Freud i den radikala samhällsdebatten

Recommendations

Info

4 I uppsatsens första del redogör jag för Freuds kulturkritik och ägnar särskild uppmärksam- het åt de aspekter som står i fokus för den efterföljande debatten – det ofrånkomliga arbets- tvånget och möjligheten till sublimering inom ramen för arbetslivet. Uppsatsens andra del ägnas åt kulturradikalernas tolkningar av Freud. Jag visar hur freu- domarxisterna och ”arbetarrörelsens psykologer” introduceras för tidskriften Clartés läsare och hur Freud används bland kulturradikalerna. Jag fokuserar särskilt på två av Clartés mest trogna skribenter, Tore Ekman och Ebbe Linde, vilka framstår som de flitigaste förespråkarna för en freudianskt influerad kulturradikalism i Clartés spalter. Läkaren Pehr Henrik Törngren får också representera det kulturradikala sättet att läsa Freud. Jag redogör även för den samtida kritik som författare som Ebba Heckscher, Sven Stolpe och Ivar Harrie riktade mot den psykoanalytiskt inspirerade ”primitivismen” i allmänhet och mot kulturradikalerna i synner- het. Jag ställer alltså kulturradikalernas sätt att använda Freud i relation till den kritik som riktades mot kulturradikalerna och deras sätt att använda psykoanalysen. Avsikten är att för- tydliga de olika positionerna och att levandegöra något av den samtida debatten om psykoana- lysens inflytande i relation till samtidsproblemen. Marcuses tolkning av Freuds kulturkritik är temat i den avslutande delen. Här redogör jag för huvuddragen i Marcuses försök att förena Freud med en marxistiskt influerad utopism. Uppsatsen avslutas med en slutdiskussion där jag först försöker påvisa parallellerna mellan Linde, Törngren och Marcuse. Därefter ställer jag dessa skribenter i relation till det som var uppsatsens utgångspunkt - den freudianska kulturkritiken. Freuds kulturkritik Bakgrund Det kan vara på sin plats att inleda med en kortare redogörelse för huvuddragen i Freuds driftsteori. Den klassiska psykoanalysen har kallats för ”det omedvetnas psykologi”, vilket kan synas träffande då de omedvetna processerna tveklöst står i centrum i Sigmund Freuds ursprungliga driftsteori. 7 Enligt Freuds klassiska modell över psyket råder en ständig kamp mellan det omedvetna och det medvetna, mellan de libidinösa krafternas hemvist och jagets domäner. 8 Till det 7 Franz Luttenberger, Freud i Sverige, Uppsala universitet, 1988, s 29 8 Ibid., s 30
5 omedvetna har oacceptabla önskningar och driftsimpulser förpassats, och dessa hindras aktivt från att medvetandegöras genom en kraft som Freud kallar ”bortträngning”. 9 Bortträngningen skyddar jaget mot de omedvetna tankarna och är så effektiv att den friske individen i vaket tillstånd knappast kommer i kontakt med det omedvetna driftsinnehållet. Freud föreställer sig att det i normalfallet råder ett slags jämvikt mellan olika psykiska krafter, där en viss bortträngning måste innehålla lika mycket energi som den omedvetna driftsimpuls som orsakat bortträngningen för att jämvikten ska bestå. 10 Enligt Freud strävar driften alltid efter att tillfredsställas, men de omedvetna impulser som av olika skäl inte når tillfredsställelse kan sublimeras, vilket innebär att impulsens energi kan frigöras för någon form av kulturell verksamhet. En annan möjlighet är att den sexuella impulsen bortträngs till det omedvetna. 11 Freud reviderade sin syn på driftslivet och på psykets organisation början av 1920-talet. I den nya modellen står inte längre det omedvetna lika tydligt i centrum. Istället får jagets processer större uppmärksamhet. En instans som införs i den nya modellen är överjaget, som bland annat innefattar internaliserade normer och ideal. 12 Enligt den reviderade modellen är drifterna konservativa till sin natur. Här är dödsdriften den mest grundläggande driften i stän- dig kamp med livsdriften Eros. 13 Det är den senare, reviderade modellen över psyket som Freud använder i Vi vantrivs i kulturen. Vi vantrivs i kulturen Freud konstaterar i Vi vantrivs i kulturen att civilisationen ställer oerhört höga krav på individen. Den kräver att individen i stor utsträckning ger upp möjligheterna till lycka till förmån för trygghet. Människan får nöja sig med episodiska stunder av intensiv lycka när hennes olika drifter blir tillfredsställda. En mindre intensiv grad av tillfredsställelse kan nås genom att drifterna kontrolleras. Genom bortträngning av drifterna kan människan nå en mildare men mer varaktig tillfredsställelse, i en civilisation som kräver att individens frihet begränsas till förmån för gruppens överlevnad, i en kultur som dessutom kräver skönhet, ordning och renlighet och vars mest utmärkande drag är den höga värderingen av människans högre mentala förmågor, av intellektuella, vetenskapliga och konstnärliga prestationer. 14 9 Ibid. 10 Ibid., s 30 11 Ibid., s 27f 12 Ibid., s 42 13 Ibid., s 41f 14 Sigmund Freud, Vi vantrivs i kulturen (1930) sv. övers (Stockholm, 1995), s 46
Page 1 and 2: Freud i den radikala samhällsdebat
Page 3 and 4: Innehåll Inledning 2 Freuds kultur
Page 5: 3 marxister som verkade från 1920-
Page 9 and 10: 7 terar att den civiliserade männi
Page 11 and 12: 9 righeten att övervinna torde var
Page 13 and 14: 11 spalter från och med slutet av
Page 15 and 16: 13 man som en förklaring till häm
Page 17 and 18: der kriget. Som exempel kan nämnas
Page 19 and 20: 17 saker; till sist är man framme
Page 21 and 22: 19 Även läkaren Pehr Henrik Törn
Page 23 and 24: 21 rie kritiserar dessutom Törngre
Page 25 and 26: Eros och civilisation 23 I Eros och
Page 27 and 28: 25 har människan som arbetskraft e
Page 29 and 30: 27 talt automatiserade samhället e
Page 31 and 32: Käll- och litteraturförteckning 2

Freud i den radikala samhällsdebatten

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?