Så sätts spannmåls- priserna SIDAN 6 Spelet om ... - Lantmännen

Örebros stipendiat
älskar sina kossor
Jag har alltid gillat kor. Det säger Anna Käll, en glad och entusiastisk
35-årig mjölkbonde som älskar sitt jobb. Som en erkänsla för sin förmåga
att både driva ett framåtföretag samt hinna planera vardagen
med familj och uppdrag har hon utsetts till Lantmännens stipendiat
2011 i distrikt Örebro.
Uppväxt på gården Åkersta strax söder
om Nora som pappa Kalle Nilsson
köpte 1980 har Anna alltid haft en kärlek
till kor. Hon funderade i sin tidiga
ungdom på att bli veterinär, men upptäckte
snart att det nog inte var hennes
grej. I stället blev det en lantmästarutbildning
i Alnarp. Efter examen jobbade
hon först som rådgivare inom
Husdjursföreningen och därefter som
rådgivare och säljare på Lantmännen i
Örebro under fem år.
Men utmaningen att bli mjölkbonde
fanns hela tiden med i tankarna. År
2007 blev det klart att Anna med familj
skulle överta gården från pappan. Familjen
består av Anna, maken Marcus
och deras små killar Gustav sex och ett
halvt, Ludvig fyra samt nu ännu en
liten nyfödd kille.
– Vi ville inte vänta för länge utan
tyckte att tidpunkten passade oss alla,
berättar Anna.
Sedan tre år tillbaka driver hon nu
gården med mjölkproduktion, cirka
130 ha åkermark, varav 70 ha egen
mark, samt cirka 30 ha skog.
– Vi odlar bara vall och köper in färdigt
foder, säger Anna. Skog är jag själv
inte så intresserad av. Men Marcus
tycker det är kul med skog, skrattar
hon. Han hjälper också till på gården
vid sidan av sitt eget företag där han har
fyra anställda och även pappa ställer
upp när det behövs.
Kan påverka otroligt mycket
Med generationsskiftet skedde en hel
del förändringar. En av de första var att
bygga en ny och större ladugård för lösdrift
och med fri tillgång till grovfoder
och robot som sköter mjölkningen. I ladugården
som nu varit i drift i ett år
finns plats för 85 mjölkande kor och
lika många ungdjur. En dubblering mot
tidigare.
Hon föder bara upp kvigkalvar och
har mellan fem och tio kalvningar per
månad. Tjurarna däremot säljs vid ungefär
två månaders ålder.
– Kor är mitt stora intresse och det är
en fascinerande verksamhet som man
kan påverka otroligt mycket. Det ligger
en stor utmaning i att kunna styra deras
produktionsresultat. Ett gott ”djuröga”
som ser hur djuren mår, god kalvskötsel,
djur med bra dräktighet, rätt foder och
hög mjölkvalitet är faktorer som påverkar
’’
Det borde ju
ligga i allas
intresse att vi
kan producera
mat inom landet
i stället för att
importera mer
och mer.
lönsamheten. Det är även ekonomiskt att
kunna ha kor som är produktiva länge.
– Att vara lantbrukare i dag är väldigt
komplext. Man måste vara duktigt på
väldigt mycket, menar Anna.
Nyttigt att träffa andra
Som småbarnsmamma kan det vara
svårt att få tiden att räcka till. Vid sextiden
går hon ut och gör en översiktskoll
samt ger kalvarna. Sen ska barnen ha
frukost och skjutsas till dagis och förskola.
Därefter är det ladugården fram
till klockan fyra då barnen ska hämtas.
– Nu blir det väl lite rörigt ett tag
med den nya bebisen, men jag har hittat
en vikare som ska hjälpa mig den
första tiden säger Anna. Men i stort
fungerar allt eftersom jobbet är så roligt
och så varierande. Till fördelarna hör att
man jobbar med levande varelser, är
mycket ute i friska luften och kan sätta
upp egna mål för att blir ännu bättre på
det man gör.
Trots det är det ofta ett ensamt jobb att
vara lantbrukare.
– Här omkring är det nästan ingen som
har kor så det blir inte så mycket erfarenhetsutbyte
kogårdar emellan.
Närmsta gård som har kor ligger en mil
bort. Därför är det bra när det ordnas
nätverksträffar där man kan träffas och
lära av varandra, menar Anna.
Det pågår redan sådana träffar i Jönköping
och även i Örebro finns planer
på att jobba fram åtgärder som ska stimulera
fler att satsa på mjölk, vilket de
gjort i Jönköping. Förutom att stipendiet
ger uppmärksamhet ger även det
tillfälle till erfarenhetsutbyte eftersom
det gäller en inbjudan för två personer
till ett två dagars framtidseminarium i
Malmö och Borgeby.
Ytterligare utökning på gång
På hemmafronten väntar närmast en
ytterligare utökning av verksamheten.
Förberedelser är redan gjorda för utbyggnad
av ladugården vilket innebär
att Anna kan dubbla djurbesättningen,
bygga på liggavdelningen för kor och
ungdjur samt ställa in ytterligare en
mjölkrobot. En tanke är också att på
sikt kanske kunna sälja dräktiga kvigor
som ett ytterligare inkomstben.
– Framöver kanske vi också kan ha
en anställd och få lite avlastning, hoppas
Anna. 2009 var ju sämsta året någonsin,
men vi byggde faktiskt precis i
rätt tid. Vi fick bra pris på bygget samtidigt
som mjölkpriset gick upp och nu
har det ökat ytterligare. Även spannmålspriserna
har stigit vilket är positivt
för branschen.
Däremot tycker hon att regeringen är
dåliga på att satsa på lantbruket och
hon skulle även gärna se att statusen för
yrket vore större.
– Det borde ju ligga i allas intresse
att vi kan producera mat inom landet i
stället för att importera mer och mer.
Men nu har vi ju inte ens en egen minister
sedan posten förvandlats till landsbygdsminister,
avslutar Anna som trots
det tycker att framtiden verkar positiv.
Text o foto:
CHRISTINA BERGLUND
Nr 3 | 2011 | Grodden
17