19.09.2013 Views

Freud i den radikala samhällsdebatten

Freud i den radikala samhällsdebatten

Freud i den radikala samhällsdebatten

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

12<br />

som gärna härstammade från antingen <strong>Freud</strong> eller Adler – eller från bägge två, ty samman-<br />

blandning och förvandling undgicks ingalunda”. 48<br />

Tore Ekman, psykoanalytiker och pionjär inom <strong>den</strong> svenska Clartérörelsen, introducerar<br />

”Arbetarrörelsens psykologer” för Clartés läsekrets i en artikel som publicerades i november<br />

1928. Till arbetarrörelsens psykologer räknade Ekman <strong>den</strong> belgiske socialisten Hendrik de<br />

Man och Siegfried Bernfeld. Tore Ekman framhåller i artikeln att arbetarrörelsens psykolo-<br />

giska tillstånd till stor del utmärks av hatiska känslor riktade mot arbetsgivare och mot över-<br />

klassen, och han redogör för de Mans lära om det till arbetarklassen tillhörande mindervär-<br />

deskomplexet. Hendrik de Mans idéer tycks här vara starkt influerade av Alfred Adler, som<br />

gav mindervärdeskänslan en betydande roll i indivi<strong>den</strong>s själsliv och som till skillnad från<br />

<strong>Freud</strong> postulerade existensen av en självbevarelsedrift. 49 Hendrik de Man hävdar, enligt Tore<br />

Ekman, att mindervärdeskänslan uppstår ”genom att industriarbetarens levnadsomständigheter<br />

avstänga honom från en rad driftsbestämda eller vanemässiga behov och leda till en kronisk<br />

hämning av självhävdelsedriften”. 50<br />

Tore Ekman betonar att det finns två olika läger bland arbetarrörelsens psykologer – de<br />

som delar de Mans synpunkt att proletariatet måste förborgerligas innan det kan förverkliga<br />

socialismen, och de som i likhet med Siegfried Bernfeld ogillar proletärernas behov av att<br />

härma allt borgerligt. 51 Tore Ekman går här på Bernfelds linje och menar att arbetarklassen<br />

internaliserar de borgerliga idealen redan i hemmet och i skolan. För att motverka detta föreslår<br />

Tore Ekman att de socialistiska organisationerna skapar ett parallellt utbildningssystem<br />

där undervisningen ska vara lika uttalat klassbetonad som <strong>den</strong> är omedvetet eller outtalat i de<br />

officiella läroanstalterna. 52<br />

I november 1929 fortsätter Tore Ekman sin diskussion angående Arbetarklassens psykologiska<br />

läge i Clarté. I <strong>den</strong> här artikeln söker artikelförfattaren efter svar på ”av vilken natur och<br />

styrka de faktorer äro, som hämma arbetarklassens väg till makten”. 53 Arbetaren befinner sig<br />

enligt Ekman i en lika ambivalent situation gentemot arbetsgivaren som <strong>Freud</strong> menade att<br />

sönerna gjorde i förhållande till urfadern. ”Hur gynnsamma alltså de yttre förutsättningarna<br />

för en revolt kan se ut, förefinnes alltid risken, att arbetaren ryggar tillbaka för en resning mot<br />

fäderna, som hans omedvetna tillskriver större makt än de i verkligheten äga”. Detta ser Ek-<br />

48<br />

Ivar Harrie, Ung Generation! i Tjugotalet in memoriam (Stockholm, 1936), s 105<br />

49<br />

Luttenberger, s 69<br />

50<br />

Tore Ekman, Arbetarrörelsens psykologer, Clarté nr 10 (1928), s 3<br />

51<br />

Ibid., s 4<br />

52<br />

Ibid., s 5<br />

53<br />

Tore Ekman, Arbetarklassens psykologiska läge, Clarté, nr 10 (1929), s 12.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!