Artikel ur Gränssnittet 1/2010 (pdf) - Lantmäteriet

polisarbete
ritar han in en röd prick som får symbolisera ett
nyligen anmält brott. Han drar sedan ett streck
som illustrerar gärningsmannens flyktväg. Därefter
markerar han det aktuella området och klickar på en
ikon varpå alla kameror som finns i kvarteret ploppar
upp som fyrkanter på kartan. I adressetiketterna som
är kopplade till varje fyrkant finns kontaktuppgifter
till näringsidkaren samt information om hur länge
bilderna sparas.
– När vi ringer upp kamerainnehavarna vet de
exakt vad som gäller och kan blixtsnabbt skicka
ett mejl till oss med färska bilder, säger Torbjörn
Persson.
Bidrar till många uppklarade brott
Sedan projektet avslutades 2008 har kvaliteten på
bilderna från övervakningskamerorna blivit avsevärt
bättre; nu är 80 procent användbara. Systemet
har spridits till Blekinge, Kronoberg, Kalmar och
Halland. Ytterligare län, bland annat Stockholm,
håller på att införa det. Anledningen till att alla inte
har hakat på är det omfattande och resurskrävande
förarbetet.
– Med hjälp av de förbättrade bilderna har vi
kunnat lösa flera mord. Vi har också kunnat använda
oss av övervakningskamerorna för att klara upp
mängdbrott som rån, olaga hot och snatterier, säger
Torbjörn Persson.
Bättre planering
Under det senaste decenniet har flera andra GISlösningar
förenklat polisens arbete, berättar Anders
Lassi, förvaltningsledare på Rikspolisstyrelsen. En av
dessa är applikationen Hobit (händelse- och brottsinformationstjänst)
från 2006 som hämtar information
ur polisens två anmälningssystem, RAR och
STORM, och visar brotten på en karta.
– Vi kan plocka fram uppgifter om var och när oli-
ka typer av brott sker, exempelvis bilinbrott och
misshandel utomhus. Med hjälp av uppgifterna kan
vi sedan planera våra insatser, säger Anders Lassi.
Bild 1: Möllevångstorget i
Malmö är en av två platser i
Skåne som polisen har tillstånd
att kameraövervaka, berättar
Torbjörn Persson.
Bild 2:På bara några år har
utecklingen gått från nålar på
en papperskarta till röda prickar
på en datorskärm, konstaterar
Torbjörn Persson.
Hittar rörelsemönster
En som dagligen använder sig av kartor och GIS i
sitt arbete är Jessica Hillergård. 2007 tilldelades hon
Lantmäteriets, Esri S-Groups och Linfo Norrbottens
GIS-stipendium och åkte till den kanadensiska
staden Vancouver där hon deltog i en kurs i geografisk
brottsanalys vid British Columbia Institute of
Technology och ECRI Canada. Nu arbetar hon
som stödfunktion vid Länskriminalpolisen —man kan aldrig
i Stockholm. Geografisk brottsanalys är en hota en kamera. Den
metod som både används vid seriekriminalitet
vänder aldrig bort
och enstaka förbrytelser. Genom att placera ut
de begågna brotten på en karta försöker Jessica blicken eller blinkar
Hillergård hitta mönster. Det handlar om att utan återger alltid
peka ut vilka vägar gärningsmannen valt för ett händelseförlopp
att ta sig in och ut ur området. Uppgifter som exakt. Torbjörn Persson
i bästa fall kan användas av utredarna för att
gripa brottslingen.
– Vi människor är extremt regelbundna och
rutinmässiga i våra rörelsemönster, säger hon.
Våra svenska datalagar försvårar dock arbetet med
geografisk brottsanalys. Det är exempelvis förbjudet
att registrera dömda brottslingars hemadresser på
grund av den personliga integriteten. Något som
annars hade kunnat förenkla tillvaron för polisens
analytiker.
Trots att det inom poliskåren finns ett visst
motstånd gentemot GIS och nya tekniska lösningar
ser både Anders Lassi och Jessica Hillergård ljust på
framtiden:
– GIS inom polisen är på stark frammarsch, säger
Anders Lassi. ▪
GRÄNSSNITTET nr 1/201017