganska troligt. Då bildades även ett hamnbolag
och hamnen hade en intensiv men relativt kort varaktighet. Här har åtskilligt
med ved och andra produkter från bygden skeppats ut, till Göteborg,
Stockholm och andra platser. Här hade Konrad Hård ett sågverk. Han hade
under ett antal år omfattande affärer och bidrog med arbete för åtskilliga
människor i bygden.
Det berättas att bönder ända från Adelöv och Linderås kom med sina
produkter till Stava brygga. I en skrivelse, troligen från 1920-talet, uppges
att minst 3000 transporter årligen kom vägen från Småland via Rödjarp,
Öjan och Munkeryd till Stava.
Det uppges också att transporter skedde såväl med oxar som med hästar.
Oxar kunde inte användas vid nedfarten till bryggan. Bönder från Adelöv
och Linderås hade två lass, ett med oxar och ett med hästar. Hästarna var
snabbare och denna last kunde lossas vid bryggan. Därefter mötte de oxlasset
i Öjan, där hästarna fick överta detta lass och göra en ny resa till Stava.
Vi kan anta att kanske lika många transporter kom på vägen via Börstabol
och Krokek.
Vid Vätterns stränder har totalt funnits 65-70 bryggor och lastplatser.
Några av dem fanns redan på 1600-talet, andra tillkom när Vättern började
trafikeras med ångfartyg. När Göta kanal var färdigbyggd 1832 blev sjötrafiken
på Vättern ännu intensivare. Reguljär trafik till och från Stockolm och
Göteborg ordnades från Jönköping och dessa båtar angjorde också övriga
större hamnar vid Vättern. En resa mellan Jönköping och Stockholm tog på
1840-talet ca 36 timmar.
Från bryggans tillkomst i början av 1890-talet och under 40-45 år framåt
i tiden var här en intensiv verksamhet. Den som på 1920-talet gjorde en
vandring ned till bryggan kunde se ett stort område med brädstaplar, ytveds-
och sågspånshögar.
3