Stava - Ödeshögs hembygdsbok
Stava - Ödeshögs hembygdsbok
Stava - Ödeshögs hembygdsbok
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Vägar och stigar<br />
Om vägarnas utveckling kan berättas mycket. På <strong>Stava</strong>s marker finns<br />
hela utvecklingen dokumenterad i landskapet. Vi kan börja med sjön. Där<br />
gick den äldsta vägen, sjövägen. De första människorna kom kanske sjövägen<br />
till <strong>Stava</strong> och sjön har ända in i sen tid förmedlat kontakter. Så småningom<br />
uppstod behov av att ta sig fram till lands och då uppstod ridstigen,<br />
gångstigen, senare vagnvägen, landsvägen. Den lades kanske redan för tusen<br />
år sedan ovanpå höjderna, ovanför rasbranterna, så högt och torrt som<br />
möjligt. Den gamla landsvägen, Holavedsvägen eller kungsvägen, har gamla<br />
traditioner.<br />
Vi kan anta att den från början endast var en ridstig. Sedan blev den<br />
vagnväg någon gång under 1600-talet. På 1800-talet uppstod så behov av<br />
bättre väg och 1852 blev den färdig, ett gigantiskt arbete, med den tidens<br />
mått, med handkraft och enkla redskap och i svår terräng, på ett sätt ett större<br />
arbete än motorvägen drygt hundra år senare.<br />
I gamla tider fick bönderna svara för underhållet av vägarna. Vad 1852<br />
års väg beträffar har jag anträffat protokollet från 1854 där vägdelningen<br />
fastställes. På sträckan från Ödeshög till länsgränsen, 14.039 meter fick gårdarna<br />
i <strong>Stava</strong> en sträcka av 390 meter att underhålla. År 1891 företogs vägdelning<br />
av vägen mellan <strong>Stava</strong> och gränsen mot Småland vid Rödjarp. Där<br />
ingick också vägen mellan Munkeryd och Smedstorp. I delningen ingår<br />
överenskommelse om såväl sommarunderhåll som snöplogning. <strong>Stava</strong>s andel<br />
av denna väg var 259 meter, räknat från "nya landsvägen i <strong>Stava</strong>". Beträffande<br />
vägen mot Börstabol har jag inga uppgifter.<br />
Stigar var i gamla tider de närmaste förbindelselederna mellan gårdar och<br />
byar. Om klövjestigen från Getingaryd till <strong>Stava</strong> kvarn har jag nämnt förut.<br />
<strong>Stava</strong> missionshus<br />
Vi bör också nämna <strong>Stava</strong> missionshus, färdigt 1866. Vi kan anta att det<br />
under lång tid funnits behov av en samlingslokal. Härvid vill jag visa följande<br />
anteckningar ur domboken för 1844. Att ha religionsövning var förbehållet<br />
sockenprästen om den inte hölls inom den egna familjen.<br />
Vid sommartinget 1844 hade kronolänsman Nelson instämt änkan Lotta<br />
Persdotter i Öninge för att hon hållit olovliga sammankomster för religionsövning.<br />
Det blev 66 riksdaler i böter, eller fängelse 28 dagar på vatten<br />
och bröd. Det var stora böter.<br />
Missionshuset i <strong>Stava</strong> byggdes utmed den gamla landsvägen, något<br />
hundratal meter söder om soldattorpet. Bonden Sven Viktor Jonsson i <strong>Stava</strong><br />
skänkte tomten. Idag är både det gamla missionshuset och soldattorpet rivna<br />
men det nya missionshuset kallas fortfarande <strong>Stava</strong> missionshus trots att det<br />
nu ligger på Lilla Krokeks marker. Sven Viktor Jonsson var även han en<br />
sentida ättling till Håkan Svensson i <strong>Stava</strong>. Många medlemmar av <strong>Stava</strong>släkten<br />
har gjort stora insatser i <strong>Stava</strong> Missionsförening.<br />
Ur domböckerna<br />
Det mest dramatiska som jag hämtat ur domböckerna om <strong>Stava</strong> är givetvis<br />
mordet på nämndemannen Samuel Svensson från Lilla Krokek. Det inträffade<br />
den 27 april 1864 utmed landsvägen mitt för Bil-Antons gård i Sta-<br />
9
Change language