Freud i den radikala samhällsdebatten

26
sen, att den moderna teknologin kan leda till ökad merrepression. Det handlar i slutändan om
en politisk kamp och ett spel mellan olika maktintressen. 124
Slutdiskussion
Det är uppenbart att Marcuse, som till skillnad från kulturradikalerna uttryckligen utgår från
Freuds kulturkritiska arbeten, är väl medveten om nödvändigheten av en modifiering av
Freuds ”vantrivsel” för att kunna ge plats åt utopiska spekulationer. Inom den kritiska teori
som Marcuse företräder kritiseras Freuds kulturteori just för att den förutsätter att människan i
alla samhällen möter en oföränderlig, repressiv realitetsprincip, för att den upphöjer samhälleligt
givna förhållanden till naturnödvändigheter. 125 Herbert Marcuses försök att historisera
realitetsprincipen är alltså resultatet av en sådan kritik.
Samtidigt är nog Marcuses användning av Freud problematisk på flera sätt. Marcuses sätt
att använda grundläggande begrepp som Eros skiljer sig markant från Freuds begreppsanvändning,
och inte minst kan den marxistiskt färgade åtskillnaden mellan grundrepression och
merrepression vara svår att upprätthålla vid en närmare analys. Som läsare får man lätt intrycket
att den mest tjänar syftet att på ett rent teoretiskt plan göra det möjligt att förena
Freuds insikter med Marcuses utopiska vision. 126
Det finns som jag tidigare påpekade ett antal intressanta paralleller mellan Marcuses och
kulturradikalernas sätt att läsa Freud. Såväl Linde som Törngren tycktes se den psykoanalytiska
vetenskapen och modern teknologi som medel för att skapa ett samhälle där ett friare,
rörligare och mer driftsanpassat liv skulle kunna erbjudas alla samhällsmedborgare. Marcuse
är inne på ett liknande spår i Eros och civilisation, där han i likhet med Törngren tycks se
möjligheten i ett framtida samhälle där teknikens utveckling möjliggjort en minimering av
arbetstvånget, och där den utökade fritiden skapar utrymme för ett förverkligande av Eros i
samhället. Tilltron till automatiseringen av arbetslivet är tydlig hos såväl Marcuse som Törn-
gren - de tycks båda hysa en övertygelse om att moderniseringen innebär att det mänskliga
samhället står inför möjligheten till ett kvalitativt språng, en möjlighet att lösa problemet med
Ananke, den nödvändighet till arbete som beror på resursbrist. Föreställningen om att det to-
124 Ibid., s 66ff
125 Helmut Dahmer, Psykoanalys som samhällsvetenskap (1973), sv. övers (Stockholm, 1977), s 243
126 J Fr Peter Stirk, Eros and Civilization Revisited, History of the Human Sciences (1999), s 73-90.