Stava - Ödeshögs hembygdsbok

haft lägerskap och cohabitation i halvfjärde års tid, och fått barn i maj
1678. Drängen nekade först att ta konan till äkta men blev övertalad av
nämnden. De skulle gifta sig den 13/10 1678. Erik Björnssons morbroder
var Tore Larsson i Kulhult. Erik Björnsson kan vi läsa om längre fram.
Vid sommartinget i Gränna den 31 maj 1675 sattes vite mellan Arvid och
Peter Svenssöner i Narbäck, Bengt i Stavreberg, Anders i Hårstorp och Håkan
i Stava. Det innebar att vilken den andre i ord eller gärningar kväljer,
skall hava 40 daler förbrutit. Vi kanske kan anta att de alla var bröder, och
söner till Sven Månsson i Narbäck. Möjligen var Håkan i Stava en halvbroder,
från ett tidigare äktenskap. Av domböckerna framgår att det varit en del
oenigheter mellan syskonen och detta utmynnade därför i detta vite.
Vid vintertinget den 1 mars 1678 avhandlades ett lägersmål mellan pigan
Ingrid Larsdotter i Näteryds Hybbeln och drängen Peder Jonsson i Sjöstorp.
Målet uppsköts till nästa ting, Därvid gick Gustaf Larsson i Skrädeberg,
Håkan Svensson i Stava och Anders Månsson i Angseryd i löfte för den
angivne att han skulle inställas för rätten vid nästa ting.
När jag för ett par år sedan började studera 1600-talets domböcker var
en av orsakerna till detta att jag ville se om det i våra bygder förekommit
några häxprocesser. Här kommer så en anteckning från 1671 års dombok.
Då framkom för rätten en ryttare Nils Månsson i Svanshals och klagade
över att frälsebonden Olof Larsson i Kamsta hade påstått att hans hustru
Barbro Svensdotter sysslat med trolldom. År 1671 var mitt i häxperioden i
Sverige.
Jag törs nu påstå att i våra bygder förekom inga häxprocesser, men däremot
förekom en och annan beskyllning för trolldom. Se mera härom under
Staffanstorp, Gyllinge och Stora Smedstorp. Det var där Brita Nippertippa i
Haddåsen och Ingeborg Nilsdotter från Långlidens ägor som beskylldes för
trolldom. Kanske var de bara kloka gummor?
Måns i Kopparp hade under hösten 1679 rest till Stockholm för att, dels
för sig själv men också på uppdrag av Arvid i Narbäck och Håkan i Stava.
Hans uppdrag var att av riksdrotsen, Per Brahe söka få frihet från utställda
rustningar. Måns hade i respengar av Arvid och Håkan fått sex daler silvermynt.
Måns hade återkommit från sin resa, dock utan att kunna redovisa något
resultat. Arvid och Håkan ville då ha sina pengar tillbaka, men Måns hävdade
att han gjort så gott han kunnat. Att hans ansökan blev avslagen kunde
han inte hjälpa. Han hade också haft stor möda och kostnad under den långa
resan. Han menade också att hans Grevliga Nåde icke hade lämnat honom
ohörd. Arvid och Håkan hade stämt Måns inför häradsrätten för att återfå
sina pengar. Men häradsrätten beslutade att Måns kunde behålla pengarna.
Skatter och uppbörder var förmodligen även i gamla tider sådant som
vållade bekymmer och oenigheter.
Vi har hört att fogdar och befallningsmän var hårda mot stackars bönder.
Här har vi från domboken 1681 ett fall där fogden, Anders Skog i Kushult,
av bönderna Sigge och Lars i Lyckan beskyllts för att ta ut för höga skatter.
De skatter som nämns är kröningshjälp samt gärd till krigsfolket, förmod-
17