Stava - Ödeshögs hembygdsbok

skjuts med tre hästar, vartill han varit budad. Gästgivaren hade då överfallit
Håkans son, drängen Anders, med oanständiga ord och utlåtelser.
Parterna var närvarande, såväl som drängen Anders, vilken självmant
inställt sig. Håkan Jonsson nekade till att ha lovat någon enbetstavlas
kringgående. Han hade bara lovat att på vissa dagar ha sina hästar hemma i
beredskap till skjutsning. Om han även dess emellan skulle bliva budad genom
enbetstavlan, så skulle han inte kunna sköta hemmansbruket.
Av reservhemmans åboar hade inställt sig Johan och Håkan Jonssöner i
Stava och Anders Månsson i Lilla Krokek samt Nils Persson i Stora Krokek.
Dessa såväl som Håkan Jonsson i Munkeryd hade nära till gästgivargården.
De instämde med Håkan Jonson att de utom sina vissa dagar då de bör ha
sina hästar i beredskap till skjutsning, icke vilja vara bundna med någon
enbetsskjuts eller bry sig om den så kallade enbetstavlan som gästgivaren
skall ha inrättat.
Håkan Jonsson anhöll att hans inkallade vittnen måtte höras, varföre rätten
förekallade drängarna Johan Andersson i Ödeshög och Nils Andersson i
Brännegården på 17 år. De berättade:
Johan Andersson att stora bönedagen strax efter middagen hade Håkan
Jonsson i Munkeryd och drängen Anders kommit till Holkaberg med tre
hästar. Då hade gästgivaren sagt honom vart han skulle skjutsa, och Anders
svarat honom att det vore en trehästvagn. Gästgivaren hade då sagt att hans
egna hästar skulle vara för den och att Anders kunde sätta för parvagnen
som även var där. Härom hade de kommit i ordväxling. Båda hade flera
gånger kallat varandra för hundsfott och på ömse sidor brutit ut i eder.
Nils Andersson berättade gästgivaren och drängen Anders kommit i
ordkastning. Han hörde gästgivaren kalla Anders skälm men kan inte påminna
sig flera skällsord.
Rätten konstaterade att Håkan Jonsson och de övriga reservbönderna
förmodat sig vara fria från enbetsskjuts. De hade aldrig samtyckt till denna.
De ville vara bundna att ha hästar i beredskap endast på vissa dagar. Rätten
ansåg dock denna inrättning vara nyttig och säkraste medel till de resandes
forthjälpande. Rätten förklarade likväl bönderna skyldiga att även utföra
enbetsskjuts och därefter fortskaffa tavlan till den som i ordningen följer.
Men eftersom gästgivaren Johan Jönsson och drängen Anders Håkansson
på tredje stora böndagen under ordväxling om skjutsningen, bägge i
eder och svordomar samt skällsord utbrutit, fördenskull dömdes de att böta
12 daler silvermynt vardera.
Vid hösttinget 1782 hade överjägmästaren herr von Olthoff instämt Johan
Svensson och Jöns Månsson i Stava för att de olovligen fällt ekar på
sina ägor. Ekar tillhörde kungen och fick inte röras. Den 22 juni 1782 hade
överjägmästaren med biträde av två nämndemän inspekterat ekarna i Stava
och kunde då konstatera att några ekar i Ekängen på Stava ägor blivit nedhuggna.
Två var ruttna och en var bränd, men färsk i ytan. Dessutom hade
en ek i östra gärdet nedhuggits.
Johan Svensson och Jöns Månsson uppgav att salpetersjudaren Klocksten
hade förrättat salpetersjudning på en plats i Ekängen och där hade han huggit
några ekar vid sitt arbete. Klocksten var icke närvarande vid tinget och
därför uppsköts saken till nästa ting. Domboken för detta ting saknas och vi
28