poRTRÄT T □ ELINoR oSTRom Allmänningen – bättre än sitt rykte Nobelpristagaren Elinor ostrom i intervju med <strong>Gränssnittet</strong> 4 Dr Elinor Ostroms viktigaste bok, Governing the commons, har vid det här laget nästan tjugo år på nacken. Ett vetenskapligt lustmord på den seglivade myten om att gemensam förvaltning med nödvändighet leder till överutnyttjande och förfall.
TEXT mARTIN HoFVENSTAm FOTO couRTESy oF INDIANA uNIVERSITy Allmänningen som samhällsinstitution – som boken heter på svenska – tar avstamp i en artikel av biologen Garret Herdin; The Tragedy of The Commons. Herdins två tänkta fåraherdar exploaterar på varsitt håll en allmänning till döds. Individens hänsynslösa egenintresse gör att gruppen med nödvändighet går under Man kan tycka att vem som helst enkelt kan hitta exempel som motsäger Herdins antagande. Trots detta har de blivit vetenskapliga sanningar. Lärdomen enligt Ostrom – en pionjär inom tvärforskningen – är att det som i teorin inte ska funka förvånansvärt ofta göra det i praktiken. Men h<strong>ur</strong> har forskningen kunnat vara så blind för verkligheten? – Anledningen är att teorierna formulerats av historiker, antropologer, sociologer, statsvetare, ekonomer och ingenjörer med olika inriktningar i olika regioner. Forskare fokuserar gärna på det som skrivits av personer i deras egen disciplin, den kunskapsbank de är intresserade av eller den geografiska region som de valt. Inte förrän på åttiotalet togs initiativ för att ackumulera all denna forskning. Jag tror att den förenklade idén om den hopplösa allmänningen var så dramatisk att det effektivt fångat människors uppmärksamhet, säger Dr Ostrom. Att samarbeta – och övervaka varandra Hennes egna slutsatser är baserade på ett stort antal studier av gemensamt förvaltade fiskebestånd, betesmarker, skogar, sjöar och vattentäkter. Hon tar hänsyn till socia- la och kult<strong>ur</strong>ella förutsättningar, lokala vanor och historiska sammanhang. Lokal demokrati samt hög grad av självstyre och övervakning, utkristalliserar sig som förutsättningar för fungerande allmänningar i Ostroms värld. – Gemensam förvaltning fungerar som bäst när brukarna är beroende av den, har nått samförstånd om h<strong>ur</strong> de ska användas på kort och lång sikt, och när brukarna själva övervakar varandras utnyttjande av den, säger Elinor Ostrom. – Jag kan fascineras av modeller som överlevt och kunnat fungera i hundratals år, till exempel de allmänningeskogar i norra Sverige, som bland annat studerats av professor Lars Carlsson. För att inte tala om de samiska betesmarker som fungerat under århundraden. Men det är meningslöst att diskutera ideal. Att förvalta till exempel en skog eller ett vattensystem är komplext, och måste förstås utifrån sina unika förutsättningar, säger hon. En tredje väg Ekonomen Ostrom är omöjlig att placera på en höger-vänster-skala. Hon vill gärna se ett långtgående lokalt självstyre som en tredje väg mellan privat ägande och statlig reglering. För detta behövs samarbete och tillit. Förändringar som växer fram inifrån och att alla känner delaktighet. När Elinor Ostrom installerades som ordförande för det amerikanska statsvetarförbundet 1997 sade hon i sitt anförande: ”Vi skapar generationer av cyniska medborgare med liten tillit till varandra och FAKTA OM ELINOR OSTROM ”Samfälligheter är lösningar för framtiden” • Elinor Ostrom, född 1933 är amerikansk statsvetare. Hon tilldelades 2009 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne ”för hennes analys av ekonomisk organisering, särskilt samfälligheter”. • Hon doktorerade 1965 i statsvetenskap och är idag professor vid Indiana University. Hennes forskning rör sig i gränslandet mellan statsvetenskap och ekonomi. Den teoretiska ramen hon använder sig av är ”rational chocice”, som betonar individens egenintresse och rationalitet. • Hon har studerat olika former av samarbete världen över. En av hennes slutsatser är att när gemensamt ansvar förekommer fungerade samarbetet bättre - något som motsäger uppfattningen att individuellt ansvar är nödvändigt för att undvika ”fripassagerare”. än mindre till deras politiskt valda ombud. Givet den centrala roll som tillit och förtroende spelar för lösningen av allmänningens problem, riskerar vi att skapa just de förhållanden som underminerar vårt eget demokratiska styrelseskick.” Självorganiserad förvaltning i praktiken Hon får ofta höra är att forskarnas teorier är alltför komplexa, att forskning handlar om att skapa lättbegripliga teorier. – Det givna svaret på det är att när vi arbetar med komplicerade frågor vore det direkt olämpligt att formulera sådana. Det är å andra sidan inte så att jag krånglar till det för sakens skull. Vi måste vara så begripliga det överhuvudtaget går, säger Elinor Ostrom. Under det senaste dryga årtiondet har hon medverkat i en lång rad projekt där hennes idéer om självorganiserad förvaltning omsatts i praktiken. Men det är inte den enda saliggörande vägen till ekologiskt hållbart användande av nat<strong>ur</strong>res<strong>ur</strong>ser. Det finns massor av dåliga exempel, tycker hon. – Det gör det sannerligen. Jag tänker till exempel på överutnyttjandet av Coloradofloden här i USA, eller utfiskningen av Östersjön. Men det jag hoppas är att det erkännande min forskning fått genom Nobelpriset kan få beslutsfattare att begripa att enbart statligt, privat eller gemensamt ägande inte är patentlösningen. Det som fungerar i ett fall gör det inte i ett annat. Utmaningen är att hitta en lösning som fungerar i den aktuella situationen, säger Elinor Ostrom. ▪ Ingrid Öhlund är en svensk lantmätare som uppmärksammat Elinor ostroms forskning, och särskilt de framgångsfaktorer som karakteriserar god gemensam förvaltning. I vår representerar hon <strong>Lantmäteriet</strong> vid FIG – internationella lantmätarfederationens – kongress i Sidney, Australien. – Jag är ingen expert på hennes forskning, men jag kom in på den när jag skrev om ”Sustainable cooperation between real properties to provide environmental improvement”, säger hon. –Våra gemensamhetsanläggningar med föreningsförvaltning i Sverige har många av de kännetecken som beskrivs. Det finns en tydlig krets av brukare, det är tydligt vad som förvaltas gemensamt och det finns ett forum för kommunikation där brukarna själva kan påverka utformning av regler och sanktioner, säger Ingrid Öhlund, som tycker att det faktum att Ostrom tilldelats Nobelpriset lyft betydelsen av samverkan och småskaliga lösningar. – Den möjlighet vi har i Sverige för samverkan, att koppla ihop fastigheter på detta sätt och bilda gemensamhetsanläggningar, är unik. Jag tycker att detta är värt att uppmärksammas även internationellt. Den här typen av lösningar innehåller ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer och kommer att behövas alltmer i framtiden. GRÄNSSNITTET nr 1/<strong>2010</strong> 5
Change language