Artikel ur Gränssnittet 1/2010 (pdf) - Lantmäteriet

GRÄNSSNITTET1/2010 

Lantmäteriets kundtidning 

Framtidståget tuffar fram med 

lantmätare ombord sid24 

GIS FÖRENKLAR VARDAGLIGT 

POLISARBETE sid16 

BREDBAND TILL BYN 

- om byborna ställer upp sid8

LEDARE □ STIG JÖNSSON 

Stig Jönsson 

2 

Nya samhällsuppgifter 

Detta nummer handlar mycket om samverkan och markåtkomst. I 

takt med att det allmänna behöver prioritera samhällsinsatserna 

allt hårdare gäller det att hitta nya former för att i ökad utsträckning 

engagera fastighetsägare och allmänhet i nya samhällsuppgifter. 

Här vill jag slå ett slag för samfällighetsföreningar och gemensamhetsanläggningar. 

Det är en utmärkt form för att låta en grupp fastighetsägare 

ta gemensamt ansvar för skötseln av diverse anläggningar 

och gemensamägd mark. Det kan gälla vägar, gemensamma grönytor, 

vatten och va-anläggningar, lekplatser, bredband och mycket annat. 

Regelverket går utmärkt att utvidga till nya tillämpningar. Lantmäteriet 

hjälper till att bilda samfällighetsföreningar och ger också 

kurser i ämnet. 

Den här utvecklingen är i samklang med andra 

fenomen i samhället. E-förvaltningsutvecklingen 

präglas mycket av att i ökande utsträckning 

involvera medborgarna i myndighetsprocesserna. 

Att ta vara på kreativiteten hos en 

IT- och webbintresserad allmänhet. För Lantmäteriet 

kan det handla om att engagera 

allmänheten – allt fler har tillgång till GPSutrustning 

- i att rätta fel i kartinformationen 

eller att involvera fastighetsägarna i kvalitetsförbättringar 

i vår fastighetsinformation. 

En utredning under ledning av Christina 

Rogestam har utrett förutsättningarna för en bolagisering av division 

Metrias verksamhet. Utredningen överlämnade sin rapport till regeringen 

vid årsskiftet och huvuddelen av verksamheten föreslås 

överföras till ett statligt bolag vid kommande årsskifte. 

Det är ett utmärkt förslag. Det är min klara övertygelse att den 

berörda verksamheten har större möjligheter att utvecklas i bolagsform 

till kunders och medarbetares fromma. Intensiva förberedelser 

för en bolagisering pågår i avvaktan på politiska beslut i frågan. ▪ 

Stig Jönsson 

OMSLAG Framtidståget gör besök på 

Björnekullaskolan i skånska Åstorp. Framtidståget 

är ett samarbete mellan olika 

samhällsbyggande branscher för att 

informera landets niondeklassare om 

olika yrken. FOTO mAGNuS ToRLE 

Redaktionsruta 

ANSVARIG UTGIVARE Lena Nordin 

REDAKTÖR Lena Nordin, lena.nordin@lm.se 

LAYOUT Natasja Kamenjasevic 

TRYCK Danagårds Grafiska 

Adress 

LANTMÄTERIET, 801 82 Gävle, 

Lantmäterigatan 2 C 

TELEFON 0771-63 63 63 

E-POST lantmateriet@lm.se 

www.lantmateriet.se 

Adressändringar, prenumeration 

granssnittet-pren@lm.se

TEm A BREDBAND 

16 

4 Allmänningen - bättre än sitt rykte 

6 Bredband till byn - om byborna ställer upp 

7 Satsning på bredband och vatten stärker 

gemenskap 

10 Lättare uppnå drömmen om ett liv på landet 

11 Myndighetssamarbete ger ny webbportal för 

vindkraftsfrågor 

Tydliga tomtgränser minskar risken för 

grannfejd 

12-13 NOTISER 

14 Larmsystem från Metria effektiviserar 

säkerhetsarbetet i Kiruna 

16 Gis förenklar vardagligt polisarbete 

18 Johan Esko leder internationellt standardi- 

seringsarbete 

19 Inga trendiga ändringar - ortnamnen 

behandlas varsamt 

20 Fler stadsgator med kvinnonamn mål för 

kommunala namnberedare 

22 Dykarens dotter blev skådespelare 

24 Framtidståget tuffar fram med lantmätare 

ombord 

26 Tryggt ägande möjligt även i slummen 

27 Tävling 

28 Ortnamn och jämställdhet 

7 

22 

24 

INNEHÅLL □ 

GRÄNSSNITTET nr 1/2010 3

poRTRÄT T □ ELINoR oSTRom 

Allmänningen 

– bättre än sitt rykte 

Nobelpristagaren Elinor ostrom i intervju med Gränssnittet 

4 

Dr Elinor Ostroms viktigaste bok, Governing the 

commons, har vid det här laget nästan tjugo år på 

nacken. Ett vetenskapligt lustmord på den seglivade 

myten om att gemensam förvaltning med nödvändighet 

leder till överutnyttjande och förfall.

TEXT mARTIN HoFVENSTAm FOTO couRTESy oF INDIANA uNIVERSITy 

Allmänningen som samhällsinstitution – 

som boken heter på svenska – tar avstamp 

i en artikel av biologen Garret Herdin; The 

Tragedy of The Commons. Herdins två tänkta 

fåraherdar exploaterar på varsitt håll 

en allmänning till döds. Individens hänsynslösa 

egenintresse gör att gruppen med 

nödvändighet går under 

Man kan tycka att vem som helst enkelt 

kan hitta exempel som motsäger Herdins 

antagande. Trots detta har de blivit vetenskapliga 

sanningar. Lärdomen enligt Ostrom 

– en pionjär inom tvärforskningen 

– är att det som i teorin inte ska funka förvånansvärt 

ofta göra det i praktiken. Men 

hur har forskningen kunnat vara så blind 

för verkligheten? 

– Anledningen är att teorierna formulerats 

av historiker, antropologer, sociologer, 

statsvetare, ekonomer och ingenjörer med 

olika inriktningar i olika regioner. Forskare 

fokuserar gärna på det som skrivits av 

personer i deras egen disciplin, den kunskapsbank 

de är intresserade av eller den 

geografiska region som de valt. Inte förrän 

på åttiotalet togs initiativ för att ackumulera 

all denna forskning. Jag tror att 

den förenklade idén om den hopplösa allmänningen 

var så dramatisk att det effektivt 

fångat människors uppmärksamhet, 

säger Dr Ostrom. 

Att samarbeta – och övervaka 

varandra 

Hennes egna slutsatser är baserade på ett 

stort antal studier av gemensamt förvaltade 

fiskebestånd, betesmarker, skogar, sjöar 

och vattentäkter. Hon tar hänsyn till socia- 

la och kulturella förutsättningar, lokala 

vanor och historiska sammanhang. 

Lokal demokrati samt hög grad av självstyre 

och övervakning, utkristalliserar sig 

som förutsättningar för fungerande allmänningar 

i Ostroms värld. 

– Gemensam förvaltning fungerar som 

bäst när brukarna är beroende av den, har 

nått samförstånd om hur de ska användas 

på kort och lång sikt, och när brukarna 

själva övervakar varandras utnyttjande av 

den, säger Elinor Ostrom. 

– Jag kan fascineras av modeller som 

överlevt och kunnat fungera i hundratals 

år, till exempel de allmänningeskogar i 

norra Sverige, som bland annat studerats 

av professor Lars Carlsson. För att inte tala 

om de samiska betesmarker som fungerat 

under århundraden. 

Men det är meningslöst att diskutera 

ideal. Att förvalta till exempel en skog eller 

ett vattensystem är komplext, och måste 

förstås utifrån sina unika förutsättningar, 

säger hon. 

En tredje väg 

Ekonomen Ostrom är omöjlig att placera 

på en höger-vänster-skala. Hon vill gärna 

se ett långtgående lokalt självstyre som en 

tredje väg mellan privat ägande och statlig 

reglering. För detta behövs samarbete och 

tillit. Förändringar som växer fram inifrån 

och att alla känner delaktighet. 

När Elinor Ostrom installerades som ordförande 

för det amerikanska statsvetarförbundet 

1997 sade hon i sitt anförande: 

”Vi skapar generationer av cyniska medborgare 

med liten tillit till varandra och 

FAKTA OM ELINOR OSTROM ”Samfälligheter är lösningar för framtiden” 

• Elinor Ostrom, född 1933 är amerikansk 

statsvetare. Hon tilldelades 2009 Sveriges 

Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till 

Alfred Nobels minne ”för hennes analys 

av ekonomisk organisering, särskilt 

samfälligheter”. 

• Hon doktorerade 1965 i statsvetenskap 

och är idag professor vid Indiana University. 

Hennes forskning rör sig i gränslandet mellan 

statsvetenskap och ekonomi. Den teoretiska 

ramen hon använder sig av är ”rational 

chocice”, som betonar individens egenintresse 

och rationalitet. 

• Hon har studerat olika former av samarbete 

världen över. En av hennes slutsatser är att när 

gemensamt ansvar förekommer fungerade 

samarbetet bättre - något som motsäger 

uppfattningen att individuellt ansvar är 

nödvändigt för att undvika ”fripassagerare”. 

än mindre till deras politiskt valda ombud. 

Givet den centrala roll som tillit och 

förtroende spelar för lösningen av allmänningens 

problem, riskerar vi att skapa just 

de förhållanden som underminerar vårt 

eget demokratiska styrelseskick.” 

Självorganiserad förvaltning i 

praktiken 

Hon får ofta höra är att forskarnas teorier 

är alltför komplexa, att forskning handlar 

om att skapa lättbegripliga teorier. 

– Det givna svaret på det är att när vi 

arbetar med komplicerade frågor vore det 

direkt olämpligt att formulera sådana. Det 

är å andra sidan inte så att jag krånglar 

till det för sakens skull. Vi måste vara så 

begripliga det överhuvudtaget går, säger 

Elinor Ostrom. 

Under det senaste dryga årtiondet har hon 

medverkat i en lång rad projekt där hennes 

idéer om självorganiserad förvaltning omsatts 

i praktiken. Men det är inte den enda 

saliggörande vägen till ekologiskt hållbart 

användande av naturresurser. Det finns 

massor av dåliga exempel, tycker hon. 

– Det gör det sannerligen. Jag tänker 

till exempel på överutnyttjandet av Coloradofloden 

här i USA, eller utfiskningen 

av Östersjön. Men det jag hoppas är att 

det erkännande min forskning fått genom 

Nobelpriset kan få beslutsfattare att begripa 

att enbart statligt, privat eller gemensamt 

ägande inte är patentlösningen. Det som 

fungerar i ett fall gör det inte i ett annat. 

Utmaningen är att hitta en lösning som 

fungerar i den aktuella situationen, säger 

Elinor Ostrom. ▪ 

Ingrid Öhlund är en svensk lantmätare som uppmärksammat Elinor ostroms 

forskning, och särskilt de framgångsfaktorer som karakteriserar god gemensam 

förvaltning. I vår representerar hon Lantmäteriet vid FIG – internationella 

lantmätarfederationens – kongress i Sidney, Australien. 

– Jag är ingen expert på hennes forskning, men jag kom in på den när jag skrev om 

”Sustainable cooperation between real properties to provide environmental improvement”, 

säger hon. 

–Våra gemensamhetsanläggningar med föreningsförvaltning i Sverige har många av 

de kännetecken som beskrivs. Det finns en tydlig krets av brukare, det är tydligt vad som 

förvaltas gemensamt och det finns ett forum för kommunikation där brukarna själva kan 

påverka utformning av regler och sanktioner, säger Ingrid Öhlund, som tycker att det faktum 

att Ostrom tilldelats Nobelpriset lyft betydelsen av samverkan och småskaliga lösningar. 

– Den möjlighet vi har i Sverige för samverkan, att koppla ihop fastigheter på detta sätt och 

bilda gemensamhetsanläggningar, är unik. Jag tycker att detta är värt att uppmärksammas 

även internationellt. Den här typen av lösningar innehåller ekonomiska, sociala och 

miljömässiga faktorer och kommer att behövas alltmer i framtiden. 


ByGEmENSkAp □ BREDBAND 

Under 2009 har LRF genomfört ett antal 

träffar med bybor på landsbygden för att 

informera om hur bredbandsutbyggnad 

kan gå till. Projektet som kallas ”Fiber till 

byn” har uppmärksammats såväl i byarna 

som i media och bidragit till att flera projekt 

med bredbandsutbyggnad kommit 

igång på landsbygden. 

– Vi har hittills avverkat Kristianstad, 

Ystad, Nässjö, Lidköping, Falköping, Karlstad, 

Eskilstuna, Örebro, Mariestad, Karlskrona 

och Bergsjö. Ytterligare möten är inplanerade 

i Krokoms kommun i Jämtland 

samt Sandviken och Strängnäs, säger 

Björn Galant på LRF. 

LRF genomför dessa träffar i samverkan 

med Stadsnätsföreningen. Även Lantmäteriet 

har medverkat för att informera 

om vad myndigheten kan bistå med i 

samband med bredbandsutbyggnad. Det 

gäller bland annat hur man framtidssäkrar 

bredbandsinfrastruktur genom att 

bilda ledningsrätter eller gemensamhetsanläggningar. 

6 

Bredband till byn – om 

byborna ställer upp 

Det har skett en omfattande 

utbyggnad av bredband i 

städerna under senare år, 

men det finns en politisk 

ambition att också nå ut 

i byarna på landsbygden. 

LRF (Lantbrukarnas 

riksförbund) arbetar för 

att göra landsbygden 

mer levande genom 

bredbandsutbyggnad. 

GRÄNSSNITTET nr 1/2010 

Bygdens engagemang nödvändigt 

– Det har kommit mellan 20 och 65 personer 

till varje mötestillfälle. Vid ungefär 

en tredjedel av mötena har även representanter 

från kommunerna deltagit. Alla 

kommuner är inte uppdaterade på hur 

viktig bredbandsfrågan är för landsbygden. 

När det gäller vägar, post, el och telefoni 

finns en statlig garanti som säkerställer 

denna service även på landsbygden, 

men garantin omfattar inte bredbandsutbyggnad, 

säger Björn Galant. 

Landsbygden är ur affärsmässig synvinkel 

inte alltid intressant för bredbandsoperatörer 

och därför måste det enligt Björn 

Galant finnas ett engagemang i bygden 

kring ett bredbandsprojekt. Byborna måste 

kanske själva stå för grävandet och avstå 

från att begära ersättning för markintrång 

om det ska bli möjligt att genomföra. 

– Det krävs också att kommunen kommer 

med ”på tåget” likaväl som något nätbolag. 

Med vårt koncept behöver det inte bli så 

ofantligt dyrt att skaffa bredband till byn, 

säger Björn Galant. 

När det gäller valet av bredbandsteknik 

anser han att ADSL inte fungerar så bra 

om avståndet från telestationen till huset 

är mer än 6-7 km, eftersom det innebär en 

kapacitetsbegränsning. 

– Det är fiber som är framtidens bredband 

på landsbygden. 

Elektroniska vägar 

– Tidigare handlade det om att bygga ut 

vägar på landsbygden för att frakta människor 

och varor. Nu handlar det om att 

bygga ut elektroniska vägar för att frakta 

– Det är fiber som är 

framtidens bredband på 

landsbygden. Björn Galant 

information. Ett smart sätt är att samtidigt 

som man gräver för nya vattenledningar, 

elledningar eller avlopp passa på och dra 

in bredband på samma gång. Då blir 

etableringen betydligt billigare. Det finns 

idag också möjlighet att söka EU-pengar för 

bredbandsutbyggnad, säger Björn Galant. ▪ 

TEXT BRITT-LouISE mALm 

FOTO LRF;S BILDARkIV

TExT BRITT-LouISE mALm 

FoTo JoHAN FRÄmST 

Satsning på 

bredband och 

vatten 

stärker 

bygemenskap 

Per-Anders Josefsson i byn Håkantorp där 

man just nu håller på att gräva för nya 

vattenledningar och bredband 




Invånarna i byn Håkantorp, som ligger en 

mil norr om Falköping, har gått samman 

för att förse bygden med friskt vatten 

samt bredband. Tillgången till dricksvatten 

har varit dålig och dessutom har kvalitén på 

vattnet inte varit den bästa. Byborna håller 

nu på att bygga en ny vattenledning som ska 

kopplas på den stora Vättervattenledningen 

som löper genom Skaraborgs län. 

– Det kommer att kosta omkring 70 000 kronor per 

fastighet att dra in vatten och då får vi samtidigt 

slang för bredband. Tomslang till bredbandskablarna 

läggs ner i samma dike som vattenledningsrören. 

Det skulle ha varit svårt om var och en av oss skulle 

ha fixat vatten och bredband själv. Nu tar vi i byn 

ett gemensamt lån på 4,5 miljoner kronor med bra 

villkor, betydligt bättre än om var och en skulle 

ha lånat till sin egen del själv, säger Per-Anders 

Josefsson, en av byborna som driver arbetet. 

EU-bidrag för landsbygdsutveckling har beviljats 

med 700 000 kronor vilket kommer att minska 

slutkostnaden för projektet. 

Bredbandskostnaden tjänas snart in 

Varje fastighetsägare bestämmer själv om och när 

anlitad teleoperatör ska blåsa in fiber i tomslangen 

och när sedan bredbandet ska kopplas in. 

– Det kostar 15-20 000 per hus att blåsa in fiber 

i bredbandskablarna. Det tycker vissa är mycket 

pengar, men dessa tjänar man ganska snart in. Jag 

har själv haft ADSL och har betalat omkring 300 

kronor i månaden för det. Nu kan jag köra både 

dator, TV och telefon på samma anslutning och det 

kommer att totalt kosta mellan 300 och 350 kronor i 

månaden. Jag kommer att spara in 800-900 kronor 

i månaden jämfört med tidigare, säger Per-Anders 

Josefsson. 

8 GRÄNSSNITTET nr 1/2010 

En hel del förberedelser krävdes 

Ett sådant här projekt kräver en hel del förberedelser. 

Byborna i Håkantorp hade turen att komma i kontakt 

med Bengt Kindbom som hjälpt till vid flera liknande 

projekt i närliggande områden. 

– Jag har svarat för myndighetskontakter och fixat 

alla tillstånd och överenskommelser innan själva 

lantmäteriförrättningen kom till. Det sparar både 

tid och pengar. Små bredbandsprojekt på landet 

är mycket effektivare än stora i staden. Att dra in 

bredband i städerna drar med sig så mycket annat 

som kostar pengar. Då måste man bryta upp asfalt, 

kanske tillfälligt lägga om trafiken och så vidare, 

säger Bengt Kindbom. 

Lantmäteriförrättning ger ordning 

och reda 

Håkan Faxälv på Lantmäteriet i Mariestad har 

försett Bengt och byborna med kartor, uppgifter om 

fastighetsägare samt om fornlämningar vilka det är 

gott om i området. Håkan har upprättat ansökan om 

förrättning, bildat gemensamhetsanläggning samt 

en samfällighetsförening, upprättat stadgar och 

genomfört val av styrelse. Håkan Faxälv och Bengt 

Kindbom har arbetat fram ett koncept som gör att 

det går att genomföra den här typen av projekt 

ganska smidigt. De handlingar som Håkan Faxälv 

upprättat fastställer vilka rättigheter de berörda

Bengt Kindbom och Per-Anders Josefsson i byn 

Håkantorp där man just nu håller på att gräva för 

nya vattenledningar och bredband 

har, samt innehåller beslut om andelstal som styr 

vad var och en ska betala. 

Satsning som stärker vikänslan 

– Alla bybor har inte velat ha nytt vattenledningssystem 

och är därför inte heller med i den gemensamhetsanläggning 

som bildats. Idag är 74 fastigheter 

med i vattenledningsprojektet och cirka 54 är 

med i bredbandssatsningen. Bengt Kindbom och 

Håkan Faxälv har utfört ett fantastiskt bra arbete, 

säger Per-Anders Josefsson. 

– Den satsning som vi nu gör på att få bra vatten 

och bredband hjälper till att stärka vi-känslan här 

i byn. Vi har redan börjat prata om att arrangera 

gemensamma fester, säger Per-Anders Josefsson. ▪ 

Totalt ska 2,1 mil vattenledning 

läggas ner. I dagsläget återstår 

cirka 4 km att gräva. 



9

FASTIGHETER □ L A N D E T 

Det har blivit lättare för människor att uppfylla sina drömmar om 

att starta någon form av verksamhet i anslutning till sitt boende 

på landet. En ändring i Fastighetsbildningslagen 1990, en 

Hovrättsdom år 2005 samt Lantmäteriets rekommendationer 

till hur lagen ska tillämpas bidrar till att hålla landsbygden 

levande. 

Det är numera möjligt att komplettera fastigheter på 

landsbygden med mer mark för exempelvis djurhållning, odling 

eller veduttag för husbehov. 

Lättare uppnå drömmen 

om ett liv på landet 

TEXT OCH FOTO BRITT-LouISE mALm 

10 GRÄNSSNITTET nr 3/2009 

Lagändringen kom till tack vare ett ökat intresse 

för att bilda så kallade hästgårdar med tillhörande 

betesmark. Under senare år har det även blivit möjligt 

att inkludera skogsmark i fastigheterna. Vissa menar 

ändå att det fortfarande finns en tröghet både hos 

Lantmäteriet och i rättsystemet när det gäller att hitta 

nya lösningar som främjar landsbygdsutveckling. 

Den här typen av landsbygdsutveckling har blivit 

föremål för granskning i flera examensuppsatser. 

Tre studenter, Katarina Eklundh, Charlotta Glasell 

och Nathalie Johansson, vid Högskolan Väst i 

Trollhättan har i sitt examensarbete undersökt hur 

Lantmäteriets rekommendationer har tillämpats i 

Västra Götaland. De har också tittat på vilka effekter 

den nya tillämpningen av markförvärv har haft när 

det gäller utflyttning från tätort till landsbygd. Leif 

Norell, Lantmäteriet, har varit handledare åt de tre 

studenterna. 

– Före Hovrättsdomen 2005 (då Lantmäteriet lämnade 

ett yttrande till Hovrätten) var det inte tillåtet att 

lägga produktiv skogsmark till bostadsfastigheter. 

I yttrandet ansåg Lantmäteriet att det numera ska 

vara tillåtet med hänsyn till gällande landsbygdsoch 

skogspolitik, säger Leif Norell. 

En enkät skickades ut 

Tretton kommuner i Dalsland och Sjuhäradsbygden 

ingick i studien som innefattar inventering av förrättningsakter, 

enkätundersökning till fastighetsägare 

samt intervjuer med lantmätare. Av över 2000 

inventerade förrättningsakter valdes 170 akter ut för 

granskning. De utvalda fastigheternas ägare fick 

svara på en enkät. I samtliga förrättningar handlade 

det om bostadsfastigheter med kompletterande 

skogsmark som bildats/ombildats sedan 2005 i de utvalda 

kommunerna. 

Möjligheten att köpa skog är viktig 

Enkätundersökningen visade att de vanligaste 

anledningarna till att de tillfrågade önskade en 

bostadsfastighet med åkermark eller skog var 

möjligheten att ha djur, odla och ta ved. Nästan 

hälften av alla tillfrågade fastighetsägare svarade 

att möjligheten att inkludera skog haft betydelse för 

deras flytt till den aktuella fastigheten. 

Lantmätare från både statliga och kommunala 

kontor i länet fick svara på frågan om hur stor en 

bostadsfastighet med tillhörande skog kan vara. 

Det kan handla om maxarealer på 15-20 hektar. 

Sju hektar verkar vara vanligast. Lantmätarna har 

haft svårt att försvara markanvändningen om det 

inte handlat om året runt boende. En slutsats som 

drogs i studien var att de rekommendationer som 

Lantmäteriet utformade 2005 i vissa fall har upplevts 

som otydliga och svårtolkade. 

– Det ska dock understrykas att varje fall är 

unikt, varför det inte är lämpligt att detaljstyra 

fastighetsbildning genom preciserade arealgränser, 

säger Leif Norell. ▪

myndighetssamarbete 

ger ny webbportal för 

vindkraftsfrågor 

Lantmäteriet har tillsammans med 15 andra 

myndigheter, i ett pilotprojekt lanserat webbplatsen www. 

vindlov.se. Tillståndsprocessen för utbyggnad av vindkraft 

har varit både krånglig och tidskrävande. Det gemensamma 

krafttaget över myndighetsgränser ska nu råda bot på det. 

Den nya webbplatsen riktar sig till företag, myndigheter, organisationer 

och privatpersoner som behöver information om tillståndsprocessen för 

vindkraftverk. Det handlar om en satsning där Energimyndigheten gjort all 

information från berörda myndigheter tillgänglig via en ingång. 

På webbplatsen finns information om vad man bör tänka på när man ska 

sätta upp vindkraftverk, oavsett om det handlar om ett litet vindkraftverk 

på gården eller en stor vindkraftpark till havs. Det kan gälla hur åtkomst till 

mark, vägar och ledningar tryggas vid vindkraftsprojekt. 

– Att söka tillstånd för vindkraftverk är inte alltid det enklaste. Det är många 

aspekter att ta hänsyn till och många myndigheter som är involverade. Målet 

är att man på Vindlov.se ska få all information samlad på ett och samma 

ställe, säger projektledare Jörg Neubauer på Energimyndigheten. ▪ 

TEXT mARTIN HoFVENSTAm 

ILLUSTRATION ANDERS THyR 

Tydliga 

tomtgränser 

minskar risken 

för grannfejd 

Fastighetsgränserna har 

betydelse när man ska göra 

någonting med marken, till 

exempel avverka skog, bygga 

ett hus, sätta upp ett staket – 

eller sälja fastigheten. Då är 

det viktigt att veta var gränsen 

går. Ibland kan detta också ha 

stor betydelse för den vardagliga 

grannsämjan. 

Det händer dock att gränsmärken blir 

skadade, grävs bort av misstag eller helt 

enkelt blir överväxta. Om det är så att 

markeringarna inte går att hitta och/eller 

att det är svårt att komma överens med 

grannen om var fastigheterna börjar och 

slutar finns hjälp att få. Lantmäteriet 

kan bistå på flera sätt, ett exempel är att 

sätta ut nya gränsmärken, något som en 

fastighetsägare inte får göra själv. Denna 

rent praktiska lösning, har dock hittills 

inte varit rättsligt bindande. Men från och 

med 1 januari 2010 gäller nya regler. 

– Då kan vi genom en så kallad särskild 

gränsutmärkning slå ner gränsrör som 

kommit bort, markera tidigare omarkerade 

gränspunkter och även märka ut kompletterande 

gränspunkter. Och allt har 

rättsverkan. Detta ökar tryggheten för fastighetsägaren, 

säger marknadschef Agneta 

Ericsson. ▪ 

FoTo JAN cARLSSoN 


NoTISER □ 

Metria föreslås bli bolag 

Regeringen gav i höstas Christina Rogestam i uppdrag att 

utreda förutsättningarna för att bolagisera Lantmäteriets 

uppdragsdivision Metria och i början av januari kom hennes 

rapport. Hon konstaterar där att bolagisering är bästa lösningen 

för Metria 

– Viktiga, generella argument för bolagisering är att renodla 

statens åtagande och att åstadkomma konkurrensneutralitet 

- man ska kunna vara säker på att ingen affärsverksamhet 

har fördelar genom att ligga inom en myndighet. Dessutom 

passar aktiebolagsformen bättre för affärsverksamhet än 

myndighetsformen, säger Christina Rogestam. 

Hon föreslår att Metria blir bolag den 1 januari 2011. 

Det formella riksdagsbeslutet kommer inte att fattas förrän 

efter valet i höst. Men förberedelserna för förändringen pågår 

för fullt. 

–Vi har tagit till oss utredarens förslag att under 2010 driva 

Metria under bolagsliknande former. En internstyrelse för Metria 

är utsedd, med tre externa ledamöter och två från Lantmäteriet, 

säger generaldirektör Stig Jönsson. Även i alla övriga avseenden 

kommer förberedelsearbetet att drivas med full kraft. 

Geografispel för skolbarn på lantmateriet.se 

Lantmäteriet har tagit fram ett antal geografispel, med 

samlingsnamnet Finns på kartan. Ett alldeles nytt inslag är 

ett spel om Sveriges landskapsdjur. 

Spelen riktar sig främst till yngre mellanstadieelever, 

som just börjat läsa om Sveriges geografi men även andra 

åldersgrupper kan ha nöje av spelen. Många kanske inte 

kommer ihåg vad alla landskap heter eller har inte så bra 

koll på var städerna ligger. 

Kunskapsspelen om Sveriges geografi kan vara till nytta i 

läxläsningen och även en lärorik familjeaktivitet. 


Regeringsbeslut försvårar för 

lagfartskapare 

Kapningar av lagfarter förekommer ibland och ger den som 

drabbas stora bekymmer. Kaparen förfalskar köpekontrakt 

och registreras därefter som ägare av en fastighet. Men nu 

har regeringen nyligen beslutat att Lantmäteriet ska skicka ut 

besked till överlåtaren när en ändring av lagfartsuppgifter har 

registrerats. Det är ett resultat av den rapport Lantmäteriet 

lämnade till regeringen hösten 2008 om lagfartskapningar. 

När en sådan underrättelse skickas ut kommer risken för 

kapningar att minska eftersom brottet kommer att upptäckas 

snabbare. Det innebär att möjligheten att hinna låna pengar 

med den kapade fastigheten som säkerhet minskar. De nya 

reglerna börjar gälla från den 1 oktober i år. 

Regeringen har sedan tidigare gett Lantmäteriet i uppdrag 

att bedriva en försöksverksamhet för att se hur myndigheten i 

handläggningen ska kunna hitta kapningsförsök. 


metria producerar tryckta kartor åt Vägverket 

Metria har fått i uppdrag av Vägverket att producera 

väginformationskartor för län och regioner samt en 

rastplatskarta över Sverige.

FOTO JAN CARLSSON 

kartläggning av vegetation utvecklas 

i forskningsprogrammet Emma 

Med laserskanning och digitala flygbilder utvecklas 

nu miljöövervakning och kartläggning av vegetation. 

I Sverige studeras området inom ett särskilt 

forskningsprogram (EMMA). I början av februari 

var Lantmäteriet värd för programmets årliga 

sammankomst. 

I dag är cirka 40 procent av Sveriges vegetationsyta 

kartlagd. I huvudsak bygger kartläggningen på 

tolkning av flygbilder men med laserskanning skapas 

nya metoder. 

Forskarna studerar bland annat hur man kan 

analysera vegetationsförändringar vid trädgränsen. 

Dessutom räknar de med att kunna följa ändringar i 

det öppna odlingslandskapet. 

Sårbarhetsanalys av Sveriges kustoch 

havsområden 

Hur varierar känsligheten för olje- och 

kemikalieutsläpp hos de svenska kustoch 

havsområden över året? Det ska Metria Geoanalys 

svara på inom ramen för ett uppdrag från 

Naturvårdsverket. Projektet går ut på att producera 

månatliga kartor över sårbarheten i svenska kustoch 

havsområden med hjälp av GIS-analyser och 

klassificering av befintliga ekologiska och biofysiska 

data. Resultatet, som ska presenteras i slutet av 

2010, blir ett av underlagen i den sammanlagda 

risk- och sårbarhetsanalys som Naturvårdsverket 

genomför i samråd med Transportstyrelsen och 

Kustbevakningen. 

Ny handbok i mät- och kartfrågor tar form 

NoTISER □ 

För ungefär 15 år sedan producerade Lantmäteriet 

handböckerna i HMK-serien (Handbok till 

mätningskungörelsen). Då sammanställdes det absolut senaste 

inom området, något som kom att påverka hela mätbranschen. 

Nu omarbetas serien och byter i samband med detta namn 

till Handbok i mät- och kartfrågor. Upplägget blir ett annat. 

Nya HMK får formen av ett referensbibliotek på Internet. De 

gamla texterna kompletteras med nya avsnitt och det som 

fortfarande är relevant får en tydlig kvalitetsstämpel. Först i tur 

att moderniseras är teknikbeskrivningarna som kompletteras 

med nya områden som laserskanning och Nätverks-RTK. 

Nya HMK ska beskriva mätningstekniken, vara underlag för 

kvalitetsbedömningar och kontroller och fungera som stöd i 

upphandlingar. 

I arbetet finns en tanke som liknar Wikipedias. Användarna 

ska kunna bidra med kunskap. Allt ska dock kvalitetssäkras 

innan det publiceras. 

Resestipendium GIS 2010 

Lantmäteriet, i samverkan med Esri S-Group Sverige och 

Linfo Norrbotten, utlyser nu det årliga stipendiet till minne 

av Stefan Stenlunds betydelsefulla och delvis banbrytande 

insatser inom GIS-tekniken i Sverige. Stefan Stenlund 

verkade i Lantmäteriet i mer än 20 år och var en pionjär 

inom GIS-tekniken. 

Stipendiet riktar sig till GIS-verksamma i Sverige som i Stefan 

Stenlunds anda redovisat egna innovativa aktiviteter eller har 

idéer som kan bredda GIS-användningen. Det utgörs av en resa 

med uppehälle och övriga kostnader betalda för deltagande i 

ett internationellt GIS-arrangemang. 

En stipendiekommitté utser stipendiat. 

Ansökan ska avse deltagande i en konferens med tydligt inslag 

av GIS-teknik. Av ansökan på maximalt 3 A4-sidor ska bland 

annat framgå huvudsakligt intresseområde, aktiviteter/idéer 

enligt ovan, ekonomisk kalkyl samt namn, adress, e-postadress 

och telefon. 

Förra årets stipendium gick till Linda Algotsson, för hennes 

arbete med att öka kunskapen om GIS och därigenom bredda 

användningen av tekniken och till Johan Svensson, för hans 

arbete med att utveckla ett GIS och digitala stadsmodeller som 

förbättrar tillgängligheten till olika samhällsfunktioner för 

personer med nedsatt syn- eller rörelseförmåga. 

Sista ansökningsdag är 7 maj 2010. Ansökan kan skickas 

som e-post till registrator@hig.se. Ange dnr 83-1508/09 och 

”Stefan Stenlunds resestipendium” som ämnesrubrik. 


mETRIA □ UPPDRAG 

Larmsystem 

från Metria 

effektiviserar 

säkerhetsarbetet i 

Kiruna 

I slutet av förra året invigde 

kiruna kommuns säkerhets- 

och servicecentral ett nytt 

larmsystem. Det nya systemet 

som har sin grund i Metria 

Transport/central har 

ett bra kartstöd. 

– metria har varit lyhörd för 

våra behov och vi är väldigt 

nöjda med systemet. Det är 

skräddarsytt för kommunal 

verksamhet och det ger goda 

möjligheter till vidareutveckling 

vilket är en klar fördel för 

våra framtida åtaganden, 

säger Roger Selblom, chef för 

kommunens säkerhets- och 

servicecentral. 


TEXT BRITT-LouISE mALm 

FOTO kENNET pAuLSSoN

Kiruna kommuns tidigare larmsystem hade blivit 

omodernt. Det gick exempelvis inte längre att få 

support och underhåll. Metria som redan tidigare 

hade bistått kommunen med kartstöd till det gamla 

systemet fick uppdraget att utveckla det nya 

larmsystemet. Detta har integrerats med larmmottagning 

samt med radio och telefoni vilket i sin tur 

ger tillgång till utalarmeringsfunktioner. Just den 

här delen av systemet har utvecklats i samarbete 

med företagen Zenita och Celab. Resultatet blev ett 

komplett larmcentralsystem med ett gränssnitt som 

utgår från Metria Transports centralversion. Kiruna 

kommuns IT-avdelning har också varit delaktig i 

utvecklingsarbetet. 

I systemet ingår även personsökare, loggbandspelare 

samt kommunikation till och från fordon med 

mera. 

Anpassad tekniklösning 

– Den tekniklösning vi nu har valt är anpassad efter 

kommunal verksamhet, till skillnad mot vår 

tidigare som var anpassad mot den verksamhet som 

SOS-centralerna har behov av. Med den nya tekniklösningen 

kan kommunens förvaltningar och bolag 

nyttja våra tjänster istället för att söka sig ut till 

externa leverantörer. Vi har exempelvis kunnat inle- 

da ett samarbete med kommunens hemtjänst när 

det gäller trygghetslarm, säger Roger Selblom. 

Hemtjänstens mobila grupp har på försök fått 

flytta in i säkerhets- och servicecentralens lokaler 

och de ska själva ta hand om de samtal som går 

via trygghetslarm. Syftet med detta är att minska 

antalet utryckningar som beror på falskt alarm. 

Det händer att personer som känner sig ensamma 

trycker på larmet när de har behov av att prata med 

någon. Om en person som är bekant för vårdtagaren 

tar emot samtalet är det lättare att avgöra vilken typ 

av insats som behövs. 

SOS Alarm tar alla 112-samtal 

Alla larm som går via SOS och som rör räddningsinsatser 

i Kiruna går via SOS Alarm i Luleå som påbörjar 

en intervju. Därefter skickas ärendet vidare 

till centralen i Kiruna som i sin tur ser till att 

räddningsfordonen åker till rätt adress. Larmoperatörerna 

i Kiruna har lokalkännedom och kan enklare 

identifiera de platser på kartan som larmet kommer 

ifrån. 

– På säkerhets- och servicecentralen i Kiruna har 

vi även hand om kommunens automatiska larm 

som exempelvis brand-, inbrotts-, hiss-, tekniskaoch 

överfallslarm. Dessutom nyttjar även LKAB och 

Rymdbolaget centralens tjäns-ter, 

berättar Roger Selblom. 

Efter invigningen av den nya 

larmcentralen i Kiruna har flera 

räddningstjänster varit uppe och 

tittat på Kirunacentralen och visat 

stort intresse. 

– Vi har också levererat delmängder 

av ”Kirunasystemet” (som är 

moduluppbyggt) till några räddningstjänster, 

säger Mats Dahlberg 

på Metria. ▪ 

”Roger Selblom, chef för Kiruna 

kommuns säkerhets- och servicecentral 

är mycket nöjd med det larmsystem 

som Metria har levererat. 

- Tack vare det nya systemet har 

vi exempelvis kunnat inleda ett 

samarbete med kommunens hemtjänst 

när det gäller trygghetslarm, 

säger han.” 


GIS □ POLISEN 


Trots organisatorisk tungroddhet jobbar polisen 

enträget med att öka användandet av GIS (geografiskt 

informationssystem) i verksamheten. En lyckad 

satsning är ”Poliskarta med övervakningskameror” 

som förenklar utredningsarbetet och bidrar till fler 

uppklarade brott. Och ytterligare landvinningar på GISområdet 

är på väg. 

TEXT JoHAN JoELSSoN FOTO JoNATAN JAcoBSoN 

GIS förenklar vardagligt 

Den diskreta 

övervakningskameran 

sitter högt placerad på 

sekelskifteshusets fasad. 

För tio år sedan tecknade Rikspolisstyrelsen avtal med 

Lantmäteriet om försörjning av digital landskapsinformation. 

Ända sedan dess har Sveriges polismyndigheter 

i allt högre grad börjat använda sig av 

GIS. Det sker både i den operativa verksamheten, 

vid brottsanalyser och som verktyg ute på fältet. 

Malmöpolisen insåg tidigt möjligheterna och påbörjade 

hösten 2005, tillsammans med Länsstyrelsen 

och Svensk Handel, projektet ”Poliskarta med 

övervakningskameror”. Syftet var att kartlägga och 

förbättra bilderna från länets tusentals kameror som 

är uppsatta vid banker, butiker, bankomater och 

företag. Enligt Torbjörn Persson som ledde projektet 

var det inte en dag för tidigt. 

– Åtta av tio filmer som kom in gick inte att använda 

eftersom bildkvaliteten var för dålig. Dessutom var 

vi alltid tvungna att skicka ut radiobilar för att leta 

rätt på kamerorna, vilket var slöseri med både tid och 

resurser, säger Torbjörn Persson, myndighetsansvarig 

vid Skånepolisen. 

Omfattande förarbete 

Under ett halvår besökte polisen länets samtliga 

kamerainnehavare. Det var ett massivt fältarbete. 

Kamerornas position justerades för att bilderna i 

fortsättningen skulle bli så detaljerade som möjligt. 

Dessutom samlade polisen in kontaktinformation 

till alla kamerainnehavare samt noterade var 

kamerorna satt och hur länge bilderna sparades. Väl 

hemma på kammaren förde man in all information 

i ett Exceldokument som sedan kopplades till den 

befintliga applikationen ”Polis-Karta”. 

– Trots att lösningen bygger på gammal teknik 

har den blivit oerhört framgångsrik, säger Torbjörn 

Persson. 

Men hur fungerar analysverktyget i praktiken? 

Torbjörn Persson öppnar det i sin laptop. Mitt på 

kartbilden, som föreställer gågatan i centrala Malmö,

polisarbete 

ritar han in en röd prick som får symbolisera ett 

nyligen anmält brott. Han drar sedan ett streck 

som illustrerar gärningsmannens flyktväg. Därefter 

markerar han det aktuella området och klickar på en 

ikon varpå alla kameror som finns i kvarteret ploppar 

upp som fyrkanter på kartan. I adressetiketterna som 

är kopplade till varje fyrkant finns kontaktuppgifter 

till näringsidkaren samt information om hur länge 

bilderna sparas. 

– När vi ringer upp kamerainnehavarna vet de 

exakt vad som gäller och kan blixtsnabbt skicka 

ett mejl till oss med färska bilder, säger Torbjörn 

Persson. 

Bidrar till många uppklarade brott 

Sedan projektet avslutades 2008 har kvaliteten på 

bilderna från övervakningskamerorna blivit avsevärt 

bättre; nu är 80 procent användbara. Systemet 

har spridits till Blekinge, Kronoberg, Kalmar och 

Halland. Ytterligare län, bland annat Stockholm, 

håller på att införa det. Anledningen till att alla inte 

har hakat på är det omfattande och resurskrävande 

förarbetet. 

– Med hjälp av de förbättrade bilderna har vi 

kunnat lösa flera mord. Vi har också kunnat använda 

oss av övervakningskamerorna för att klara upp 

mängdbrott som rån, olaga hot och snatterier, säger 

Torbjörn Persson. 

Bättre planering 

Under det senaste decenniet har flera andra GISlösningar 

förenklat polisens arbete, berättar Anders 

Lassi, förvaltningsledare på Rikspolisstyrelsen. En av 

dessa är applikationen Hobit (händelse- och brottsinformationstjänst) 

från 2006 som hämtar information 

ur polisens två anmälningssystem, RAR och 

STORM, och visar brotten på en karta. 

– Vi kan plocka fram uppgifter om var och när oli- 

ka typer av brott sker, exempelvis bilinbrott och 

misshandel utomhus. Med hjälp av uppgifterna kan 

vi sedan planera våra insatser, säger Anders Lassi. 

Bild 1: Möllevångstorget i 

Malmö är en av två platser i 

Skåne som polisen har tillstånd 

att kameraövervaka, berättar 


Bild 2:På bara några år har 

utecklingen gått från nålar på 

en papperskarta till röda prickar 

på en datorskärm, konstaterar 


Hittar rörelsemönster 

En som dagligen använder sig av kartor och GIS i 

sitt arbete är Jessica Hillergård. 2007 tilldelades hon 

Lantmäteriets, Esri S-Groups och Linfo Norrbottens 

GIS-stipendium och åkte till den kanadensiska 

staden Vancouver där hon deltog i en kurs i geografisk 

brottsanalys vid British Columbia Institute of 

Technology och ECRI Canada. Nu arbetar hon 

som stödfunktion vid Länskriminalpolisen —man kan aldrig 

i Stockholm. Geografisk brottsanalys är en hota en kamera. Den 

metod som både används vid seriekriminalitet 

vänder aldrig bort 

och enstaka förbrytelser. Genom att placera ut 

de begågna brotten på en karta försöker Jessica blicken eller blinkar 

Hillergård hitta mönster. Det handlar om att utan återger alltid 

peka ut vilka vägar gärningsmannen valt för ett händelseförlopp 

att ta sig in och ut ur området. Uppgifter som exakt. Torbjörn Persson 

i bästa fall kan användas av utredarna för att 

gripa brottslingen. 

– Vi människor är extremt regelbundna och 

rutinmässiga i våra rörelsemönster, säger hon. 

Våra svenska datalagar försvårar dock arbetet med 

geografisk brottsanalys. Det är exempelvis förbjudet 

att registrera dömda brottslingars hemadresser på 

grund av den personliga integriteten. Något som 

annars hade kunnat förenkla tillvaron för polisens 

analytiker. 

Trots att det inom poliskåren finns ett visst 

motstånd gentemot GIS och nya tekniska lösningar 

ser både Anders Lassi och Jessica Hillergård ljust på 

framtiden: 

– GIS inom polisen är på stark frammarsch, säger 

Anders Lassi. ▪ 

GRÄNSSNITTET nr 1/201017

18 

GEoDATA □ STANDARISERING 

Johan Esko på Metria utsågs i slutet av 2009 till projektledare 

för ett internationellt standardiseringsprojekt som handlar 

om att ta fram en ny kvalitets ISO-standard för geodata, ISO 

19157 Geographic information – Data quality. Representanter 

för ett 40-tal organisationer från olika länder deltar. 

– Det kändes lite skrämmande att få det här uppdraget, 

men samtidigt som det är väldigt ansvarsfullt är det också 

väldigt roligt, säger Johan Esko. 

– Den standard vi tar fram kommer att ersätta två befintliga 

kvalitetsstandarder. Alla standarder revideras med jämna 

mellanrum. Att data är kvalitetssäkrad enligt ISO gör att 

användarna – myndigheter, privata aktörer etcetera – kan 

lita på den informationen. 

Arbetet inom projektet sker på frivillig väg. Deltagarna kommunicerar 

och diskuterar med varandra via en projektsida 

på Internet. Gruppen har sedan i höstas haft arbetsmöten 

var tredje månad då man träffas och jobbar med standarden 

och försöker enas om vad som ska ingå i den. 

Viktigt med standarder inom GIS 

Den standard som tas fram måste vara kompatibel bakåt. 

Man får inte göra ändringar som innebär att befintliga 

system slutar att fungera. Kvalitetsstandarden beskriver hur 

man ska gå tillväga för att validera geodata för att få svar på 

om de krav (produktkrav, användarkrav) som definierats för 

en datamängd uppfylls. Exempel på kvalitetstester kan vara 

att kontrollera att data inte överlappar, att informationen 

Det talas ofta om det 

stora värdet av att 

myndigheter kan 

samutnyttja och 

återanvända geografiska 

data på såväl regional 

som nationell och 

internationell nivå. 

Att dela information 

över myndighets- 

och landsgränser är 

inte minst värdefullt 

inom miljöarbetet 

och i samband med 

naturkatastrofer. För 

att underlätta samverkan 

mellan olika aktörer 

är det viktigt med 

standardiserade data. 

Johan Esko leder internationellt 

standardiseringsarbete 

är fullständig, att uppgifter inte saknas samt precisionsnoggrannhet. 

– I Sverige är vi generellt ganska dåliga på att använda oss 

av GIS-standarder. Inom industrin har man kommit mycket 

längre och där är det naturligt att använda standarder för att 

exempelvis kontrollera hållfasthet på produkter och annat. 

Ju mer vi använder oss av standarder inom ”GIS-världen”, 

desto enklare blir det att utveckla system för att samla in, 

sprida och dela geodata. Dessutom borde det även bli lättare 

att få industrin att nyttja GIS i större utsträckning än vad 

som sker idag, säger Johan Esko. 

Nästa stora möte för projektgruppen sker i Southampton, 

Storbritannien i maj i år och då räknar Johan med att det 

ska finnas ett i stort sett färdigt förslag på en reviderad 

kvalitetsstandard, ISO 19157. ▪ 

TEXT BRITT-LouISE mALm ILLUSTRATION ANDERS THyR 

Vill du veta mer? 

Gå in på: 

http://www.isotc211.org/ 

www.sis.se

Inga trendiga ändringar 

- ortnamnen behandlas varsamt 

Då och då uppmärksammas i media del av beslut från Lantmäteriets 

ortnamnssektionen. 

Frågan som ställs är ofta: Varför ändrar Lantmäteriet så sällan 

ortnamn, trots att det finns önskemål? Senast uppmärksammades 

Dödbyn i Orsa kommun. En grupp ortsbor ansåg att namnet har en 

osmaklig klang och ville byta ut det mot namnet Österblicken. 

Annette Torensjö är chef för Lantmäteriets ortnamnssektion. 

Hon säger att dess arbete präglas av 

ledord som varsamhet och historisk förankring. 

Jobbet styrs av myndighetsinstruktioner, speciallagstiftning 

och en FN-konvention som skyddar det 

immateriella kulturarvet. 

–Vår uppgift är inte att ändra ortnamnen efter 

tillfälliga trender. Tvärtom, ortnamnen är en del 

av vårt historiska arv och enligt lagen om god ortnamnssed 

så krävs det att ett nytt namn ska ha ett 

konstaterat bruk för att det ska godkännas. 

– Att media uppmärksammar ortnamnsfrågor är 

naturligt, säger Annette Torensjö. Frågorna engagerar, 

de ligger nära oss och är för många en del 

av identiteten. 

Del av kulturarvet 

Varför räknas ortnamnen till kulturarvet och vad gör 

dem så viktiga att värna? 

– De kan liknas vid språkliga fornlämningar. Ortnamnen 

berättar om det kulturlandskap och den 

miljö som de uppstått i och de speglar forna tiders 

levnadsförhållanden, säger Annette Torensjö. 

Det är i det sammanhanget som namnet Dödbyn ska 

ses. Det syftar på traditionen om att byns befolkning 

utraderades i digerdöden på 1300-talet. 

Propån att ändra Dödbyn till Österblicken 

avslogs också med hänvisning 

att traditionen väger tyngre och att 

namnet Österblicken tycks vara nykonstruerat. 

▪ 

TEXT pER-ERIk oLSSoN 


Fotnot: 

Det immateriella kulturarvet är det vi bär med oss i form av till 

exempel sociala seder, språk, muntliga berättelser och folkmusik. 

oRTNAmN □ ÄNDRINGAR 


19

oRTNAmN □ GATUNA mN 

Fler stadsgator med 

mål för kommunala 

namnberedare 

Ända sedan de första svenska städerna grundades har 

mansdominansen bland gatunamnen varit massiv. Men de senaste 

åren har trycket från allmänheten och en ökad genusmedvetenhet hos 

beslutsfattarna lett till förändring. I Malmö kämpar kartteknikern 

Ann-Christine Nilsson för att få in fler kvinnonamn i stadsbilden. 

TEXT JoHAN JoELSSoN FOTO JoNATAN JAcoBSoN 

Utanför Stadshusets entré vid August Palms plats 

sitter en uppförstorad Malmökarta. Gatorna löper i 

ett asymmetriskt virrvarr: Per Albin Hanssons väg, 

John Ericssons väg, Jespersgatan, Rasmusgatan. 

Det tar en god stund innan blicken lyckas lokalisera 

ett kvinnonamn. En som är ytterst medveten om denna 

snedfördelning är Ann-Christine Nilsson, karttekniker 

på Stadsmätningsavdelningen, som tillsammans 

med stadsingenjör Allan Almqvist tar fram 

namnförslag till Malmös nya gator, kvarter, parker, 

plan, torg, broar och cykelstigar. Förslag som efter 

att ha gått på remiss till räddningstjänsten, tekniska 

nämnden, stadsarkivarien och förvaltningar klubbas 

igenom av politikerna i stadsbyggnadsnämnden. 

Män har prioriterat mansnamn 

Ann-Christine Nilssons skrivbord på Stadshusets 

andra våning är belamrat med detaljplaner, kartor 

och lokalhistoriska skrifter. Ända sedan hon började 

arbeta med namnfrågor har hon kämpat för att få in 

fler kvinnor i stadsbilden. För att tydliggöra obalansen 

visar hon en lista över Malmös memorialnamn (uppkallelsenamn 

efter personer). Ur ett feministiskt 

perspektiv är det nedslående läsning. 63 platser bär 

kvinnonamn medan 253 har fått sina namn efter 

personer av manligt kön. 

– Den massiva mansdominansen avspeglar gamla 

maktstrukturer. Historiskt har det varit män som 

namngett gatorna, säger Ann-Christine Nilsson. 

De första svenska gatunamnen härrör från tidig 


medeltid och är ofta enkla, lokaliserande och tydliga. 

Adelgatan, från slutet av 1300-talet, räknas 

som Malmös första. Det skulle dröja ett halvt millenium 

innan ett kvinnligt memorialnamn dök upp. 

Först 1864 uppkallades en oansenlig vägstump på 

Gamla Väster till Agnesgatan. 

– Det var efter Agneta Margareta Runnerström som 

var gift med Henrik Runnerström, handlare, konsul 

och fastighetsägare. Det blev alltså en kvinna till en 

känd man, säger Ann-Christine Nilsson lakoniskt. 

Samma mönster i hela landet 

Det är inte bara i Malmö som jämställdheten bland 

memorialnamnen är bedrövlig, berättar Annette 

Torensjö, chef på Lantmäteriets ortnamnssektion. 

Mönstret går igen från Smygehuk i söder till Karesuando 

i norr. 

– Kvinnorna fick rösträtt 1919 och har länge haft en 

underställd roll. Det speglas även i namnskicket. 

Om kvinnor skulle komma i fråga var de tvungna att 

under sin livstid ha gjort något väldigt speciellt, som 

Alva Myrdal eller Selma Lagerlöf. Det räckte sällan 

med att vara lokalt framstående, säger Annette 

Torensjö. 

Ändring på gång 

I takt med att samhället blivit mer jämställt har 

fler platser runt om i Sverige fått namn efter 

framgångsrika kvinnor. I Malmö tog politikerna i 

stadsbyggnadsnämnden för några år sedan fram ett

1967 började 

Ann-Christine 

Nilsson arbeta på 

Stadsbyggnadskontoret. 

1993 tillträdde hon sin 

nuvarande tjänst och har 

sedan dess tagit fram 

ett 50-tal namnförslag 

om året. 

Området vid malmös nybyggda 

lärarhögskola, ett stenkast 

från hamnen, har fått namnet 

Anna Lindhs plats. ”Eftersom 

hon var utrikesminister 

passade det bra. Det här är 

malmös sista utpost mot 

världen”, säger 

Ann-Christine 

Nilsson. 

direktiv för att öka andelen kvinnor bland förslagen 

till nya gatunamn. 

– Allmänheten har bidragit till att fler kvinnor 

uppmärksammas. Nuförtiden är det självklart att 

använda Anna Lindhs och andra kvinnors namn 

i den urbana miljön. I dagens politiska klimat är 

det inte okej att som tidigare bara dundra på med 

gubbnamn, säger Annette Torensjö. 

Sedan 2004 sitter hon själv med i Gävle kommuns 

namnberedning. Under hennes tid i gatunamnens 

maktcentra har flera kvinnliga lokalkändisar fått 

stå förebild för geografiska platser, exempelvis 

folkbildaren Anna-Greta ”Storveta” Hillbom. 

– När vi har möjlighet försöker vi få in kvinnonamn 

för att främja jämställdheten. Det är inte fråga 

om kvotering. Namnen ska spegla kulturen och 

människorna som bott och verkat på en plats. Det 

gäller att ha ett medvetet genusperspektiv, men 

det får inte bli huvudändamålet, säger Annette 

Torensjö. 

Många hänsyn måste tas 

Det finns riktlinjer för hur namngivningen ska gå 

till. För att stävja politiskt storhetsvansinne, som 

i det forna Östblocket där diktatorer uppkallade 

städer och gator efter sig själva, antog FN 2002 en 

rekommendation för hur memorialnamnen bör 

användas. I den framgår bland annat att den aktuella 

personen ska ha varit död i 3-5 år för att medborgarna 

ska få perspektiv på vederbörandes livsgärning. 

Dessutom måste städernas namnberedningar ta 

hänsyn till kulturminneslagens fjärde paragraf som 

behandlar ”god ortnamnssed”. Där framgår bland 

annat att platser måste stavas enligt vedertagna 

regler för svensk språkriktighet. Namnen får heller 

inte vara för komplicerade, vilket kan försvåra 

arbetet för ambulans, polis och räddningstjänst. 

Lagom längd är viktigt 

Genom ett förstoringsglas studerar Ann-Christine 

Nilsson detaljplanen över det nybyggda sjukhusområdet 

i Malmö där tre gator ska namnsättas. 

Hon vill föreslå den framstående medicinprofessorn 

Inga-Marie Nilsson som avled 1999. Men namnet 

är långt och att bara använda efternamnet blir för 

anonymt. 

– Om hon ska vara med får vi sätta ut hela namnet. 

Det innebär att vi får göra likadant med de övriga 

professorerna som är aktuella. 

Sedan Ann-Christine Nilsson började sin nuvarande 

tjänst har hon varit med om att förbereda 

namngivningen av ett tusental platser i Malmö. Om 

drygt två år går hon i pension. 

Skulle du själv kunna tänka dig att i framtiden 

få en gata uppkallad efter dig? 

– I såna fall hade jag nog behövt ett intressantare 

efternamn, säger Ann-Christine Nilsson och ler. ▪ 

Förslaget att den här 

parken vid stadsbiblioteket 

skulle uppkallas efter 

Astrid Lindgren 

fick inte majoritet i 

stadsbyggnadsnämnden. 

Vilka av dagens kändisar 

från malmö kommer 

att få gator uppkallade 

efter sig i framtiden? 

Gränssnittet sätter 

en slant på Zlatan 

Ibrahimovic. 


poRTRÄT T □ PIA JOH ANSSON 

Dykarens dotter blev skåd 

Skådespelaren Pia Johansson har gjort en lång resa 

från arbetarhemmet i Umeå till firad skådespelare 

på Stockholms stadsteater. 

– Min mamma har betytt mycket. Hon sa att du 

kan göra vad du vill, bara du vill det tillräckligt 

mycket, säger Pia Johansson. 

Namn: Pia Johansson 

Född: 1960 i Umeå. 

Bor: Lägenhet på 

Södermalm i Stockholm. 

Familj: Mamma, två 

bröder och katten 

Eucharisto. 

Drivkrafter: Mötet 

med publiken. Älskar 

nya utmaningar och nya 

människor. 

Aktuell: Som Desirée 

Armfeldt i musikalen 

”Sommarnattens 

leende” och som bygger 

på Ingmar Bergmans 

filmklassiker. Och på 

söndagskvällarna i 

parlamentet på TV4. 

22 


Pia Johansson kommer med andan i halsen till Stadsteaterns 

personalingång. Det är kyligt och hon har 

en röd mössa nedtryckt över det blonda håret. Hon 

spelar just nu i ”Lärare för livet” och ska samtidigt 

börja repetera musikalen ”Sommarnattens leende”. 

Det blir långa dagar på teatern, från nio på morgonen 

till elva på kvällen. 

– Jag minns fortfarande yrkesvägledaren som sa till 

mig att skådespelare inte är ett yrke, utan en hobby! 

Hon har nyligen avslutat huvudrollen i ”Petra von 

Kants bittra tårar”, också på Stadsteatern. Det blev 

hela 130 föreställningar. För svenska folket är Pia 

Johansson också känd från TV4:s ”Parlamentet” och 

”På minuten” i radions P1. 

I senaste omgången av P1:s sommar berättade hon 

öppenhjärtigt om sin pappas alkoholmissbruk. Hon 

berättade också om sorgen över sin barnlöshet och 

det uppseende hon väckte när hon frågade efter 

friare i Aftonbladet på skottdagen 2009. 

– Jag tycker man kan berätta – och skoja – om allt 

som är genomarbetat, om det som man själv är 

färdig med. För mig tog det många år att bli färdig 

med pappas missbruk. 

Pias pappa var tungdykare, vilket innebar att 

borra, gjuta och svetsa under vattnet, till exempel 

brokonstruktioner. Han var borta långa perioder 

och när han var hemma påverkade hans drickande 

hela familjen. 

– Jag blev oerhörd känslig och en expert på att läsa av 

stämningar. Min roll blev att se till att alla mådde bra. 

Mamma stöttade 

Mamma har alltid varit en av Pias största fans. Hon 

uppmuntrande de flesta idéer och bidrog starkt till 

att Pia redan som 16-åring flyttade till storstaden 

Stockholm för att gå på Teaterverkstan och jobba 

som barnflicka. 

– Mamma uppmuntrade mig ständigt. En av de 

få gånger hon sa nej var när jag anmält mig till att 

spela harpa på kommunala musikskolan. Vi hade 

varken bil eller råd att hyra ett instrument. Det fick 

bli blockflöjt i stället, säger Pia med ett skratt. 

En anledning till att välja skådespelaryrket var 

att hon ville bli sedd av vuxenvärlden. Hon minns 

fortfarande stoltheten när hon hörde en lärare säga 

TEXT cARINA JÄRVENHAG 

FOTO JyRkI SIIkANEN 

att ”den där Pia, dykarens dotter” är så rolig. 

– Men det där med att vara rolig kom först på 

mellanstadiet. Som liten var jag mycket blyg och 

tillbakadragen. Jag gick mest för mig själv i skogen 

och pratade med träden. 

Pia är rolig att intervjua. Hon växlar mellan rikssvenska 

och norrländska när hon berättar anekdoter. 

Som när hon berättar en episod från när hon spelade 

Petra von Kant. 

– Jag ligger i en säng på scenen och hör publiken 

men de ser inte mig. En gång beklagade sig en tant 

och sade: ”Varför är det alltid så jäkla mörkt här, jag 

hatar Stadsteatern.” Hon insisterar ändå på att sitta 

längst fram. Jag tänker ”Herregud, ska hon sitta och 

kommentera allting. Men hon sitter tyst hela tiden 

och när Petras assistent ska lämna henne hör man 

henne viskande säga ”Nej, gå inte”, och då kände 

jag bara: ”Ja, vi fick med henne!”. 

Samiska rötter 

I vintras reste Pia tillbaka till sina samiska rötter i 

Åseletrakten I SVT:s serie ”Vem tror du att du är”. 

– Jag har alltid känt mig besläktad med samekulturen, 

trots att det var helt självklart att prata om 

”lappjävlar” när jag växte upp. Jag har också anat att 

jag har samiska rötter, det syntes på min mormor. 

Och det är något som jag är mycket stolt över. 

I ”Vem tror du att du är” gick Pia också rent 

bokstavligen till botten med sitt förhållande till 

pappa Lennart och gör ett dyk i en antik dykardräkt 

vid en bro där han har jobbat. 

– Jag tog dykarcertifikat när jag var 47 år. När min 

moster, som även hon var gift med en dykare, såg 

programmet med min mamma sa hon ”Det där är 

fejk! Pia skulle aldrig klara av det!” 

Allt sagt på bred västerbottniska. Pia upptäckte 

också att en släkting avrättades som mördare år 

1842. Pia besökte avrättningsplatsen. Hon tar fram 

sin mobiltelefon och visar en bild av en tuva i form 

av ett hjärta. 

– Den här låg exakt på platsen där han blev halshuggen! 

Jag känner igen mig i den samiska tanken 

att allt är besjälat. Det ligger nära min egen andlighet 

som jag alltid burit med mig, säger Pia som för några 

år sedan konverterade till katolicismen.

espelare 

Geografisk meditationsövning 

Kanske kan man säga att hon alltid gått på intuition 

och lyhördhet snarare än använt karta och kompass. 

Sitt goda lokalsinne tror hon beror på all tid hon 

tillbringade i naturen som barn. 

– Kartor kan vara väldigt vackra att titta på, men 

jag använder dem inte så ofta, säger Pia och passar 

på att tipsa om geografisk meditationsövning. 

– Det är en bra övning om man känner sig deppig 

eller stressad. Lägg dig på golvet och blunda. 

Tänk dig sedan att du svävar över kvarteret där 

du bor, i mitt fall Södermalm. Tänk dig sen 

staden, sen hela landet, Europa och kanske hela 

universum. Efteråt känns de egna bekymren 

oftast mycket mindre. ▪ 

GRÄNSSNITTET nr 1/2010

REkRyTERING □ FRA mTIDSTÅGET 

FRAMTIDSTÅGET 

TUFFAR FRAM 

MED LANTMÄTARE 

OMBORD 

När Jenny Brorsson tar mikrofonen 

och frågar niondeklassarna i 

Björnekullaskolan vad de tror att 

hon jobbar med blir det skilda svar. 

Fotomodell, brandman eller polis är 

några av förslagen. När hon säger att hon 

är lantmätare ser eleverna lite frågande 

ut, någon tror att det är samma sak 

som bonde. 

TEXT GERD ERIkSSoN FOTO mAGNuS ToRLE 


Jenny Brorsson 

– Jag är här för att berätta för eleverna vad 

jag gör som lantmätare och hur vägen dit 

sett ut sedan jag slutade 9:an, säger Jenny 

Brorsson, 26 år, lantmätare i Ängelholm. 

Det är Framtidståget som gör besök på 

Björnekullaskolan i skånska Åstorp. Framtidståget 

är ett samarbete mellan olika samhällsbyggande 

branscher för att informera 

landets niondeklassare om olika yrken. De 

har besökt 120 orter i Sverige. Och Åstorp 

är deras sista stopp för året. Träffen med 

eleverna inleds med en film där olika 

yrkeskategorier presenterar sig. Med till 

varje besök är också två så kallade inspiratörer. 

Inspiratörer som berättar för eleverna 

om sina jobb, varför man valt det och 

vad som är bra med det. 

–Vi fick en förfrågan från länslantmästaren 

om vilka som kunde tänka sig att 

vara med. Jag tyckte att det lät spännande 

och anmälde mig. Vi är fem lantmätare 

från Skåne och Halland som turats om 

att vara med på Framtidstågets besök i 

skolorna här.

Berättar om sitt yrkesval 

För Jenny Brorsson som varit lantmätare 

i två och ett halvt år var det en personlig 

utmaning att stå inför en grupp och tala. 

Det har varit allt från 30 till 300 elever i 

grupperna beroende på skolornas storlek. 

– Första gången jag var med var i Hästveda 

och jag var jättenervös. Men jag fick bra 

feedback av ledaren från Framtidståget och 

det har verkligen varit roligt att vara ute 

och möta niondeklassarna. 

Hon berättar för eleverna att hon gillade 

syslöjd bäst när hon gick på högstadiet, 

att hon valde samhällsprogrammet med 

ekonomisk inriktning på gymnasiet och 

att hon sommarjobbade på en vägkrog 

som diskare i Halland. Att hon tänkte bli 

mäklare, men tyckte att det var för mycket 

provisionsbaserat arbete och i stället valde 

lantmätare. Avslutningsvis berättar hon 

vad som är roligast med jobbet. 

– Jag berättar att jag gillar att arbeta med 

kartor, att jag får jobba både utomhus 

och inomhus. Att jag får träffa mycket 

människor eftersom jag har kontakt med 

både sakägare, kommuner, banker och 

företag. 

Eleverna brukar inte ställa så många 

frågor. Det brukar inte vara så när det är 

större grupper, enligt Jenny. Trots allt är de 

bara 15 år och då finns det mycket som kan 

vara pinsamt. 

– Men jag hoppas få dem att vilja något 

och göra ett val. Även om det inte blir 

lantmätaryrket så får de i alla fall en 

uppfattning om att vi finns och vad vi gör. 

Svårt att välja 

Två av niondeklassare som lyssnade på 

Jenny Brorsson är 16-åriga Wilaiwan Suwanna 

och 15-åriga Magnus Larsson. 

– Jag har hört ordet lantmätare tidigare, 

men visste inte vad de sysslade med. Men 

jag vill studera människroppen och tänker 

gå naturvetenskapligt program för att 

sedan plugga till läkare eller sjuksöterska, 

säger Wilaiwan Suwanna, vars bästa ämnen 

är kemi och matte. 

Magnus Larsson gillar historia, geografi 

och fysik. Han var bekant med ordet 

lantmätare, men inte vad yrket innebar. I 

februari ska han göra sitt gymnasieval och 

– Jag har hört ordet 

lantmätare tidigare, men 

visste inte vad de sysslade med. 

Wilaiwan Suwanna 

–Valet står mellan samhälls- 

programmet eller naturvetenskapliga 

programmet. 

Magnus Larsson 

han tycker att det är svårt att välja. 

–Valet står mellan samhällsprogrammet 

eller naturvetenskapliga programmet. Det 

är ett stort beslut och jag vet inte nu vad jag 

vill bli i framtiden. 

Framtidståget avslutar sitt besök bland 

niorna i Björnekulla med att fråga om 

eleverna tror att de kommer att få jobb när 

de går ut skolan. Med en röst svarar alla ett 

rungande ja. 

Viktigt väcka intresse för yrket 

Mårten Olsson är länslantmätare i Ystad, 

det är också han som sett till att lantmätarna 

i Skåne och Halland varit med 

som inspiratörer i Framtidståget. Han har 

själv varit en av dem. 

–Vi fick förfrågan från syokonsulenter och 

studievägledare om vi ville vara med. Och 

jag tyckte att det var ett ypperligt tillfälle 

att få vårt yrke känt. 

Totalt har Framtidståget besökt 120 orter 

runt om i landet. Lantmätarna har varit 

med på 33 av orterna i Skåne och Halland 

och fått möjlighet att informera 3 500 elever 

om yrket. 

–Vi har stora pensionsavgångar och på 

lantmäteriutbildningarna räcker inte eleverna 

till. Det gäller att komma i kontakt 

med eleverna tidigt, så att de kan fundera 

på detta redan innan det gör sitt 

gymnasieval. Det är en fördel att välja 

naturvetenskaplig eller teknisk inriktning 

om de vill bli lantmätare. 

Mårten Olsson sticker också ut hakan lite 

och säger att fler regioner borde haka på 

erbjudandet från Framtidståget. Det har 

tuffat runt i landet i flera år och kommer 

att fortsätta framöver. 

Sammanlagt uppskattar han att de fem 

lantmätarna från Ängelholm, Malmö, 

Ystad och Halmstad tillsammans lagt ned 

21 arbetsdagar på Framtidståget. En investering 

för framtiden. 

Vad har varit roligast? 

– Att eleverna faktiskt har lyssnat. Och 

att vi har fått berätta om vårt yrke. 

Förhoppningsvis har vi intresserat några, 

men det ser vi resultatet av först om fem, 

sex år. ▪ 

– Och jag tyckte att det var 

ett ypperligt tillfälle att få 

vårt yrke känt. 

Mårten Olsson, länslantmätare 


uTLANDET □ INDONESIEN 

Tryggt ägande möjligt även i slummen 

I många av Asiens megastäder växer slumområdena. Om ”slum” är det rätta ordet. 

– Det ger fel associationer. De informella bosättningarna är ofta fina tvåvånings 

stenhus, det behöver inte alls handla om lerhyddor, säger Karolina Larsson, 

förrättningslantmätare i Norrtälje. Hon delar sin tid mellan Roslagen och 

Indonesien, i ett institutionssamarbete mellan Lantmäteriet och dess indonesiska 

motsvarighet BPN (the National land agency). 

– I Indonesien anser sig många äga sin fastighet, 

men det är få som har lagfarter. Det som nu sker är 

att kommunerna köper loss marken, delar ut gratis 

lagfarter till de med lägst inkomst och avdelar mark 

så att riktiga gator kan anläggas och rent vatten, 

el och avlopp kan dras fram. I gengäld betalar de 

boende skatter och avgifter, säger Karolina Larsson. 

I ett område i hamnstaden Makassar har kommunen 

förutom att dela ut lagfarter dessutom byggt 

ett antal flervåningshus, där sluminvånarna fått 

besittningsrätt till nya lägenheter. 

– Man tränger ihop sig flera generationer i de 

informella bostäderna. Gamlingarna tenderar att 

vilja bo kvar, medan de yngre generationerna flyttar 

in till höghusen. Där betalar de hyra till kommunen 

och kan känna sig trygga att ingen markägare ska 

jaga iväg dem. Lantmäteriets systerorganisation 

BPN har en division som enbart ägnar sig åt den här 

typen av arbete, säger Karolina Larsson. 

Massor av människor vräks och tvångsförflyttas 

nämligen i det tätbefolkade Indonesien i tvister om 

landrättigheter. 

– Det är ett återkommande tema i tidningar, teve 


och radio, varje dag, säger Pelopor Yanto, chef för 

BPN:s internationella samarbeten. 

Upprättar digitalt fastighetsregister 

Liksom Karolina deltar han i det Sida-finansierade 

projektet IPSLA (Institutional Partnership 

for Strengthening Land Administration), 

ett samarbete mellan lantmäteriet och BPN 

som startade 2007. Att upprätta ett digitalt 

fastighetsregister och att skapa rättigheter för 

boende i informella bosättningar är viktiga delar. 

Fas 1 ska enligt planerna vara avklarad i slutet av 

2010, och en fortsättning kan bli aktuell. 

– Av uppskattningsvis 85 miljoner fastigheter finns 

37 miljoner idag i någon form av register, konstaterar 

Pelopor Yanto. 

– Självklart tjänar alla indonesier på en fungerande 

landadministration. Vi har duktiga, egna medarbetare, 

men arbetet går långsamt. Därför är vi 

tacksamma att ha Lantmäteriet som partner, säger 

han. ▪ 

TEXT mARTIN HoFVENSTAm 

FOTO pRIVATA BILDER 

I ett pilotområde i 

hamnnstade makassar 

genomförs markreform 

som syftar till att 

skapa rättigheter åt 

informella bosättare, 

berättar Karolina 

Larsson. miljontals 

indonesier lever under 

ständigt hot om 

vräkning. Lantmäteriets 

SIDA-finansierade 

projekt hjälper till att 

skapa en fungerande 

fastighetsadministration 

i landet.

Vi söker tre svenska län 

1 

2 

3 

SVAR 

NA mN 

ADRESS 

1 

2 

3 

Vinnare i tävlingen ”Hur noga läser du?” i 

Gränssnittet 4/2009 

Uppgiften gällde att identifiera fåglar och fiskar 

(minst tre av vardera) som döljer sig i namnen 

på orter och städer i södra Skåne. 

Eva Olsson, Rälsvägen 33, 245 63 Hjärup 

Björn Widell, Herkulesgatan 7, 661 33 Säffle 

Henrik Åström, Granitvägen 26, 

894 40 Överhörnäs 

Grattis! En vägatlas kommer med posten. 

Ett särskilt pris går till den tävlande som har 

hittat flest fågel- och fisknamn. 

Anna Jurczak, Jägaregatan 154, 226 53 Lund, 

hittade sammanlagt 25 stycken: 

Fåglar: and, ara, ärla, hök, uv, kivi, korp, lom, 

mes, gam, svan, svala, örn, stare, rall. 

Fiskar: id, gli, gärs, långa, mal, sill, asp, ulk, sik, 

karp. 

Grattis! Priset blir en världsatlas. 

Till nya tävlingen 

Skicka in ditt svar till Gränssnittets red., Lantmäteriet, 

801 82 Gävle. Märk kuvertet med ”Tävling 1/10”. 

De tre först öppnade rätta svaren belönas med en 

världsatlas. 

Vi vill ha ditt svar senast den 23 april. 

TÄVLING □ L ÄN 

Historia: Det här länet erövrades en gång av Harald Blåtand. 

Sport: Här vann Jan-Erik Lundqvist ett stort mästerskap 1963. 

Geografi/geodesi: I länet finns många så kallade ”horstar” som följer en sydost-nordvästlig linje. 

Känd person: ”Mäster Palm”, föddes här den 5 februari 1849. 

Historia: 1856 bytte det här länet residensstad. 

Sport: Här föddes en av de få personer som har tagit såväl OS-guld och VM guld i längdskidor och 

dessutom vunnit Vasaloppet. 

Geografi/geodesi: Här finns landets djupaste sjö. 

Känd person: Här föddes Eva Elisabeth Marklund 9 september 1962. 

Historia: Namnet på residensstaden anses allmänt komma från den bäck som en gång rann 

genom staden, ”Junebäcken”. 

Sport: En idrottsförening med ett framgångsrikt lag i ishockey bildades här 24 maj 1971. 

Geografi/geodesi: I södra delen av länet ligger Store Mosse som är Sveriges största myrområde 

söder om Lappland. 

Känd person: Här föddes Uno ”Myggan” Ericson. 


27

B PORTO 

BETALT 

SVERIGE 

SV ENSKA ORTNA mN 

Ortnamn och jämställdhet 

Jag får ibland frågor om varför det finns så få 

kvinnonamn i våra ortnamn, och framförallt varför 

kvinnonamn är så sällsynta företeelser i våra gatunamn och 

andra namn i den urbana miljön. Att studera namnskicket 

från ett genusperspektiv är en relativt ny företeelse när 

det gäller våra ortnamn och det är väl känt att stadens 

namn dominerats av männen över alla tidsepoker. Den 

är i det närmaste överväldigande både i våra äldsta gårdsoch 

bynamn och i de namn på gator och torg som skapats 

i svenska städer under modern tid. Vi blir genom detta 

påminda om att ortnamnen mycket påtagligt speglar 

såväl faktiska förhållanden som rådande värderingar och 

attityder i det samhälle de tillkommit i. 

Staffan Nyström, sekreterare i Stockholms stads 

namnberedning och professor i namnforskning, har 

gjort en grundlig utredning av de s.k. memorialnamnen 

i Stockholm och i denna framkom det bl.a. att 89 procent 

av memorialnamnen är namn givna efter män och bara 11 

procent efter kvinnor. Detta, konstaterar Nyström, är något 

som stadens namnberedning måste vara medveten om och 

ta med sig in i framtida namngivningsprojekt där det gäller 

att skapa namn som människor kan ta till sig och som 

fungerar i vardagen. 

Namnberedningen i Gävle kommun, där jag är aktiv, 

kämpar med liknande förutsättningar och vi försöker 

www.lantmateriet.se 

En serie korta artiklar om svenska 

ortnamn, utvalda av Lantmäteriets 

ortnamnsexpert Annette Torensjö. 

Annette Torensjö 

Annette Torensjö 

medvetet uppmärksamma kvinnor i namngivningsarbetet. 

Ska vi gå in och ändra existerande namn? Nej, namnbyten 

är sällan en lösning. Dels medför det praktiska olägenheter 

för alla berörda, dels strider det mot god ortnamnssed. Det 

är få namnbyten som är enkla att genomföra – tänk bara på 

de starka reaktioner Stockholms stad fick när man ändrade 

en del av Tunnelgatan till Olof Palmes gata. 

En framkomligare väg mot jämställdhet är att rikta in sig 

på de nya namn som skapas genom att då öka andelen 

kvinnor som memoreras i exempelvis gatunamn. I 

Teknikparken i Kungsbäck i Gävle är kvarteren namngivna 

efter några starka och betydelsefulla kvinnor från 

Gästrikland i form av sex kvinnliga brukspatroner där Brita 

Behm från Axmar (även känd som ”Järn-Brita”) är en av de 

mer kända. Här får några av de femton kvinnor som på ett 

kraftfullt sätt drivit landskapets kanske mest betydelsefulla 

industrier en bekräftelse på vikten av deras arbete. På detta 

sätt lyfts kvinnor fram som varit verksamma även i en 

mansdominerad värld. 

Att vara helt obunden från ett genusperspektiv är svårt, 

eftersom de allra flesta förslag om namn på personer som 

bör hedras i namngivning av gator och torg gäller män. 

För en namnberedning bör en medveten namnsättning 

även från ett jämställdhetsperspektiv gälla och att då med 

varsam hand välja lämpliga kandidater som får sin plats i 

stadens namnflora och som berikar den. 

GRÄNSSNITTET nr 1/2010

Artikel ur Gränssnittet 1/2010 (pdf) - Lantmäteriet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?